Feel in the Blogg

  Det blev en morgonpromenad idag trots att vädret inte direkt inbjöd till dig. Inte så kallt om man tittade på termometern men det blåste motvind på hemvägen och solen lyste bara med sin frånvaro.
Ändå kände jag för en promenad. Det är väl ljuset och den där känsla att våren faktiskt är på gång som fick iväg mig.

Nere vid Arbogaån låg några båtar tätt tillsammans och frös. Också dom väntar på våren när de kan lägga ut på öppet vatten!

Kungsörsvägen är inte helt enkel att ta sig fram på – i alla fall inte med bil.
Stopp för trafik och stora höga med jord uppgrävda. Jord men också lera – jag kände doften av blålera som fick mig att minnas Tegelbruket i Arboga. Det låg längst österut på Kungsörsvägen och dit gick vi som barn och tiggde lera ibland för att tillverka ”fina skålar”. 🙂
Tegelbruket brann ner när jag var liten och jag minns än hur jag stod och tittade på de höga lågorna med pappa bakom mig. Spännande och otäckt på samma gång men tryggt med pappa intill sig.

Så här ser det ut på Kungsörsvägen just nu – intill Gäddgårdsskolan. Jag har ingen aning om vad det är som åtgärdas. Kanske någon läsare vet?

”Folkpartiets brygga” har fått björkar intill sig, såg jag. Det blir nog vackert i vår när det grönskar!

Kyligt och kallt såg det ut i vattnet. Och inte såg det bättre ut på andra sidan – utsikt från Herrgårdsbron. Inte kul att vara and i dessa tider… Jag tänkte lite på Stig Thorén där jag gick. Han matade alltid änderna om vintern. Undrar om någon annan tagit vid efter honom?

Hem över stan. Nicolaikyrkan i bakgrunden.

Vad kan man göra sen en ledig lördag? Sortera böcker kanske? Massor av böcker i en enda röra! Felix undrade vad som stod på när matte plötsligt fick sådan arbetslust… Lite sorterat blev det men sen var det bara att ge upp! Det fattas minst en bokhylla, upptäckte jag!

Så är det någon som har en vit Billy står och skräpar någonstans – lämpa av den hemma hos mig! 🙂

För övrigt kan jag meddela de personer som skriver nedsättande saker om mig här på bloggen: Ni raderas! Era påhopp tas bort!
Här bestämmer jag och det finns ingen anledning för mina läsare att ta del av era dumheter. Att prata illa om mig som person och vräka ur sig åsikter om vargar i kommentarer till bloggar som varken har med vargar eller andra djur att göra – godkänns inte.

Njut lördagen! Det gör jag!

Dagens Samhälle är en bra tidning, tycker bloggaren. Alltid på hugget levererar tidningen nyheter och artiklar en gång i veckan – så ock denna vecka. Lite plock blir det därför idag från detta magasin.

  Bl.a. finns en liten tävling som går ut på att para ihop rätt slogan med rätt kommun. Nej, ”Plats för inspiration” och Arboga fanns inte med – men en hel del andra märkliga för att inte säga dåliga associationer till kommunerna i fråga.

Svaren fanns längre bak i tidningen och jag kan ju säga att jag nästan inte fick ett enda rätt! Se här:

”Stor, vacker och sportig” – ??? (Det är Torsby!) ”Vägkorset mitt i Skåne” (Höör!)
Den här då: ”En promille kan inte ha fel” (!!??) Här avses Vingåker!
”Folklighet” – är detsamma som Bromölla och ”Snö, mörker, kyla och avskildhet” ska locka till Arvidsjaur…

Kompiskommunen Köping finns med och där sägs slogan vara ”Rikare på fantasi, laganda och drivkraft”. Har jag aldrig hört talas om! Och det finns heller inte på Köpings kommuns hemsida.
Hallstahammar sägs gå under benämningen ”Nära till allt” – något de tydligen delar med Åstorp i Skåne fast på den senares hemsida heter det ”Där natur och kultur möts”…

Tja, jag vet inte om Dagens Samhälle är helt uppdaterad eller om kommunerna byter slogan som andra byter skjorta – kanske är det både ock. Det spelar dock ingen roll hur kommunerna än anstränger sig – gamla smek/öknamn lever kvar – och frågan är väl om det inte är viktigare att inrikta sig på kommunens skötsel, hur människor trivs – än att fixa med konstiga slogans.
”Kommer efter som Arboga öl”!

