Feel in the Blogg

  Idag är det en alldeles speciell tisdag! Fettisdagen! Den dagen du får bli en fettis!! Nja, det är väl inte riktigt betydelsen. Fettisdagen är i kristen tradition tisdagen efter fastlagssöndagen, 47 dagar före påsk. Namnet fettisdag är bildat av ”fet” och ”tisdag”, där fet syftar på all god mat som brukade ätas på fettisdagen. Ordet är belagt sedan 1594. Allt från Wikipedia och du hittar mer HÄR!

Men fettisdagsbullen då!? Semlan!? Hetväggen!? 
Så här skriver Nordiska Museet på sin hemsida:

”Att äta hetvägg eller fettisdagsbulle hörde till frossandet under fastlagen. Hetvägg, ursprungligen kumminbeströdda vetebullar, troligen i kors- eller kilform, var ett ålder-
domligt festbröd som var en del av den ”vita” fastematen bestående av mjöl- och mjölkmat. Hetvägg kom till Sverige från Tyskland och ordet hetvägg kommer från tyskans ”heisse wecken” som betyder varma kilar.”

  Nordiska museet skriver också så här om fettisdagen, citat:

”Benämningen fettisdagen kan ha kommit av att man under den katolska tiden skulle äta mycket och fet mat före fastan. Ordet kan också härledas ur namnet ”vita tisdag”, som avsåg bruket att förbereda fastan genom att äta mjöl- och mjölkmat; som pannkakor, kroppkakor och bröd, gärna bakat av vetemjöl.
Fettisdagen var sista dagen man skulle ha med sig lyse ut i ladugården och första dagen på året då aftonvarden skulle ätas vid dagsljus. Fettisdagen betraktades nämligen på många håll, i alla fall under 1800-talet, som en brytningspunkt mellan vinter- och sommarhalvåret.
Det var det viktigt att besökande blev bjudna på någonting att äta eller dricka under fastlagen, annars bringades olycka över gården. Man skulle överhuvudtaget äta mycket under fastlagen så att man klarade sig under den kommande fastan.
  Fettisdagens mat
Förutom hetväggar/semlor varierade fettisdagens mat. På Öland, Gotland och i Småland åt man kroppkakor med kött och fläsk inuti, i Uppland, Södermanland och Värmland åt man ”fettisdagskött” som oftast bestod av kokta svinfötter. I Ångermanland ansåg många att sju mål mat skulle ätas under fettisdagen, bland annat kokt fläsk och dopp i grytan med ett av julbröden som sparats speciellt för detta ändamål.”
Bilden här är också från Nordiska museet och så här står det att läsa om den:

Tidig morgon fettisdagen 1909: klockan är 6 och tre bröder iklädda nattskjortor med faslagsris i händerna smyger tyst på tå för att piska hushållets övriga invånare. Efter utdelandet av risbastun väntar fettisdagsbullar med måttlig fyllning som äts med ångande vam mjölk i djupa tallrikar. Akvarell av Elsa Beskow ur tidskriften Julbocken 1909. Foto: ©Nordiska museet
Läs mycket mer genom att klicka HÄR och kom till Nordiska museets intressanta hemsida!

Nu hoppas bloggaren att inte hennes egna tre barn kommer smygande under dagen för att piska sin mor med fastlagsris utan förväntar sig att få äta sin/sina(!) fastlagsbullar i lugn och ro! Med kanel, socker och varm mjölk – som sig bör! Kanske blir jag en fettis genom det – men who cares som man säger!? 😀

För att riktigt få frossa och även glädja andra kommer jag att åka till mina gamla föräldrar och förära dom fettisdagsbullar också! Det kan väl aldrig blir för många semlor eller hur!

För att muntra upp mor och far ytterligare tar jag med mig presenten från Carola i Norrland! Hon är en klippa! Jag hade bara knystat att mamma sagt att hon gärna skulle ha liknande sockor som jag fått skickat till mig från Skellefteå – så kom ett paket på posten! Tack Carola!!

För övrigt är våren på gång – vad ni än säger! Hortensian som klättrar på min vägg är beredd! Och i rabatten väntar snödropparna troget.

