Feel in the Blogg

Burr! Ska man våga sig ut? Jag delar katten Felix tvekan. Igår kom det snö! Väldigt onödigt tycker katterna och jag – men det får väl gå an. Det var ju inte så mycket som kom.

Skönt var det att idag ta en promenad i arla morgonstund innan ruljangsen dragit igång på allvar i vår lilla stad. Först ett besök på Posten. Posten är alltid Posten på Nygatan för mig – oavsett vilka besluts som tas uppifrån. Där inhandlades frimärken och inte vilka frimärken som helst! Temat på de nya märkena som kommit ut är Folkparker! Folkets Park med såväl dans, chokladhjul som Lill-Babs! Det tyckte bloggaren var så trevligt att två kartor inhandlades! Utan kvitto – för det kom postkvinnan och jag underfund med är otroligt dåligt mot miljön. Hon nämnde det onödiga i att människor som köper ett enda frimärke för 6 kr får ett A4-papper som kvitto. Hur många träd blir det till sist…

Invid Posten håller Unga Liv till. Det såg så trevligt ut därinne! Affären var inte öppen ännu men runt ett bord satt personalen och drack morgonkaffe tillsammans!

Nygatan var tämligen öde så här strax efter halv nio på fredagsmorgonen. Målet nu var Konsum på Nytorget. Förutom potatis och mjölk (ekologisk förstås!) fick bloggaren sig en pratstund med Christer Löwenhamn. Om politik och om hur vi behandlar varandra – vi människor. Lite om gamla tider också ute på FFV och Christer avslutade med en hälsning till min bror Mats, som han jobbat ihop med ”förr i världen”.

Hem igen via Nygatan och en titt ner mot Skepparegränd fick mig att fundera på om Skinngubben ska ha kalas? Balonger prydde porten till hans frälsarpalats.

När jag svängt in på det som numera heter Norra Vikingagatan såg jag detta: Spår i snön! Och nej, det är inte från varg – tyvärr. Däremot avslöjar tassarna i snön att någon av mina katter promenerat från Östra Nygatan och hem…  Jag som trott att de aldrig rör sig inom områden med biltrafik…
Men spåren gick åt rätt håll i alla fall – hem! 

”Ingen vet var haren har sin gång”, säger ordspråket. Detsamma gäller katter! Bloggaren har levt i den villfarelsen att Felix bara vandrar över kyrkogården för att sen hälsa på Börje Ericsson, förre stadsarkitekten, i hans lilla stuga på Nicolaigatan. Och att Curry endast håller koll på eventuella råttor invid Gunders Glasmästarvilla… Wilma tror jag dock fortfarande håller sig här på gården. Men vem vet…

På tal om spår i snön så blev bloggaren upprörd och arg över dagens krönika i Arboga Tidning. Man ska kunna skoja om det mesta men här gick gränsen för mig! I ”årets tal” till ”nationen” tycker skribenten att farorna med varg i skogen är ”övervinnliga”. ”Skjut, gräv, tig” – är uppmaningen. 🙁
Inte kul! Inte roligt alls, tycker bloggaren! Det finns alldeles för många som redan ägnar sig åt SGT i detta land! Att lokaltidningen också hänger på klappjakten på de förföljda vargarna känns osmakligt oavsett om det skulle vara ett rätt harmlöst kåseri.

Roligare saker fanns faktiskt i tidningen! Oavsett vad man tycker om TV-programmet Top Model Sverige så är det kul att Bbl/AT:s Karl David Englund träffat Köpingssonen, stylisten Jonas Hallberg och toppmodellen Izabella Scorupco för en intervju till det lokala bladet! Klicka på Top Model Sverige här ovan och du kan vinna en shoppingweekend med Jonas i LA!!

Tomorrow is another day, som det heter, och då kommer också en annan blogg, en ny! Välkommen åter och ta tillvara på helgen!

