Feel in the Blogg

Så här dan före – pressas man hårt av trycket! ”Alla hjärtans dag” närmar sig. Har du ingen partner så måste du banne mig ta och skaffa en! Singelkvällar på krogen under helgen och dejtingsajtreportage i tidningarna. DN vill inte vara sämre… ”En sajt för varje singel” ropar dom ut i SöndagsDN. Alla möjliga och omöjliga sajter för att ”träffa den rätte”. Tyvärr har DN missat den vettiga dejtingsidan ”Singel i Sverige”. Klicka HÄR för att komma till den!

Hysteri kring kärleksträffar men också ett sätt för folk att tjäna pengar. Dejtingsidorna kan vara gratis men kostar oftast några hundra varje månad för den sökande. Lukrativt på människors olycka.

Eller är det så – en olycka? Är det verkligen det bästa som kan hända att träffa en partner? Igen och igen och igen? Kan det inte vara så också att några är väldigt nöjda som det är? Att man upplever en stor känsla av frihet och harmoni när allting lagt sig och skilsmässan är ett avslutat kapitel eller sorgeåret löpt ut. Äntligen fri!?

Men just nu är det alltså förhållande som gäller! DN tipsar också i söndagens tidning om hur man dämpar tristessen och får den svajiga relationen att blomma upp igen. ”Lyckan bor i vardagen” kvittrar Erik och Martina Haag och ger läsarna sina bästa tips. Dom väljer sina strider med omsorg, får vi veta. Har du lust att dela vardagen med familjen Haag – klicka HÄR!

Intill berättar Eva-Lotta Sigurdh hur du fixar bästa nätdejten och har t o m gett ut en bok om saken med särskild ordlista(!) Så svårt är det alltså!

Men tänk om grodan du pussar inte blir någon prins utan fortsätter att vara groda! Hur kul är det? Är det värt risken?

Bloggaren suckar och tänker: Varför ska vi ska göra allting så komplicerat? Vardagslycka kan vara en varm katt i knäet också – medan man bläddrar igenom söndagstidningen.

Viktigare medan du går igenom livet är hur du möter dina medmänniskor och hur du tar hand om dina vänner. Magdalena Ribbing skriver idag i DN om hur svårt vi svenskar verkar ha att möta människor som drabbats av sorg. Ribbing tar upp änkans situation och skriver om bristen på empati och omsorg från en omvärld.

Några som faller ännu längre bort från omtänksamhetens värmande omslag är människor som mist sin älskade genom skilsmässa. Par som skiljer sig är förmodligen inte särskilt ofta överens om skilsmässan. Den ena har träffat en ny och vill bli av med den gamla. Eller någon av parterna har rejält tröttnat på den andres beteende och väljer att gå.

Men kvar blir någon. Denna någon känner en stor sorg men kanske också vrede. Man har förlorat den man älskat men inte genom dödsfall utan genom svek, genom att ha blivit bortvald, övergiven. Den sorgen talas det sällan om och sällan kommer släkt och vänner till undsättning – tvärtom.

Hur kan man sörja en person faktiskt lever vidare – hos någon annan? En omgivning ser det snarast som besvärligt med den nyuppståndna singeln. Hur ska han eller hon passa in i pargänget nu? Möjligen kan man snacka lite skit om den förlorade för att sen låta skvallret föras vidare.

Men hjärtan kan plåstras ihop, livet går vidare och det behöver inte fyllas av ”en ny”. Var glad åt dina vänner, odla nya kontakter och trivs med ditt nya liv!

För livet är inte oändligt och vänner kan försvinna. Tidningar är fulla med människor som inte längre finns ibland oss.

Säg några värmande ord medan tid är! Ring det där samtalet och ge den där kramen! Säg förlåt och stryk ett streck.
Den dagen kommer när allt är för sent…

Men ännu levs livet. Ännu lyser solen mot en klarblå himmel.

Ännu kan du skratta och le. Och ännu kan du älska – om så bara en liten katt.

Egypten مصر

‎Egypten i våra hjärtan! Egypten i mitt hjärta.

Under några veckor har Egypten varit fokus för allas ögon i världen. Nu har diktator Hosni Mubarak flytt landet och det egyptiska folket har tagit ett steg mot frihet och demokrati.

Folket stred envist och uthålligt men på fredlig väg vilket nu uppmärksammas världen över. Jag hoppas innerligt att världen fortsätter att se Egypten och stödja den fortsatta kampen mot ett demokratiskt styrsätt med allmänna val.

