Feel in the Blogg

  ”Nu kommer den vår de svaga kallar höst”, skrev Erik Axel Karlfeldt en gång.

Men hösten är illa omtyckt av många och detsamma gäller ”ålderns höst”. Här om dagen samtalade jag med ett av mina barn, född på 1980-talet. Han fick mig att förstå att ”det är unga människor som gäller”. Inte så att det är hans synpunkt – nej, jag tror faktiskt att han är klokare än så – men har berättade om hur unga människor beter sig idag och hur detta köps helt av företag och arbetsgivare.

  Sonen sa: ”-Vi är den första generationen där barn har mer kunskap än sina föräldrar!” Jag tänkte till – och gav honom i stort rätt. Han kan mycket mer om många saker än vad jag gör. Datorer, mobiltelefoner, Appar och I-pads – you name it! Unga människor idag är på hugget, går mycket längre i skolan än vad min generation gjorde och IT-världen har gjort att de är oerhört uppdaterade i många, olika ämnen.

  Men en sak är omöjlig för de unga bratsen att ta ifrån oss gamlingar – erfarenhet! Erfarenheten som förvärvas genom ”trial and error” – försök och misstag. Erfarenhet genom levnad – d v s årtals av kunnande som bara kan förvärvas genom tid. Kalla det mjuka frågor om du vill. Den lärdom man får genom att under många år umgås med människor i alla åldrar, i såväl goda som dåliga tider. Man går på smällar, når framgångar, lever sitt  liv i många år – något som omöjligen kan fixas av en ung brat!

Kunskap utan själ – är ingen kunskap att ha. Den duger ett tag men stupar sen på sina egna brister.

Peter Flack fyller 65 år snart och om det skrev DN igår, söndag: Han har ingen tanke på att pensionera vare sig själv eller Hjalmar! Så här citeras han i tidningen: Han tycker precis som jag! Här en bit ur artikeln i DN:
Ja, vi måste ändra på mentaliteten att äldre inte ska räknas! Att bara pensionera bort kunskap och erfarenhet. Det är förödande för ett samhälle.

  Ja, hösten är här!

Hurra för den! 

Inför lördagen hade jag via SMHI förstått att köldnätter är att vänta. Därför begav jag mig ut på gården för att trädgårdsarbeta lite. En liten mängd av alla löv som förväntas falla ner hade samlats framför dörrarna till garagelängan och dessa räfsade jag upp. Slutklämmen på de berömda äpplena fick sitt. Komposten blev ändhållplatsen.

Alla uteväxter måste plockas in – i alla fall de som kan övervintra till våren. Dit hör tyvärr inte Lobelian som blommade så här fint igår…  Lika fint blommade Kaprifolen! Dess blommor doftar lika ljuvligt som de ser ut! Men den kommer ju igen – nästa år! 🙂 Det känns bra att veta.

  Ja, jag fick undan alla mina blomster denna höstsoliga lördag och tur var väl det! Under natten till söndagen hade vi haft besök! Gubben Frost hade smekt vår gräsmatta vit fick jag se när jag vaknade. 

Han hade nypt alla löv i kanten också!   Gubben hade även sett till att Kristina som så många andra fick skrapa rutorna på bilen denna morgon!

Men se Lobelian fick han inte!! Sent i lördags kväll smög jag mig ut och räddade den! Nu står den ihop med pelargonen i fönstret och tittar ut på bilarna!

Hösten är här – länge leve hösten!

Hur är det möjligt att skapa förtroende för en partiledare som kandiderar till statsministerposten när han har ett så skamfilat rykte som Håkan Juholt??
Vad kommer härnäst? Vilka nya lik ska rensas fram ur garderoben?

Självklart finns det inte övermänskliga personer. Självklart har vi alla våra fel och brister – även en politisk partiledare. Men lika självklart är det att ju högre upp man kommer i hierarkin ju viktigare är det att man skaffar sig back-up för felen och bristerna. Ser till att man har en kader av medhjälpare och assistenter runt sig.

Men, ju fler hjälpredor man behöver, ju mindre troligt är det att man passar att leda ett land!

Jag tycker det som hänt och händer Socialdemokratin är oerhört synd. Som Miljöpartist tillhör jag det gäng som är mer röda än blå och önskar därmed en stark politisk ledning för socialdemokraterna. Som det ser ut nu fortsätter det att gå bakåt får S.

Mona Sahlin fick se sin väg mot toppen raserad genom en Toblerone! Efter det hunsades hon och baktalades av sina egna vilket resulterade i att Socialdemokraterna stod utan partiledare i mars 2011. Det blev ett rivande och rafsande efter lämplig efterträdare och man fann en till slut – Håkan Juholt.

