Feel in the Blogg

British Medical Journal , medicinsk tidsskrift, avslöjar nu bluffen som spreds över världen 1988: Att barn skulle bli autistiska av trippelvaccinering. Mängder av föräldrar i västvärlden vägrade efter rapporten, som publicerades i tidskriften The Lancet, att låta sina barn få vaccinet som innehåller skydd mot mässling, påssjuka och röda hund. I Sverige sjönk antalet vaccinerade barn från 97 till 88 procent.

I Svenska Dagbladet läser jag, citat: ”Den ansvarige för studien, Andrew Wakefield, och hans forskarlag uppgav att de funnit autism hos tolv barn och att de flesta av dessa fått trippelvaccinet strax innan symtomen uppträdde.”

Vidare, citat: ”Enligt BMJ fick Wakefield, som förnekar alla anklagelser, i hemlighet hundratusentals dollar av en advokatbyrå som planerade att för vaccinmotståndares räkning starta en rättslig process mot vaccinet.”

Lite längre ner, citat: ”Förra året förlorade Wakefield sin läkarlegitimation i Storbritannien på grund av studien.”

Lögnerna och felaktigheterna om ADHD, Aspergers syndrom och andra egenskaper inom Autismspektrat är många – liksom fördomarna! Några av påhitten är t ex att TV-tittande ger ADHD och att sitta vid datorn ger Autism liksom att sötsaker och godis kan ge samma problematik.

Bluffmakarna och klåparna som låtsas vara förstå-sig-påare förstör väldigt mycket för en grupp människor som redan från början har det svårt. Nu kommer jag osökt in på de senaste Guldbaggenomineringarna. 

En nomineringsjury bestående av 34 ledamöter har genom en sluten omröstning röstat fram följande nomineringar till 2010 års Guldbaggar, skriver SVT på nätet. I gruppen Bästa film: ”I rymden finns inga känslor” tillsammans med ”Sebbe” och ”Svinalängorna”.

”I rymden finns inga känslor” är också nominerad till en guldbagge i följande grupper: Bästa manliga huvudroll (Bill Skarsgård), Bästa kvinnliga biroll (Cecilia Forss) och Bästa manuskript (Jonathan Sjöberg och Andreas Öhman).

Just det sistnämnda, ”Bästa manuskript”, måste anses synnerligen anmärkningsvärt! Ja, inte för klåparna förstås och för dom som tror dom vet – men inte fattar någonting!
Manuskriptet har verkligen blivit ifrågasatt av de som kan Aspergers syndrom (AS). De människor som har Aspergersdiagnos och deras anhöriga samt lärare och läkare.
Filmen speglar inte alls en person med AS – utan är ett hopkok av olika diagnoser och tillstånd. Allt detta tog jag och flera med mig upp vid ett möte med manusförfattarna. Jonathan Sjöberg och Andreas Öhman erkände att de inte frågat någon om råd vad gäller AS under filmens tillkomst. Det säger väl allt!

”I rymden finns inga känslor” blir en bluff precis som bluffen om den farliga trippelvaccineringen. Jag har hört många som, efter att ha sett filmen, sagt: ”Nu förstår jag precis hur det är att ha Aspergers syndrom”. Farligt och skrämmande när man inser konsekvenserna!

Att ha Aspergers syndrom betyder inte att man inte vet vad känslor är. Det betyder inte heller att en vuxen man rymmer in i en tunna när han mår dåligt. Att ha AS innebär inte att man är dum i huvudet eller ingenting förstår.

Se bara på dessa killar som man tror hade/har just AS. Albert Einstein och Bill Gates

Att ha ADHD, Aspergers syndrom eller andra egenskaper inom Autismspektrat innebär att man är precis som alla andra människor! Rätt normalbegåvad eller en stjärna! Detta om man utgår från att det inte finns någonting som kallas ”normal”.

För vem är normal? Det är det som är den stora frågan? Personer med t ex ADHD anses ofta ”inte riktigt normala”. Men vem är normal och vad innebär det i så fall? Vem bestämmer normaliteten och vilka som får ingå i den kategorin?

Glöm normalfacket och var tacksam om du inte anses höra dit! Sluta sträva efter någon form av normalitet som andra personer upprättat kraven för! Var dig själv och ha ett öppet sinne!

BU för Guldbaggenomineringen av ”I rymden finns inga känslor”! Det visar bara vilka amatörer som säger sig kunna välja ut ”Årets bästa film”!