Oskyldig uppsyn??
Bloggaren undrar idag lite vad hon ska tro…

Snöflingor dalar sakta ner utanför fönstret och jag hoppas att det slutar snart. Jag vet – många önskar sig snö, mycket snö, massor av snö och jag kan förstå det – också. Dock är jag själv mycket tacksam över en januari månad som nästan inte haft någon snö alls! Förra året såg det ut så här: Bilden är tagen den 26 januari 2011! Det här var ändå lite snö i förhållande till vad som kom såväl tidigare som senare…

Den här bilden tog jag här om dagen:

Två noteringar har utlovats och  kommer!  Dels en ur Arboga Tidning nyligen: Äntligen en bra artikel om vargarna, skriven av Bbl/AT:s Karl David Englund. Informativt om människors ängslan men också en välvilja mot vargen. Tack för det!

Sen hittade jag den här bilden i konkurrentens blad – hos Magazin24: (Foto: Josef Bengtsson/Magazin24).

Vet ni vad det föreställer?

Nej, det är inte FBU – Försvarsutbildarnas ungdomsverksamhet!  Och nej, det handlar inte om skor eller serietidningen ”Knasen”!
Svart text ”Arboga Army – on tour” – militäriskt med svarta läderkängor handlar heller inte om någon halvkriminell, rasistisk förening. Nej, det är ”klacken”, supporterföreningen till IFK Arboga Hockey!  

???  Knasigt!
Inga ytterligare kommentarer från bloggaren.

Avslutar med en bild från förra året vid den här tiden. Bilden är tagen 5 februari 2011 och visar att det var barmark under Vintermarknaden i Arboga. Hur som helst – vintern kommer att ta slut och våren anländer. Det känns skönt att tänka på.

Jag älskar havet! När jag vill stressa av, varva ner och må bra är en promenad längs stranden invid ett hav underbart. Det kan gå bra med en sjö också – men havet, havet är så fantastiskt, så levande, så föränderligt och så vackert.

Det är en vanlig tisdag men jag tänker på havet. De fina bilderna är från Capri i Strömstad och de är tagna i april förra året. Några dagar av sinnesro tack vare en kär vän.
Och har man inte havet i närheten går det ganska bra med bilder också. Tills man kommer dit igen…

De där bilderna säger en del om mig just idag men jag ska ändå sticka in med lite annat. Jag brukar ta med lite märkliga eller roliga saker från DN på söndagar – då jag har tidningen i pappersformat i min brevlåda. I söndags fanns denna märkliga, för att inte säga hemska, artikel: Bilden föreställer åtta små barn – alla tillhörande samma mamma i Kina. Kvinnan och hennes man som är mycket rika kunde inte få barn – men genom provrörsbefruktning fick kvinnan trillingar – men hade samtidigt anlitat två (!) surrugatmammor som födde två barn vardera åt familjen. Åtta barn alltså – i ettbarnspolitikens Kina!

Det påminner om den s k Octomom – Nadya Suleman   – som via  IVF-behandling födde åtta barn! Så här står det in Nadya Suleman på Wikipedia: ”Suleman började med IVF-behandlingar 1997 och fick sex barn som är födda mellan 2001 och 2006. 2008 planterade hon in sex ägg, varav två av dem delade sig och Suleman blev gravid med åttlingar som föddes den 26 januari 2009. Alla fjorton barn har samma far, en ännu okänd vän som agerade spermadonator till Suleman.” 

Här är en bild på familjen – mor med fjorton barn… via en spermadonator och provrörsbefruktning…

Barn till varje pris… Men varför inte låta något av alla föräldralösa barn få en egen familj?

Ja, det var väl en hel del märkliga – rent av förskräckliga historier. Avslutar titten i DN med något roligt också – Ulf Lundkvists ”Assar” som jag tycker är suveränt bra!

Havet ger mig vila och rofyllda tankar. Här några gamla bilder. Detta foto är nog tagen på 40-talet. Min moster till vänster om den älskade hästen Frej – och min mor till höger. Systrarna är klädda i östgötadräkten.

Min mor som ung. Klänning med sjömanskrage. Visst är hon vacker – min mamma.

Sinnesron gav mig ytterligare sakleteri – precis som här om dagen – fast av annorlunda slag än tidigare. Det blev en hel säck att lämna till Apoteket – och så här fint och lätt att hitta i skåpet sen! Gamla mediciner ska lämnas in till Apoteket – det vet ni väl! Min ”säck” bestod av rester av familjens mediciner sedan så där 10-15 år tillbaka… Nödvändig utrensning alltså! 🙂

Avslutar med ännu en bild från havet i Strömstad. Njut och finn ro.

