Feel in the Blogg

Det finns hjälp att få mot objudna varggäster! Sluta gå på jägarnas ensidiga resonemang där döden är enda lösningen och hitta vanliga, vettiga alternativ! Skydd – inte skjut!

Skydda dina djur! För mig som gillar djur känns det självklart att ta ansvar för de djur man har. Har man stora mängder djur – desto större blir ansvaret.
Ansvaret ligger alltså på människan – inte på djuren. Ingen kan kräva att får och lamm ska skydda sig själva. Vi kan heller inte kräva att vargen ska förstå vad som är mat och inte! Att vilt är OK – tamdjur är det inte.

Igår fanns denna artikel i Bbl/AT där en fårägare utanför Kungsör berättar hur han skyddar sina djur mot varg. Tomas Olsson är en av landets största lammuppfödare och är väl insatt i vargproblematiken genom sitt arbete i länets fåravelsförening. Eftersom han har uppfödningen som yrke så är det inte bara ansvar för djuren han har – utan också för sin verksamhet. Vad är då lösningen: Elstängsel!

Tomas Olsson berättar att Länsstyrelsen ger bidrag till elstängsel med två eller flera eltrådar. ”-Det skyddar bra mot varg och björn”, säger Tomas Olsson, citat ur tidningen.
Svenska Rovdjursföreningen hjälper dessutom till med att sätta upp stängsel! Klicka HÄR för att komma till Rovdjursföreningen.

Jag besökte ju Tängsta gård förra veckan och natten innan hade varg tagit en tacka och lamm på gården. Vi diskuterade frågan och ägaren sa att de inte hade elstängsel men att det troligen var effektivt.

  Kanske är det så att de som skriker mest över sina vargtagna djur är s k månskensbönder? D v s människor som har vanliga yrken under dagtid  – och får och lamm bara som hobby. En hobby får ju inte kosta hur mycket pengar som helst eller hur? Därför skyddar man inte sina djur med nödvändiga åtgärder – utan skriker på död åt vargen när ett tamdjur attackerats. Det är INTE att ta ansvar!

I torsdags hade Agneta Lambert Meuller (MP) en bra insändare i tidningen som berör detta:

Hon berättar om ett Sommarprogram i Radions P1 där journalisten och zoologen Ann Olivecrona berätta om hur massajerna skyddar sina djur. Man samlar in sina djur om nätterna. Inhägnaden består av en sorts akacior med långa, vassa taggar.
Klicka HÄR för att komma till Ann Olivecronas program.

Så ta ert ansvar alla djurägare! Skyll inte på vargen när den hungrig tar ett djur! Klaga inte på staten som inte ersätter era djur tillräckligt!
Skyll inte ifrån er – ta ansvar!

Koppla din hund! Håll dina tamdjur inne om natten! Se till att ha elstängslat där dina får och lamm betar!

Avslutar med en äppelbild – igen!
Det duktiga Maglemerträdet har nedkommit med fler äpplen…

Igår besökte jag Gårdesta Musteri i Munktorp! En ovanligt trevlig upplevelse där Börje och Gunilla Gustavsson tog emot på bästa sätt!

Äntligen skulle mitt duktiga äppelträd få lön för mödan!

Börje hjälpte till att lasta in mina äpplen. Kasse efter kasse hälldes ner i den makalösa manicken!

Först sköljs äpplena. Sen förs de uppåt i de blåa röret där de mals. Det malda åker sedan ner i stora kar.

Sen börjar ett pyssel som Gunilla stod för. Lådan fylls med de grovmalda äpplena. Redan börjar det rinna av den saftrika frukten.  Min äppelsort heter Maglemer och Gunilla berättade att just den sorten är nummer 1 över bästa äppelsorter att musta! Det visste jag inte! En glad nyhet. Läs mer om Maglemer på Wikipedia genom att klicka HÄR! Där står bl.a. att just Maglemer sägs vara ett äpple som även äppelallergiker tål.

Låda på låda staplas och bäddas in i sildukar.

Fast inte frukten pressats än så rinner äppelsaften för fullt!

Gunilla uppmanar mig att provsmaka! Det smakar ljuvligt!

Snart är karen tömda – och lådorna staplade över varandra.

Lådorna förs därefter in under pressen. Och de grovmalda äpplena i lådorna pressas!

Visst är apparaten sannerligen en makalös manick!  Här i slutet av manicken rinner först äppelsaften ner i den lilla rostfria behållaren, pressas sen uppåt och silas ner i den större behållaren.

Saften, äppelmusten, är bärnstensfärgad!

Sen är det klart och musten tappas på dunkar. Mina äpplen blev till 42 (!) liter härlig äppelmust!

