Feel in the Blogg

Bloggaren brukar puffa för bra och läsvärda tidskrifter – det här är en sådan! Effekt – klimatmagasinet!

Det senaste numret har temat ”Köttfrossa” och tidningen frågar sig: ”- Hur många kor tål planeten?”
”Effekt undersöker varför vi äter allt mer kött och vad konsekvenserna blir”.

Klicka HÄR för att läsa mer och kanske starta en prenumeration!

Att ha veganskt som inspiration istället för provokation är väl en mycket bra inställning!
Den här artikeln i Effekt står denna kvinna för: Maja Söderberg som nyligen gett ut boken ”Sju årstider i Majas kök” – en bok som rekommenderas! Har du återbäring att plocka ut från COOP/Konsum kan du använda dessa på Bokus och köpa boken för pengarna! Klicka HÄR för att komma till Bokus och Majas bok!

I Effekt delar Maja med sig av det här receptet som bloggaren klippte ut och tänker prova: Potatis- och pumpagratäng med havregrädde!

Det har effekt att ta del av Effekt – helt klart! 🙂

1 månad kvar! Till vad!? Gissa!

Bara en månad kvar till julafton! Julkänslan börjar närma sig trots avsaknaden av snö. Har man en ”julig” dotter blir man inspirerad. En bild från hennes lilla krypin.
Den lilla adventskalendern är från bloggaren! 🙂

Själv har jag införskaffat ännu en utöver Scouternas! Den här: Ännu inte urtagen ur sin förpackning och prislappen syns – 35 kronor. Finns att köpa på Arboga Bokhandel!

Dagens namnsdagsbarn heter Gudrun och Rune! Grattis!
Grattis också till mig själv(!) som utöver Susanne också heter Gudrun, till min mor som också bär namnet och grattis också till en vän och f d partikamrat – Gudrun Schyman! 

Ha en fin lördag och namnsdag för er som heter Gudrun och Rune!

1 månad kvar! 😉

Ett rent samvete är bästa huvudkudden, säger ordspråket.

Hur tänker du? Vilken sida ska vinna?

Hör du till dom som får dåligt samvete eller är du kanske så kall och egotrippad att samvetet alltid håller tyst.

Många kan tyvärr drabbas av dumma, illasinnade personer men Bertolt Brecht sa så här: ”Det finns bara ett sätt att bekämpa ondskan. Överlev den.”

Ett annat sätt är att ignorera dåliga personer. Inte låta dom påverka ditt liv. Inte ödsla din energi på sådana människor. Det kan kännas svårt ibland – men fundera på om elaka människor verkligen ska få ta plats i ditt liv.

Det finns också människor som tvekar över om de handlar rätt. De som har svårt att bestämma sig. Som hela tiden vacklar mellan olika beslut. – Hur gör jag rätt? – Vad är bäst just nu?

Till de personer i min omvärld som våndas, har beslutsångest och som nästan alltid kommer fram till att de borde ha gjort annorlunda – efteråt, så där med facit i hand, brukar jag säga:
– Man gör alltid det bästa i en uppkommen situation! Man väljer sällan det näst bästa.
Har du gjort ditt bästa behöver du aldrig känna ånger. Om det sen visar sig att andra förslag hade varit bättre – so what!? I situationen som var – valde du det du ansåg vara allra bäst.

Tänker man så blir livet lättare.

 En som sover med gott samvete idag är katten Felix. Fast visst kisar han litegrann…? 😉
Kanske var smällen han gav Vilda Wilma i tuffaste laget? Kanske knep han en mus som han nog inte borde ha gjort när magen ändå var full med mat hemifrån?
Nej, jag tror katter och andra djur har rent samvete. Skuldbeläggande står människor för när djur följer sin instinkt.

Gör ditt bästa – du kan inte göra mer!