Enligt Ulf Kristofferson i TV4:s Nyheterna igår kl 19 hade Socialdekomraterna en genomgång av de etiska reglerna i juni i år men Håkan Juholt var inte med. Han valde istället att delta i en presentation av Radions Sommarpratare…

Nu får det vara nog! Jag undrar vad August Palm och Per Albin Hansson skulle ha sagt om de levat? Olof Palme vänder sig nog i sin grav.

Det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen framåt för Socialdemokraterna och deras partiledare. Som svensk medborgare kräver jag mer av seriositet, mer av ärlighet och förtroende hos den person som ska leda Sverige.
Sverige behöver en stark motpart mot den högerdominerade Alliansen! Se till att få till det nu! En gång för alla!
Vem tror på en skamfilad statsminister? Ingen – han når aldrig dit.

Först detta – förstås! Om att kvinnor verkligen kan! Och de kan ännu mer om de får möjlighet! Om kvinnor tillåts! Om kvinnor får uppmärksamhet! Om kvinnor får del av de mänskliga rättigheter de bara ska ha! Om kvinnor får finnas till…

Nobels fredspris går till dessa tre kvinnor:Tawakkul Karman,  Ellen Johnson-Sirleaf och  Meymah Gbowee ! 

Ellen Johnson-Sirleaf är Liberias president. Hon blev historisk 2005 då hon blev Afrikas första, demokratiskt valda kvinnliga president.Hon blev känd i världen för sin förmåga att leda Liberia till försoning efter 14 års mycket grymma och blodiga inbördeskrig.Hon har bland annat varit med om att driva fram en FN-resolution om skydd för kvinnor mot våld och sexuellt våld

Meymah Gbowee, traumaterapeut som under många år arbetat inom fredsrörelsen i Liberia. 2002 var hon med och grundade rörelsen Women of Liberia Mass Action for Peace, som ofta brukar få äran för att inbördeskriget kunde avslutas 2003.

Tawakkul Karman  är journalist, människorättsaktivist och medlem av islamistpartiet Islah i Jemen. När hon greps i januari efter att ha lett två demonstrationer på universitetet i Sanaa bidrog det till att dra igång de landsomfattande protesterna mot landets president Ali Abdullah Saleh.

Annat som bör uppmärksammas är arbetet i Rwanda. I tidningen Miljömagasinet hittar jag det här: Rwanda fick förra veckan motta 2011 års Future Policy Award för sitt arbete med att stoppa skogsskövlingen och ökenspridningen. Landets skogsareal har ökat med 37 % sedan 1990! I motiveringen till priset står också detta:  ”Rwanda har strävat efter att inte bara göra skogen till en nationell prioritet, utan har också använt den som en plattform för att helt förändra attityden kring kvinnors rättigheter och miljöfrågor.”

Ett lite magstarkt hopp över till kvinnor som borde kunna lite bättre kanske. Jag pratar om kvinnliga författare i allmänhet (hint: deckargenren!) men om Marie Hermanson i synnerhet – just idag när jag läst ut hennes bok ”Himmelsdalen”. En mycket märklig historia om en plats i närheten av Schweiz dit man skickar mer eller mindre psykiskt störda personer. Eftersom jag en gång gillat en bok av Marie Hermanson gav jag den här boken en chans. Det var dumt gjort.
Början kändes lite småspännande med den vinkling Marie Hermanson lagt upp. Psykopatisk man placerad på sluten anstalt i en dal någonstans mellan Alperna skickar efter tvillingbroder för att få hjälp.
Sen blir det värre – läs: sämre. När man kommit till halva boken (boken är på 387 sidor) vill man ge upp. Samtidig kommer man på sig med att vilja veta hur Marie Hermanson egentligen tänkt klara ut den här bisarra historien. Förmodligen inte den anledningen som Hermanson tänkt skulle driva en att läsa hennes bok.
Nå, hur gick det då? Fixade Marie Hermanson ihop det hela? Nej! Det blev nästan lite pinsamt när tråcklandet mot en happy-end skulle ordnas till. Marie Hermanson snodde ihop lite förinspelade mobilmeddelanden, ett digert ”kontaktnät” bland fullkomligt galna läkare, ett bergras och en gravid kvinna och sen skulle vi köpa slutet. Jag gjorde det inte!

Köp inte boken! Vill du prova en bra bok (den enda?) av Marie Hermanson – läs ”Musselstranden”. Den finns på Adlibris för 42 kr i pocketformat. Eller spara hellre dom slantarna och köp en bok av Tomas Tranströmer! ”Dikter och prosa 1954-2004” är slut i lager, meddelar Adlibris, men är värd att vänta på. 198 kr kostar den där.