I den lilla, fina lokalen har Börje och Gunilla exemplar av olika äppelsorter: De säljer också honung, lingonsylt, solrosor, lite grönsaker och tvål.

Jag kunde inte motstå honungstvålen och lingonsylten!

Hemma med min fina must! Allt fylldes på flaskor och frystes in. (Vilken tur att jag inte hade hunnit panta alla flaskor än…)

Självklart sparades flaskor i kylen för dagligt bruk! Underbart gott!

Tänk ett sådant duktig äppelträd! Det där lilla trädet på vår gård! Från trädgrenen – och till glaset!

Gunilla gav mig ett tips som hon fått från en kund. Värm musten och blanda i lite Calvados.  Servera med kanelstång! Bilden här är från Allt om mat och där hittar ni ett recept på den värmande drycken för kulna höst- och vinterkvällar! Klicka HÄR för att läsa!

Vilken resa! Nu har jag upplevt undret genom den makalösa manicken i Gårdesta! Och fått rejäl utdelning dessutom! Tack Gunilla och Börje!

Den sprakande hösten kommer med stormsteg! Igår var det dags för den årliga Sparbankspromenaden – och den genomfördes i lite gråtrist väder. Disigt och fuktigt, lite blåsigt också. Här utsikt från ”Brodin” – Strömsnäsbron.

Mitt emot börjar träden på kyrkogården skifta färg. Frågorna i tipspromenadrundan anordnad av Sparbanken Västra Mälardalen och Arboga Tidning var inte så svåra i år men det fanns ändå klurigheter som var ”omöjliga”. T ex – ”Hur många gick Sparbankspromenaden 2007”? Ren gissning alltså och jag har ingen aning om det rätta svaret.
Korv bjöds det på i mål som vanligt. Smakade gott efter en rätt kulen runda.

Annat var det dagen innan, i lördags! Sol och klarblå himmel!

Jag gav mig ut för att åter plocka äpplen… Så vackra! Och så goda! Maglemer är sorten.Mums!

När jag gick där och plockade fallfrukten ner i trädgårdskorgen satt Felix och väntade på stenplattorna. Jag visste precis vad han vill. – Ska vi gå och sätta oss på baksidan? sa jag till katten. Han svarade inte – ingenting som kunde höras –  men vi var överens, det visste jag.

Jag satte mig på den gamla bänken på baksidan och snart så kom han.

Det går saktare för en liten katt att gå. Men med svansen i topp hade han målet inställt! Den gamla bänken och matte! Sen satt vi där – katt och människa – och bara trivdes. Njöt av både det fina vädret och varandras sällskap. En ljuvlig dag. Ett ljuvligt minne.

Det är vad jag tycker är viktigast i livet. Att ta tillvara ljuvliga stunder och bevara dom i sitt minne.

Ett annat minne jag har nu är helgen med dottern. Så underbart att träffas igen och vara tillsammans. Prata, diskutera, skratta, göra saker tillsammans och bara känna att vi hör ihop. Så nära.
Men så fort borta… Avsked på tåg är så sorgligt och jag har varit med om det många gånger. Då är det underbart med ljuvliga stunder att bädda in i sitt minne. Det ger tröst när en helg så fort flyter förbi. Familjen – om det så är barn eller katter – måste vara det viktigaste i livet. Har man ingen familj kanske man har en nära vän som betyder mycket. Ta tillvara den vänskapen och vårda den. Njut av stunderna tillsammans. Dessa ögonblick är mycket viktigare än pengar, gods och guld.

Hösten är här men blommorna har ännu inte gett upp.

En söt pensé! Och luktärten har en knopp!

På tal om helt andra saker så tar Dagens Arena upp precis det jag skrev om i bloggen igår!

”Behövs Kristdemokraterna?” Klicka på Dagens Arena ovan och kom till ledarartikeln. Min blogg från igår hittar du direkt om du klickar HÄR!

Svenska Dagbladet tar också upp ämnet – se HÄR!

  I DN läser jag att Marcus Birro gärna tar på sig rollen som partiledare för KD.
!?
OBS! Fan i Birros blogg syftar förmodligen på ordet fan – som i beundrare, supporter – och inget annat. 😉

Debatten lär fortsätta. Skämten också…

Tänk så många småbyar det finns runt omkring och alldeles i närheten – som man hört talas om men aldrig besökt! En sådan by är Odensvi för mig. Men igår var det dags!

Målet var detta: Tängsta Gård! Tängsta gård har nu öppnat sin gårdsbutik där de säljer kött från den egna gården.

