Feel in the Blogg

Visst finns det alldeles vanliga saker som gör en så innerligt glad. Om man bara tänker efter. Om man låter devisen ”Carpe diem” fånga dagen.

En solig, klar morgon till exempel! Att tillsammans med lilla katten Wilma vandra på gräsmattan i daggen. Upptäcka att en kaprifolerna blommar så fint! Doftar underbart också!

Glädjas åt en vanlig, enkel pelargon! Bli glad att byta några ord med Vanja som jag möter denna morgon.

Glädjas åt att Medeltidsdagarna börjar här i Arboga idag! Bilder från förra året: Stora Torget och Västerlånggatan Glädjas åt att ikväll är det dags igen! Kerstin och jag går ut i Medeltiden och träffar gänget! En gång om året kan man få slå runt eller hur!

Klicka HÄR för att komma till Arboga Medeltids hemsida!

Njuta av att ha alla sina tre barn hemma just de här dagarna. Här går mellanbarnet med sin vän Stina längs med Arbogaån: Ån låg, som alltid, vacker den kvällen:

Fira dottern med en ros för hon har namnsdag idag – något enkelt att göra något lite större av!

Vara tacksam över att bo i en demokrati – inte ta det för givet. Vi får tycka och tänka det vi vill. Kan engagera oss i politiska spörsmål utan att bli kastade i fängelse. Vara glad över att ha ett trevligt partigäng att umgås med! Mp Arboga! Bloggen HÄR!

Känna sig lite lycklig över att kunna göra något för djuren genom att vara med i bl.a. Djurrättsalliansen som avslöjat minkarnas helvete! Se hemsidan ”Sveket mot minkarna” genom att klicka HÄR! Idag går jag ut och sätter upp en affisch från föreningen!

Fundera över hur en del politiska partier tänker? Här kampanjbild från KD – Kristdemokraterna: Ett mänskligare Sverige på bekostnad av djuren, torde Göran Hägglund mena. Han som gick till val på att lägga ner Djurskyddsmyndigheten förra gången!

Alliansen vann, Djurskyddsmyndigheten las ner och nu duggar djurplågeriskandalerna tätt.

Vara glad att leva! Att du faktiskt tar dig ur sängen på morgonen. Jag fick lite tårar i ögonen imorse när jag tänkte på att en gång är allt detta slut för min del. Människans liv är begränsat. Vi lever på utsatt tid. Jag är inte rädd att dö men det känns väldigt ledsamt att behöva lämna allt detta.

Avslutar med en bild av blommorna på en vanlig, enkel pelargon. Var rädda om er och om varandra! Ta till vara dagen och stunden.

Läs min Miljöpartiblogg om Djurrättsalliansen och ”Sveket mot minkarna” genom att klicka HÄR! Men VARNING  för starka bilder och filmer!

Päls är mord – djurplågeri och mord!

Sverige borde skämmas som inte följer djurskyddslagen! ”Sveket mot minkarna” – sidan hittar du HÄR!

En röst på Mp eller V i höstens val –
gör chansen större för djuren att få behålla sin päls!

Krig är fruktansvärt. Jag kom att tänka på krig genom sommarprogrammet i P1 med Annika Östberg, mer känd som livstidsfången från USA som fick komma hem. Annika berättade om sitt liv och spelade bl.a. ”I feel like I’m fixing to die Rag” med Coutry Joe and the Fish. Så här lyder delar av texten:

Yeah, come on all of you, big strong men,
Uncle Sam needs your help again.
He’s got himself in a terrible jam
Way down yonder in Vietnam
So put down your books and pick up a gun,
We’re gonna have a whole lotta fun.

And it’s one, two, three,
What are we fighting for ?
Don’t ask me, I don’t give a damn,
Next stop is Vietnam;
And it’s five, six, seven,
Open up the pearly gates,
Well there ain’t no time to wonder why,
Whoopee! we’re all gonna die.

Well, come on generals, let’s move fast;
Your big chance has come at last.
Gotta go out and get those reds —
The only good commie is the one who’s dead
And you know that peace can only be won
When we’ve blown ’em all to kingdom come.

And it’s one, two, three…

Well, come on Wall Street, don’t move slow,
Why man, this is war au-go-go.
There’s plenty good money to be made
By supplying the Army with the tools of the trade,
Just hope and pray that if they drop the bomb,
They drop it on the Viet Cong.

And it’s one, two, three…

Well, come on mothers throughout the land,
Pack your boys off to Vietnam.
Come on fathers, don’t hesitate,
Send ’em off before it’s too late.
Be the first one on your block
To have your boy come home in a box.

And it’s one, two, three,
What are we fighting for ?
Don’t ask me, I don’t give a damn,
Next stop is Vietnam;
And it’s five, six, seven,
Open up the pearly gates,
Well there ain’t no time to wonder why,
Whoopee! we’re all gonna die.

