Feel in the Blogg

Idag blir det en mindre blogg på grund av lite tidsbrist. En liten men naggande god blogg om yttrandefrihet minsann!

Igår skrev jag om en besynnerlig beskrivning i lokala Arboga Tidning.

Detta var vad jag ansåg ovidkommande i sammanhanget:
Att Vit-makt-rörelser städar prydligt efter sig när de har framfört en främlingsfientlig konsert tycker jag är osakligt och ingenting som hör hemma i artikeln.

Naturligtvis skrev jag en insändare till tidningen om detsamma – men se det gillade inte tidningen. Det här är svaret jag fick:

”Hej!
Tack, men det framgår inte av din text att tidningens beskrivning  skulle ha varit osaklig. Det faktum att vissa uppgifter förekommer i en artikel och andra inte måste – som jag ser det – ha större betydelse för att motivera en debatt om saken på Dialog. Att konstatera att arrangören betalade och städade efter sig är inte ointressant, med tanke på att så inte alltid är fallet. Framför gärna dina åsikter direkt till reportern eller tidningens chefredaktör.

Hälsningar
John Stenius/Dialog”

Men jag ger inte upp! Yttrandefrihet om saklighet hör hemma även i en liten småstadstidning är min bestämda åsikt.
Och jag tycker fortfarande att prydligt slängda ölburkar plus att poängtera att löften hålls är att framställa Vit makt i en bättre dager. Det är möjligt att arrangörerna städade nitsikt – men vad har det med en artikel om våldsam attack mot konserten att göra??
Jag återkommer i ärendet!

Artikel om attacken finns på nätet HÄR men är inte densamma som i papperstidningen. HÄR ytterligare en artikel om attacken – och den handlar inte om städning…

Gratulationerna idag går till Evald och Osvald! Ju mer jag hyllar namnsdagsbarnen i vår almnacka ju mer märker ju hur gamla namnen verkar. Hur många födda efter 1950 heter Evald och Osvald? Men GRATTIS ni killar med namnen!

Avslutar med det här fina som jag hittade på Facebook:

Det handlar inte om att hitta någon man vill gå till sängs med,
det handlar om att hitta någon man vill vakna upp bredvid.
Det handlar inte om att hitta den man vill leva sitt liv med,
det handlar om att hitta den man inte kan leva utan.
För världen är du bara någon, men för någon är du hela världen.

Hur har landet Sverige blivit egentligen? Jag talar inte bara om klimatstörningar med nya bilvägar istället för satsning på tåg och utrotning av vargar – utan om landets attityder.

 Förutom det skandalösa sjukförsäkringssystemet som inte är till för att hjälpa utan för att stjälpa – där en del väljer att ta livet av sig när det inte blir trodda av den maktfullkomliga Försäkringskassan – så tänker jag på en hel del andra företeelser som kommit slag i slag. Se här:

Tvångssterilisering vid könsbyte!
Andra länder baxnar över ”världens mest demokratiska land”!!

Hadille! Liten tvåårig flicka ska utvisas till Frankrike, ett land hon aldrig bott i, för att byta det goda fosterhemmet i Sverige mot ett barnhem!

David!   David, 3 år, blir ensam kvar i Sverige när hans mamma ska utvisas till Armenien.

”Moderskapet inte är en tillräckligt stark anknytning till sonen David”, skriver svenska Migrationsverket.

Lägg sen till hedersrelaterat våld som tillåts växa därför att ingen tar ansvar! Jag tänker nu senast på mördade Maria Barin.

Plus svenska IKEA som retuscherar kvinnor ur sin katalog till Saudiarabien! Där istället en katalog med även kvinnor, som faktiskt existerar även i arabvärlden, kanske kanske skulle kunna få någon man där att tänka till, ändra uppfattning.

Jag skäms! Det är inte ett sådant här land jag vill ha! Och vad säger man till vänner i andra länder när de undrar?

Igår i den lokala Arboga Tidning fanns en artikel om en våldsam händelse i helgen.

