Feel in the Blogg

En vanlig söndag – fast ändå inte. Bloggaren har haft hemska dagar men känner idag lite, lite bättring. Solljuset gör sitt till, helt klart.

Och så katterna förstås!! När jag gick ut för att slänga soporna följde Felix jättelycklig med! Att matte är ute är toppen, tycker alla tre katterna.

Men det är svårt att gå när Felix är med… Felix älskar fötter och ska slingra sig runt fötterna och går nästan ”fot” som hundar gör. När han inte trasslar in sig och matte förstås… Många gånger har jag nästan stupat omkull eller hört ett högt skrik från Felix när jag råkat trampa honom. Men sen ska han på´t igen. Katter…

Vad vore livet utan katter!? Väldigt trist och ensamt och kärlekslöst. Sötaste, vildaste Wilma!

Eller Curry – matvraket: Tigger vid bordet. Verkligen fjäskar för att få sig en smakbit… Svår att motstå… Men Curry är en så kärleksfull kisse att han hellre tar emot smek och kel än mat – trots att han ständigt är hungrig. Det säger väl en hel del om den kissen!

En annan sak som bloggaren gillar är det här: Vad vore livet utan kontakt med sina vänner via datorn i mörka stunder? Och hur trist vore det att inte kunna blogga en söndagsmorgon!?

Så idag är det en vanlig fast ovanlig söndag för mig. Läste några avsnitt ur Emma Jangestigs bok i natt och det fick mig att må bättre. Märkligt nog eftersom den boken sannerligen ger en rätt mycket tårar. Men det fick mig att tänka på döden och livet och skillnaden. Och hur underbart det är att finnas till.

Lite filosofisk blogg idag alltså Imorgon blir det annat. Tills dess kan ni fundera på var detta fönster sitter någonstans i Arboga?

Ha en fin söndag och njut av livet – det går inte i repris.

Nu har IKEA:s grundare Ingvar Kamprad blivit avslöjad! Han är också en av alla dom som försöker sno åt sig pengar på mer eller mindre olagligt vis.

Sen finns det dom som snor åt sig på mer sofistikerat sätt. Se bara på elektriciteten! Inte särskilt många klarar sig utan el idag i Sverige och väldigt få har tillgång till egen el genom vindkraftverk och solenergi. Därmed kan Vattenfall, Mälarenergi, Fortum och allt vad de olika elbolagen heter – tjäna grova pengar på människors behov av lampa, spis och kylskåp.

Likadant har det blivit med telefonen! Telia tar betalt för alla tjänster de kan tänka sig – abonnemangsavgift, anslutningsavgift, kostnad för nummerpresentatör, kostnad för telefonsvarare, kostnad för att man lyssnar av sin telefonsvarare, olika kostnader beroende på vem du ringer och när på dygnet du ringer och om det är till en fast telefon eller en mobiltelefon och i så fall inom vilket mobilnät!! Allt i ett enda virrvarr – en djungel som få orkar eller kan sätta sig in i.

Ska vi alla lägga av med fast telenät? Ska alla bära omkring på en mobiltelefon och kunna nås när som helst och var som helst medan den uppringande inte har en aning om vart i världen han kommit när han skulle till Anna Gustafsson på Storgatan i Säffle!?

Fast vi behöver kanske varken el eller telefon. Vi kan såga ner träden runt omkring och elda med för att få värme. Sen kan vi signalera med röksignaler istället för telefon. Lägg sen till stampat jordgolv och byka tvätt i Arbogaån så får vi det som på ”den gamla goda tiden”.

Och vad kommer härnäst? Kostnader för att vi tvingats byta till nytt Apotek? Kostnader för att lösa ut brev som vi fått? Kostnader för att andas? För att svälja?

Vi har det väldigt bra i det här landet – det är inget snack om saken. Men det börjar smyga sig in en form av mer eller mindre tillåten girighet samtidigt som en stor grupp människor får det allt tuffare att få vardagen att gå ihop. Acceptera eller låt bli! Finn dig i det hela – eller gör något åt det!

Lite Gyllene Ankdammsnytt  är ett måste idag när tidningens förstasida ser ut så här.

För oss som var med igår kväll på Kommunfullmäktige i Arboga så inser man några saker om journalister: Dom vet absolut inte allt – och små händelser i en liten stad blir gigantiska förstasidesstoff i bladet.

Artikelförfattare Sparv skriver så här: ”Med Centerns hjälp hade oppositionen kunnat få 20 röster vid en votering, mot kvarvarande majoritetens 20. Hade sedan en enda ledamot bytt sida efter Susanne Hennings, M, uppmaning att tänka efter en gång till, hade majoriteten fått ge vika. Men ingen votering begärdes och även motionen avslogs.”

Jag kan försäkra herr Sparv att motionen aldrig hade gått igenom. Sparven kan läsa mycket mellan raderna och att ha koll på människors kroppspråk är också en god idé.

Ett annat tips är att kolla de här bilderna och lägga ihop två och två. Den här ryska bilden om att fruar dom har man för att laga mat.