En del läsare av bloggen som känner mig väl säger att de inte kan se på bloggen när jag mår riktigt dåligt. Det märks inte, säger dom. Det blir jag glad av att höra, även om det möjligen kan anas ibland genom formuleringar och innehåll. Jag blir glad över att kunna hålla hälsotillståndet ifrån mig för min egen skull och för läsarnas.

Skrivandet är medicin för mig. Mycket bättre än piller och tabletter. När jag skriver försvinner allt annat och jag går in i en annan värld. Det är härligt och lindrande särskilt om jag mår dåligt.

Ibland kan livet vara så här: Hemskt, förödande, nedbrytande och man vet inte vart man ska ta vägen. Då kan skrivandet vara en räddning. Tankarna vandrar iväg och verkligheten försvinner.
Då blir det åter sommar och vi sitter där på bryggan – dottern och jag. I lugn och ro, en stilla sommardag, inte ett bekymmer i världen.

Genom att tillåta tankarna att vandra, söka i minnet och kanske i sitt bildarkiv, fantisera lite och drömma,  kan dagen bli lättare. Det blir ljusare, det kommer en vår en gång, allt blir bättre.

Många har sagt mig att jag borde skriva en bok. Det har jag tänkt på många gånger, under många år. Men det jag tänkt skriva om är hemskheter. Orättvisor, mobbing, diskriminering och oförstående människor – om mitt liv. Men hur roligt är det?? 
Jo, mitt mål har då varit att ge andra hopp, så att människor inser att de inte är ensamma, ge information och kanske vägledning. MEN – det är ett förödande skrivande för författaren själv. Jag orkar inte! Det är för nära, för svårt.

Då är det mycket bättre med bloggen – en flykt från verkligheten!
Här om dagen fick jag respons på en av bloggarna, en kommentar som fick mig att tänka i lite andra banor. Personen tyckte jag skrev bra och att det var som ”en saga för vuxna”.
DET kunde bli något! Det är en idé som skulle kunna få mig att författa den där boken som så länge velat bli skriven. ”Sagobok för vuxna”.

En bok om livet – som det är! Om sorg
men också om glada dagar!

Om katter! För Felix ska ju alltid ha ett ord med i laget.

Om sakleteri
och om svunna tider. (Glasblåsargården omkring år 1900).

Om vänskap och om hur en pelargon slår ut i sin ensamhet, undangömd i tvättstugan, till tvättarnas glädje.

Ja, en sådan bok skulle jag kunna tänka mig att skriva – när jag får ork… Tills dess får ni stå ut/njuta/förfäras av min blogg ni som vill!

Media och press har fullt upp nu med att pejla läget inom Socialdemokratin med en väntad avgång av partiledaren kl 15 idag. MEN – det får absolut inte överskuggas av det faktum att det idag är 10 år sedan Fadime mördades!

Fadime Sahindal var en kurdisk kvinna, född 1975, som invandrade som sjuåring med sin familj från Turkiet.  Fadime mördades av sin far, ett s.k. hedersmord, i Uppsala den 21 januari 2002.

  Både Fadime Sahindals far och bror var sedan tidigare dömda för att ha misshandlat och hotat Fadime.
Fadime hade under hösten 2001 hållit ett tal i Riksdagen under ett seminarium om våld mot kvinnor, där hon berättade om hur hennes familj hade förändrats sedan de flyttat till Sverige, hur hennes manliga släktingar hade börjat vakta henne för att de inte tyckte om hennes ”västerländska” sätt att leva.Fadime Sahindal hade även vid flera tillfällen framträtt i media, bland annat i flera TV-program, där hon berättat om sin utsatta situation.

Fadimes egen pappa mördade henne alltså och Rahmi Sahindal, fadern, greps strax efter midnatt och erkände under dagen i första förhöret, 22 januari 2002.
Som motiv angav han att Fadime Sahindal hade vanhedrat sin familj och släkt genom att ha sett till att hela världen fått kännedom om hur vissa kurdiska kvinnor behandlas. Enligt honom var Fadime problemet och nu var problemet borta

Det finns tyvärr fler liknande berättelser om hedersmord i Sverige. Pela.