För mig är det omtumlande att höra allt detta om Egypten. För några år sedan besökte vi Hurghada för en semestervecka och vi fann ett fantastiskt land men underbara människor. Därmed knep Egypten en bit av mitt hjärta. Här fanns värme och jag talar inte bara om klimatet, och en nyfikenhet bland folket men också naturligtvis massor av kulturellt värde att se. Konungarnas dal och

Karnaktemplet var en del av vad vi hann se på vår resa.

Sedan dess har jag alltid haft en längtan tillbaka. Men det är med blandade känslor jag förstår vilket land jag besökte – en diktatur. Så lätt det är att ge sig ut på en resa men inte inse landets förhållanden.
Jag pratade – förstås – jämställdhet och feminism med de egyptier som jag mötte på semestern och hade seriösa diskussioner med många – men aldrig att vi kom in på bristen på frihet, att leva i en diktatur.

Vi träffade en del kristna bland alla muslimer och det var mycket stolta över att vara just kristna. Men aldrig vi kom in på politik och statsskick. Jo, en egyptisk man berättade att jag hade samma namn som presidentens fru – Susanne. Bilden på Suzanne Mubarak kommer från Wikipedia och under bilden står följande: ”First lady in Egypt – October 14, 1981 – February 11, 2011″ !!

En del av texten lyder: ”Suzanne Mubarak is the wife of former Egyptian President Hosni Mubarak.” D.v.s. Suzanne Mubarak är fru till den forne Egyptiske presidenten Hosni Mubarak!
Wikipedia är snabba på att uppdatera! Det tackar vi för!

Så det är med blandade känslor jag inser att jag besökte en diktatur men är glad idag att det egyptiska folket ser en öppning till en ljusnande framtid. Och – jag kommer att besöka Egypten igen – självklart!

حالة حبّ

Jaha, då hann verkligheten ifatt en drömmare som mig… Våraningarna dämpades rejält av snöfallet igår och drivorna ligger tjocka över mina hoppfulla snödroppar.

Låter bilderna tala lite för sig själva.

Igår kväll upptäckte jag hur väldigt mycket snö det faktiskt hade kommit – igen!

Det gjorde katten Felix också.

Vackert men lite jobbigt… Så mycket snö att skotta.

T o m Felix som älskar att vara ute tyckte det blev lite väl mycket av det goda denna snöiga kväll. Här tycker han att det är dags att gå in! Han skottade inte mycket men sällskap fick jag! 🙂

Idag var det på’t igen!

Fram med snösläden! Att det kan komma så mycket snö på kort tid! Jag skottade ju lika mycket igår kväll!!

Men vad skådar mitt norra!? 🙂 Försiktigt har något smugit sig in i skydd av staketet:  Nya, gröna, vårtidiga blad på Klätterhortensian!! 🙂 SÅ GLAD jag blev! Våren står i farstun och stampar! Om några månader kommer Klätterhortensian att se ut så här: Underbart! Livet vänder åter. Kung Bore försöker bara skrämmas lite just nu.

Medan is, snö och kyla lägrar sig utanför kan man drömma om resor. Här är några resor som just är drömmar för mig. Hurtigrutten!

Och Machu Picchu! Resor som aldrig blir av för jag har inga pengar. Men tänk så mycket och ofta man kan resa i tankarna och drömmarna! 🙂

I verkligheten kan man unna sig ett gott knäckebröd! Detta är mitt favvoknäcke just nu – Leksands Fäbodknäcke på surdegsbröd! Så himla gott!

Håll er inomhus om ni kan! Njut av det vackra utanför och kom ihåg: Våren är snart här!

Vitsippsbacke förra våren! 🙂

Vet ni att Sverige är det land i världen som har mest singlar? Låter trist eller hur? Värst är det i Stockholmregionen. Fullt av ensamma människor alltså.

Nu är ju en del ensamhushåll självvalda men långt ifrån alla. Det märker man på alla s k dejtingsajter som ploppar upp. Alla dessa sidor som ska matcha ihop folk så att du träffar den rätte!

Men hur lätt är det? Och är det säkert att det är en ny karl man vill ha? Och är det inte så att män och kvinnor ”jagar” på olika vis via datorn? Av en person kunnig inom området fick jag veta att största antalet partnerjagande personer på nätet är män och en hel del av dessa är bara ute efter ett ligg. Hur kul är sånt?

Som gammal personalare som gillar människor tycker jag att det faktum att det går runt över 2 miljoner ensamma människor i Sverige är bedrövligt – om nu många av dom vill träffa någon.
Mitt intresse för folk i allmänhet och ensamma i synnerhet ledde mig till mötesplatsen ”Singel i Sverige” – som visserligen har en nätsida men som satsar på det personliga mötet. Träffas i verkligheten – i grupper med lika eller olika intressen, små grupper, stora grupper o.s.v. Det tror jag på! Människors möten i verkliga livet! Helén Andersson som driver föreningen kände jag till sen förut när jag kontaktade henne för att se vad jag kunde hjälpa till med.