Nej, dessa slogans gör mig varken intresserad av att besöka Forshaga eller Hallsta – detsamma gäller för övrigt Estepona, fast av en helt annan orsak. Den här: ”Möt mig i Estepona” ber Åke Edwardson och du bör svara: – Nej tack, jag avstår.
Åke Edwardson har INTE gjort det igen! Saknaden bara fortsätter efter kommissarie Erik Winter när man läst detta försök till något nytt från författarens sida.
Jag fann boken seg och tråkig för att inte säga lätt verklighetsfrämmande. Fast det gäller väl alla deckare och thrillers kanske?
Dessutom har boken en trist språkstil som gör det ännu mer jobbigt att ta sig igenom den.

Ett exempel från kapitel 12: ”Fyra små flickor går snabbt över en skolgård. Det är en mulen dag, en mörknande dag. Det är höstens första dag. Det är nya färger i träden. Träden börjar bli så fina. Flickorna tog med sig nyfallna lönnlöv hem i går och visade mamma.”

Så där korthugget och uppstaplat kan väcka intresse, göra saker och ting andlöst spännande – som någon jagad som berättar med andan i halsen! Men inte hela tiden – boken igenom! Då blir det bara tjatigt och tråkigt och mister en eventuellt förväntad effekt.

Handlingen då? Ja, jag vet inte riktigt vad det handlar om? Eller vad som hände? Hur det började och om det har slutat? M a o – inget bra betyg för Åke Edwardson denna gång.

Så Estepona avstår jag från – i alla fall ihop med Åke Edwardson. Men en semestertripp till orten nedanför Marbella i södra Spanien kanske vore något? Vem vet?

Tillbaka till Dagens Samhälle och några fler klipp som ni kan få del av. Handlar om friskolorna… Jag anser att det stora antalet friskolor beror på den urusla kommunala skola som erbjuds dagens elever. Inte usel på ett fåtal ställen möjligen – men på det stora hela. Friskolor = pengar = profit = inte bra!

Mer att fundera på! Inga ytterligare kommentarer från bloggaren.

Slutligen konstaterar Dagens Samhälle att media drabbats av svår trauma! 

Fredagen är här och ni märker väl hur mycket ljusare det blivit! Trots kylan talar fågelkvittret utanför om att våren faktiskt finns där borta, strax om hörnet! Underbart!

Att vakna varje morgon och möta tre älskade katter är också underbart! Felix var på språng direkt – på väg mot vattenskålen i fönstret. Han vill ju ha sitt vatten serverat på de mest udda ställen… Sen var det Vilda Wilma som yrvaket satte sig upp på gamla soffan!
Och slutligen Curry – sömnig på dotterns säng.
– God morgon, sa dom till mig, var och en på sitt sätt.

Morgonen flyr iväg snabbt och dagen är här. Lika snabbt som när Vilda Wilma går från morgonsömnig till vild! Med andra ord – med blixtens hastighet! 🙂

En annons för lediga bostäder igår i lokala Arboga Tidning fick mitt minne att triggas igång…

Den där ritningen fylldes med möbler och människor
och förflyttade mig tillbaka i tiden.

Skissen över 4 rum och kök i Brattberget blev full av liv! Längst bort Manne och Veras sovrum, därefter Juniths. Mitt emot ingången till hemmet ligger köket. Där har många diskussioner förts om killar och party. Men där har också Vera spått vår framtid. Utsikten från köket var fantastisk ner över stan.
Till vänster är vardagsrummet där vi såg TV ibland när det var något att se. Kanske Oppopoppa? Här med Frank Zappa.

