Feel in the Blogg

En bra bloggare sviker inte sina läsare… Trots att hon eller han ser ut som på bilden…

Så därför blir det en miniblogg idag. En blogg som berättar vad bloggaren har i sitt hjärta just nu: JAPAN!

LIBYEN!

Sen blir det lite förhandstips om delar av vad bloggen kan komma att handla imorgon: Hästens sängar – som det varit alldeles för lite av sen sist!

Orken räcker inte till mera nu! Vi ses imorgon!

Tillhör du ordsnokarnas skara? De som hakar upp sig på felskrivningar, ryser över stavfel och plågas över dåligt formulerade texter?  Jag tillhör det gänget!

Som bloggare lägger jag mig vinn om att formulera mig på ett bra sätt. Stavfel får naturligtvis inte finnas men jag försöker också få till korrekta ordvändningar och försöker undvika syftningsfel.

Jag är ingen pedant och blir inte utom mig om jag gör fel – men jag vinnlägger mig om ett bra skriftspråk. Därför läser jag texten om och om igen och korrigerar. Därför använder jag också den utmärkta sidan www.synonymer.se

Genom detta ordsnokeri känner jag också vämjelse över andras felaktiga texter. Självklart bryr jag mig inte om stavfel och felformuleringar i personliga brev och e-post – jag tänker mer på texter i media och skrifter av allmänt slag.

Bloggar befinner sig någon form av gråzon. Bloggar är personliga och därmed är det upp till skribenten hur han eller hon vill ha sin sida. Att jag själv sen lider över trista texter det är liksom min ensak.
Problemet uppstår, enligt mitt sätt att se det, när bloggarna blir offentliga i t ex en dagstidning. Då blir det mer av tidningens ansvar att det är rätt och riktigt skrivet.

Men det är kanske så att vi ordsnokar får stå ut. Att vi får rysa bäst vi vill åt klumpiga ordval och felstavningar. Eller är vi på väg mot en utarmning av språket? I den snabba teknikens anda försvinner SAOL , i det snabba informationsflödet när som helst och var som helst blir hur som helst – och viktigare än at stavva rät...?

Sen måste jag ju berätta hur pass mycket jag hatar bullar och barn! För alla er som inte förstått och som inte känner mig. Detta pga en av många skrattretande insändare ”till min ära”. Rubriken borde rikta sig till män men jag misstänker att det inte är avsikten. Antalet män som låtit karriären ge vika för barnen är nog lätträknade och det handlar inte om det egentligen. Det handlar om alla människors rätt att försörja sig själva.
Men det jag skrattade gott åt var det här, mot slutet av insändaren: Den – självklart – anonyme insändarskribenten tror att hon avslöjat en smygbakande låtsasfeminist?? Som jag försökt förklara!  Så många gånger! Det handlar inte om bullbakning egentligen. Det handlar heller inte om att hata män och barn!

Den anonyma och alla andra som läser min blogg behöver bara skriva in ”bullar” i sökrutan längst uppe till höger så ska ni få se på andra bullar! Precis som min vän feministen Ebba Witt Brattström älskar jag att baka vetebullar!
Sen är det säkert få som missat hur mycket jag älskar barn och även djur, ja t o m alla som inte har möjlighet att försvara sig i vårt samhälle. Så det så! 😀

Rosa muffins finns snart i var mans mun – jag kunde inte låta bli ordvändningen…

Unga kvinnor slåss för sin rätt att grädda rosa bakverk medan det egentligen ligger något helt annat än hobbybakning bakom den senaste trenden.

Man anar en större kraft, en plan iscensatt ur de högre sfärerna. Ett politiskt syfte med helt andra avsikter än att gynna vetemjölsindustrin.

Det handlar inte om bakning och sysslor i köksregionerna – det här är hett politiskt stoff. Den leende Leila i rosa blir en förebild för de nya kvinnorna. De unga som inte ens var påtänkta under det radikala 60-talet och som inte har en susning om vad Grupp 8 stod för.

Men Leila är ett politiskt vapen precis som de rosa muffins hon levererar.

Kvinnor ska vara snälla, lugna och hålla sig till syltrecepten som på mormors tid. Och varför? Jo, för att den andra människosorten – den som inte föder barn och krånglar med foglossningar och havandeskapspenning ska få mer utrymme. Den sorten som alltid ställer upp på jobbet, som kan slita till 180 % och som sällan eller aldrig bråkar om föräldraledighet eller vabbar.Den sort som också blir en förlorare i spelet – mannen.