Dagens namnsdagsbarn är Klemens. Barn ja, inte många nyfödda får namnet Klemens idag. Så här läser jag på Wikipedia om namnet:
Klemens, eller Clemens, är ett mansnamn av latinskt ursprung med betydelsen ’nådig’ eller ’mild’. Namnet har använts i Sverige sedan 1200-talet och var mycket vanligt under medeltiden. Sitt starkaste fäste hade namnet i Norrland där det även var vanligt som förnamn bland samer.

Sin starkaste period hade Klemens på 1950-talet och nuförtiden är namnet ovanligt. Högst några enstaka pojkar får namnet som tilltalsnamn varje år.

Grattis ni som heter Klemens! Ha en fin fredag och kanske ett litet namnsdagskalas! 🙂

Avsked är så sorgligt och avsked kan vara av olika slag.

En resa med tåg.
En hastig titt ut genom fönstret… …och iväg,
borta….

Men en tågresa kan göras i retur, den älskade vännen kommer tillbaka.
Det finns andra avsked, andra resor, utan returbiljett. Jag har varit med om ett sådant avsked nu. Sorg, förtvivlan, det oåterkalleliga. Sista ordet är sagt, sista kramen, sista smekningen över en febrig kind. Sista gången, sista, aldrig mer…

Dock har jag konstaterat något märkligt. Något förunderligt och underbart. Den käraste vännen är inte alls långt borta. Hon har flyttat in i mitt hjärta, för gott. På det viset är hon alltid nära mig.

Man kan vara väldigt långt borta och ändå nära.
Bevarad för alltid i hjärtat.

Vilka solnedgångar det är nu om kvällarna. Bilden ovan är tagen igår på Norra Ågatan i Arboga. Passa på att njuta, ta tillvara, ha gärna kameran till hands! 🙂

Dagarna rinner iväg och på lördag är den en vecka till första december, på söndag en vecka till första advent! Bloggaren älskar adventskalendrar och nu skickas små sådana iväg till barnen. I behändigt format inklusive kuvert – finns att köpa på Arboga Bokhandel!

Via Facebook kan jag utläsa att reaktionerna på den annalkande julen är delade. Tyvärr verkar de som bävar inför julen vara överlägsna… De som helst vill att januari redan ska vara här så att de slipper.

Jag förstår dom. Jag har varit där jag också. Det handlar om stress och press och oftast om kvinnor. Hur ska man orka jobba och samtidigt bulla upp inför julen, städa och feja, köpa alla julklappar, laga maten, ta emot släkten och dessutom tindra med ögonen på julaftons morgon!?

Sen finns det dom som trots allt gläds. Ser fram emot pyntandet och pepparkaksbaket även om stressen lurar nära.

Varför ska vi leva så stressat och pressat!? Varför ska hjulen snurra så fort och kraven växa så höga!? Det slutar ofta oerhört dramatiskt med trötthet intill utmattning, osämja, sjukdom och kanske ännu värre – skilsmässa och på sikt en för tidig död. Är det så vi vill ha det?

Idag kom den utmärkta tidningen Dagens Samhälle i brevlådan igen och jag puffar för denna artikel: Hälften av maten som serveras i kommuner och landsting är importerad!!
Artikeln talar om dubbelmoral där vi å ena sidan vill gynna de svenska bönderna men å andra sidan importerar maten!

70% av frukten och grönsakerna importeras. Naturligtvis kan en del av orsaken vara det svenska klimatet – men hela 70 %!? Hälften av allt nötkött och kyckling kommer från utlandet och en tredjedel av fläskköttet!

Skärpning politiker inom kommuner och landsting! Skärpning också ni vanliga konsumenter som med lite ansträngning kan välja inhemska produkter!

Så till ”passgången”! Vad är nu detta? Så här läser jag på Wikipedia: ”Passgång är en tvåtaktig gångart som till exempel kameler, giraffer och vissa hästraser använder sig av. Utmärkande för denna gångart är att två ben på samma sida (till exempel höger fram- och bakben) förflyttas framåt samtidigt.”