Ibland kunde man plötsligt få  höra vacker pianomusik. Då hade Vera hade satt sig vid pianot i rummet längst in och låtit underbar musik fylla lägenheten. Jag minns hur fascinerad jag var över hennes stora kunnande.

Jag minns också genomsnälle Manne som följde mig ända hem en gång när jag var 7-8 år och hade varit på födelsedagskalas hos Junith.

Ja, det var tider det. Långt innan mobiltelefoner, datorer och Ipads! Mina barn brukar förundras över hur vi kunde hålla kontakt på den tiden? Tja, vi stämde träff nere vi hörnet Herrgårdsgatan/Munkgatan och var det någon som uteblev så fick man gå hem igen. Eller ta sig till en telefonkiosk någonstans. Inget värre med det.
Kortkort mode gjorde vintrarna djävulska när det skulle flaneras på stan.

Tillbaka i nutid. Insändare ska skrivas och katter ska utfordras. Läser att Rialavargen ”försvunnit”.  Det gör mig mycket ont. Vi kommer förmodligen aldrig att få veta sanningen.
Det är fruktansvärt att en regering kan ta så lätt på våra rovdjur i Sverige. Ska rovdjuren få finnas i vårt land måste det till seriösa planer för djuren. Inte panikåtgärder med s k skyddsjakt så fort djuren ökar i antal.
Men vem bryr sig om djur när ingen bryr sig ens om människor? Jobba till 75 och dö på din post…

Ute fortsätter kylan och katterna surar. De vill ha vår och sommar. Det vill jag också.  Härligt då att kunna trösta sig med lite vackra blommor som jag fått! Här innandömet på en av dom.

Den här bilden vandrar runt på Facebook nu. Detta naturligtvis med anledning av Moderaternas senaste utspel. Förslaget från Fredrik Reinfeldt att människor ska jobba till dom blir 75.

Att föreslå något sådant är ett direkt hån mot alla som jobbat sig sjuka! Det visar en total likgiltighet och nonchalans mot alla de människor i vårt land som gått under på grund av för hårt arbete.
Vad än värre är – det visar en brist på verklighetsförankring och en avsaknad av förståelse för människor och arbete även på lång sikt!

Livet är inte bara jobb! En människa är ingen robot! Att leva innebär så mycket mer än yrkesarbete. Att leva är också samvaro, upplevelser och vila! Och mår människor bra så orkar de och vill arbeta – i sin takt och efter sin förmåga.

Att föreslå att människor ska jobba i hela sitt liv tycker jag liknar forna tiders slaveri! Ja, vad är skillnaden? Du måste jobba tills du stupar och då är det bäst att du dör på en gång för någon ersättning får du inte när Försäkringskassan bestämmer!

Det här är ingen rimlig väg att gå för regeringen! Tyvärr var den förra inte mycket bättre. Arbetslivsministern då – Hans Karlsson (s)- jagade ”ohälsotal” som inte var siffror på ett papper utan människor som gått in i väggen men som ansågs simulera och fuska.   Så här sa han i en intervju november 2004 (!) – citat från fackföreningen Pappers:” – Den fortsatta minskningen av ohälsan är mycket tillfredställande. Särskilt glad är jag över att de långa sjukfallen blir allt färre.” Klicka HÄR för att läsa mer! Jo, pyttsan! Idag vet vi hur Sossarna ”klarade” av det! 🙁

Av den anledningen bl.a. bildades Fi – Feministiskt initiativ. Läs mer HÄR!

Presskonferensen 4 april 2005 var välbesökt, minst sagt   – men fortsättningen vet vi. Bloggaren jagades för fusk och blev genom Försäkringskassans agerande både sjukare men också arbetslös.
Feministiskt initiativ drog öronen åt sig och tyckte det blev ”bad publicity” när bloggaren stred för sin rätt. Så var det med den solidariteten och rättvisan!

