Feel in the Blogg

Bloggaren prenumererar på Dagens Nyheter på söndagar. Sen en tid tillbaka kommer det med en bilaga med tidningen
– så här såg den senaste ut: ”HEMMA”!

Bloggaren konstaterade rätt omgående att Dagens Nyheters ”Hemma” inte är i närheten av det som bloggaren kallar hemma. Det senaste numret utgjorde inget undantag…

Ett ”hemma-hos-reportage” ska kanske inspirera men skillnaden mellan reportagets ”hemma” och en vanlig familjs är nog rätt omfattande.

”Här är det mesta från 1930-talet bevarat”. ”På Södermalm i Stockholm bor keramikern Mia Blanche Settergren och hennes familj i en våning på 216 kvadratmeter med utsikt åt alla håll”…

Södermalm, 216 kvadratmeter, utsikt åt alla håll… Jo jo, det är inte mycket som är lika… Bloggarens residens har utsikt mot 14 garage. Och en flaggstång!

Matsalen! Ja, en matsal har väl dom flesta – eller… ”Matsalens väggar är klädda med träpanel från golv till tak. Takarmaturen har Mia och Ole köpt i Paris”…

”Vardagsrummet har fyra balkongdörrar ut mot balkongen som löper längs hela huset långsida”… Känns som en rätt stor balkong, ja….

”Köket är nyrenoverat med diskbänk i carraramarmor och ett rustikt plankgolv.”
För den oinitierade (dit bloggaren räknar sig) så är carraramarmor – marmor som kommer från stenbrotten runt staden Carrara i Italien, i norra delen av Toscana. Om ni skulle råka ha vägarna förbi…
HÄR hittade bloggaren information om carraramarmorn via Wikipedia.

Själv har bloggaren ett gammalt slitet kök utan vare sig marmor eller plankgolv men blev överlycklig här om dagen över en ny kökskran!

”Badrummets inredning med grönt kakel är i huvudsak från 30-talet.”   Stort verkar det, tycker bloggaren. Det som syns på bilden avslöjar varken toa eller dusch men väl en balkong utanför.
Så här ter sig bloggarens enkla badrum:
Inte fullt lika stort, som synes… Men fyller sin funktion!

”Vi tröttnar aldrig på att se ut över vattnet, Djurgården och Stockholm som breder ut sig. Det är fantastiskt vackert kvällstid när det lyser”.

Ja, det här är varken Djurgården eller Stockholm – utan utsikten mot Östra Nygatan i Arboga: Inte så mycket vatten att beskåda direkt… Jo, förresten – det regnade visst lite när fotot togs!

Bloggaren tröttnade rätt snabbt på denna ”HEMMA”-bilaga och efter att ha sett detta tips la hon bilagan i återvinningshögen! Ljus med juldoft för 550 kr stycket. – Nej tack, säger bloggaren! Hon föredrar naturlig juldoft från saffransbullar som bakas i det slitna gamla köket där köksbordet är fullt av hyacinter – 3 för 30 kronor på ICA!

Hon föredrar sitt eget HEMMA! Ingen flashig utsikt men hemtrevligt till tusen! Bloggaren älskar sitt hem och vill absolut inte byta! Keramikern från Södermalm får så gärna behålla sina 216 kvadrat med utsikt åt alla håll!

Bloggaren stannar på Östra Nygatan!

I DN i söndags fanns detta också: Om självmord och att detta med nolltolerans kan diskuteras, tycker Tom Ahland. HÄR finns hela artikeln på nätet.

Och så det här – om något som översvämmar tidningar och media just nu. ”Bard” i sin strip: ”- Kan det vara nåt till pappa?” undrar barnet om skjortan med beteckningen ”#HETOO”. ”- Bra fråga.”  svarar mamman.
Bloggaren tror att så gott som alla män skulle kunna bära skjortan #HETOO – enligt det drev som pågår just nu. Inte mången karl går fri från anklagelser!