Eller den här: Från Asien.

Sen kan man titta på de här bilderna: Tänka till och inse saker och ting.
Att män faktiskt är fullt kapabla att ta hand om barn – båda sina egna och andras. Dom kan också lära sig laga mat och sköta ett hem. Vad har människor fått något annat ifrån??

Låt oss ALDRIG glömma dessa kvinnor: Jag  lovar! Tänker hålla löftet och det gäller på alla plan – även i Kommunfullmäktige i Arboga.Annat som är rena natta är gatubelysningen på Nygatan i Arboga. Tre (3) icke fungerande lampor i gatubelysningen gör det riktigt obehagligt att ta sig hem i mörkret kvällstid. Mellan Pizzeria Metropol och Nicolai Kulturhus är det mörkt. Toppen för presumtiva rånare eller överfallsbenägna typer. Även om det var lugna gatan igår kväll gjorde mörkret att man lätt drattade på ändan i det halkiga väglaget. I minst 1 veckas tid har det rått mörker på denna del av Nygatan. När ska det åter ljusna??

För övrigt knipsar kommunens folk grenar. Snyggar till träd. Och inte på ett helt vanligt sätt utan genom denna maskin: Den rödklädde mannen på bilden låter sig hissas upp i trädkronorna i Stureparken och sågar av det som tydligen ska sågas av. Jag förmodar att maskinen är ett måste med så höga träd. Arborister är nog sällsynta i lilla Arboga.

Ha en god fredag! Och glöm aldrig – saker och ting är inte alltid som de ser ut att vara.

”Poor little rich girl” – ”Stackars lilla rika flicka” – heter en film från 1987 om miljonärsdottern Barbara Hutton. Jag kommer att tänka på filmens titel när jag läser att Prinsessan Madeleine får 3,5 miljoner från förlagsimperiet Klampf i Tyskland för förtal och intrång i privatlivet. Där slutar alla liknelser med filmen, hoppas jag.

Men vad ska prinsessan göra med de nyvunna fickpengarna kan man undra? Köpa sig en tofsmössa á la DN med en död räv högst upp? Hennes mor, Drottning Silvia, brukar inte ha något emot att klä sig i bloddrypande kreationer. – och här:

Eller tänker sessan skänka pengarna till de utsatta i Pakistan

eller till fattiga barn på Haiti? Eller går alla slantarna till jetselivet i heta New York? Antagligen får vi inte veta.

Jag ogillar verkligen tidningssnaskerier och tycket det är bra att de tyska tidningarna får på pumpen. Sen kan man ju bara hoppas att Madeleine visar lite ryggrad och skänker bort pengarna. Det skulle bli plus i kanten för en stackars liten rik flicka som hon.

För övrigt – klicka HÄR för att läsa mer om Barbara Huttons öde.

I söndags hade redaktör Maria Lindholm i DN Söndag en artikel under vinjetten ”Trend och folk”. (maria.lindholm@dn.se för den som vill kontakta henne).

”Mössan som sitter på halva Stockholm” var rubriken. Jag citerar ur artikeln: ”Den smög sig in i gatubilden. Plötsligt är den överallt: Den stickade mössan med pälstofs. Icke att förväxla med 80-talets slalommössor med garntofs, utan en riktig pälstofs av blåräv.”

Skaparen HPI of Sweden som är skaparna har gjort ”pälsaccessoarer” i 75 år – och de senaste 25 åren bl.a. till NK säger via VD Åke Hellström, citat: ”Det har varit brist hela tiden hur många vi än har levererat” och konstaterar att efterfrågan ”exploderat”.

Vidare i texten, citat Maria Lindholm: ”Det är inget suversivt mode i framkant, men det är tecken i tiden både att päls numera är avdramatiserat för så många – och att det inte krävs reklambudget för att starta en jättetrend.”

BU för Maria Lindholm och BU för DN som skriver sådan smörja! Pälsen ska självklart sitta kvar på djuret och vad är det för idiottrend att offra blåräv för en tofs på skallen!!??

Päls är absolut inte ”avdramatiserat” och DN borde hålla sig för god att uppmuntra denna moderiktning!

På Internet hittar jag dessa bilder från en rävfarm i Österbotten:

Och denna Skandalöst! Märkligt hur personen som har bilderna på sin blogg inte själv reagerar över djurens belägenhet. Tvärtom har hon gjort en utflykt till rävfarmen med sin lilla dotter. Hennes blogg hittar ni genom att klicka HÄR!

Här en äldre bild då pälsfarmer av någon anledning var mer accepterade:

Fruktansvärda bilder av plågade djur som lever under hemska förhållanden bara för att bli en tofs på en mössa som Maria Lindholm på DN, med blod på händerna, vill göra reklam för! Skärpning DN!

Blårävar ska ha pälsen kvar och leva fritt i naturen! Tofs till mössan kan du sticka själv!

Självklart tänker jag kontakta DN och klaga! Gör det du också! Maria Lindholms mailadress ser du ovan!