2005 kom Fi ut och ingenting blev bättre på arbetsmarknaden av det. Den tidigare sosseregeringen bidrog till enorma ökningar av utslitna människor och den nuvarande med Fredrik Reinfeldt i spetsen har fortsatt klappjakten och drar åt tumskruvarna ännu mer.  Men – ser även till att förutsättningarna för att människor ska jobba sig sjuka ökar!
Jobba till du är 75 och marsch sen direkt i graven!

Så vad göra?
Jo, det finns ju ett par partier kvar att ställa sitt hopp till.   Miljöpartiet och Vänstern! Båda har bl.a. kortare arbetstid på sitt program! Båda partierna förstår att se till människan – att det är där vi ska börja.
Tyvärr går det just nu inte att komma in på Västerpartiets hemsida – men Mp:s fungerar! Klicka ovan!

För det spelar ingen roll hur mycket pengar man tjänar om man inte mår bra! Ett lands välfärd borde redovisas i människors hälsa och inte i ekonomiska termer! Ett liv är värt så mycket mer än 40 timmars arbetsvecka i 50 år! Först när vi inser det kan vi få ett land som blomstrar med människor som trivs och mår bra.

Igår såg jag en gammal svensk långfilm från 1946 – ”Saltstänk och krutgubbar”. Där säger en av huvudpersonerna när dubbelmoralen frodas som värst: ”Frälsta själar – Mammons trälar”. Det uttrycket står sig än idag!

Två år kvar till nästa val. Lång tid att stå ut. Men protestera så mycket ni orkar! Och rösta rätt i september 2014! Det tänker jag göra – igen
– och det handlar inte bara om tåg! Du förtjänar bättre – du förtjänar respekt som människa!

Sover du gott om nätterna? Det gör bloggaren oftast. Har inga problem med fullmånen, störande grannar eller annat otyg. Jo, ett litet sattyg har jag att tampas med – ibland… Vilda Wilma!!

I natt var det färdigt! Vid pass 2-tiden började vrålandet. Hon jamade högt, lågt, morrande, skrikande – ja på alla sätt ville hon låta mig förstå hur ensam och eländig hon kände sig. Kattpojkarna, Bröderna Brothers, var väl ute och jagade frukost och då kom ensamheten plötsligt över henne till mattes stora förtret…

Jag somnade igen- efter mycket om och men – för att efter bara en halvtimma vakna igen – samma olåt! Det var bara att ta fram öronpropparna och den enda sort som hjälper – de från JF Instruments i Bromma.

  Det finns en mängd olika sorters öronproppar men de här har jag funnit mest effektiva mot såväl ylande katter som snarkande karlar. Klicka HÄR för att komma till JF Instruments om du också behöver hjälp!

Att släppa in Vilda Wilma är inget alternativ. Hon är, som sagt, vild! Det är kul att mysa med matte en liten stund men sen ska det lekas – mitt i natten. Passar det inte så hoppar hon upp på hyllor och skåp och puttar ner saker med tassen… Vem står ut med sånt!?

Med öronproppar intryckta somnade jag snart och behövde heller inte uppleva Vilda Wilmas senaste konst – att öppna dörrar! Hon hoppar upp och hänger sig på handtaget och vips öppnas dörren. En ännu större bedrift är att hon lyckas öppna dörrar som går utåt – mot henne. Men inget är för svårt för den vildkattan! 🙂

När hon sen själv är trött då får inget störa… Jo, möjligen bästa kompisen Curry. Han kan få finnas till när lilla fina fröken ska sova…

Ja, jag somnade till slut i alla fall och drömde om det jag skrev om i gårdagens blogg… Kanske berodde det på det bokpaket som kom igår… En liten bit närmare Paris – om så än bara i drömmen.

Så låt er inte luras av denna vänliga uppsyn hos en söt kisse! 😉

Avslutar med några sovställningar som kan provas när det vrides och vändes om natten.