Förutom det yttersta tveksamma i att Kolsva Folkets Park över huvud taget hyr ut lokalen till s.k. Vit-makt-konsert känns det sista i artikeln lite märklig i mina ögon. Citat: ”Efteråt städade arrangörerna ur lokalen och höll det tidigare löftet till Sten Jensen” (ansvarig för uthyrning av Folkets Park i Kolsva, bloggarens anm.)
”Alla ölburkar hamnade prydligt i svarta kassar och tusenlappen för hyran av parken betalades”.

För mig känns det som om journalisten vill stryka Vit-makt-arrangören medhårs. Berätta att dom inte är så otrevliga som vi kanske tror.
För varför annars notera att de ”höll det tidigare uttalade löftet”? Och den sista raden -”Alla ölburkar hamnade prydligt i svarta kassar…”? Vad har prydligheten med saken att göra – när konserten handlade om främlingsfientlighet. Skärpning!!

Kanske skribenten vill förklara sin skrivning och i så fall återkommer jag med det här på bloggen.

Nej, Sverige har blivit annorlunda. Det är dags att ta bort skygglapparna för ögonen, ta in verkligheten och protestera!

Ludvig och Love har namnsdag! Grattis!
För mig är Love ett smeknamn jag har på min äskade dotter Lovisa. Så hon får ett litet grattis idag också! 🙂

 Hösten närmar sig med stormsteg. Med den följer vackra färger.

Och solen sken så vackert mot den regnvåta Centrumleden i Arboga när jag tog mig en promenad här om dagen.

Träden har inte riktigt börjat skifta färg överallt men lönnen intill garaget är grann!

Än så länge njuter jag av det vackra. Sen blir det mera jobb… När alla de vackra löven singlat ner till marken… Min trappa var så här vackert smyckad igår! Prickig av nedfallna vildvinsblad.

När jag jobbar i trädgården blir katterna så glada! De gillar när jag är ute med dom. Här glada Wilma! Wilma är en riktig pratkvarn och svarar alltid på tilltal! Det kan bli en lång konversation! 🙂

Njut de fina höstdagarna och tänk på stroferna jag avslutar bloggen med idag.

Men först namnsdagsbarnen!
GRATTIS LENNART OCH LEONARD IDAG FREDAGEN DEN 28 SEPTEMBER!

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Dagligen rasar nyheterna över oss – både lokala, nationella och de som kommer till oss från länder utanför Sveriges gränser.

Jag berörs på olika vis. Först Hadille. ”Tvååriga Hadilles mamma vill ha tillbaka sin dotter” läser jag bl.a. i DN

Hadille som lämnades av sin mamma bara 20 dagar gammal. Lämnades hos en man som inte var hennes far och som misshandlade den lilla babyn svårt.
Plötsligt efter att inte ha sökt efter sin lilla dotter på två år vill mamman ”ha tillbaka” henne.
Hur tacklar man sådant? Ska det biologiska bandet alltid vara avgörande? Vem ser till den lilla Hadilles väl och ve, hennes rättigheter att få ett bra liv?
Samtidigt – vem vet varför Hadilles mamma lämnade barnet? Vem vet varför hon inte tagit kontakt tidigare? Kanske är det möjligt att en förening mor – barn kan leda till något gott?

Annat som berör mig är Peter Mangs.

Svenska Dagbladet skriver idag, citat: ”Serieskytten Peter Mangs var inte psykiskt sjuk när han mördade två personer och försökte mörda ytterligare fyra i Malmö. Det konstateras i den rättspsykiatriska undersökningen av Mangs.” Det konstateras också att Mangs har Aspergers syndrom. Därmed kan Mangs dömas till fängelse för sina hemska brott.
Oavsett brotten och Peter Mangs själv – känns det härligt att läsa att Aspergers syndrom ännu en gång inte dokumenteras som en sjukdom. Aspergers syndrom är inte en ”allvarlig psykiskt störning”! Tack för det.

Slutligen det som måste beröra alla – kriget i Syrien! 🙁

Min dotter ringde igår och var så upprörd: – Varför gör ingen någonting!!??

Hon sa det som jag också tänker: ”- Vad känner Syriens folk när vi bara handfallet tittar på!?”
”-Vad bryr sig dödspatrullerna om att sammanträden hålls långt borta och någon ledare fördömer dödandet!?”
”- Och de som mirakulöst överlever – hur kommer de att tänka och agera mot omgivningen som inte gjorde ett dugg för att stoppa dödandet!?!