I morse visade termometern flera plusgrader och gården såg ut så här! Härligt blött av regn och smält snö!

En vän från vischan beskrev det så här: ” -Jag börjar ana doften av nyharvad jord!” Det var väl ljuvligt och poetiskt sagt av en ”countryboy”!  Jag kan riktigt känna den där härliga jorddoften jag också!

Något annat att glädjas åt är att Högsta domstolen inte ger en sjukt ond människa resning. Tack för det.
”Tyskan” får fortsätta avtjäna sin livstidsdom för morden på två små barn i Arboga.

Njut dagen! Ät semlor! Vilda Wilma vill bara slicka av grädden! 🙂

Vi har ”aprilväder” just nu, tycker jag. I lördags såg det ut så här: Ymnigt snöfall så att bloggaren fick ut och skotta!

Desto gladare blev man igår! Termometern på väggen visade plusgrader redan på morgonen! Sen kom det både regn och lite snöblask – precis det som brukar karaktärisera aprilväder. Titta! Garageplanen syns! Inte en snögnutta!

Men halt blev det… Fast vad gjorde det när man kände våren nalkas!!

Pyttsan! Min termometer var inte lika snäll imorse: Ombyte förnöjer, sägs det, men det vill jag inte riktigt hålla med om i det här sammanhanget.

 För att roa upp mig lite hade Vilda Wilma ställt till bus i natt! Ett garnnystan kan ju inte få ligga kvar på köksbordet – självklart inte! Pennor var nedpetade på golvet och kapsylöppnaren låg under en stol. Lägg sen till att Vilda Wilma vråljamade i natt så morsan fick sätta i öronproppar.

På morgonen såg hon så här oskyldig ut… Och blev SÅ HÄR irriterad och trött när hon blev anklagad för något som hon självfallet aldrig gjort! 😉  

Över till det klippta och utskurna! I tidningarna nyper jag en del då och då.  Det här oroar mig en del och tänker på Ekbacksbadet i Arboga… DN tog igår upp alla badhus som förfaller runt om i landet och som kostar skjortan, minst sagt, att reparera! Det är sannerligen bäst att Tekniska nämnden i Arboga liksom Fritid och Kultur håller hårt i plånböckerna och sparar för det som komma skall… Läs mer i DN genom att klicka HÄR!

En som ville spara men inte fick var Karin Lindström i Skinnskatteberg – Miljöpartist förstås! Tidningen Dagens Samhälle berättar att fritidspolitikern Miljöpartisten inte ville ha något arvode men det går inte för sig! Då bryter man mot kommunallagen!! Vojne, vojne, vilket samhälle vi har…

Om samhället tycker också den suveräne tecknaren Hans Lindström i DN med jämna mellanrum. Igår såg det ut så här!

En annan som reagerat på dumheterna är skådespelaren Sven Wollter! Är det svårläst så kan jag berätta att det står:
”Skådespelaren Sven Wollter har sagt upp sig med omedelbar verkan som programledaren för P4-programmet ”Wollter & Röör”. Anledningen är att Sveriges radio lyfte ut ett avsnitt där Wollter i skarpa ordalag kritiserar statsminister Fredrik Reinfeldts förslag om att höja pensionsåldern til 75 år. ”

I den bortklippta versionen sa Sven Wollter bl.a. ”Ett enda liv har vi, en enda kort stund på jorden, och då ska några småljugande äggskallar komma och försöka bestjäla oss på det viktigaste vi har när hösten tonar in. Vår tid.”
TACK Sven Wollter! Jag kunde inte ha sagt det bättre själv!

Annat elände är det här: De fattiga länderna i EU enligt beräkning från 2010. Läs mer i Dagens Samhälle!

Är det någon mer än jag som tröttnat på den här tjejen? Jag är så in i bomben trött på Charlotte Kalla och hennes tänder så det finns inte! Glömd är all skidåkning – jag ser bara hennes eviga tandborstande framför mig så fort jag hör hennes namn. Grrr… 🙁

Nu ser jag att solen tittar fram! Dags för en promenad och lite inköp av varor. Frukt är nyttigt och gott! Men det ska vara ekologiskt! Ha en fin måndag!

