Feel in the Blogg

Tiden – ja, den kan diskuteras. Ibland segar den sig fram och ibland går dagarna alldeles för fort, speciellt om det handlar om lördagar och söndagar…

Men i själva verket är det ju faktiskt så att tiden flyger iväg! I ett större sammanhang, jordens tillkomst, universums utveckling, Lucy
och hennes kompisar – då är vår egen livstid en droppe i havet!

Är man liten vill man bara bli äldre – men någonstans efter 20 vänder det. Idag är kampen om ungdom sjukligt stor – från rynkkrämer till kirurgingrepp.

 För ett litet barn känns 10 år som en mycket lång tid. Men vi vuxna borde tänka till lite ibland på tidsbegreppet och ta då t ex 10 år!
Sätt dig ner och fundera över år 2021! Hur gammal är du då? Vad gör du i november 2021? Jobbar du, har du klättrat i karriären, fått fler barn, gått i pension, lever du ens? Och dina vänner, syskon, föräldrar, bästa grannen? Vad gör dom? Hur ser livet ut hösten -21?

  Via det fantastiska Internet vet jag snabbt att 7 november 2021 är en söndag och Alla helgons dag. Hur mår jag då? Är jag glad eller ledsen? Har jag barnbarn? Finns mina älskade föräldrar kvar i livet? Fick jag något nytt jobb? Har jag några pensionspengar att leva på? Blev resan till Krakow av någon gång – eller blir det en pensionärsresa med buss på äldre dar?
Klicka HÄR för att komma till år 2021!

Man blir lätt lite smått chockad när man börjar tänka i banorna – tio år. Självfallet ska man inte gå och oroa sig – det är inte det jag menar med dagens blogg – men tänka till lite, inte ta varje dag för given. Njuta stunden och känna tacksamhet över att få vakna varje morgon till en ny dag för det är absolut inte självklart.
Det enda vi kan vara verkligt säkra på här i livet är att vi en gång ska dö. Hemskt – eller rätt tryggt? En enda sak som vi faktiskt kan vara förvissade om. Vi har en utmätt tid, vi vet inte hur kort eller lång, ta då den tillvara!

Man kan ta tillvara på många olika vis. Äldste sonen befinner sig tillfälligt hemma hos mig och det känns som en värdefull gåva jag fått! Den tar jag tillvara utan att för den skull bli värsta sortens hönsmamma till en vuxen karl. Men lite extra god mat, tvätta hans tvätt, bädda sängen skönt och ge en varm kram varje dag.

Eller som igår – nybakat bröd till frukost! 🙂 Lätt som en plätt! Frukostbullarna jäser och sen in i ugnen!

Doften är underbar när brödet tas ut färdigt! För att inte tala om hur gott det smakar!

Som jag utlovade igår på Facebook kommer här receptet!

1 pkt jäst, 50 gr smör, 5 dl vatten eller mjölk, 1-2 tsk salt och 13 dl mjöl. Hur enkelt som helst.
Smula ner jästen i en bunke. Smält smöret och häll på vätskan. Värm till 37 gr. Blanda ut jästen med lite degspad och häll sen på resten. Blanda ner 12 dl mjöl i omgångar, spara 1 dl till utbakningen. Låt jäsa 30-40 minuter. Baka ut till frukostbullar och ställ på smörad plåt.  Det blir 20 – 30 beroende på storlek. Jäs igen cirka 30 minuter och grädda sen i mitten av ugnen, ungefär 10 minuter i 250 gr. Ät sen och njut!
Jag varierar degvätskan och den här gången hade jag i lite lingonsaft och sylt. Mjölet kan också varieras och igår blandade jag ekologiskt vetemjöl, rågsikt och dinkelmjöl.

Ta tillvara din stund på jorden.
Tiden går mycket, mycket fortare än du tror.
Tänk på det innan allt är för sent.
Ta tillvara.

Det ljusnar! Så kan man nog uttrycka det. Det finns faktiskt folk som sliter och forskar för fullt för att hitta alternativa energikällor – fast man nästan inte märker det.

