Feel in the Blogg

  Idag är jag på resande fot – tillfälligt. Tyvärr måste jag ta bilen dit jag ska och det betyder att jag varken kan värna om miljön eller blogga på ett tåg. 🙁

Men man kan ju försöka använda sig av ecodriving när man kör!

Klicka HÄR för att läsa vad Wikipedia skriver om ecodriving – eller sparsam körning och ekonomisk körning som det också kallas!

När jag tagit mig tillbaka hem med min ”gröna bil” så ses vi igen!

Jag gillar DN på söndagar! Just på söndagar – bara. Det är alldeles för många blad att vända resten av veckans alla dagar. Och alldeles för många träd som skövlats för det ändamålet! Så just söndag är perfekt att ägna sig åt alla de bilagor som följer med den dagens DN. Övrig tid tar jag del av alla nyheter via datorn.

Igår hittade jag som alltid lite smått och gott. Bl.a. en lama som vaktar får!!  Och laman ska rädda fåren från vargen!!

Så här skriver DN, citat: ”En fårfarmare i Värmland har prövat en ny metod för att hålla varg borta. Han låter lamadjur beta tillsammans med fåren. Kommer någon för nära så kliver lamadjuren fram och blänger.” 🙂

Det tycker jag är en mycket mer sympatisk metod än att tillåta licensjakt  i tid och otid. DN fortsätter: ” – De håller koll på allt, till och med när grannen  startar gräsklipparen, säger fårägaren Andreas Martelius till Värmlands  Folkblad.
Martelius har tre lamor och 400 får. I USA är lamorna  etablerade som vaktdjur, framför allt mot pumor.” Läs HÄR!

Ett annat bra tips är grannsamverkan. Ja, det har man ju hört talas om länge – i samband med brott.

Men det jag hittade i DN igår var en annons från ett företag som enligt egen uppgift ger dig ett extra handtag i vardagen. Låter väl alldeles utmärkt. Allt från hundvakt till datorfixare och trollkarlar förmedlar man.   Så långt från Robert Aschbergs grannyra som man kan komma alltså!
Klicka HÄR för att läsa mera.

På tal om hjälp så tycker jag att det är märkligt att det utbildas så få hantverkare.   Varför inte starta ett företag för rörmokare, mattläggare, plåtslagare, målare – you name it? Kopplat till gymnasieskolan så att elever utbildas och samtidigt får göra praktik. Dessa branscher skriker efter kunnigt folk som inte finns att få tag i. M a o framtidsjobb för alla de ungdomar som inte varken vill eller orkar läsa på högskolan.
Varför inte börja med Vasagymnasiet i Arboga!? Jag är säker på att såväl CV Rör som kunderna med stopp i avloppet skulle bli glada + många fler. För att inte tala om ungdomarna som får utbildning och säkrat jobb!

 Otipset handlar om mat. Maten i DN Söndag är väldigt ”fin” och krånglig. Konstiga ingredienser som säkert är trevliga men som inte finns att få tag i på vischan – och krångliga recept.
Jag har ett dignande plommonträd och fick syn på en plommonkaka i gårdagens DN. Fast den kallades något så fint som Plommonclafoutis! Lika svårt att uttala som att tillaga…

På Wikipedias hemsida får jag lära mig följande: Namnet clafoutis kommer från occitanskanskans clafotís, av verbet clafir, att fylla (smeten med körsbär). Om nu inte alla vet vad occitanska är så talar Wikipedia om det också:
”Det occitanska språket eller språkgruppen, även kallade Lenga d’òc eller Langue d’oc, tillhör de så kallade galloromanska språken tillsammans med bland annat franskan, och språkets närmaste släkting är katalanskan. Området där traditionellt occitanska talas kallas Occitanien.”
Hängde någon med??

Så bara namnet gör ju plommonefterrätten lite skrämmande. Så till ingredienserna:

Ingredienser

 Upptäckten av och forskningen kring DNA måste vara ett av världens viktigaste forskningsområden! Det har också gett Nobelpriset.

Idag tänker jag särskilt på tre unga män som 1993 dömdes för mord på tre småpojkar.  De var unga – då – bara 16, 17 och 18 år gamla. Dömdes i brist på andra misstänkta, kan man tänka. OCH – för att de burit svarta t-shirts och lyssnat på popgruppen Metallica!!?
Damien Echols (född 1974) dömdes till döden, Jessie Misskelley (född 1975) och Jason Baldwin (född 1977) dömdes båda till livstids fängelse.