Maria Tängerstad stod bakom disken och förmedlade såväl lammkotletter och rökt sidfläsk som information om gården!
Hon berättade att man har kycklingar, kalkoner, får och lamm samt grisar. Djuren går fritt ute och gården har eget slakteri, nyss invigt av landshövdingen i Västmanland. Oroligt frågade jag om slakten. Jag vill att det lilla kött som jag äter ska komma från djur som haft ett bra liv men som också slaktats på ett humant och lugnt sätt.
Maria berättade om hur lugnt och stilla de går tillväga. Hon sa att: -Vi borde egentligen ta emot grupper och visa slakt så folk får se hur stillsamt och odramatiskt det går till. Jag avstår gärna från ett sådant studiebesök men blev glad över det hon sa!

Flera kyldiskar fanns – fulla med kött, fläsk och ägg. Butiken var så trevligt inredd och jag kommer med all säkerhet att besöka den fler gånger.

Det här blev resultatet av utflykten för min del: Klicka HÄR för att komma till Tängsta Gårds hemsida!

Maria berättade att vargen tagit en av deras tackor natten innan. Vi pratade om hur man kan skydda djuren mot varg och hon höll med om att elstängsel är en bra lösning, något som gården inte har idag.

När jag åkte hem tänkte jag på hur jag skulle känna om jag hade djur som riskerade att bli tagna av vargen. Jag älskar djur, alla djur, och skulle självklart se till att mina djur utsattes för minimal risk att attackeras. Jag skulle sätta upp de stängsel som behövs men också hålla dom inne nattetid om möjligt.

När jag kom hem låg dessa tidningar i min brevlåda: Passande!

Det stod bl.a. om just stängsling iSvenska Rovdjursföreningens tidning.

Tidningen berättar om hur människa och varg samsas i Riala.

Jeanette Setterberg satte direkt upp rovdjursstängsel när det visade sig att vargen etablerat sig i det s k Rialareviret. Så agerar en ansvarsfull djurägare!

Svenska Rovdjursföreningen hjälper till att sätta upp rovdjursstängsel! Klicka HÄR för att komma till Rovdjursföreningen!

Svenska Djurskyddsföreningens tidning tar bl.a. upp vilka som fick Bastmanska priset och varför. Sjöräddningssällskapet räddade ett vilset rådjur som simmat ut i Öresund. Heder åt dessa killar!

1 oktober är inne! Mitt almanacksblad säger detta (ja, en av alla almanackor alltså…): ”Those who love cats will never be lonely” – ”De som älskar katter är aldrig ensamma”.

Det stämmer så bra! När jag kom hem en kväll från ett möte satt två katter och väntade på mig på garageuppfarten. Det var oväntat och jag blev varm och lite rörd. Sen följde dom med mig in och där blev jag även varmt mottagen av den tredje kissen! 🙂

Oktober – höstmånad! Trappan ut är smyckad av vildvinsblad!

Men det är inte bara löv som faller – äpplen gör det också! Jag fattar inte hur vårt lilla äppelträd kan ge så otroligt mycket frukt i år! På måndag bär det av till Gårdesta i Munktorp och musteriet där!
Plommon finns det också i mängd och igår gjorde jag en plommonpaj till dottern som väntas hem idag!

Avslutar med en sällskapande katt som gärna följde med mig ut imorse när jag plåtade äppelträd och vildvinslöv!

Vilda Wilma!
Som faktiskt har tre namn:
Wilma Amber Chili!
Amber för sina bärnstensfärgade ögon!
Chili för sin vilda hetta!
🙂

Utan att alls beröra händelser i Arboga vill jag uppmana alla att prata med varandra!

Samtal måste vara bland det viktigaste som finns. Inte bara när man är glad och nöjd utan ännu mer då något inte känns bra. Att våga ta bladet från munnen, som det heter. Våga säga vad man tycker. Och – till den det berör!

Det är bättre att stämma i bäcken än i ån! Ta upp problemen innan de får gigantiska proportioner. En sak som enkelt kunnat ställas till rätta
blir annars till jätteproblem.

Vägra mobba! Om inte vuxna kan sluta mobba – vad ger det för signaler till barn!?

Sluta agera som om problemen är borta genom att uppträda som om dom inte finns.

Det är ingen lösning att inte se människor!

Prata med varandra! Ta första steget  och märk hur lätt det är att nå en lösning – egentligen! Och prata med den som det verkligen gäller – inte en massa prat till andra! Våga och vinn – harmoni och glädje.

Så sant – ”Kindness is a very big thing”. ”Vänlighet är en mycket stor sak!”

Ha inte så mycket prestige! Lätta lite på tuffheten och kylan – och le! Var snäll! Bjud lite på dig själv! Ett leende kan lysa upp en hel värld. Prova får du se!