Dagens predikan handlar om respekt.

Enligt Wikipedia betyder respekt  aktning eller vördnad för en person. Det låter väldigt enkelt och diffust, tycker jag. Synonymer till ordet respekt är bl.a. hänsyn enligt Synonymer.se  För mig är det självklart att respekt inte bara ska visas andra människor utan även djur och natur.

Igår deltog jag i en 5 timmar lång begravning. Ja, jag var inte där personligen men via TV kunde jag följa minnesceremonin för Whitney Houston. Jag hade tänkt att se bara litegrann av sändningen men blev sittande kvar. 5 timmar var inte alls någon lång tid i sammanhanget. Jag lovar!

Att jag satt kvar vid TV:n handlade inte om en önskan att kolla in kändisar. Om något bänkat sig framför TV:n av den orsaken så blev han eller hon besviken. Jag satt kvar för jag slogs av äktheten och av den bild av Withney Houston som växte fram under ceremonin. En enkel kvinna med en stark tro och en unik röst. En kvinna som aldrig trodde sig vara tillräckligt bra. – Will they like me? var den fråga som anhöriga och vänner berättade att Whitney alltid ställde.  Hennes sorgsna ögon visar kanske något av rädslan, känslan av att aldrig riktigt räcka till.

Ändå påminde en panel på TV7, som sände begravningsceremonin, oss tittare om den unika Whitney Houston som inte behövde framgångs-kit för att lyckas.
Man jämförde henne med andra storheter som Michael Jackson och Madonna som i det närmaste byggt upp en industri kring sig själva med mängder av scenattiraljer och hjälpmedel för att ligga på topp. Michael Jackson

Madonna

Whitney Houston behövde inga trick – hon hade det som krävdes – en unik röst.

TV7 visade också ett fint inslag från ”Sen kväll med Luuk” 1999 då Whitney Houston var gäst.

Ceremonin fick mig också att förstå den segregation som är betydligt mer allvarlig i USA än här. Kevin Costner höll tal under ceremonin och berättade om hur svårt det var att få Whitney Houston accepterad som huvudrollsinnehavare i filmen ”The Body Guard”. Varför? Jo, för att han var vit och hon svart. Han berättade att på filmaffischen fick hon lov att böja ner huvudet och inte visa ansiktet av den anledningen…

Det märkliga är att när jag först såg filmen så tänkte jag aldrig någonsin på färgen på huvudpersonernas skinn! För mig var det en spännande historia om en stjärna som blir förälskad i sin livvakt. Men – det var något annat för dåtidens USA. Filmen är inspelad 1992. Respekt!

 Jag minns att för en tid sedan uttalade sig tidningsmogulen Amelia Adamo om en framgångsrik svensk och sa utöver hans kompetens att hon tyckte det var roligt att han lyckats eftersom han var färgad. ??  Jag själv hade aldrig någonsin reflekterat över hans hudfärg. Respekt!

Utöver en glimt av den verkliga Whitney Houston upplevde jag den fantastiska New Hope Baptist Church! Vilken predikan, vilken kör, vilken annorlunda upplevelse. Här en bild från en annan gospelkör. Den stora kör som sjöng för Whitney Houston var klädd i vitt och det var en fröjd att lyssna till sångerna.

Förutom respekten för Whitney Houston och för hennes familj och vänner blev den en insikt om andra förhållanden, andra sätt att vara.
Men det slog mig faktiskt också – jag såg inte en enda vit person i kören eller bland de som uppträdde för att sjunga och spela.
Det var dessutom nästan bara svarta människor som tog farväl med undantag av Kevin Costner och någon till. Då kom jag att tänka på det motsatta – det är/var inte helt OK att en svart person blev kär i en vit – ur de svartas synvinkel heller! Nyligen såg jag denna film och den skildrade just detta: ”Gissa vem som kommer på middag”.
Den svarta mannens föräldrar var inte ett dugg roade av att sonen dejtade en vit kvinna och till råga på allt tänkte gifta sig med henne.
Den filmen är från 1967, The Body Guard från 1982 – man hoppas och tror att det bara blivit bättre nu. Respekt!