BU också för bluffar som den Andrew Wakefield genomförde med trippelvaccinet!

Läs mera HÄR om ADHD och Aspergers syndrom! HÄR finns också information!

Visserligen hörde jag plogbilen precis när jag vaknade men inte trodde jag det hade kommit sådana mängder! Det fanns förvisso snö förut på gården men nu är sannerligen ett vitt vinterland!

Ni kommer väl ihåg visan?

Hej mitt vinterland, nu är jag här
Nu biter frosten i min kind, ty kall är kvällen
Hej mitt vinterland, se månen där
Den lyser kyligt kring, på mörka himlapällen

Bjällrans klang nu friden stör
När vi genom skogen kör
Bofink uti granens topp
Förlåt att vi väckte dig opp

Hej mitt vinterland nu är jag här
Och vinter håll i dig
Nu blinkar stugans ljus mot mig
I mitt vita vinterland...

Jag minns den från ”Småstad”, ett TV-program i min barndom, med en helt annan sångerska än Carola, som också sjungit in den.

Mitt Vinterland får dock inte bara ligga där och se vackert ut, tyvärr. Folk måste komma fram! Det gäller såväl boende som brevbärare och andra! Tyvärr fick tidningsbudet pulsa idag… Vi har ett fantastiskt tidningsbud som levererar Arboga Tidning typ vid 3-tiden på morgonen! Men så tidigt är vi inte uppe och skottar!

Trappan imorse! Grinden mot gatan…

Alla redskap togs fram! Men så fort det går när man är flera! Snön var av den lätta sorten också – i alla fall så här på morgonkvisten.

Men vilka enorma snövallar vi har redan! Samma bild med blixt:

LT Last & Gräv gör verkligen ett bra jobb! Tack för hjälpen vi får!

Nu är det framkomligt hos oss – ett par timmar i alla fall… Framkomligheten gäller även för Bröderna Katt och Vilda Wilma!

För övrigt manar jag åter – ta tillvara stunden. Fånga ögonblicket. Lev i nuet. Familjesidan i dagens lokaltidning gjorde mig ledsen. Dödsannonserna var många och tragiska. Så älska dina kära medan tid är! Medan du ännu kan krama om och smeka en kind!

Motsägelsefull kan man väl kalla dagens blogg och det jag tar upp. Först min vurm för kalendrar! Är det inte adventskalendrar så är det vanliga kalendrar! Se här årets skörd! 12 månadskalendrar för 2011! Och då har jag ändå inte räknat med LRF-konsults trista och den fina kalendern från Nordens Ark som redan sitter uppe. Det blir 14! Sen hoppas jag på en kalender från Lundins blommor också. Ska gå förbi där idag. Då har jag 15 kalendrar att pryda hemmet med. Tur man har många väggar…

Men vad är det då för kalendrar? Mitt engagemang för djur präglar urvalet. Se här: 4 kalendrar där behållningen går till olika katthem och överst kalendern från Djurens Rätt. Olika artister ställer upp för djuren genom att låta sig fotograferas i en kalender för djurens rättigheter – bl.a. Adam Tensta, Caroline af Ugglas, September och Thomas di Leva.

Värnar om människor gör jag och många andra också. Därför köper jag  fotograf Caroline Roosmarks ”Årets mest sagolika kvinnor och män 2011″. Kalendern med Carolines underbara bilder är ett projekt till stöd för Fryshusets verksamhet ”Barn till ensamma mammor”. Här är bilden för december: Caroline berättar ”sagor” kring artisterna och om Darin på bilden står det följande: ”I skenet från en ensam gaslykta i Whitechapel syns en hästkärra skramla förbi. Barnen från fattighuset springer skrikande efter, utan skor, medan en vinglande, svärande gestalt böjer sig efter sin hatt i rännstenen. Vi närmar oss jul, strålande jul. Har vi glömt Oliver Twist i minnets gränder? Han sitter där, ännu.”

Worldwide stöttar jag också – Läkarmissionens kalender:

Utöver det har jag några kalendrar som betyder en del. Arboga Minnes kalender: 

En amerikansk kattkalender med visdomsord: På framsidan står det: ”One must love a cat on it’s own terms” d.v.s. ”Man måste älska en katt på dess egna villkor”. Stämmer så bra så. Sen har vi då den egna, självkomponerade Lindekalendern! 🙂 Alla kalendrar utom den sista kan du också beställa! Klicka på de namn som är markerade så kommer du till resp hemsida!