– MITT HEM ÄR MIN BORG, avslutar nu bloggaren som ÄLSKAR sitt eget HEMMA!

Slutbilden kan var och en tolka som den vill.
Inget äventyr utan drakar!!!
Bloggaren har förstås sin egen privata tolkning. 😉

Leva på en dröm –
ett minne, ett förflutet.
Så mötas igen –
och hoppas, låtsas…
att allt det där finns kvar –
som var, som fanns, en gång –
som är borta nu…
För åren gick
och livet gjorde sitt.
Ändrade, förändrade…
men limpsmörgås och varm o’boy smakar som förr…
Ska jag leva min dröm?
Låtsas att det kan bli vi?
Hoppas och tro och lura mig själv –
medan åren går,
livet gör sitt,
drömmen förblir dröm, bara längre bort…
Eller ska jag spräcka drömmen,
låta minnen vara just minnen?
Placera dem i en fin liten ask med rosett…
Och sen se mig omkring.
Alldeles nära och just nu –
finns det någon strax intill
som gillar limpsmörgås och varm o’boy…

En ovädersnatt fann vi varandra.
Den mörka himlen och de hårda vindarna
verkade föra oss samman.
Två figurer, redan vindpinade och sargade
möttes famlande i mörkret.
Vi höll varandra
när stormen tilltog, vindarna slet och regnet piskade.
Vi vacklade, föll, reste oss igen –
men släppte aldrig taget om varandra.
Vi håller varandra ännu…

Du lilla kisse – du gammelkisse.
Vad tänker du på där du ligger där på min säng?
Där du ligger och tittar rakt fram, förbi mig.
Vad försiggår i ditt inre?
Funderar du över ditt liv, din tillvaro?
Hur det blev.
Har du kanske koll på att livet börjar närma sig sitt slut?
Tänker att du haft ett bra kattliv.
Att människorna som valde dig –
och som du sen också valde,
har varit bra mot dig.
Att du haft ett bra liv.
Du lilla älskade kisse!

Livet är inte sen, om eller kanske –
Livet är NU!
Livet är inte snart, nästa vecka, om ett år…
Livet är NU!
Livet väntar inte, skjuter inte upp saker.
Livet är heller inte igår, förr, det som varit.
Livet är NU – PRECIS NU – LEV!!

Bloggen handlar idag bland annat om deoxyribonucleic acid – eller som det kemiska ämnet vanligtvis benämns, i sin förkortning, DNA!

”DNA (förkortning av engelskans deoxyribonucleic acid) eller deoxiribonukleinsyra är det kemiska ämne som bär den genetiska informationen, arvsmassan eller genomet, i samtliga av världens kända organismer”. citat från Wikipedia.
Bloggaren tänker inte gå in närmare på hur detta kemiska ämne upptäcktes – så vill ni läsa mer på Wikipedia så klicka HÄR!

 Varför kom bloggaren att tänka på DNA?
Hon har funderat länge på det. Mått gott av att tänka att generationers generationer finns kvar i henne. Att även om hon bara minns sina mor- och farföräldrar väl och kanske någon av de äldre utöver dem – så finns de kvar! Inom henne! Det ger en varm, skön känsla.

Farmor Svea, äldsta flickan på bilden, blev bloggarens farmor –  – då sonen Göte blev hennes far.

Detta gamla fina par fick många barn och bland annat dottern Edith.

Edith träffade Edvin och kärleken slog till. Det resulterade i tre döttrar så småningom och den lilla flickan till vänster blev bloggarens mor. Hjördis växte upp och träffade Göte. Så småningom kom bloggaren – här i mormor Edits famn!

 Känn generationernas vingslag!

Bloggaren har fått berättat för sig om starka kvinnor bakåt i historien. Kvinnor som agerat jordemödrar, varit medicinskt kunniga, kämpat sig fram som ensamstående med många barn, kraftfulla kvinnor, kärleksfulla kvinnor och alla finns de kvar i bloggarens gener – DNA! Visst är det fantastiskt!