Pela Atrosi dödades av sina två farbröder, ett s k hedersrelaterat mord, den 24 juni 1999 då hon besökte släkten i Irak. Släkten kunde inte acceptera att Pelas sätt att leva i Sverige.
Vittne till mordet blev förutom modern Fatima även systern Breen som senare i Sverige vittnade inför rätten om mordet, något som resulterade i att hennes två farbröder, Rezkar och Dakhaz, dömdes till livstids fängelse som skulle avtjänas på kriminalanstalten Hall. Pelas pappa, som har erkänt mordet, lever idag i Irak.
Pela är begravd i en namnlös grav för att hon anses ha vanärat släktens namn.

Abbas!  Den i november 2005 hedersmördade Abbas Razaii i Högsby under ohyggliga omständigheter. Abbas mördades för att han blev förälskad i ”fel flicka”. Flickans föräldrar deltog båda i mordet men skyllde allt på en son. Kokande olja hälldes över Abbas och Aftonbladet skrivier så här, citat:

”När han försökte fly fångade de in honom. Sedan följde en brutal misshandel – bland annat med järnrör och ett baseballträ. – Pappa slog tills baseballträet gick sönder, säger sonen i nya förhör. Pappan tog sedan fram en kniv och högg 20-åringen flera gånger enligt sonen.”

Sonen dömdes för morden men begärde senare resning och berättade vad som verkligen hände dagen då Abbas mördades. Föräldrarna Raoof och Leyla Ataei häktades och dömdes för mord.
Straffvärdet för det som Raoof Ataei och Leyla Ataei gjort var egentligen livstids fängelse, enligt Göta hovrätt, men påföljden stannar vid tio års fängelse eftersom den kombineras med livstids utvisning.

Läs mer om allt detta och stöd föreningen ”Glöm aldrig Pela och Fadime” genom att klicka HÄR!

  Mina goda vän Maria Hagberg jobbar på plats i Irak mot bl.a. hedersvåld inom organisationen Kvinna till kvinna. Bakgrunden till att organisationen bildades kan man läsa om på deras hemsida, men jag citerar en del av det:
”Det pågår ett folkmord mitt i Europa. Maktlösa har vi stått vid sidan av. Nu måste allt göras för att få ett stopp på kriget. Vi vill bidra genom en aktion kallad Kvinna till Kvinna.” Så inleddes en debattartikel i Dagens Nyheter den 18 april 1993.”

Om Kvinna till kvinna kan man läsa följande på deras hemsida:

”Kvinna till Kvinna stödjer kvinnors organisering i konfliktområden. Vi samarbetar med kvinnoorganisationer som tar en aktiv del i arbetet för fred och återuppbyggnad.
Organisationerna vi arbetar med hjälper kvinnor både rättsligt och psykiskt. De arbetar med kvinnors hälsa och för sexuella och reproduktiva rättigheter. De informerar och utbildar kvinnor och män om kvinnors mänskliga rättigheter. De stärker och vidareutbildar kvinnliga aktivister och politiker. De motverkar våld mot kvinnor och människohandel. De utbildar myndigheter och påverkar beslutsprocesser och lagstiftande. Kvinnoorganisationerna förändrar samhället genom att sprida sina kunskaper och erfarenheter av demokrati-, försonings – och fredsarbete till övriga samhället.”

Läs mera genom att klicka HÄR där du också kan ge ditt stöd!

Maria Hagberg har bl.a. skrivit boken ”Vid 20 börjar den ruttna – om hedersvåld och modiga kvinnor”. Du kan bl.a. beställa den via Adlibris genom att klicka HÄR!

Kampen måste gå vidare genom upplysning, information men också genom lagändringar. Ett förslag diskuteras i dagarna om att göra s k tvångsäktenskap straffbart med upp till två års fängelse här i Sverige.
Samtidigt såg jag nyligen ett inslag i Rapport om Afghanistan och kvinnors situation där. En ung kvinna intervjuades. Hon visade det lilla område utanför huset där hon bara får vistas. Hon blev bortgift vid 12 års ålder med en 55 år äldre man. Mannen tvingar henne att bära heltäckande burka om hon går ledsagad ut med någon. Kvinnan var mycket orolig över vad som ska hända när USA och trupperna lämnar Afghanistan. 

Glöm aldrig Pela, Fadmie, Abbas och de andra! Idag är det alltså 10 år sedan Fadime Sahindal mördades för familjens heders skull…