Vadan detta nu då? Jo, i tisdags upptäckte vi att Vilda Wilma är passgångare! 🙂  Trots att Wilma redan är 6 år har vi aldrig sett det förrän nu! Det kan kanske bero på att hon är lite långhårigt lurvig – men vi har samtidigt tänkt på att hon har en lite klumpig gångstil. Lite som en musklig karl när hon vankar fram. Nu vet vi varför!! 😀

Klicka HÄR för att läsa mera om passgång och se en rörlig bild på en häst med passgång.

Dagens namnsdagsflickor är Cecilia och Sissela! GRATTIS!

Ha en fin dag – oavsett gångart! 😉

Bloggen idag tillägnar jag en av mina bästa vänner som avled igår, tisdagen den 20 november 2012. Frid över hennes minne.

Britta Granberg, Björkbacken i Glanshammar är död. Efter en kort tid av allvarlig sjukdom somnade hon in lugnt och stilla den 20 november 2012.

Jag har minnen av Britta från hela min arbetstid på dåvarande CVA som sedermera blev FFV Underhåll och senare SAAB Aerotech i Arboga.
På 1970-talet kunde man träffa på syster Britta på ”sjukan”, hon jobbade som sköterska på företagshälsovården.
Så småningom blev Britta anställd inom rehabilitering – ett jobb som passade henne som hand i handsken. Britta sa ofta att hon ville jobba som en liten u-båt och med det menade hon att verka utan att synas allt för mycket. Den strategin lyckades hon med över all förväntan.
Som personalman och senare personalansvarig kom jag att ha en hel del kontakt med Britta – inte bara jag utan alla andra som jobbade med personalfrågor. Från att företaget haft en hel del rehabiliteringsfall – anställda som av olika anledningar behövde hjälp att klara sin arbetssituation – minskade fallen drastiskt genom Brittas försorg . Britta var fenomenal på att hitta lösningar som passade både personen i fråga och företaget. Hennes norrländska envishet, Britta var född i Gråträsk i Norrbotten, parat med kunskap och klokhet gjorde att hon klarade de mest svårlösta fall. Hennes klarsynthet och raka besked ingav respekt och förtroende hos såväl anställda som hos företagsledning.

Brittas livskamrat Henrik drabbades av Alzheimers sjukdom och på 1990-talet grundade Britta Alzheimersföreningen i Örebro. Britta var länge en av de drivande i föreningen.

Från att ha varit goda arbetskamrater blev Britta och jag bästa vänner. När jag sen själv blev sjuk i utbrändhet blev Britta mitt stora stöd. Otaliga var de gånger hon tog emot mig i sitt hus på landet då jag slutkörd och deprimerad kontaktade henne. Hos Britta fick man möjlighet att ”bara vara”. Stilla musik, levande ljus, omsorg och värme från en fantastisk medmänniska. En oas, en tillflykt, ett andrum, där hos Britta på Björkbacken.

När Britta pensionerades för ett antal år sedan slog hon sig inte till ro utan fortsatte att arbeta medmänskligt på olika vis, bland annat med familjehemsvård för vuxna. Britta hade förmågan att ta människor oavsett ålder och ställning. Hos henne trivdes såväl små barn som ungdomar och äldre. Mina egna barn åkte gärna till Britta och sov över någon helg bara för chansen att få utbyta tankar och funderingar med henne men också för att ha roligt, få skratta gott.

En fantastisk människa har gott ur tiden. Det kommer att bli oerhört tomt efter vännen Britta. Jag är säker på att många med mig, med oss, känner samma sak.

Vila i frid käraste Britta!

Synonymer.se är en favoritsida för bloggaren som vill använda ett ordrikt, varierat språk. Så här läser jag om ordet ”enkelspårig”:

”Enkelspårig – med bara ett spår; (bildl.) ensidig, ytlig, enfaldig, trångsynt, inskränkt, med begränsade vyer, enkelriktad, onyanserad, fantasilös, rigid.”

