Feel in the Blogg

Nu har det hänt igen! Män som har svårt att hålla fingrarna från syltburken! (Foto DN)

Det handlar om makt naturligtvis. IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn är, eller ska jag skriva var (!), en man med makt och position i samhället. Med den utgångspunkten trodde han att det var fritt fram! Som så många män sen urminnes tider!

”En förförare, men har ingen våldsmans profil” – så säger författaren till den bok om Strauss-Kahn som tidigare utkommit. Författaren är förstås en man… Som man kan han naturligtvis avgöra förförelsens olika skeden och att nej inte alls är ett nej utan en del av förspelet – eller?? För Strauss-Kahn har ju hållit på förr! Sexet på hotellet i New York är inte första gången precis!

Mäns makt tar sig uttryck på olika sätt. Tafsa på en underställd på jobbet, våldta hotellstäderskan eller mer systematiskt i krig som vapen.

När ska män förstå? När ska män ta konsekvenserna fullt ut och inte bara dunkas i ryggen av kamraterna som en riktig kvinnokarl? När ska män börja respektera?

Det handlar om kvinnoförtryck! Om män som anser sig ha rätt att göra som de vill. Och i den viljan ingår att låta sexualiteten få fritt spelrum med den makt och det våld som eventuellt kan behövas. No limits!

Sen kan man undra – var får dom självförtroendet ifrån Strauss-Kahn och dom andra?? Hur läckra och förföriska får dom för sig att dom är?? (Foto Svd)

Vi lever i ett dubbelmoralistiskt samhälle. Jag utgår nu från Sverige och EU som säger sig stå upp för mänskliga rättigheter och tar avstånd från kvinnofientlighet och maktstrukturer med jämställdhet som riktmärke. Ha! Bilden här är från ett studentspex:

Ta detta med slöjor t.ex! Min dotter funderade här om dagen: ”Varför är det mindre upprörande att klä av sig – än att klä på sig?”

Varför ska slöjor vara så provocerande att det t o m förbjuds i vissa sammanhang – – när det är helt OK att gå mer eller mindre avklädd på t ex en fest?

Varför är denna klädsel fel:

När Kissie får komma så här:

Vad har vi för moral och värderingar egentligen? Och vem bestämmer vad som är rätt och fel?

Audrey Hepburn blev otroligt känd och uppskattad som skådespelerska på 1950-talet och introducerade scarfen som ny look!

Vad skiljer den populära huvudbonaden mot en hijab?

Fundera på det här! Mäns makt och vårt dubelmoralistiska tänkande.

Avslutar med lite bilder från vackra Arboga. Igår kväll…

… och nu på morgonen.

Söndag betyder DN för mig. DN i brevlådan alltså – inte fladdrandes på nätet bland övriga media. DN att dela frukosten med. Genom DN i lugn och ro tugga i sig det rostade brödet ihop med välskrivna artiklar om intressanta men också upprörande ting.

Först läser jag en otroligt bra och tankeväckande artikel på den signerade ledarsidan! Den handlar om kravet på social kompetens. Denna egenskap stämplas på de flesta utannonserade jobb numera och utesluter därmed ett stort antal människor som någon – vem? – bestämt är i avsaknad av denna duglighet.

Är du inte social kompetent är du helt ute – avvisad – bortvald. Det gäller såväl IT-branschen som portvaktsyrket (!?).

Ledarskribenten Erik Helmerson frågar sig också vem som är social kompetent egentligen!? För den som inte kan läsa det småttiga föreslår jag går in HÄR eller köper DN i pappersform idag! Den är verkligen värd sina 30 kr!

Social kompetens är väl ungefär som normal – vem har bestämt vad som är det ena eller andra? Och till vilken nytta?

Annat intressant i DN denna söndag är det här:
Hur hjärnforskarna vill att skolan ska vara. Normal? Social kompetent? Är det egenskaper man tar upp som viktiga eller finns det helt andra, betydligt viktigare formler för en vettig skola?
Frågan är – vem bryr sig? Och då menar jag förstås Björklund och gänget.

På mitt mysiga frukostbord i hemmets trygga vrå landar också ovälfärden i vårt välfärdsland… Tack DN för 6 sidor om svårt sjuka som får vänta många, långa timmar på sjuksängar som inte finns! Läs mera HÄR!

Sen lite annat uppsnappat av bloggaren. Det är fruktansvärt hur vi behandlar de djur som endast tillåts ”leva” för att hamna på våra tallrikar!

Sen läser jag om mutdömd i Göteborg som får 1,9 miljoner via sin fallskärm. Visst känner man ett behov av att spy!