Idag skriver DN om hur man busenkelt fixar elektricitet genom   SPENAT och TANDKRÄM!!

Du kan fixa till din egen fotosyntes hemma i köket via vanlig tandkräm – och den behöver inte vara grön! 😀
Tillsammans med t ex spenat kirrar du din egen el! Läs HÄR vad Karin Bojs skriver i DN:s Vetenskapskrönika!

  Minsta unge klarar av det, utlovar Karin Bojs!  Det handlar om Grätzelceller –
Läs DN så går det nog upp ett ljus! 😉

Ljus var dagen knappast igår. Mulet men behaglig temperatur för utomhusarbete. Det tar sin lilla tid för naturen att komma till ro inför vintern. Många löv att räfsa samman och mycket visset att rensa bort. En växt som självsått sig dök upp när jag ansade och gjorde fint. Vet man inte vad det är för växter man har i sin trädgård kan man få hjälp via Odla.nu – din trädgård på nätet!

Trots gråvädret lyste träden upp dagen. Så vackert. Ljus spreds också i Nicolaikyrkan som är grannas! Andakt för de döda och ljusen lyste ut genom kyrkfönstren.

En annan liten figur som lyste upp min tillvaro under trädgårdsarbetet var Felix! Katterna älskar när man är ute hos dom – och Felix är den som mest gillar utelivet.

Jag satte ljus på två älskade katters gravar.
Sippan som blev 18 år och Hasse som blev 12. När mörkret föll lyste ljusen som små prickar. Och lyser faktiskt ännu.

Väl inne igen blev det choklad med vispgrädde! Härligt efter flera timmars utejobb! Sen blev det till att sträcka ut sig i soffan och vila lite. Felix gjorde mig sällskap nu också.

Curry föredrog sin favoritplats. Skön stil – högt där uppe. Han är inte rädd att ramla ner…
Wilma låg på linneskåpet och lät sig inte fotograferas!

Söndag igen och flaggan är hissad. Det är allmän flaggdag och den gäller nog Gustav Adolf – fast jag själv hissar flaggan till de dödas minne. Ta tillvara din stund på jorden.

Minnenas!

Minnenas afton! Minnenas dans! Minnenas musik! 
Och visst kan man väl kalla Allhelgonahelgen för Minnenas Helg!

Den här helgen då vi tänder ljus på gravarna för de döda. En helg för minnen – och inte bara sorgsna minnen över den obevekliga döden, utan minnen vi har av de människor som fanns en gång ibland oss. Upplevelser, gemenskap, skratt och värme.

Min mormor Edit en gång för länge sedan med mig och mina kusiner. Mormor var en sjusärdeles kvinna! Kunde ställa till kalas med hur många fantastiska rätter som helst med den östgötska ostkakan som pricken över i. Hon vävde mattor och gardiner, jobbade hårt i lantbruket men hade lätt till skratt ändå. Mormor ställde upp för djuren och har fler än en gång gjort insatser när hon upptäckt att hästar eller kor farit illa. En fantastisk kvinna som jag gärna minns idag.

Min morfar – Edvin. Här tillsammans med mig på min brors bröllop 1978. Morfar blev över 80 år – en kraftkarl som livnärde sig på sitt jordbruk men också som snickare. Morfar hade många skämt på lager men kunde också berätta de mest hårresande spökhistorier – som var sanna! Ja, visst hade det hänt – det där ondskefulla, en gång i tiden i Regna socken i Östergötland…

Hade jag haft bilder tillgängliga på min kära farmor och farfar hade jag visat dom också – för tankarna går även till Svea och Bror den här helgen. Farmor och farfar i det lilla huset på Stenkvistavägen i Eskilstuna.

För att inte tala om hur många gånger jag sagt för mig själv: ”-Tänk om Kerstin hade levat nu! ” Kerstin, mina barns farmor. Amanuens på Västerås Konstmuseum med stora kunskaper men också med en otrolig social karisma. Hon blev sällskapets mittpunkt var hon än befann sig. Slagfärdig, humoristisk och klok. Farmor Kerstin skulle ha haft så mycket roligt med sina barnbarn idag och dom skulle haft så mycket att lära av henne.