  Ankdammen då! Jo, något som retar bloggaren otroligt mycket är idén om att bilar ska få köra över torget intill Konsum och ICA, centralt i Arboga. Vad är det för påhitt!!?? Det finns gott om utrymme att backa och vända – på båda parkeringsplatserna! D v s hittar man inte en ledig parkeringsplats kan man köra ut och runt via Centrumleden till nästa P-infart.
Men nej, i Arboga är det bilarna som regerar och då får fotgängare och cyklister passa sig! Här några bilder från igår: Genom bakrutan på Volvon ser ni en personbil passera över torget.
Taxibilar gör förstås likadant. Här ännu en bil som kör över: Den syns genom bakrutan på den röda bilen.

Gående ska alltså dels hålla koll på bilar som kör på ”Filosoftorget” men sen också ha koll på övergångsstället när man passerar Centrumleden mot Järnvägsstationen: Arboga – bilarnas stad! Ja, så måste det vara när det finns krafter som också vill öppna upp Nygatan igen för biltrafik, d v s skippa gågatan  – men även släppa in trafik från öster vid gamla Posten! Där är planerna att det ska gå att köra både ut och in så småningom! Vilken trafiksnurra det skulle bli där då! Och vilka möjligheter till trafikolyckor! Bara för att bilar ska få köra i innerstan i lilla, lilla Arboga. Som dessutom har gott om P-platser utanför stadskärnan. Jag bara skakar på huvudet… Dags för en motion igen kanske.

Kattrams då! Ja, det blev mycket annat idag så tramset får bli det lilla denna gång.
Vilda Wilma var igång imorse. Hon var såååå ensam och jamade, jamade, jamade till morsan gick upp! Sen skulle hon lägga beslag på mig – vilket hör till ovanligheterna med den tuffingen. Jo, hon skulle gosa och kela så det stod härliga till. Detta gillades INTE av den här herrn: Felix tål inte Wilma i vanliga fall och när hon stör hans morgonrutiner då blir han lack! Han blängde surt på henne – men höll sig lugn. När lilla virrpannan Wilma hoppat ner lockade jag på Felix. Ha! Inte en chans! -Man har väl sin stolthet, tänkte Felix och ignorerade allt kärleksfullt lockipockande och inviter från mattes sida. Men sen fick sig Wilma en smäll! Hon råkade trippa förbi lite för nära och då blev det en smocka från Felix. Wilma blev sur och jag lyckades stoppa bråket i sin linda, som så många gånger förr. Katter!!
Sen fick var och en sin egen mysstund med matte! Även Curry som slinker iväg så fort han kan när det drar ihop sig till bråk.

Nu ska jag snabbt avsluta bloggandet för Vilda Wilma har börjat krafsa runt bland alla papper på mitt kontor. Det är olyckbådande! Wilma har nämligen som vapen att kissa på papper om hon inte får tillräckligt med uppmärksamhet!! Katter – som sagt…

Se kraften! uppmanar Arbetsförmedlingen. Jaha – som om den förmedlingen någonsin sett människor i form av kraftresurser – än mindre sådana som har det svårare att komma ut på arbetsmarknaden.

Klicka HÄR för att komma till häftet som beskriver hur Arbetsförmedlingen hjälper ALLA att få jobb. Vanliga Svenssons men också invandrare, enbenta, synskadade, rullstolsburna, CP-skadade – ja, t o m en person med Aspergers syndrom finns med på en bild!

Så märkligt – bloggaren själv är en person som sannerligen behöver stöd och hjälp att komma igång, komma ut igen på arbetsmarknaden. Jag har inte märkt någonting av det stödet!

Tvärtom har det varit det vanliga tugget: ”- Vad tycker du själv? Vad har du själv för förslag?”
Sitter man som arbetsförmedlare mitt emot en utbränd eldsjäl så borde man veta att hade denna eldsjäl kunnat så hade hon redan hittat alla möjliga tänkbara idéer och förslag och fixat det – själv!
Är man en kunnig, intresserad arbetsförmedlare så vet man att det är inte där haken sitter! Eldsjälar har hur mycket kreativitet och idérikedom som helst – det är inte det som är problemet. En utbränd person är bränd och vet inte HUR MYCKET den orkar! Och inte heller MED VAD han eller hon skulle passa in för att göra ett jobb utan att närma sig väggen igen.

Mindre snack och mer verkstad – är vad man önskar av Arbetsförmedlingen. Men kommer det att bli så? Fan tro’t!

Snacka om att det är ett oerhört slöseri med resurser att inte ta tillvara människor! ALLA ÄR INTE 100%-ARE!! Men 25 % här och 25 %  där plus en 50%-are gör 100! Tänk om! Tänk nytt! Tänk ekonomi och tänk medmänsklighet!