 Bloggaren tänker ibland på dessa generationer kvinnor som hon aldrig kommer att få träffa, inte sett eller minns, hundratals år bakåt i tiden – men som ändå finns inom henne, alltid.
Kanske ni som läser bloggen börjar fundera i samma banor. Att generationer av kraft och vilja rinner i era ådror.

Det som gjorde att bloggen äntligen kom till var en film på TV igår. Filmen ”Conviction” som heter så på svenska – conviction betyder övertygelse – har denna handling: ”Tvåbarnsmodern Betty Anne Waters påbörjar en juristutbildning när hennes bror Kenny grips för mord och döms till livstid fängelse – allt för att få honom fri.”
Se trailern genom att klicka HÄR!

Aftonbladet skrev 2010 om denna sanna historia som blev film. Bland annat detta, citat:

DNA matchade inte

Hon vände sig då till ”The Innocence Project” och lyckades driva igenom att blodet som hittades på mordplatsen skulle DNA-testas mot hennes bror.
Blodproven matchade inte varandra – och det framkom också att de båda kvinnorna som vittnat mot honom ljugit i rätten. Efter 18 år i fängelset var hennes bror en fri man. Bror och syster gick hand i hand ut ur rättssalen i mars 2001.

DNA friade Betty Anne Waters bror efter 18 år i fängelse. Här verklighetens Betty Anne och filmens, spelad av Hilary Swank.

Betty Anne och hennes bror Kenny. Det låter som en saga, men det är faktiskt sant!

Den sanna historien som blev film:

The Innocence Project arbetar sedan 1992 med att via DNA-test ge rättvisa åt felaktigt dömda i fängelser.  Klicka gärna in på deras hemsida HÄR och se hur många livstidsdömda de lyckats få fria!

Allt på grund av denna fantastiska lilla krumelur… DNA!

Släktforskningen har gett sig in i detta med DNA också. På Wikipedia kan ni läsa mer om DNA genom att klicka HÄR!

Lite mer lättsamma saker nu – eller kanske inte. Det beror ju på hur man ser det och hur man tar det.

Om att bo ensam.

Detta inlägg gäller såväl kvinna som man. Detta tillstånd ses rätt ofta som något besvärande, tråkigt och lite sorgset. Så behöver det inte alls vara!

 Att leva ensam är att kunna somna 19.30 en fredagskväll utan att någon reagerar!  Man har bara lust att lägga sig tidigt – och gör det! Ingen klagar!

Sen kan man vakna igen vid 22! Läsa klart en bok! Känner man sig sen lite sugen på något att äta och dricka så tar man te och macka i köket vid midnatt – med tända ljus. Smakar ljuvligt!

Sen kan man lägga sig igen, bläddra igenom fredagens post lite lojt. Därefter runt 01- tiden, sätta på soft music, hälla upp ett litet, litet glas rom, släcka och sen ligga där i mörkret och smutta medan musiken sakta men säkert vaggar en till sömns igen. Och inte en käft klagar!

Det händer sen att man vaknar vid 5 – hittar en ny bok att börja på! Då läser man kanske ett kapitel och somnar sen om och tar en rejäl sovmorgon!

Så att bo ensam behöver inte alls ses med sorgsen blick och huvudet medlidsamt på sned – tvärtom!
Hittar du sen en person som tycker och känner likadant och som får ditt hjärta att bulta och kroppen att brinna när ni ses  – då har du verkligen hittat en riktig höjdarkombo!

En del kallar det att ha vänner med fördelar. Vem bryr sig om vad det heter så länge båda är överens! Två fria som älskar att bo ensamma men som också vill ha någon att krama om ibland – är inte det en helt perfekt lösning!
Kan avslutas, fortsätta eller förändras –
precis på det sätt som passar dem båda!

Självklart kan man leva helt ensam också – utan kramgoa gubbar eller kvinns! Välj själv – men tveka heller inte inför okonventionella lösningar.
DU bestämmer!  

