Feel in the Blogg

Vilt i skogen – javisst finns det vilt där – i alla fall ett litet tag till… Men om vi inte är på vår vakt är det snart bara i djurparker vi kan se varg, lo och björn. Och hur kul är det!? Jag menar förstås – hur roligt är det för djuren!?

Men vilt går det också till numera i skogen när bären ska plockas. Eller när skogen ska renrakas från bär – är väl kanske ett bättre uttryck i sammanhanget. Skogarna invaderas av bärplockare från världens alla hörn och de har en enda sak i skallen: Rensa rent skogarna från allt vad blåbär, lingon och hjortron heter.

Som alltid handlar det förstås om pengar. Fattiga människor från Asien ser en chans. När sen bärsäsongen som i år är försenad känner sig bärplockarna lurade. I Svenska Dagbladet idag läser jag följande, citat: ”Exempelvis har vietnamesiska bärplockare i Särna fått skriva på ett kontrakt där det står att de förväntas plocka i genomsnitt 90 kilo lingon, 50 kilo blåbär eller 20 kilo hjortron per dag i tre månader.” Då blir det inte lätt när bären trilskas och inte vill mogna i tid i ett land där sommaren kan vara solig och varm men också kylig med ösregn.
En miljardindustri skanderar morgontidningarna idag! Det sorgliga är väl att de fattiga bärplockarna från Asien inte får många kronor av dessa miljarder.

Annat var det på mormor Edits tid. Den enda verkliga konkurrent hon hade i blåbärsskogen var Deli i Davidsberg. Och det var fusk att använda bärplockare! Dom gnetade runt i skogarna kring Regna socken i Östergötland och fick väl ett par kronor för skörden när bärbilen kom.

Gummor – det är väl underbart att hitta gamla bilder på gummor. Genom en svartvit bild kastas man plötsligt tillbaka i tiden. En tid som inte är särskilt långt borta men som innebar mycken slit och umbäranden, speciellt kanske för gummorna. I sökandet efter bilder på bärplockande gummor på Internet hittade jag detta gamla foto: Gummor som bykar tvätt. Bilden är från Lennheden i Dalarna och så här står att läsa under bilden, citat: ”På 1800-talet tvättades våra kläder genom att först blötläggas i vatten med tillsats av lut eller soda i några dagar. Därefter gnuggades den för hand ibland mot tvättbräda. Sedan kokades tvätten i tvättgrytan eller östes med lut. Sköljning utfördes i öppna vattendrag eller vid den egna gårdsbrunnen. Avslutningsvis klappades tvätten med klappträ vid en brygga eller mot en snedställd bräda. De rena kläderna lades att torka på marken eller över buskar varefter de hängdes på järdesgårdar eller träslanor. I storhushåll med stort linneförråd skedde stortvätt höst och vår. Som tvättmedel användes främst lut av pottaska samt såpa, kokad av asklut och fett från gårdens slaktade djur. Ömtåliga plagg som yllestrumpor kunde tvättas i urin, riven potatis eller fiskspad. Fläckarna togs bort med brännvin (förmodligen sparsamt).
Många olika ämnen har använts för att rengöra textilier, t ex urin, lut, såpa och tvål. År 1907 kom det första sammansatta tvättmedlet under namnet Persil. I slutet av 40-talet kom det första syntetiska tvättmedlet.”
Läs mer och se fina gamla foton genom att klicka HÄR och kom till Lennhedens hemsida.

Men tillbaka till gummor och bär! Min mormor gjorde världens godaste blåbärskaka! Via Google hittade jag en matblogg från Öland med en del recept vad gäller just blåbär. Kryddburken heter sidan och du hittar den genom att klicka HÄR! En av bilderna där påminner lite om min mormors blåbärskaka!

Avslutar med en bild av de gummor jag hittade via bildarkivet på Google.

fredag 13 augusti 2010

Varje år under Medeltidsveckan här i Arboga går jag och Kerstin ut. Av en händelse kom vi, för några år sedan, att sitta bredvid ett gäng trevliga grabbar. Vi hade så kul tillsammans att vi kom att  ”stämma träff” med dom år efter år. Vi gick ju ändå ut samma dag och samma tid, satt på samma ställe – så varför inte!?

Igår var det dags igen! Iförd traditionell medeltida klädsel träffade vi killarna på ”Munken och Hönan”. Lika kul som alltid trots att vädergudarna inte stod oss bi detta år.

Visst kan man ha många – just vänner! Vänner även bland det motsatta könet som förblir just bara – vänner. Och vänner både när och fjärran! Facebook är en mekanism för just mer långväga kontakt. Kontakter som bara uppstår på just Facebook kanske – genom gemensamma intressen. Och då spelar inte avståndet någon roll. Dottern har t ex en hel del vänner i USA och Japan – just genom Internet.

Att träffa likasinnade från samma trakt via Facebook, var en idé som främst Roger i gänget igår, och jag, diskuterade. Alltså träffas in real life s.a.s. Vi kommer att spåna vidare på den idén så håll utkik på Facebook ni som är intresserade.

Sen är ju denna kontaktsida av sådan art att man kan ha ett annat liv där än i verkligheten. En mer fejkad bild av sig själv. Detta gör kanske att man inte alls vill träffas och därmed bli ”avslöjad”. Men det är ju helt upp till var och en.

Ja, Guds vägar äro outgrundliga – eller som man säger på engelska: god works in mysterious ways! Olika är de vägar vi hittar till varandra.

Men ett är säkert: Vi behöver vänner! Nära vänner och vänner lite så där i allmänhet. Vänner både när och fjärran.

Lokalbladet har dålig information om begivenheterna, anser bloggaren. Program borde finnas varje dag i tidningen. Därför lägger jag ut programmet på bloggen. Kopierat från Arboga Medeltids hemsida:

onsdag 11 augusti 2010