De döda, ja. Idag och imorgon tänker vi på dom och minns dom med glädje.

På tal om minnen så fick jag paket igår från Hemtjänsten i Västerås! Paketet innehöll det här: De gamlas kokbok! Hemtjänsten har sparat recept från sina kunder i en litet häfte. En mycket bra idé, tycker jag och skrev om det tidigare på bloggen. Därför sände Hemtjänsten mig ett eget exemplar! Tack för det!
Klicka på Hemtjänsten i Västerås här ovan så hittar ni recepten!

Men vi måste leva i nuet också och ta tillvara de människor som fortfarande finns omkring oss! Och djuren! Jag gläds varje dag åt mina underbara katter och oroar mig när de är ute för länge på vift.

Idag på morgonen är läget lugnt! Vilda Wilma är mindre vild och slöar mest på pallen i hallen.

Felix intar som vanligt helst sina måltider i vasken! Torrfodret ska ligga där och vatten tar han ur vattenkannan! Varför ska man dricka vatten ur en skål på golvet när man kan sticka ner tassen i vattenkannan och sen slicka av dropparna!? 😀

Curry som svirat ute lite väl mycket den senaste tiden tar igen sig idag. På favoritplatsen högt över alla andra – bokhyllan i vardagsrummet.

När jag bläddrade bland gamla fotoalbum hittade jag en bild som fick mig att småle. Det är jag som liten flicka, letandes vackra stenar på en havsstrand i Danmark. Jag är 5 år.
Än idag gör jag samma sak om om jag får möjlighet. Går längs en strand och letar. Hittar vackra, annorlunda stenar som bara ropar till mig att just de är unika och vill bli upplockade…

Alltmedan rika blir rikare, utlöser fallskärmar och skaffar sig lyxvåningar –

räknar bloggaren korvören…

I vår skumma värld har sjuka inget berättigande och man kastar lätt de svaga mellan systemen så att billigast möjligt gäller. Det kan betyda flera tusen kronor mindre i månaden beroende på antal dagar i almanackan… Det enda man med säkerhet vet är att plånboken blir tunnare och samhället i övrigt skor sig på de sjukas bekostnad. Sen är det helt OK att prata illa om ”bidragstagare” samtidigt som man inte gör ett smack för att hjälpa människor tillbaka i arbete. Teori gäller – inte praktik!

Bara en sådan sak som att man måste betala för att arbetsträna!
Om du får en plats på en annan ort än hemorten att arbetsträna på – så måste du betala för att träna! D v s du har samma låga ersättning fast du provar på jobb – men får betala själv för att ta dig till jobbet. Eftersom det inte är frågan om ett riktigt jobb, en anställning, får du heller inte dra av resor i din deklaration.
M.a.o. är det bättre för den fattige att stanna hemma i sängen och ligga och titta i taket än att försöka komma igång med jobb.

Tågbiljetten ovan är bara ett exempel. Bloggaren har inte försökt hitta arbetsträning i Malmö. Däremot på annan plats i Mälardalen och har man minus i kassan varje månad så är det lätt att välja pengar till hyran framför att betala pendlarbiljett till en arbetsträning.
Det är så regeringen vill att vi ska jobba oss ur krisen! 🙁

Samtidigt har jag sagt det förut – pengar är inte allt – min rikedom är mina barn! En lustighet är att när jag sökte efter foton på Internet som har att göra med rikedom kom denna bild upp! 🙂  Mina barn!

Min rikedom i livet.

En annan guldskatt jag har är mina katter och just idag fyller Bröderna Brothers 6 år!!    Självständiga som dom är så var bara en av kattpojkarna inne för att bli firad med extra god frukost. Morsan slog på stort och det blev extra gott en dag som idag! Felix lät sig väl smaka! Wilma fick vara med hon också.

Curry har förmodligen svirat hela natten och kommer in snart för att sova ruset av sig! 😉

Jag hittade några visa ord på nätet om kärlek:

Allt som vi verkligen älskar är oersättligt –
och allt som vi kunnat tänka oss att ersätta har vi aldrig i sanning älskat.