Att stödja de som har det svårt anser jag vara mycket viktigt. Därför köper jag kalendrarna och därför betalade jag in medlemsavgiften igår till Svenska Rovdjursföreningen. Vargen är ett hotat, hatat djur av ingen rimlig anledning. Arten behöver allt stöd den kan få!

Min känsla för djur för mig osökt in på lite Gyllene Ankdammsnytt! Jag såg Arbogarevyn igår! Ett fantastiskt duktigt gäng hade satt ihop en gottepåse av underhållning! Dansarna men framför allt orkestern höjer verkligen nivån på revyn! Och Helena Olsson Brinck är en fantastisk sångerska!

Sen fanns hon ju själv med…bloggaren… I sången ”Cats” sjöng ”jag” om hur viktiga djur är iförd tröja med både Fi och Miljöpartiets loggor…  Texten sades komma från ”Susanne Lindes blogg”…
Tack revygänget för en härlig kväll men massor av skratt och svängigt gung i musiken!

Vad som är viktigt och inte kan man ju fundera över. Hittade detta i DN i söndags: DN bjuder sina prenumeranter på möjligheten till ”Förlossningsförberedelse”.
Jag läser att DN erbjuder, citat ”en unik profylaxkurs med professionell och modern coaching av kompetenta barnmorskor för dig och din partner. Med acceptans, praktiska övningar och med mindfullness eller målbilder får du styrkan att föda med trygghet, tillit och mod. Varm välkomna för bästa förlossningsupplevelse.” Hosta upp några tusenlappar så ska du se att du klarar av att föda ditt barn!
Herre Gud, hur gjorde kvinnor förr? Vilket I-landsproblem!? Här kan man snacka om motsägelsefullt! Skippa profylaxkursen och skänk tusenlapparna istället till kvinnor som verkligen behöver stöd och hjälp när de ska föda!

I lokaltidningen fann jag denna annons som jag gärna puffar för: För 495 kr får du chansen att ”växa genom möten och välja glädje” tillsammans med Kay Pollak. Dom pengarna är väl använda! Jag har själv lyssnat på Kay Pollak och upplevelsen var oförglömlig. 27 januari på Aros Congress i Västerås!

Ankdammsnytt avslutar dels med en bild från granna grannkommunen Köping igår eftermiddag: Dels med en älg på infarten mot Arboga samma eftermiddag: Och till sist från vårt eget Arboga:

Geni eller galning – hur stor är skillnaden? Jag tänker inte gå in på det eftersom jag varken är medicinskt kunnig eller har några forskarbelägg som svar.

”Per Oscarsson kände inga gränser” och andra liknande eftermälen får mig att tänka på de förvillande lika begreppen – snille eller idiot.

Självklart har jag ingen aning om hur personen Per Oscarsson var – jag har bara sett honom på film och i TV. Men med den erfarenhet jag har av ADHD, Aspergers syndrom och liknande egenskaper inom Autismspektrat så tror jag att Per Oscarsson hade en ”diagnos”.

Det som idag klassas som neuropsykiatriskt funktionshinder kan vara en lysande begåvning. I dagens samhälle kategoriserar vi människor som handikappade redan i grundskolans första klass och dessa stämplade barn får sen ingen eller väldigt dålig utbildning – långt ifrån deras geniala nivå. Skrämmande för att inte säga skandalöst!

En efter en poppar dom upp –  de framgångsrika artisterna med ADHD: Caroline af Ugglas, Per Morberg, Morgan Alling, Jack Nicholson, Robin Williams – för att bara nämna några.

Sen finns det dom där andra ”artisterna” som inte hade rätta stödet som barn, inte fick skolundervisning efter sitt behov, som hamnade i fel gäng och använde sin intelligens på annat sätt. Jag tänker bl.a. på Clark Olofsson (numera Daniel Demuynck), Tony Rosendahl, Keith Cederholm, Denho Acar för att bara nämna ett fåtal.

Vad är skillnaden på ett geni och en galning? Hur hårfin är den? Vem kan bestämma vem som är vad? Och det viktigaste av allt – hur behandlar vi människor som inte faller inom ramen för ”normalfacket”.