Genom att putta tillbaka kvinnan vid spisen löser politiker en hel del problem. Företagen får de dugliga trälar de vill ha när kvinnorna blir hemma och, som förr i världen, sköter marktjänst och ungar. Arbetet kommer att gå som på räls utan en massa trasslande frånvaro på grund av ”ovidkommande saker”.

Därmed slipper regeringen också en massa utslitna människor som krånglar och vill ha vård, sjukskrivning och rehabilitering. Ohälsotalet minskar liksom långtidssjukskrivningar och sjukpensioneringar. Toppen – eller!?

I gårdagens Bbl/AT läser jag åter en krönika, denna gång från en man, med rubriken ”Sådan jämlikhet och feminism vill jag se”.

Kåseriet är en riktigt ruggig läsning. Evert Jonsson, krönikören, ifrågasätter helt feminism och jämställdhet. Med utgångsläget att Fi (Feministiskt initiativ) endast fick 0,8 % av rösterna i senaste valet menar Evert Jonsson att detta är ett bevis för ett ickefolkligt stöd för dessa frågor!

Han fortsätter med att angripa önskemålet om ett mer jämställt samhälle. Jag citerar: ”Så vad är problemet om de inte har något folkligt stöd? (”de” = Feministiskt initiativ, bloggarens kommentar). ”Jo, trots sviktande stöd från massorna har deras ideologi blivit en del av den politiskt korrekta (och därmed mediala) agendan. Exempelvis har den konstruerade vetenskapen genusvetenskap etablerats som institution på landets universitet, genuscoacher arbetar för att implementera genusvetenskap på förskolor, skolor och arbetsplatser, ROKS och snarlika organisationer tas på fullt allvar i debatter och inte minst: en rad skribenter och tongivande personer i media har anammat feminismen och jämställdhetsideologin.”

Man baxnar! Jag blir mållös! Nästan – för att tappa talförmågan, sluta reagera och låta bli att föra jämställdhetskampen vidare är det sista jag vill.

Att Evert Jonsson, med sitt synsätt, arbetat med skolfrågor gör det hela ännu mer prekärt.

Kåsören slutar sitt inlägg i tidningen med att fråga, citat: ”Mår någon bättre? Blev det något mer jämställt? Vem vann?” Och ger feminismen och jämställdheten skulden för utbrändhet och sjukskrivningar.

Det är precis sådana här skuldbeläggare som det politiska systemet vill ha. Lägg sen till den uppeldade kampen kvinnor emellan – unga kakbakande tjejer mot de äldre kvinnorna med erfarenhet av hur det var förr. Ser ni mönstret?

Nej, tror någon att detta handlar om lusten att baka muffins – så är ni helt fel ute.

Denna soliga, underbara morgon i mars vill man helst inte tala om katastrofer – varken små eller stora. Men dom finns ju där ändå naturligtvis. Vissa lättare att skaka av sig medan andra kryper in på bara skinnet, kanske bokstavligen till slut…

”Hälsofarlig mängd radioaktiv strålning”, läser jag på Svenska Dagbladets nätsida. Katastrofen är så fruktansvärd att man har svårt att ta in den, än svårare att överblicka konsekvenserna.

Nu vet jag att jag röstade rätt när jag sa NEJ till kärnkraft en gång. Det visste jag ju redan då och protesterade vilt men fick uppleva Socialdemokraterna lansera Linje 2 – ett lurendrejeri och en bluff för att se till att kärnkraften vann.

Trots Harrisburgolyckan 1979 – ”den osannolika händelsen” – kom alltså vi dumma svenskar att rösta JA vid folkomröstningen 1980. Så här såg alternativen ut:

1. Linje 1 innebar att kärnkraften skulle avvecklas i den takt som var möjlig. Man skulle avvakta att förnybara energikällor blev tillgängliga och ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skulle få förekomma.
2. Linje 2 var i princip identiskt med linje 1, men krävde även att alla framtida energianläggningar av betydelse skulle ägas av stat och kommun.
3. Linje 3 sade ett definitivt nej till utbyggnad av kärnkraften. Vidare förespråkades att all kärnkraft skulle vara avvecklad inom tio år.

Så här blev resultatet: Linje 1 fick 18,9 %, Linje 2 fick 39,1 % och Linje 3 fick 38,7 %.