Tack vare en kamp som pågått alltsedan domen föll för 18 år sen – genom privatpersoner, genom kändisar som t ex Jonny Depp   0ch genom den amerikanska organisationen The Innocence Project  OCH DNA är de tre männen nu frisläppta!

Jag grät när jag såg presskonferensen via datorn på de nu 18 år äldre männen.  De var inte längre tre tonårspojkar utan män, där de många, långa åren i fängelset och tiden satt sina spår. Jag grät över hur 18 år av deras liv tagits ifrån dom, grät när jag hörde deras lågmälda svar och såg deras förvirrade blickar under presskonferensen med fullt av journalister, fotografer och TV-team. De var sannerligen inte vana vid denna uppmärksamhet eller att vistas ute i frihet över huvud taget.

Självklart blev detta samtalsämnet hemma hos oss under gårdagen. Jag berättade för mina gamla föräldrar som blev lika känslosamma och deltagande som jag. – Var har du läst det? undrade mamma. Jag talade om att nyheter får man fort via Internet och datorer men att hon säkert skulle kunna läsa om det idag, i den papperstidning av DN som de prenumererar på.

Men icke! Inte en rad i dagens DN! Jag tror inte heller att DN hade med nyheten i gårdagens pappersupplaga eftersom nyheten publicerades på nätet just igår.

Skamligt och sorgligt att DN inte skriver någonting om den här händelsen! Det handlar om känslor, om kamp och om medicinsk forskning som ger resultat. Och de här tre männen har sannerligen rätt att bli uppmärksammade världen runt!

Tre andra som lika mycket bör uppmärksammas är de här:  De tre små pojkar som torterades, lemlästades och mördades på det mest bestialiska sätt! Deras mördare går fortfarande fri och har 18 års försprång!

Kanske får de här små pojkarna också upprättelse en dag – tack vare DNA!  De blir aldrig levande igen och deras anhöriga får dom aldrig tillbaka – men det kan förhindra att fler liknande grymma övergrepp och mord sker.

DN tycker inte att nyhetern är någon big deal – men det gör jag! Mina tankar går till The West Memphis three idag! Vad de genomlidit! Hur deras liv kommer att gestalta sig framöver? Hur repar man sig efter 18 år i tufft amerikanskt fängelse…

Klicka HÄR för att komma till The Innocence Project! Och HÄR för hemsidan om The Memphis Thress! Läs HÄR om DNA!

Har ni tänkt på vad verk kan ge värk! Jag menar nätverk som ger ryggvärk och andra besvär. Nyligen läste jag någonstans att de medicinska problemen bland äldre i framtiden kommer mycket mera att ligga på rygg- och nackbesvär och fetma. D v s vi blir alltmer stillasittande framför datorn och TV:n. TV-tittande och -sittande har ju funnits förut men just datorn gör att vi ständigt och jämt kan vara uppkopplade för nyheter, filmer, kontakter med andra och som jag nu – med bloggande.

Tja, det kan väl vara bra att ha ett kontaktnät och ett stort utbud av nyheter och nöjen via en dator och ett nätverk – men hur sitter du människa!!??

På en pinnstol i köket med den bärbara?

Lite halvslappt i gamla fåtöljen i vardagsrummet? Eller satsar du 11-12 000 kronor på en ergonomiskt riktig kontorsstol? Stolen här kostar 11500 kr men du får den till ”specialpris” nu för 9950 kr…

Jag kan bara gå till mig själv och min rygg gillar inte stilen jag har när jag sitter framför datorn och stolen jag har i mitt datorrum är inte helt bra. Men har jag råd att satsa många tusen på en ny stol? Och vilken stol ska jag välja? Den finns en uppsjö av stolar och vilken stol passar bäst till just min rygg?

Något att tänka på – hur nätverk kan ge mer och mer nätvärk med tiden.

Något som värker rätt in i hjärteroten på mig är alla gamla som har det svårt. Inte nog med att många har bekymmer med  att få ekonomin att räcka till – alltfler ska klara sig hemma numera.

Det är väl en fördel att kunna bo kvar hemma så länge som möjligt när man blir gammal – men det förutsätter ju att man är någorlunda pigg ändå. Eller har någon som sköter om en! Barn, barnbarn, en make eller maka – som hjälper till. Hur många har det? Och de som finns – hur många gör inte en jättestor insats i det tysta?

På ett politiskt möte nyligen fick jag veta att behovet av hemtjänst har minskat och att gamla människor klarar sig längre hemma i sitt eget hem. Någon frågade:” – Men hur många anhöriga är det då inte som jobbar istället? Och finns det någon hjälp för dom att få?”