Kvällen blev en fin upplevelse genom begravningsceremonin som var mycket känslosam och äkta. Läs för övrigt Svenska Dagbladets skildring genom att klicka HÄR! Dan Backman, kulturskribent, verkar ha ungefär samma uppfattning som jag.

Till tonerna av ”I will allways love you” fördes kistan med Whitney Houston ut ur kyrkan.

Respekt för Whitney Houston! (Här som liten flicka en gång.)

Och respekt för sorg och olika sätt att sörja – även om det är en ”kändis” som dör!

Respekt för människor och människors känslor. Men också – respekt för allt levande.

Respekt även för de döda och de dödas minne.

Respekt!

Som många andra har bloggaren två olika kort för att handla mat – ICA:s och COOP:s.
Då får man också deras tidningar. De senaste numren kom i veckan och såg ut så här: COOP
och ICA

För bloggaren som tycker att Melodifestivalen är musikalisk tortyr blir valet lätt!  
COOP har ett specialnummer om Melodifestivalen  medan ICA satsar på citrusfrossa och grönt!

Förutom en massa goda grön mat och härliga citrusrätter puffar ICA Buffé för ”Köttfri måndag”!! På bilden ses Paul McCartney med fru Mary och dottern Stella McCartney – alla hängivna anhängare av organisationen ”Meatfree mondays”! ”Meatfree mondays” finns även i Sverige och heter då ”Köttfri måndag” och du kan läsa mer HÄR!

”Köttfri måndag” verkar för att vi ska äta mindre kött och t ex börja med en köttfri dag i veckan. Inte så svårt kan tyckas och ändå uppstår det ramaskri när kommunerna får motioner om en köttfri dag i veckan på sitt bord.
  Ska det vara så svårt att avstå från kött och fläsk en dag i veckan? Pannkaka? En god soppa? Raggmunk? Enkelt och väldigt vanligt även om man inte aktivt bestämt sig för en köttfri dag i veckan.
Tänk på miljön och tänk framför allt på djuren!!

Heders ICA som ger sina kunder lite matnyttigt i sin tidning istället för att hänga på Christer Björkmans sista suck! Men så har ju tidningen Buffé en chefredaktör med rötter från trakten också! 🙂 Bloggaren kommer ihåg Tony Wallin från skoltiden i Köping!

Klicka HÄR för att komma till ICA Buffé och HÄR för COOP Mersmak!

När vi ändå är inne på djur och natur och Köpingstrakten så läste jag det här i Bärgslagsbladet/Arboga Tidning:

”Filmbolaget Warner Brothers frågetävling gällande filmen Red Riding Hood tog de 24 vinnarna till Sverige. Vinsten bestod av vargsafari i skogarna kring Karmansbo.”

Så här säger en av deltagarna, en kvinna från Grekland: ”This was the best experience of my life in so many ways. I would definitely do it again and again and again” (”Det var mitt livs bästa upplevelse på så många sätt. Jag skulle absolut göra om det igen och igen och igen.”)

Men vad väntar ni på alla gnällspikar i Västmanland! Sluta klaga på vargarna och gör något positivt av det istället!

För en tid sedan var jag på ett möte i Kommunstyrelsen i Arboga och där diskuterades bl.a. att Västmanland inte är känt för någonting.Inget speciellt förknippas med vårt län.
Maria Ek, projektledare på länsstyrelsen i Västmanland informerade om ”Länsplan för Västmanland” och efterfrågade bland annat någonting som sätter oss på kartan. Ja, men här har vi ju det! Vargarna! Vargsafari! Sätt igång nu alla konferensgårdar och turistambassadörer och se till att få hit folk som faktiskt blir glada över att få se en varg!

Jag ska skriva till Maria Ek och ge henne tipset om hon inte själv och projektgruppen redan kommit på det.

På tal om vargen så stod det en fantastiskt bra insändare i ovan nämnda lokaltidning i torsdags. Signaturen ”Skinnsbergarn” berättar om alla livsfarliga händelser han kan råka ut för till och från en fisketur. Älgkrockar, getingstick, huggormsbett och TBE från fästingar  förutom drukning då, som han själv inte tog upp. Han avslutar med att lägga till ytterligare en farlig händelse – att en varg står vid motorcykeln när han kommer tillbaka från fiskafänget och sliter honom i stycken. Sen uppmanar ”Skinnsbergarn” oss att fundera på vilken av händelserna som är mest sannolik att han råkar ut för!