Helén, som också älskar människor, pratade sig varm för konceptet och jag var inte svårköpt. Nu hoppas jag att Mälardalen och Stockholm också ska hitta till ”Singel i Sverige” som är mest etablerad söderöver i landet. Ju fler människor desto bättre – det är ju det konceptet går ut på – att träffas och att träffa många!

För vad är det som säger att den som är mest lik dig passar dig bäst? Dejtingsidorna utlovar näst intill 100 % matchning för att hitta en partner. Där sitter människor framför datorn och tänker ut en fantasikille eller tjej och knappar in kriterierna på datorn. Hur trolig är en sådan kombination?
Är det inte hellre så att olikheterna kompletterar varandra? Att den där killen eller tjejen som du absolut inte kunde tänka dig – kanske är den som passar bäst? Som får dig att hitta nya intressen och uppleva att det finns så mycket annat utanför din egen sfär!

Och vem är det som säger att det är en partner man vill ha? Singlar vill säkert träffa människor – både män och kvinnor! Som nyskild eller änka/änkling kan det vara svårt att känna sig hemma i den gamla vänskapskonstellationen med par vid par. Man kanske är bränd och inser att man inte vill ha någon ny. Att man kommit lindrigt undan men ändå inte vill sitta hemma och uggla ensam.

Nej, fram för möten i verkligheten! Gå in på ”Singel i Sverige” så får ni se vad jag menar! Klicka HÄR för att komma till sidan! Imorgon finns ”Singel i Sverige” med i en artikel i Aftonbladet!

Låt 2011 bli året för mänsliga möten! För vänskap och glädje! Träffar du ”den rätte” är det bara bonus!

Till idag har utlovats en kattblogg. Löften hålles men det blir lite, lite Gyllene Ankdammsnytt på slutet också!

Rubriken idag kan man fundera över. Men det förhåller sig på det viset att mina tre katter har en viss förkärlek för telefoner. Allra värsta Phonekatten och fåntratten är Vilda Wilma! 

Det gäller alla telefoner! Här agerar Wilma receptionist i vår hall!

En inte så duktig sådan… För i sin iver att svara så har hon ner anteckningsblock och penna! Inte blev det något svar heller…

Då provar vi mobilen istället!

Men hur gör man?? Det verkar komplicerat!

Nu då!? ”- MJAAUU!”

Kattkompisen Curry är Tele2-fan men håller sig borta från apparaterna. För honom räcker det gott och väl med Frank!

Felix har andra laster än telefoner. Han älskar vatten! Se så han kupar tassen för att skopa i sig vatten ur muggen!

Stilstudie: Doppa – och sleva i sig! En underbar, finurlig kisse – denne Felix!

Sova gillar han också:

Alltmedan Vilda Wilma glömmer allt vad telefoner heter och smyger ut! Det finns intressantare saker utomhus nu på vårkanten… Caught in the act!

Och så iväg nedför stegen!

Men lite mer Ankdammsnytt utlovades ju också. Det kommer nu!

Solig morgon men kall! -4 när jag gick upp och sandbilen gjorde jättebra jobb på gården redan före klockan 5 imorse!! Toppen LT Last och Gräv!

Läser i Arboga Tidning att Säterbo kyrka ska rustas. Det låter positivt. Den gamla, fina kyrkan har varit föremål för många bröllop så fint som det ligger strax utanför Arboga. (Foto: Svenska Kyrkan)

Kyrkan, en stenkyrka från 1100-talet ska nu få nytt tak. Tills restaureringen är klar är kyrkan stängd för allmänheten.

På tal om restaurering. Sådan är på gång för gamla museet i Arboga, tillhörande Arboga Minne.

Möte igår med styrelsen för hembygdsföreningen Arboga Minne!

Från vänster i bild: Sigvard Brissman (kassör), Peter Ståhl, Arne Jenslin (S), Ann-Britt Pettersson (v.sekr), Annette Johansson (årsboksredaktör), Maud Cargerman, Sune Gustavsson (OPA) och Gunnar Öberg (ord. denna kväll).

Det var första mötet i föreningen för oss politiker och bloggaren ser verkligen fram emot dessa träffar. Arbogas gamla minnen och bebyggelse ligger mig varmt om hjärtat. Man bor ju inte på Glasblåsargården för inte!

Sisådär ja, lite Gyllene Ankdammsnytt levererat! Avslutar med en småkylig bild från igår kväll! Men solen lyser varmt nu idag! Och snödropparna är på gång!  Ha det gott!