  Som ni förmodligen misstänkte och som jag dessutom utlovade – kommer jag igen om Bbl/AT:s artikelserie ”I vargens spår”.

Idag är det synd om jägarna!

På en helsida visar man en ledsen jägare som sitter och deppar. Killen saknar sin livsstil.

Sorgset ser han tillbaka på den gamla goda tiden och skyller vargen för att den inte längre finns. Mjölkgårdarna har försvunnit, småbrukarna har lagt ner sina hemman. Generationers verk är nu ett minne blott när rovdjuren tränger ut bönderna från såväl hem som arbete.

Killen muttrar om kuppande ”naturmuppar” på Östermalm i sin vrede över citat: ”Det är lätt att älska varg om man bor i Stockholm.” Tidningsskribenten lägger till att jägare unisont har berättat för en oförstående allmänhet att, citat: ”Vargarna är ett onaturligt inslag i våra skogar och att de borde skjutas av i någon utsträckning.”

Den intervjuade jägaren har kanske missat att den samhälleliga utvecklingen. Den som tvingat små gårdar att slå igen i konkurrens med jätteföretagen som numera levererar såväl mjölk som köttprodukter.
En utveckling som gör att det är svårt, ja näst intill omöjligt, att försörja sig på en liten gård idag. Som gör att vissa, i generationer ärvda gårdar, numera brukas av s k månskensbönder med ”jobb i stan” och lantbrukarlivet på sidan om. Då är det inte lätt att vakta sina djur för rovdjuren – när man har arbetsplatsen flera mil därifrån.

”Det ska vara som det alltid har varit” är lätt att tänka på när man läser jägarens åsikter.
Men nu är det så att tiden inte står stilla vilket gör att alla måste hänga med vare sig man vill eller inte. Vare sig man önskar odla sin gamla livsstil eller ej. Man får bita i det sura äpplet och hänga med i svängarna. Finna sig i att vargen har lika stor rätt till skogen som människan – nej, faktiskt större – mycket större!

Låt oss slippa sådana här bilder! Klappjakt på varg – s k licensjakt eller skyddsjakt.

Den dagen alla människor tar sitt ansvar för djur och natur och inte skyller allt på vilt som bor i skogen – den dagen kan vi börja samsas med djurlivet och få biologisk mångfald och en rik flora och fauna.

Nu väntar jag med spänning på tidningsartikeln om folk som faktisk är just så ansvarsfulla och inte bara tänker på sin ”livsstil” – skojiga pangpanglekar i skogen med grabbarna! Vi får sen när den kommer – OM den kommer…

Tyvärr går det inte att finna Bbl/AT:s artikelserie på nätet – ja, jag har inte hittat den i alla fall.
Däremot kan ni klicka in HÄR och komma till Aftonbladet som visar en man som misshandlades och dödshotades i tisdags för sitt engagemang för vargen. Och – han bor inte på Östermalm i Stockholm utan är lokalpolitiker i Ånge, i Norrland.

När vi ändå håller oss i den berömda Ankdammen fortsätter jag väl med lite bilder från Arboga också. Först ut läser jag att Gråsparven i Arboga Tidning gillar samma lilla allé som jag! ”En riktig pärla” tycker Sparven och jag håller med och har skrivit om vägen som bär ingenstans tidigare i mina bloggar. Här en bild från ett av tillfällena:

Annars är lilla Arboga, som alla andra, inne i november nu. Det betyder inte att allt är grått och trist för så här vackert kan det te sig invid Arbogaån.

Gå Strandvägen och ta in vid gångstråket längs med ån!

Uppe på Stora Torget har juldekorationerna redan kommit på plats! Ni ser väl kransen på lyktstolpen framför huset där Eklöfs Bosättning, DUKA, Gunnarssons men numera  butiken Små goda ting håller till.

Ja, tiderna förändras. Alléer blir till vägstumpar utan mål, affärer byter ägare, verksamheter läggs ner och stadsbilder liksom landskap byter skepnad. Det är bara att hänga med – livsstil eller inte.