 Det finns privata aktörer som också gett upp om Arbetsförmedlingen. Jag läser i tidningen  Dagens Samhälle om ett bostadsbolag i Halmstad som tycker det är jobbigt med hyresgäster som inte har arbete. Inget arbete – svårare att betala hyran, så resonerar man och anställer en egen arbetsförmedlare!

Tja, livet är hårt och tyvärr ska man nog inte räkna med Arbetsförmedlingen. När jag sökte jobb på 70-talet var Af inte till hjälp då heller. Jag fixade jobb själv i Stockholm. Barnen har gjort samma sak – via kontakter och vänner hittat jobben. Vänner och bekanta kan berätta detsamma.

 Jag har faktiskt gått så långt att jag erbjudit mig att jobba på just Arbetsförmedlingen. Bara som arbetsprövning! Jag tycker att som f d personalchef och med erfarenheter av livets tuffa skola borde jag möjligen ha något att ge. Det har inte lyckats! Ingen Arbetsförmedling vill ta emot mig. Alltså inte ens där – inom den egna verksamheten!

När jag tog direktkontakt med Eductus, som beskriver sig som ”en kompletternade aktör på arbetsmarknaden” – och berättade om mig själv och vad jag hoppades kunna tillföra företaget fick jag svaret: ”- Vi jobbar inte på det viset”. Och hänvisade mig till att söka jobb bland alla andra jobbsökare. !!
Kanske bäst att glömma även”kompletterande aktörer”… På Eductus hemsida visar man en bild på Kalle Kamel och skriver att Ali behövde lära sig ”yrkessvenska för att bli kameltränare”. ??

Man kan lätt få känslan att man är totalt värdelös eller hur? Jag försöker dock upprätthålla bilden av mig själv som en hygglig, ärlig och snäll tjej som mer än gärna skulle vilja göra ett handtag. Om jag bara fick chansen…

Nu till något helt annat! Nobelkommittén har blivit folklig! Eller vad ska man tro när en svensk, tillgänglig psykolog från Västerås får Nobelpriset i litteratur 2011! Tomas Tranströmer är tillgänglig på flera vis, bl.a. eftersom hans många böcker finns i mängd att tillgå och hans skriftspråk bör vara tillgängligt för de flesta människor.

Här några rader som Lena Endre läste upp igår i TV4:s nythetsprogram:

Jag återupplever en dröm.
Att jag står på en kyrkogård ensam.
Överallt lyser ljung så långt ögat når.
Vem väntar jag på?
En vän.
Varför kommer han inte?
Han är redan här.

Så fantastiskt vackert och ändå så enkelt. Tårar föll nedför mina kinder när jag hörde dikten. Nu vet jag precis vad som står överst på min önskelista till jul!

Klicka HÄR för att läsa vad Albert Bonniers förlag skriver om Tomas Tranströmer.

En person som alltid nämns varje år i samband med Nobelpriset i litteratur är Astrid Lindgren.   I en chat med Per Wästberg på Svenska Dagbladets hemsida läser jag att en kvinna uppfattar detta som ”tjat”.
Ja, fortsätta tjata om att Astrid ska få Nobelpriset! Hon fick det tyvärr aldrig under sin levnad men bör få det postumt! Hennes böcker läses runt om i hela världen och har varit till stöd och hjälp förutom glädje för många barn och deras anhöriga!

Så sant! Så riktigt! Det viktigaste i världen är KÄRLEK!

Kärlek kan också vara vänskap och den vänskapskärleken njöt jag av igår. Kylan börjar krypa sig på och mitt hus är kallt. Då gick tacksamma tankar till Carola i Skellefteå som av ren vänskap stickat de här och skickat till mig. Kram till dig Carola! Det värmde! 🙂

Det verkar aldrig ta slut! Skördandet på det enda äppelträdet!

Jag tänker på nyblivna villaägare som funderar på att plantera fruktträd. De bör nog tänka till både en och två gånger på hur många träd de egentligen behöver… Ett enda äppelträd kan ge väldigt mycket frukt…

Igår lånade jag denna tingest av min pappa: Det ser ut som en kombinerad kockmössa och kungakrona eller hur! 😀

Men det är en s k äppelplockare – ovärderlig när man är lite kort i rocken. Men med mina 170 cm blev det ändå svårt att nå lite högre upp i trädet. Då var denna äppelplockare mycket bra att ha! Vips så knipsar man ner äpplena!

Och så blev det mer att göra… Nu har dessa förpackats i papper och ställts svalt för kommande behov i vinter. Hoppas bara frukten håller sig fin. Jag får väl titta till den lite då och då.

Några som tittade till mig när jag höll på ute på gården var de här: Curry längst fram och Wilma där bakom. Dom tyckte det verkade väldigt onödigt att ta sig ut en sådan fuktig morgon.

Så när jag gick in följde dom mer än gärna med!

Felix blev sist!

Ha en fin höstdag!