Läser också om trebarnspappan som skrivit ”sista viljan” inför sin tjänstgöring i Afghanistan som snart påbörjas.
Medan Ulf Linde jämrar sig på Thielska över att behöva flytta från sin tjusiga tjänstebostad. (För övrigt bör nämnas att bloggaren inte alls är släkt med förre intendenten vid Thielska galleriet.)

Livet är hårt men kan bli mjukare om vi alla hjälps åt! Ute strilar regnet och jag drar en lättnadens suck eftersom jag inte bryr mig ett dugg om ifall jag uppfattas som onormal eller icke social kompetent.
Att ha noll koll på Eurovision Song Contest känns också rätt bra.

Tråkigt eller vad??

”Jag måste hej, jag måste hej, jag måste hejda mig” sjöng Robban en gång. Innan han blev Robert Karl Oskar Broberg och Zero. Han var poppis redan”på min tid” – som här i Bildjournalen där det sägs att han blivit snällare med åren. ?? Då ska man veta att Bildjournalen gick i graven redan 1969 – det är över 40 år sen!

Själv tycker jag att Robban borde ha slutat för länge sen. Vi som var med när ”Hejda mig”, ”Uppblåsbara Barbara”, ”Båtlåt” och ”Ingela” trallades på för fullt på 60-talet orkar liksom inte med att höra låtarna igen och igen och igen. Men tydligen går det att hålla sådant vid liv hur länge som helst. Jag var otroligt förvånad när Robban fyllde Globen för ett par år sen! Samtidigt läser jag i rescensioner att det var fler än jag som förvånades. Tja, man får naturligtvis tycka som man vill och är publiken nöjd så är väl Robban nöjd. För övrigt fyllde han 70 år (!) förra året – Robban.

Men hur kom jag nu in på Robban? Jo, jag känner att jag måste hejda mig i mitt skrivande på bloggen. Jag misstänker att ni läsare inte orkar med hur mycket som helst. Inte vill läsa långlånga bloggar och tröttnar på för många bilder. Ni blir förmodligen lika uttråkade som lilla röda Wilma här:  Därför känner jag att jag måste hejda mig!

Ett bar bilder från igår får det bli! Kungsörstorp Hotell & Konferens i Kungsör!

Jag fick syna stället lite närmare i sömmarna och det gjorde mig inte besviken! Ett fantastiskt fint ställe! Besök gärna Kungsörstorp! Har ni tur får ni träffa på min guide där också! Klicka HÄR för att komma till Kungsörstorp Hotell & Konferens!

Åsikterna om mjölktester och om Kerstin Thorvall får vänta till annan dag. Jag tror jag ska bespara er en del av min skrivariver… I alla fall ta det lite piano som man säger…

Lite reklam för Vasagymnasiet i Arboga! Klicka HÄR om du vill läsa om Vasa i allmänhet och om Elkraftsingenjör i synnerhet!

Lite skämt! Nemi säger ofta väldigt bra saker – som det här! ”Jag tror att kvinnor lever längre än män för att dom grinar oftare. Det är onaturligt att inte bli arg, ledsen eller stressad… Man måste få ur sig saker! Perfekta människor har dessutom skittråkigt!” Så sant!

OK – nu har jag fått ur mig saker och försökte i alla fall hejda mig lite grann! Ha en fin lördag så ses vi lite behärskat imorgon igen!

Man känner sig hemma på sin mammas gata, eller hur?

För mig är Borgaregatan barndomsgatan i Arboga – även om jag bodde mitt första år på Österled 12 B. Infarten på den långa, långa gatan – så tyckte man när man var liten. På Borgaregatan 2 bodde ett äldre par med Nalle, en chow-chow. En hund med blå tunga var väldigt ovanligt på den tiden. Längre upp på gatan fanns familjerna Nilsson, Rickardsson och Bergström – alla med barn i min och min brors ålder.

Efter radhusen på vänster sida av gatan kom fler villor. Det äldre paret Lindgren vars fru tyckte att jag pratade alldeles för lite. Jag var blyg och tanten hade väl gärna hört lite skvaller kan man tänka…

Sen bodde flickorna Thuresdotter och därefter Bull-Gunnar med familj. På andra sidan fanns familjen Pettersson som hade tvillingar, något man tyckte var spännande. Intill dom bodde polisen Forslöw med sin familj och det var faktiskt med tanke på den familjen som den här bloggen kommer till. Idag finns nämligen denna dödsannons i Arboga Tidning: Anders Forslöw är död sen länge men nu blir huset vid Borgaregatan tomt. Det känns ledsamt. Jag tycker inte det var länge sen jag pratade med Solveig Forslöw och passade på att säga att jag tyckte hon var så söt – för det var hon! En trevlig och rar kvinna dessutom!