Svaret blev att det finns s k anhörigstöd! När jag kontrollerade detta så innebar det en del praktisk hjälp med avlastning men ingenting ekonomiskt.

 Kommunerna runt om i Sverige tjänar stora summor på att låta gamla par ta hand om varandra! Tjänar tusentals kronor på att låta barnen (läs: dottern) sköta om gamla mamma utöver sitt vanliga yrkesarbete och sitt eget hem och familj.
Vad kostar en vårdplats inom äldreomsorgen? Jag vet inte men jag tror det handlar om mycket pengar. Pengar som kommunerna sparar och där en del av vinsten borde gå till t ex den gamla kvinnan som sköter sin svårt handikappade man i hemmet. Fast det är kanske ett smart drag ur samhällsynpunkt ekonomiskt! Den piggare av paret sliter ut sig när hon eller han jobbar för sin make/maka och därmed slår kommunen ihjäl  två flugor i en smäll! Cyniskt och avskyvärt.

Tänk så mycket värk det finns. Både den mer fysiska beroende på lyxiga I-landsproblem och den där värken som bränner och tär inombords – långt inne i hjärtat.

Var rädda om er och om varandra!

 Hur osjälvständiga är kvinnor i Sverige egentligen? Är dom små sköra käril som inte kan existera utan en stor, stark karl vid sin sida?

Visserligen har det inte gått 100 år än sedan alla kvinnor fick rösträtt här i  landet men man tycker sig ändå ha skönjat en viss utveckling vad gäller frihet och jämställdhet – eller vad tycker ni andra?

Vad är hon ute efter nu då!? tänker ni kanske. Jo, alla dessa kvinnor som finner sig i sina mäns beteenden! Alla de kvinnor som låter mannen ”knulla runt” och stannar kvar vid spisen och sköter ungar och marktjänst. Alla de kvinnor som låter sig trampas på och förödmjukas för att sen ändå troget stå fast vid mannens sida.

I vårt land behöver inte de allra minst bemedlade lida nöd – d v s kvinnor som spenderat de senaste 15-20 åren vid spisen utan någon särskild utbildning eller yrkeserfarenhet kan klara sig bra utan en man som försörjer dom. Men det spelar ingen roll – kvinnorna envisas med dålig självkänsla och hänger sig kvar runt fotknölarna på mannen. Ja, t o m i högre kretsar och jag tänker nu särskilt på ett annat land – Frankrike. Den franske politikern Dominique Strauss-Kahn verkar aldrig ha brytt sig särskilt mycket om var han stoppade in sitt könsorgan men trots skandalerna på alla plan – privat som officiellt – klänger hustrun kvar.

Anne Sinclair, Strauss-Kahns hustru, har en egen karriär och är dessutom god för många miljoner och ändå har hon inte självförtrodendet och styrkan att ta avstånd från sin otrogne man. Hur kan hon agera med sådan flathet!?

Ja, det finns massor av liknande exempel. Nyligen läste jag om en kvinna som vägrade släppa sin man trots att han vid det fjärde barnets födsel avslöjade att han även väntade barn med en annan kvinna. ?? 

En annan variant är – den högutbildade kvinnan med statusjobb – som när hon blir lämnad av mannen omedelbart måste hitta en ny! Kastar sig ut på krogen alternativt nätdejtingsidorna – eller båda. Allt för att hitta det där stödet igen – skuldran hon måste luta sig mot. Tryggheten som hon inte har själv och som bara skapas genom en man!

Hur kan vi kvinnor nedvärdera oss själva så mycket!? Hur kan kvinnor tro att de endast är fullvärdiga människor i  par med en man!? Vad är det för fel? Har vi inte kommit längre i vår jämställdhet? 

Det jag tar upp idag behandlar kvinnor – men det finns självklart liknande scenarior vad gäller män. Det är ”allmänt känt” att män inte kan vara ensamma. Kraschar äktenskapet eller hustrun dör – måste de omedelbart ersätta henne med någon annan.

Ja, vad säger ni kvinnor!? Och män!? Varför ser det ut så här? Är det OK? Om inte – vad kan göras åt saken?

Kärlek är en ömsesidig känsla i ett förhållande. Och kärlek bygger på förtroende, respekt och ansvar. Det existerar inte när den ena parten är nedtryckt medan den andra tar för sig.

Länge leve kärleken! Den äkta, vackra, sanna kärleken! Men finns den…? Ja, självklart!