Feel in the Blogg

Visingsö t.o.r. betyder också att man passerar Gränna! Passerar och passerar… Det blev förstås ett besök i en av de många små affärerna längs huvudgatan. 🙂

Sen tog vi färjan över till ”öa”! Gråväder och 4 sekundmeters vindstyrka. Det låter inte så mycket men stod man bland bilarna längst fram fick man vindrutan tvättad! Friskt klart Vätternvatten! Jag hade gärna sett att hela bilen blivit avspolad!

Nästan lite Bullerbyn över login på Wisingsö Hotell & Konferens!

Om jag lutade mig ut från fönstret på morgonen såg jag Vättern.

Frukostmatsalen: Gäller såväl hotell- och konferensgäster som skolelever på folkhögskolan. Ingen dålig miljö att starta dagen på!

Töväder men halkigt när jag alltför tidigt måste lämna ön.

Efter några kilometer såg jag hamnen igen.

I väntan på Ebba Brahe! Tryggt och säkert förde mig Ebba över till andra sidan. Denna gång 2 m/sek. Gränna syns på avstånd:

23 mil mellan Visingsö och hemstaden. Perfekt väglag och när jag närmade mig Vadstena lyste solen!

Väl hemma igen kunde jag bara konstatera hur lycklig jag är som får fara land och rike kring med mina barn! Hade tågbiljetterna varit billigare skulle jag gärna se mycket mera av vårt vackra land.

Låten ”Mikrofonkåt” nyinspelad med artisten September kommer jag att tänka på när jag läser Magdalena Ribbings krönika i DN i söndags. Mikrofonkåt – eller snarare telefonkåt!

Magdalena Ribbing skriver om alla dessa människor som gör allt för sin mobil! När mobiltelefonen ringer släpper de allt för händer och svarar. Det spelar ingen roll vad de gör eller vem de är tillsammans med. Mobilen regerar!

Ribbing radar upp ett antal exempel som jag väl känner igen och som också retat upp mig. Det ohövliga att prata i mobilen när man står i kassan och har handlat. Fullständigt nonchalera personen som registrerar varor och sen tar betalt. Ser verkligen nedvärderande ut.

Eller mammor och pappor  som babblar i mobilen trots att barnet intill gråter hejdlöst och försöker få kontakt.

Själv har man varit med om hur djupare samtal och diskussioner plötsligt avbryts direkt när mobilen ringer. Snopen och sen besviken inser man att det intima samtalet inte var mera värt än så.

INGENTING verkar viktigare än mobilen. Snacka om att vara slav under telefonen!

Detta är ohyfsade och taktlösa tilltag. Uppfattningen att just mobiltelefonen är allena saliggörande måste stävjas.
Ringer det när man är i någon form av kontakt med andra människor bör man svara: ”- Jag ringer upp dig senare”.
Annars bör den förolämpade som tydligen är mindre värd en uppringaren i mobilen ge beskedet: ”- Återkom när du pratat färdigt!” Det sistnämnda kan möjligen vara svårt om den nonchalerade personen är killen i kassan på varuhuset. En sådan replik anses säkerligen inte ”kundvänlig”.

Tänk på vad du gör och i vilket sammanhang du befinner dig. Var inte så fruktansvärt telefonkåt!

Stora problem med Internet!

Det kan verka som ett ganska fjuttigt problem men i dagens samhälle är ett icke-fungerande Internet förödande. Ingen kontakt med omvärlden och ingen chans att läsa inkommande mail eller svara.

Det gör att det är omöjligt att ha politiska kontakter eller sköta någon form av arbete.

Det betyder också att det inte blir någon blogg förrän problemet är löst. För en teknisk idiot som jag så är katastrofen nära…

Titta in igen och se om jag fått snurr på eländet. Välkommen åter!

Idag vaknade jag mitt i Vättern! Natten har tillbringats på Visingsö och hotellet där.

Visingsö är som ett lilleputtland – ett dockskåp – ett miniSverige. Små söta hus, lanthandel, vatten på båda sidor! När jag stod utanför folkhögskolan kunde jag se Vättern från två håll – både den västra och östra sidan – bredare är inte ön.

När jag pratar med mina föräldrar om Visingsö så kommer de ofta in på eken – trädet som kan bli över tusen år gammalt.  Så här läser jag om ekträdet på Wikipedia:

”Under flera hundra år tillhörde alla ekar i Sverige kronan som skogsregale, eftersom virket användes till skeppsbyggnad, mest till krigsfartyg för den svenska flottan. Även Gustav Vasa beordrade plantering av ekar för framtida behov för skeppsbyggnad.
Det var belagt med stränga straff för gemene man att hugga ner eller skada ekar; även plantor hade samma skydd. Det åtgick cirka 2 000 ekar för att bygga ett större skepp, och tillräcklig tillgång och närhet till skeppsvarven blev tidigt ett uppmärksammat problem.
Enligt kungligt plakat den fjärde augusti 1608 var straffet vid olovlig avverkning första gången 40 daler, andra gången 80 daler och vid tredje gången förlust av livet. Detta är ett av skälen till att så många ekar som är flera hundra år har fått stå orörda i Sverige. Så sent som 1832 påbörjades en plantage av ekar på Visingsö, med samma ändamål att säkra virkestillgången till framtida krigsfartyg. På Visingsö planterades inom tio år totalt c:a 300 000 ekar, varav en stor del av beståndet finns kvar än idag. Efterfrågan på de stora mängder virke för skeppsbyggnad upphörde nämligen efter hand när skeppsvarven började använda järn och senare stål till fartygen fram mot slutet av 1800-talet. Ekplantagen, som idag upptar en areal på cirka 360 ha, förvaltas av Statens fastighetsverk.”

Vem vill dö för en ek? Hårda bud på 1600-talet må jag säga.

Annat som man kommer att tänka på när Visingsö nämns är s k remmarlag. Med häst och vagn av särskild sort kan man färdas runt ön för att titta på sevärdheter och vacker natur. Klicka HÄR för att läsa mera om Visingsö’s Remmarlag!

Men idag går inga hästutflykter på ön. Vintern ligger vit över Visingsö fast just idag droppar det från taken och det känns aningen vår i luften faktiskt. Min visit blir kort denna gång. Snart tar jag mig den drygt 20 mil långa färden tillbaka hem och hoppas att väglaget är OK även längre norr ut.

Ha en fin måndag!

Ekars skira grönska en vårdag…

Vilken lång vinter vi fått. Den startade tidigt och vädret hittills har verkligen gjort sig förtjänt av namnet VINTER! Massor av snö, halt som såpa, spårigt och eländigt att ta sig fram på vägarna och ömsom -20 och plusgrader.

I natt har det kommit mängder av snö igen. Denna gång som tung blötsnö… Det var bara att ge sig ut och skotta imorse medan plogbilen gjorde sitt.

Tungt för ryggen och bökigt att forsla undan all snö. Snövallar och högar är så stora redan. En liten snögubbe till katterna fick det ändå bli för att göra snöjobbet lite roligare. Den lilla vita kissen på katthuset är av snö!

De riktiga katterna undrade vad morsan gjorde ute tidigt och kom nyfiket utsmygande. Jagade en och annan snöboll som jag kastade men föredrog sen hemmets lugna, varma vrå. Här myser Felix och Curry:

Själv myste jag med kaffe och ostfralla efter slitet med snön – och över de vackra tulpaner som dottern förärat mig! Bloggen kan komma att utebli imorgon – det beror på hur tiden och orken räcker till. Vi ses!