Enkelspårighet ska jag prata om idag. Vi börjar med det bokstavliga enkelspåret – det här:
Mitt i centrala Örebro finns en järnvägsövergång utan bommar men tack och lov med ljus. Under många år skjutsade och hämtade jag barn till och från Örebro och förundrades över detta järnvägsspår mitt på Östra Bangatan, en ganska starkt trafikerad gata med 70 km/timma på vissa avsnitt. Varför låg spåret där? Det kom ju aldrig några tåg!

Men två gånger på bara ett par veckor har jag och andra bilister nu fått stanna för rött blinkande ljus på sträckan i Örebro och – ETT TÅG!!

Nyfiken som jag är började jag läsa om enkelspåret i Örebro och hittade ett PM.
En s.k. riskutredning för Olaus Petri, Örebro kommun vad gäller farliga godstransporter. Detta PM från maj 2012 har skrivits med anledning av den stora ombyggnation som pågår av området intill resecentrum, Östra Bangatan/Östra Nobelgatan.

Jag får veta att handel, kontor och parkering är planerad till området och det har jag redan sett via de stora hus som plötsligt växt upp i hörnet vid trafikljusen då man ska svänga vänster mot USÖ. Blir du också nyfiken – klicka HÄR och kom till detta PM.

Jaha, då har man fått veta om enkelspåret i Örebro. Ett spår som går till underhållsverkstaden för järnvägen.
Den andra enkelspårigheten är något som tyvärr till en del kännetecknar min hemstad Arboga och den enkelspårigheten verkar aldrig ta slut.
Idag finns till exempel åter en insändare att läsa i lokala Bärgslagsbladet/Arboga Tidning av typen ”- Jag är absolut inte rasist men…”. Citat ur insändaren:
”Alla kloka anser att all invandring är bra för landet. Befolkningstillväxten blir större och man skapar sysselsättning genom att ta hand om dessa nya invånare.
Men vi som är mindre begåvade kan fråga oss om det är vettigt att i dessa arbetslöshetstider ta emot 30 000 somalier utan egentligt skyddsbehov.”

Därefter klämmer skribenten in med, citat: ”Andra kan känna sig störda av böneutrop från en moské fem gånger om dagen.”

Vad trött man blir! Det är liksom lögn att diskutera saken. Samma trista argument kommer upp igen och igen och igen. Man orkar inte berätta för den ”mindre begåvade” om ett pågående inbördeskrig i Somalia med fördrivning av civilbefolkningen. Krig som drabbar vanliga människor hårt och hårdast drabbas barnen. Ändå är det ju så otroligt synd om oss svenskar som har det så dåligt och måste ta emot dessa flyende människor…

Vad gäller böneutropen så kan man undra om insändarskribenten och andra Arbogabor med liknande åsikter ofta kommer att befinna sig i Fittja  söder om Stockholm. För det är här det kan bli möjligt, det existerar inte ännu, med böneutrop från den moské som ligger där.
Inte fem gånger om dagen som skribenten skriar om utan en gång per vecka och då i ett par minuter.
Ungefär som skrällande kyrkklockor och vi har två centralt i Arboga som låter ljuda sin klang, inte en gång utan flera gånger i veckan.Orka!?

Enkelspårigt som sagt. Tyvärr hittar jag inte insändaren på nätet men den som vill läsa den i sin helhet kan prova att gå in HÄR på Bbl/AT senare under dagen. Då kanske tidningen fått med den. Eller köp papperstidningen vet´ja!

Idag kan ni gratta och krama Pontus och Marina för de är dagens namnsdagsbarn! Grattis!!

Avslutar dagens blogg med Felix som spanar in utsikten tidigt imorse.
Jag vet inte vad det är han kollar in.
Kanske dubbelspåren längre bort. För hos oss finns ingen enkelspårighet.  😉