En riktig skandal alltså! Kärnkraftsmotståndarna hade vunnit lätt om inte S gått in med sitt trick! Det var då jag verkligen blev politiskt intresserad och bestämde mig för att aldrig rösta på Socialdemokraterna. Man var ung och naiv kanske, men det löftet har jag hållit.

Läs om omröstning m m på Wikipedia genom att klicka HÄR!

Andra mindre katastrofer – men en katastrof för de som drabbas är denna Ankdammsnyhet: Min gamla skolkamrat Håkan Isaksson visar på kalhygget längs med Hjälmare kanal och oroas över kommande turistsäsong. Håkan och m/s Tor gör populära kryssningar sommartid på kanalen. Här skeppet Gustaf Lagerbjelke som också trafikerar kanalen.

Mindre trevligt att visa turister en sådan här omgivning: Sveaskog som äger marken försvarar sig med att flera träd var i dåligt skick och att risken för nedfallande träd i kanalen var stor.
Jag är helt okunnig i skogsavverkning men undrar stillsamt om inte träden kunde ha fällts på ett snyggare sätt? Dessa höga stubbar som sticker upp längs kanalen är verkligen ingen trevlig syn. Var finns känslan och estetiken – för att inte tala om vården av naturen??

Klicka HÄR för att komma till Arboga Rederi AB och läs om de så populära båtturerna!

Inget finns ännu om nyheten på Bbl/AT:s hemsida… Då är det tur att Feel in the Blogg finns! 🙂

Eländes elände och mer elände! Men nu till något ljusare! Våren! Solen! Så här såg det ut igår på min gård! Curry tog sig en promenad i solskenet.

Med svansen i topp! Liksom matte njöt han av solen och värmen.

Bilen tvättades ren och fin! Även det ett vårtecken!

Självklart måste vi ta del av nyheter – även de dåliga – men glöm inte att också ta vara på de ljusa stunder som finns. Den här bilden säger inte mycket i förstone – men den visar att vimpeln är på plats! När vimpeln är uppe igen – då har våren kommit till Glasblåsargården!

Livets största underverk måste vara att få barn. Föda ett människobarn eller som varg eller hund ge liv åt en valp, hästen fölar och hjorten föder en kalv. Alla vi djur, människodjur och andra, som föder ungar, en ny avkomma, ett nytt liv. Så fantastiskt! (Bilden visar lodjursungar)

En liten människa inuti en annan! Liv genom liv! Svindlande och vidunderligt.

Själv såg bloggaren så här frodig ut för precis 21 år sedan. Nog kan jag vara matglad men nu var det någonting annat som gjorde att magen var så stor och tjock! 🙂

En mycket efterlängtad liten dotter föddes 14 mars 1990.
Två mycket stolta storebröder den där onsdagen för 21 år sedan.

Underverk var det förstås för mormor också. Mormödrar får ju liksom farmödrar uppleva allt igen. Se barn födas ur deras egna barn som de födde en gång. Generation följer på generation…

Jag tillhör dom som fascineras om och om igen av barnafödslar. Att se det på TV blir en riktig höjdare! Därför är det med stor glädje jag följer serien ”En unge i minuten” på TV4!
En serie där tittarna får följa blivande föräldrar på förlossningskliniken vid Centrallasarettet i Västerås. Jag krystar och andas precis som mammorna i programmet och jag jublar lika mycket som dom när det lilla barnet fötts fram. Så fantastiskt underbart! Klicka HÄR för att komma till TV4:s hemsida och läsa om programserien.

Så 14 mars är inte bara en vanlig måndag idag för mig. Det är så mycket mera! Till synes en trist och grå dag – men bubblande känslosam och vacker för mig.

Här en bild från försommaren 1990. Två bekymrade bröder undrar varför lillasyster är så ledsen när det ska plockas liljekonvaljer i skogen.

Ta till vara livets underverk. Njut stunden. Den flyr fort förbi. Jag kommer att tänka på några rader ur en sång och avslutar dagens blogg med dem. Varm kram till min älskade dotter idag!

Räkna de lyckliga stunderna blott
Och glöm dom som sorger dej ge
Göm alla soliga minnen du fått
Och allt ska sej ljusare te
Himlen kan vara ibland så tung och grå
Men då ska du ju bara tänka tyst som så
Räkna de lyckliga stunderna blott
Och låt dom i hjärtat bestå