Längre ner på gatan finns mitt eget gamla barndomshem där mina älskade föräldrar bor kvar.  Men husen runt om har bytt ägare många gånger. Den sista som var kvar från ”min tid” var Rosa Stenbacka – men nu är också hon borta. Kungsörsvägen idag – det är vägen bort från ”barndomslandet”.

Visst är det sorgligt att tiden går så fort och nära och kära försvinner. Barndomstiden är definitivt över.

Men mammas gata kan ju vara vilken gata som helst, beroende på vem man frågar! Mina barn till exempel – skulle säga att det här är vägen som leder till mammas gata! Herrgårdsgatan upp mot Stureleden.

Sturegatan!

Och JA! VARNING FÖR KOTTE satt kvar även idag! Heders!!

Mammas gata!

”Mammas gård”!

Utsikt över mammas gata!  Östra Nygatan mot öster!

Och mot väster – in mot stan!

Ja, nog är det något visst med ”mammas gata” och barndomshemmet!

Så kommer nog mina egna barn också att känna det en gång.

För tre älskade katter är det också ”mammas gata”! Inte ofta jag lyckas fånga alla tre på samma bild! Curry, Wilma och Felix i spänd förväntan över att dörren ska öppnas av matte!

Ja, tiden rinner snabbt iväg. Ta tillvara stunden. Besök barndomens trakter, ta en promenad på mammas gata och låt minnena poppa upp. Prata några ord med de som ännu bor kvar från din barndoms tid. Snart är de borta.

Visst har vi väl alla någon gång funderat på vad som händer sen? Efter detta liv. Finns det någon fortsättning eller är det helt slut?

Det kanske inte är rosenrött med stegar upp mot pärleporten men vad händer egentligen när vi dragit vår sista suck? En som har kommit på nya forskningsrön är Lakhmir Chawla, IVA-läkare och professor från USA. (Foto: Svd)

Svenska Dagbladet skriver, citat: ”Förra veckan på Stockholms universitet: 300 konferensdeltagare från 65 länder. 300 föredrag inom nio forskningsområden. Allt med ett enda fokus: medvetandet.”

Och vidare om just vad Dr Lakhmir Chawla kommit fram till: ”Det händer något fastän hjärtat stannat”

Citat ur artikeln: ”Lakhmir Chawla, IVA-läkare, professor i njurmedicin, George Washington University Medical Center, USA. Studerar med­vetandenivån i dödsögonblicket hos patienter kopplade till särskilda EEG-apparater som kontrollerar effekten av narkos:

– Vi har mätt aktiviteten i hjärnbarken hos 100 intensivvårdspatienter, utan neurologiska skador, där massiva, systemiska sjukdomar gjort att vi behövt avbryta behandlingen.

– När blodtrycket föll och hjärtat hade slutat slå, sjönk också hjärnaktiviteten enligt EEG-kurvorna till noll. Men hos 80-85 procent av patienterna följde en plötslig, övergående aktivitetstopp. Och det var inga svaga signaler, utan handlar om frekvensnivåer som när du och jag står och pratar.”

”Kanske beror nära-döden-upplevelser på att patienter som kommer tillbaka minns den här synaps- aktiviteten”, säger Lakhmir Chawla.

Spännande eller hur! Klicka HÄR för att komma till den intressanta artikeln i SvD!

Så tänk om det finns ett ljus i tunneln som inte bara är ett tåg!!

Och tänk om det också finns en Gud, en domare som ställer oss inför rätta en gång!! Hur fixar du det? Klarar jag själv av att stå för vad jag gjort i mitt jordeliv? Och hur går det för Tekniska i Arboga??

Därmed är vi raskt över på Ankdammsnytt!

Tekniska förvaltningen och dess nämnd i Arboga ligger pyrt till – och har så gjort länge. Men nu är dom verkligen ute på fisens mosse. Nämn Gäddgården 1 så ser hela Arboga rött – och det är rött som styrt och ställt sen urminnes tider i kommunen. Fler röda siffror lär det bli när slutnotan kommer för rusten av hamnkajen nedanför Herrgårdsbron. Lägg sen till badet nu också! Utomhusbassängerna på Ekbacksbadet i Arboga är i så dåligt skick att badet måste hålla stäng i sommar! Renovering av bassängerna beräknas till omkring 3 miljoner. Kan slutsumman bli det dubbla på sikt, undrar den orolige med tanke på Tekniskas tidigare försyndelser…

Bassängerna är över 40 år gamla och man kan ju stillsamt undra om ”dom som bestämmer” levt med skygglappar under de senaste åren? Inte velat höra, se eller prata? För bassängernas urdåliga skick verkar komma som en total överraskning och värst drabbas Kultur och Fritid i Arboga. Det känns verkligt trist eftersom Ekbacksbadet var drabbat även förra sommaren då läckande tak innebar att badhuset fick hålla stängt 3 månader. Vojne, vojne, hur ska det gå för lilla Arboga??