Nu är våren snart här och även om det snöar och är grått idag så satt bloggaren och lapade sol igår eftermiddag.

 Utanför mitt fönster tror kaprifolen, tack vare värmen inifrån, att våren är långt gången. Titta på de fina, gröna bladen! Underbart!
Idag såg jag också en skata flyga iväg med kvist i munnen! Det är redan dags att bygga bo!

Tills blommorna slår ut i mina rabatter njuter jag av de jag har inomhus! Ha en fin lördag – med eller utan Melodifestival!
Bloggaren väljer en bra bok istället för TV och tar en mustig, grön soppa till kvällsmat. Till det ett gott hembakat bröd! Finemang!

Så var det då dags för det  årliga besöket hos bildoktorn för hälsokontroll… Lika oroligt varje gång. Lika ovetandes om vilka fel som kan dölja sig under huven…

Längst bort ser ni ”Pärlan”. Två (!) karlar skulle jobba på stackars Pärlan och då gick det ju som det gick…
De flesta vet nog vad den här skrikfärgade lappen betyder…   ”Efterkontroll” = ombesiktning! Så där rök semesterpengarna!

Vet ni vad det här är? Jag vill helst inte veta och allra minst vill jag veta priset på mackapärerna och arbetskostnaden för att greja dit det hela… (Svar: det är en spindelled – som alltså är glapp i bloggarens bil…)

Bloggaren skulle aldrig i livet försöka sig på att reparera själv.

Innanför mitt pannben finns ingenting som har med bilmeck att göra! Särskilt inte när jag läst på om hur byte av spindelled går till – OCH följt chattsidorna där folk (män, bara män!) försökt sig på jobbet och sen rusar in till datorn för att fråga vilka skruvar som ska sitta var – när bilen är nedmonterad…

Nej, risken är stor att min stackars pärla blir en sådan här i så fall: Skrotbil!

Så det blir till att förlita sig på någon av de bilverkstäder som finns. Sätta fingret i luften och kolla vart vinden blåser – välja någon på känn och hoppas man har tur…

I en annan tid skulle bloggaren haft en sådan här: Drömbilen – Cadillac!

En annan dröm är denna bil: En VW Golf Blue-e-motion! Bästa elbilen hittills enligt DN. Artikeln är dock från november 2010 så det kan kanske finna bättre idag. Läs mer på DN genom att klicka HÄR!

Drömma går ju…

Något som inte var en dröm var konserten igår! Bloggarens plåster på såren efter Bilprovningens smällar.
Mikael Wiehe uppträdde för ett fullsatt konserthus i Västerås – och vilken konsert!
Mikael Wiehe spelade och sjöng gamla favoriter – Keops pyramid, Flickan och kråkan, Titanic m fl och bloggaren sjöng med i ”Vem i hela världen kan man lita på”. Han sjöng också nya låtar – och han pratade! Han kom med underfundiga inlägg på sitt karaktäristiska vis – och han kom med politiska budskap!

Kängor fick såväl rasister, nazister och Sverigedemokrater – som Kristdemokrater, särskilt Mats Odell och Kristdemokratiska Ungdomsförbundet men också regeringen i stort. Barack Obama fick sig en smäll och vad gäller världsekonomin fann han skurkarna som förstört densamma. Kärnkraften sågades och grön miljöpolitik hyllades. Bloggaren njöt och kände sig oerhört uppeppad! ”Jag är bland vänner”, sa Mikael Wiehe – och det kunde jag skriva under på! Här signerar han en av de två skivor som bloggaren köpte. Hela vägen hem poppades det i bilen vill jag lova! En riktig höjdarkväll!

Den som vill uppleva Mikael Wiehe live – gå in HÄR och se var han uppträder härnäst! 27 april är han i Eskilstuna, läser jag. Det är väl det närmaste här omkring.

Idag gör jag som Curry – vilar! Och funderar på vilken bilverkstad jag ska våga lämna in Pärlan på…