”Jag älskar udda människor! Dom som inte är stöpta i en form! Dom som blommar ut, väller över alla kanter, sipprar mellan gliporna! Som oroar, skiner och lyser!”

Oj, oj, oj, så mycket märkligt det skrevs om i denna blogg idag! Lite mer vanliga, ”normala” saker också – eller kanske inte…

Bloggarens Vilda Wilma kände sig nog lite ensam i natt och hade skaffat sig en kompis. Kompisen verkar vara i hårdaste laget men Vilda Wilma gillade ändå inte att matte kom för att ställa porslinsfiguren på sin plats igen! För det blev kanske lite ensam sen trots allt där intill elementet för Vilda Wilma…

Sista söndagen i november för i år. Nästa söndag infaller 1:a Advent!

Tänk nu lite på DNA och vad det kan innebära. Tänk kanske lite på det här också – en alldeles speciell sorts vänskap! Men tänk mest av allt kärleksfullt och snällt – med omtanke om varandra och om er själva!

Vi ses!!

Idag avslutades en fotoutställning på Arboga Stadsbibliotek.

Den här:  ”Känner du igen dig? Skolbilder från 1950-70-talet”

 Bloggaren kände inte till utställningen förrän igår och tycker att det varit alltför lite reklam för den. Den har pågått i två veckor och avslutades alltså idag klockan 14.

I sista minuten – kan man säga – var bloggaren där och här är några av bilderna:

** Lärarna på kurs är Bo Lannsjö, ?, Karin Eriksson, Britta Torshage och stående Gunnar Bjurén och rektor Bror Gustafsson.

Nummer 2 från höger – bloggarens lärare i franska, Walter Jakobsson. Lärare på pedagogikdag i januari 1961, Gäddgårdsskolan.

Jan-Urban Modigh mannekängar på elevernas modevisning på Stureskolan 1964!

  Skolidrott på Sturevallen!
Lite närmare ser bloggaren att det är Eva ”Pyrran” Campner (fd Carlsson/Schenström).

”Skolhockey, mars 1965”. Texten under bilden anger från vänster, övre raden: Gunnar Johansson, Lars ”Lacke” Johansson, Ronny Wanberg, Charlie Carlsson, Bengt Olsson, Bo Sandqvist och Bengt-Arne Sjöqvist.
Nedre raden från vänster: Anders Liljeborg, Gert Persson, Pär Sjöberg, Olle Emanuelsson och Peter Svensson.

”Skolbarn hos Brandkåren, april 1963”
De som finns namngivna är: Curt Paulsson, Christer Eriksson, Lennart Wallén, Håkan Waern, Karl-Erik Johansson, Raymond Hahne, Kjell-Olof Lindgren, Hans-Olof Grankvist, Peder Gernandt och Kent W Johansson.

Alla foton är tagna av Reinhold Carlsson.

Bloggaren har varit i kontakt med ansvarig för utställningen för att försöka utverka att den får vara kvar några veckor till – alternativt gå i repris vid senare tillfälle.
Om så blir fallet meddelas detta här i bloggen!

På väg ut från biblioteket.

Promenaden hem över Herrgårdsbron.

Lite annat också.   Metoo är ju omskrivet nu och verkar öka i omfattning på olika vis. Många kvinnor som inte vågat säga ifrån förut ser sin chans nu.
Många män hejar på uppropet men bloggaren tror att väldigt många av dessa män mycket väl skulle kunna få en anmälan på sig!
Detta med samtycke förr – och även nu – är nog inte helt självklart för alla. Inte heller de signaler vi ger ut eller inte – och vad de betyder eller inte.

Vet vi det riktigt själva förresten? En kram för någon kan vara något helt annat för någon annan. En blick, ett möte – ja, till och med ett hej.

Bloggaren läser i Sundsvalls Tidning om en kvinna som anmält en man för att han sagt hej till henne några gånger när det mötts på promenad. (Kvinnan och mannen är i 60- resp. 80-årsåldern).
Tidningen skriver, citat: ”– Hon upplever det provocerande när han hälsar på henne och säger i anmälan att hon känner ett obehag av detta.”