Vad är normal? Och vem bestämmer gränserna för normalitet? Är en ”normal människa” annorlunda i Sverige mot i Asien eller USA?

Låt bli att sätta gränser! Se till att alla barn får stöd och uppmuntran efter sina behov! Gläds över det oväntade, det annorlunda, det geniala!
Var inte så rädd för det som är olika.

Avslutar med en bild från DN igår som också säger en hel del. Vila i frid människan och geniet Per Oscarsson.

Julen är en högtid i slutet av december som firas till minne av Jesu födelse. Den officiella svenska julhögtiden börjar den 24 december (julaftonen, aftonen före juldagen) och avslutas den 13 januari (Tjugondag Knut) då ”julen dansas ut”.

De flesta anser nog att julfirande börjar redan 1:a Advent – då många pyntar sina fönster med adventsstjärnor och ljusstakar. Några dekorerar sina trädgårdar eller uteplatser med en adventsgran. Allt detta lyser upp de mörkaste veckorna på året fram till den stora dagen – julafton!

Alltfler inleder alltså julfirandet tidigare och många betraktar det som avslutat i och med den sista lediga dagen 6 januari (trettondagen).

Vi verkar komma allt längre ifrån själva anledningen till julfirandet och tiden för firandet ändrar också karaktär. Det är handeln som styr och så har det varit länge. Pengarna strömmar ur plånböckerna och önskelistorna har ersatts av ”kravlistor”. Större, finare, dyrare julklappar! Sen säljer man sina oönskade gåvor på Blocket redan Juldagen! Hur blev det så?

Överdåd av mat! Skinka, revbensspjäll, korvar, pastejer och alla blundar för hur grisen haft det innan den blev mat…

Tjugondag Knut – 13 januari – ska julen dansas ut enligt tradtionen. Julgransplundringar med festligheter då granen kastas ut. Lekar, ”fiskdamm” med gottepåsar, mys för stora som små. Men är det så idag? Förekommer julgransplundringar över huvud taget? Är det någon numera som väntar ända till 13 januari för att avsluta julen? Julen städas ut före nyår hos en del. Hur blev det så?

”Been there, done that” kan jag säga. Jag har också varit där och gjort samma sak. Jäktat, stressat, haussat upp inför julen – en högtid som för många faktiskt innebär ett ända stort psykiskt lidande. Det är inte bara pengarna som rullar iväg – hälsan försvinner också i takt med den oerhörda press man känner för att allt ska vara så fantastiskt som möjligt.
Julhysterin gjorde att också jag ville komma undan julen så fort som möjligt när arbetsdagen närmade sig. När man inte längre orkade hålla skenet uppe. När det var en pärs ändå att få jobb, hem och familj att gå ihop. Då ville man kasta ut, slänga bort, packa ner julen fortast möjligt. Sen sitta där och pusta ut i mörkret.

”Stråla för i helvete”! Så tänkte jag när jag såg mina barns ögon! Lyckan, extasen, julfanatismen tog sig vansinniga proportioner.

Hur blev det så? Och – ännu viktigare: vad hände sen?

För mig slutade stressen och pressen som för så många andra i djup depression och utbrändhet. Två ”resor” gjorde jag och den sista tog nästan livet av mig. Jag har inte kommit igen än…

Men – jag lever ett lugnare liv idag. Utan jobb har man heller inga måsten. Utan stress och press blir julen en ljus och lycklig tid. En tid då de mörkaste månaderna gärna får lysas upp av ljusstakar och en gran – kanske inte så att ”julen varar än’ till påska” som visan säger – men längre än till december månads utgång i alla fall.
”Och det var inte sant och det var inte sant för däremellan kommer fasta” säger visan också och det har väl hänt att granen fått stå till fastlagssöndagen som i år infaller 19 februari…

Ja, livet är lugnare nu – och fattigare. Utan jobb – inga pengar – men ligger lyckan i pengar och saker? Nej, lyckan under julen är i alla fall för mig samhörighet och kärlek. Värme och gemenskap men dom man älskar.

Hur vill vi ha det egentligen? Ska vi fortsätta att vara offer. Offer för tiden, för stressen, för kommersen? Fortsätta med skygglappar medan grisarna varje år på nytt, och igen och igen, vanvårdas och plågas innan de blir julskinka på julbordet? Och har vi något val?

Jag valde inte – jag drabbades. Hur blir det för dig?

God fortsättning på det nya året…