Tekniska må vara dåliga och sega på många saker men se hemmagjorda trafikskyltar – det är dom bra på!! Bloggaren tog en sväng till Kungsör imorse och fick syn på den här skylten utefter Stureleden i Arboga!

Jag blev jätteglad! Här om kvällen såg jag nämligen en igelkott – en levande!! Och denna fina kotte sprang från Sturegatan, över Östra Nygatan och in på granngården. Den tuffade och fräste när jag försökte ta en bild av den och jag envisades inte. Så resultatet blev därefter: Men visst ser ni taggbollen!?

Men hur var det nu då med Tekniska och skylten!? Jo, när jag fick se den fina skylten parkerade jag bilen och gick ur för att fotografera.
Infarande på Sturegatan kom en vit bil med en viftande chaufför vid ratten. Jag undrade om Tekniska nu också blivit trafikpoliser och möjligen skulle påpeka att jag parkerat fel men så var icke fallet.

Den viftande chauffören visades sig nämligen vara en nitisk tjänsteman från Tekniska kontoret i Arboga. Min först så glada min förbyttes snabbt mot förvåning och sen mer åt det missnöjda hållet när jag fick veta vad det plikttrogna  nitet  handlade om…

– Är det du som gjort skylten? ropade den nitiske. – Nej, men jag önskar att jag kunnat säga att det var jag, svarade jag.  – Den måste bort, ropade den nitiske! – Va!? sa jag.
– Den får inte sitta där! Man får inte göra skyltar hur som helst och sätta upp!”
Jag protesterade och berättade om ”kotten” jag sätt här om kvällen. Försökte förklara min syn på saken å igelkottens vägnar.
Sådant funkar inte på en nitisk handläggare från Tekniska under tjänsteutövning kan jag säga…

Självklart förstår jag att folk inte kan tillverka egna förbudsskyltar och sätta upp. Men att ha en liten skylt med varning för igelkott – vad gör väl det?? 
Förutom att jag verkligen tycker att det borde finnas riktiga sådana skyltar när kottarna börjar röra på sig efter vinterdvalan på de få ställen dom ännu finns kvar – så har förmodligen just den här varningsskylten en god inverkan på annat sätt.

Utefter Stureleden i Arboga råder hastighetsbegränsningen 50 km/timma men det är sällan någon som håller den – utom bloggaren förstås… Om nu en ny spännande skylt tillfälligt kom upp kanske bilisterna saktade ner bara för att se vad det var för skylt! Sen skulle de som värnar om naturen i allmänhet och kottar i synnerhet tänka till och anpassa hastigheten efter igelkottsspring.

Men men, Tekniska måste väl visa att dom är bra på någonting… 🙁
Här försvinner den nitiske tjänstemannen iväg – förmodligen för att hämta avbitartång och ta ner skylten. Ta ner skylten, ja… Nej, jag fortsätter inte i de tankebanorna…

I Borgå i Finland har man annan syn på igelkottar! Se här! Där värnar man om kottarna och har satt upp två trafikmärken i ett området där det finns särskilt många av djuren! Klicka HÄR för att komma till Borgåbladet och läsa mera!

En sak säger jag bara: Ligger det en död igelkott på Stureleden imorgon då blir jag ARG!

Arg är också denna insändarskribent! Vilken Ankdammsnyhet! Man undrar ju om folk inte kan prata med varandra istället för att gå via Bärgslagsbladet? Vill man inte hacka på sin granne direkt kan man ju smyga via hyresvärden.

För några av de boende i Arboga kom våren och sommaren så plötsligt att man inte hann ta in pulkorna! Eller man har kanske planer på att plantera blommor i dom?

Ja, det var väl verkliga Ankdammsnyheter det! En liten glimt från Kungsör också! Förunderligt vackert i grannkommunen eller hur! Hyfsat centralt också ligger Kungsörstorp Hotell & Konferens där dottern arbetar just nu. Klicka HÄR för att läsa mer om stället! Boka i tid för dom har massor av gäster. Jag förstår varför.

Visst är det väl ljuvligt ute nu. Våren och försommaren – den bästa tiden!

Lupinblad efter regn – något jag tyckte vad vackert när jag var liten och än idag. Och tänk så vacker en maskros faktiskt är! Miljöpartiets och därmed också min blomma!

Lite annat från naturen fast inne i stan… Kunde inte låta bli! Visst är dom gulliga – änderna som kollar vad som hänt egentligen! Bilden är från sprängattentat i Malmö i veckan.

Avslutar bloggen med en teckning jag sparat sedan 2007. Lika aktuell idag! Ha en fin torsdag!