Det är inte lätt att vara människa, konstaterar bloggaren…

Bloggaren spelar Quiskampen ibland och stötte på en fråga om en minst sagt märklig maträtt som verkar farlig också – ”Tusenåriga ägg”. Namnet ger en hint om vad det är frågan om…

Så här skriver Wikipedia om ”Tusenåriga ägg”, citat:

 ”Tusenåriga ägg (kinesiska: 皮蛋 pídàn eller 松花蛋 sōnghuādàn; thailändska: ไข่เยี่ยวม้า khai yiao ma) är en kinesisk matingrediens som tillverkas av ägg från anka, höns eller vaktel.
Ursprungligen handlade det om en konserveringsmetod: färska ägg bakas in i en blandning av lera, aska, salt, osläckt kalk och risagnar och får vara i veckor eller månader.

 När äggen är färdiga har de mörkgrön krämig äggula med doft av surströmming, medan äggvitan är en styv mörkbrun gelé utan särskild arom.

Fastän ämnet är giftigt i större doser tillsätter vissa kinesiska tillverkare blyoxid till inbakningsmassan för att påskynda processen.
Zinkoxid fungerar som ersättning, men det är heller inte nyttigt i övermått då det kan orsaka kopparbrist.”

Bloggaren som är lätt magsjuk idag blir ännu mer benägen att uppsöka toaletten efter att ha läst om ”Tusenåriga ägg” och avstår gärna denna rätt!

Lugna ner er nu och dra ett djupt andetag! Tänk på något annat. Tänk på så vackert himlen skiftar färg om morgnarna till exempel.
I alla fall här i Arboga och i alla fall nu i november.

Här om morgonen såg det ut så här hemma hos bloggaren. Rosa moln! Ja, att sväva på rosa moln det gillar bloggaren och gör allt emellanåt! 😉

Soligt ibland, rosa moln ibland och grå himmel ibland – det skiftar, precis som livet självt! I morse såg det ut så här: Härligt!

Sköt om er nu! Var mycket rädda om er och om varandra! Glöm inte alla visdomsord som bloggaren förser er med – och här ännu ett:

Två drunknande kan inte hjälpa varandra.
Every man for himself!
Rädda sig den som kan!

De äntrade en skranglig båt
och seglade ut på det stormiga havet.
Det var bara en tidsfråga innan båten skulle kapsejsa.
De styrde än hit, än dit – medan vattnet så sakteliga började läcka in…
Till sist fanns ingen återvändo! Sjönöd!

Han kastade sig i havet och simmade bort.
Hon klamrade sig fast vid vrakdelarna.
Han simmar fortfarande…
Hon klamrar sig ännu fast…

Han simmar mot land –
tror sig veta vägen – han har planer.
Hon släpper vrakdelarna och försöker simma.
Söka sig efter honom – utan idéer, utan plan.

Han simmar så mycket hans krafter tillåter!
När hans ork tryter hinner hon ifatt –
klamrar sig fast vid honom.
Båda dras ner under vattenytan – nära att drunkna!

…………………….

Han skakar sig loss – får luft – börjar simma igen.
Bort! Bort från henne!
Hon flyter upp, stirrar oseende, trampar vatten,
sjunker och upp igen. Har ingen kontroll, ingen plan.

Han simmar vidare, kämpar hårt på stormigt hav.
Ett skepp i fjärran? Räddningen!?

Han anstränger sig mer, simmar fortare –
men just som han börjar se räddningen i lite skarpare konturer –
har hon hunnit ifatt honom…
Klamrar sig fast igen!
Drar ner honom, dem båda, under ytan igen…

När ska han få simma fri?
Och när ska hon lära sig simma…

När når han räddningen och land?
Och när ska hon inse att hennes räddning, hennes land ligger någon helt annanstans.