Värst drabbas som alltid barnen…

Ni gubbar på höga poster – sluta sitt i sammanträden och mumla för att komma fram till INGENTING!

GÖR NÅGOT FÖR ATT RÄDDA SYRIENS FOLK – NU!!

Sådana här saker berör mig idag förutom de rent personliga – sådant jag väljer att inte dela med mig av men som berör mig mycket starkt just nu.

Dagmar och Rigmor ska firas idag! Jag tänker på två lärare med namnen. Dagmar Rydbeck, lärare på Gäddgårdsskolan en gång i tiden – och Rigmor Stridsberg, också välkänd lärare i Arboga. Den förstnämnda finns inte i livet längre men Rigmor Stridsberg kan gratuleras!
Grattis alla Dagmar och Rigmor!

Avslutar dagens blogg med ett par strofer ur John Lennons ”Imagine”:

Imagine there’s no countries
It isn’t hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion too
Imagine all the people living life in peace

You, you may say
I’m a dreamer, but I’m not the only one
I hope some day you’ll join us
And the world will be as one

I morse upplevde jag såväl känslan av doft som känslan av empati på ett särskilt sätt.

 Först när jag kom upp kände jag en kryddig doft över hela lägenheten. – Vad kan det vara som doftar så, tänkte jag. – Är det en blomma som slagit ut? Men det var en annorlunda doft – inte som blommor brukar dofta. Jag funderade, gick runt i våningen och tittade.
Sen kom jag på det!! Mitt nyinköpta te! Ett klassiskt ayurvediskt kryddte enligt beskrivningen.

Innehållet: Kanel, kardemumma, ingefära, kryddnejlika, svartpeppar m m. Inte undra på att det doftade så annorlunda gott! Yogi Tea är gott att dricka också och finns i flera smaker! Ekologiskt är det också! 🙂

 Annorlunda men inte god – var doften som slog emot mig i stora gästrummet… – Aha, nu har katterna tagit in en råtta igen och den ligger här död någonstans, var min första tanke.

På alla fyra kröp jag runt för att leta efter det döda djuret då jag hörde ett ynkligt jamande. Vilda Wilma hade blivit instängd på mitt kontor över natten… Hon var så upprörd och olycklig när hon kom ut, jamade och jamade om och och igen.
Och på kontoret väntade det här… Det var den lukten jag känt.
Stackars Wilma hade även kissat – på mattan och på min portfölj…

Men men, sådant är livet med katter och en olycka händer så lätt. Nu blev golvet rent och mattan tvättad och Wilma är lycklig och fri igen! 🙂

  Uh-uh-ljud då – vad är det för något?
Ja, det kanske är fel beskrivet men jag menar det där ömsinta ljudet som kvinnor ger ifrån sig ibland. Ett ljud – inte från munnen utan genom näsan. ”- Uh, uh”

När kvinnor håller en liten nyfödd baby.

När man vårdar en sjuk eller kramar om en gammal, trött människa.

Ljud som uppkommer när en stark känsla av värme och inkännande uppstår – som vid närhet till en katt.

Detta ljud är nog typiskt kvinnligt. Jag hörde det senast när min dotter med tandläkarskräck behandlades av en mycket bra tandläkare, kvinna. ”- Uh, uh”.

Kanske en del män också ger ifrån sig sådana ljud – det vet jag inte. Jag har i alla fall aldrig hört ett sådant ljud från en man.

Själv kom jag på mig med att låta uh, uh imorse när jag bläddrade i Arboga Tidning. Nej, det var inte bönder som fick mig att avge sådana ljud utan det här: Grisar – djur jag känner stark empati för. Bilden fanns intill artikeln om att det är ”Bonde på stan” i Arboga på lördag.

Lite längre bak i tidningen och jag gav ifrån mig nästa uh-uh-ljud! En försvunnen katt – och mitt hjärta svämmar över.

Vore kanske kul att veta lite mer om detta uh-uh-ljud! Men vem forskar på sådant!? 😉

Enar och Einar har namnsdag idag den 26 september. Grattis!

Själv kan bloggaren fira ny frissa idag! 😉
Tack Jenny för klippningen på Slingan vid Torget i Köping!