Musikvideon med bilder finns på Youtube – klicka HÄR för att komma till den.

Krig är idiotisk, vansinnigt, sjukt – med inga vinnare – bara en mängd förlorare. Och till den stora skaran förlorare hör självklart lokalbefolkningen, de civila. Några galna ledare trycker på knappen och snart fylls kyrkogårdarna med kors efter kors efter kors…

Men krig finns också på närmare håll. Här hemma, i vardagen. Bråk, trams, hat, sjuka förmörkade sinnen. Rasism, hatbrott, diskriminering, svartsjuka – ja, t o m avundsjuka startar småkrig.

Rädsla skapar krig. Rädsla för det som känns annorlunda, för det som vi inte är vana vid. Men maktgalenskap är en annan faktor. Mycket vill ha mer, heter det. Presidenten, kungen, militärbossen, juntaledaren, gängledaren – ger order – med förödande effekter.

Att sluta kriga kräver förnuft. Att aldrig starta ett krig kräver tålmodighet, fördragsamhet, tolerans, känsla, medmänsklighet, värme,  förståelse och förlåtelse. Att hellre tala än att slåss.
Annika Östberg som fick mig att tänka på krig har suttit 28 år i amerikanskt fängelse för mord. Mord som hon inte begått men varit delaktig i. 28 år av sitt liv – ändå finns det svenskar som tycker att hon inte sonat sitt brott tillräckligt. Var finns  förståelsen, förlåtelsen, förståndet?

Är det så svårt? Är vi så ointelligenta och besinningslösa att det är lättare att ta till nävarna? Intoleranta och hämndlystna, – ropar på hårdare tag, längre straff, långt bortom förlåtelse och försoning.

Icke! Det finns inget gott i det. Vi måste tro på det goda. Det goda och det kloka. Alla – för varandra, för vår jord.

”Älska din nästa såsom dig själv…”

På text-TV igår läste jag att utbildningsminister Jan Björklund föreslår obligatorisk föräldranärvaro i skolan för s.k. stökiga elever. I DN idag står att Björklund, citat ”vill att utbildningsnämnden i en kommun ska kunna tvinga en förälder att delta i klassrummet.”

Björklund erkänner med sitt utspel att skolan inte klarar av sin pedagogiska roll. Mamma och pappa ska sitta i skolan och hjälpa till! Vad är det för nonsens!

Jan Björklund och verkligheten är något som inte går ihop – det står klart!
Hur har Björklund tänkt att hans förslag ska gå till? Och vad säger resp förälders arbetsgivare när de anställda plötsligt ska tjänstgöra i skolan också? Har möjligen lärarfacken några synpunkter på föräldrars nya jobb?

Och hur går det för de ”stökiga elever” vars mamma eller pappa sitter med som vakt i klassrummet? Utrymme för mobbing eller?

Jag har ett barn som förmodligen kunde kallas ”stökig” under sin skoltid. Stökigheten berodde på svårigheter att få undervisning efter sina förutsättningar. Han har läst både om utbildningsministerns ”skolk i betyget” och om obligatorisk föräldranärvaro i skolan och säger förundrad: ”Det är väl skolans skyldighet att se till att barn lär sig och vill stanna kvar i skolan – inte föräldrarnas”. Så enkelt!

Jan Björklund verkar desperat och har tappat greppet om skolproblematiken. Hans koppling till skolan förutom egna studier är som ordförande i elevrådet 1977-78 i Skene, en inte alltför stor landsort i Västra Götaland. Därefter blev han militär och tog avsked först när han kom att ägna sig på heltid åt politiken.

Björklund borde sätta sig in i skolfrågorna på ett mer adekvat sätt förstår man på de idéer han kommer med. Elever som trivs i skolan och får utbildning utifrån sina villkor – behöver varken föräldrar i klassrummet eller hot om redovisning av skolk i betyget. Lärare som tillåts vara ledare och som får rätt förutsättningar för sin yrkesroll kommer att göra under för eleverna och skolan! Yrket lärare – som måste anses vara ett av de absolut viktigaste jobben i samhället, måste värderas mycket mer, få en mycket högre status!

En regering som ropar på hjälp när det gäller skolan visar bara en regering som tappat kontrollen. Alliansen klarar inte uppdraget. Återstår att se om en rödgrön röra lyckas bättre. Vi får se efter höstens val.

Trots min tidigare blogg men rubriken ”Liv och död” hade jag glömt programmet jag absolut ville lyssna på idag. Jag påmindes precis innan 13.00 och kunde få lyssna på Annika Östberg tala om sitt liv i P1:s ”Sommar”. Det – om något – handlade om liv och död….

Missade du programmet har du chansen ikväll efter kl 22. Ta den! Programmet fick mina ögon att tåras, min hud att rysa men också mitt inre att jubla. Upplev det du också.