Feel in the Blogg

Mord, misshandel och flera unga döda. Hur blir det så?
Tidningarna skriver om en obetald skuld och ”relationsdrama”. Förr gjorde man upp med nävarna – var kommer vapnen ifrån idag – i lilla Arboga?
Jag är verkligen ingen som hyllar våld men ett slagsmål med knytnävar riskerar förmodligen färre dödsfall.

Överallt kan man följa dramat som hänt nu i Arboga. Dagstidningar, kvällspressen, nätet, Flashback, Facebook och allt vad de heter. Människors nyfikenhet vet inga gränser.
Samtidigt som folk känner stark sympati för de drabbade och deras familjer kommer också försvar för den som dödade. ”Man ska inte döma”, ”ingen vet hur han haft det”, ”han har inte fått den hjälp han behövde” o.s.v.

Det är så dags att säga det nu! Var fanns ni förut? Varför hjälptes inte killen då?

Försvarstalen för gärningsmannen känns väldigt märkliga.
Samtidigt kan man fundera på om samma försvar gäller alla som misshandlar och dödar? Arboga har drabbats förr och även om jag förstår att tidigare mördare också haft problem, svår uppväxt, ingen hjälp o.s.v. så känns det konstigt att försvara vissa men inte andra.

Så här med facit i hand fanns det förmodligen en hel del som kunde ha gjorts – men den tiden är förbi.
Nu känns det mer angeläget att försöka se till att det aldrig händer igen. Man kan undra om det finns något upplägg för det? I Arboga? I Västmanland? I Sverige över huvud taget?

Polisstationerna blir färre, samhället sparar på just de människovårdande områdena – skola, socialtjänst, sjukvård, polis och kriminalvård.

Carin Götblad såg till att förse Stockholmsregionen med en mängd nya små polisstationer där polismännen ”blev kompis” med invånarna. Det gav omedelbart resultat och här om dagen kunde man i Rapport höra om Ronna, en av de tidigare mer kriminella områdena i Södertälje, som idag har lägre brott än genomsnittet i Sverige.

Det här är Gnosjö! En tätort med 4500 invånare.
Gnosjöandan, har alla hört talas om. Varför inte en Gnosjöanda i Arboga? En gemensam strävan mot en varmare, människovänligare och säkrare stad?
MEN –  den vanliga Gnosjöandan handlar om företagsamhet, jobb och – pengar…
Att vilja väl, ta hand om de som far illa, människor i riskzonen, välkomna gemenskap över såväl ålders- som etiska gränser – är inget som ger klirr i kassan.
Så tänks det i dagens samhälle och man blundar för det faktum att missade problem, ungar på glid, utanförskap, våld och vapen – blir till enorma kostnader på sikt.

Jag är inte en person som ger upp – men det känns liiite motigt i Arboga med dess mentalitet. Eller har jag fel? Hur har det gått med projekten mot våld och främlingsfientlighet? (Manifestation i Arboga – oktober 2012)

GRATTIS LAURA och LORENTZ – dagens namnsdagsbarn!

”Den lilla fina staden Arboga” eller ”Arboga – plats för inspiration”.

Men hur fin är min hemstad och hur mycket plats får inspirationen egentligen ta?
Ankdammsnytt följer!

Den här vyn framträder när man kommer ut från järnvägsstationen, centralt i Arboga: Ser det kul ut? Inbjudande? Kunde det inte vara precis vilken liten småstadshåla som helst – vårt fina, medeltida Arboga!?

Bloggaren är full av inspiration och kreativitet och har naturligtvis påtalat saker och ting i tid och otid för kommunens styrande liksom de som är satta att marknadsföra stan.
I början av november skickade jag ett medborgarförslag om hur Arboga borde välkomna resande på stationen. Det är möjligt att medborgarförslaget kommit bort för hittills har jag inte ens fått en bekräftelse på att det mottagits. Inspirerande…?

Det här är en välkänd vy – sedd från Östra Nygatan.
Och här från Centrumleden: Bruns kallas huset genom fotografen Sam Brun som kom till Arboga 1916 och från 1923 blev ägare till fastigheten på Nygatan.
Sam Brun.

Så här såg huset ut på den tiden: Bilderna och informationen har jag hittat hos Lennart Öst via Arboga Museum – se HÄR!

Så småningom tog fotografen Lennart Andersson över huset och ateljén tillsammans med sin hustru Margaretha. Båda avled hastigt i slutet av förra året.
Man kan undra vad som ska hända med huset nu? Finns det släktingar till paret Andersson som tänker ta över? Kommer fastigheten att säljas?

De här gamla husen med anor är det som gör Arboga.

Här ett annat: Glasblåsargården runt år 1900.
En fotograf har kommit till Stora Nygatan, som gatan hette då.
Uppståndelsen är stor. Småkillarna tittar förundrat. Några kvinnor har öppnat fönstren för att följa vad som händer.

I Arboga Skivbyrås skyltfönster på Östra Nygatan  finns också bilder över gamla Arboga.

Bloggaren har föreslagit ett byggnadsvårdspris genom en motion till kommunen. Inget har hänt.
Är inte Arbogas fina gamla kåkar värda att bevara?  Är det inte just den gammaldags bebyggelsen som gör stan! Som får Arboga att utmärka sig bland andra städer? Så att det inte blir en stad med samma gamla trista centrum som hos alla andra!

Ankdammsnytt via lokalbladet kan se ut så här: Förstasidesnyhet: ”SD-ledamoten är spårlöst borta”!
Ska vi kalla på ”Missing people Sverige”?? Är Polisen inkopplad??

Nej, det handlar förstås bara om en kille som flyttat från stan. Med dagens teknik är det rätt svårt att bara ”försvinna”. Sen kan det ju vara olika orsaker till att man håller sig borta. Man är sjuk, inte vill, eller helt enkelt inte haft tid på grund av arbete.

Bloggaren, till vänster i bild, delar givetvis inte Mathias Söderströms åsikter – men väl arbetsbänk den tid det begav sig. Vi pratade en del och jag har full koll på var Mathias Söderström håller hus! 🙂
Bilderna är fotograferade från dagens Arboga Tidning.

Tyvärr är det helt andra nyheter som kommer att prägla morgondagens tidning. Händelser som är riksnyheter. Du kan läsa mer HÄR på Arboga Tidnings hemsida.

Åter har Arboga hamnat i fokus på ett dåligt sätt. Skadegörelse, rasism och mord är sådant som många idag förknippar Arboga med. Vad kan vi alla göra för att vända trenden?
Hur kan platsen för inspiration bli ”på riktigt”? När tas idéer och förslag på allvar? När börjar socialtjänst och polis på uppdrag av kommunpolitikerna att ta i våldsamheterna? Är de kriminella aktiviteterna tillfälligheter eller bildar de ett mönster?
När kan vi få tillbaka den lilla fina staden Arboga?

Måndag igen och julen är över. Igår så här!

Idag:

Det känns rätt skönt att vardagen är här. Stjärnan lyste upp decembermörkret
– men nu blir det ljusare och ljusare för var dag som går! 🙂

Dagens namnsdagsbarn är Felix och Felicia. Grattis!

Min Felix ska nog få något extra gott ikväll! 🙂

Söndagens predikan skulle handla om tjugondag Knut, var det tänkt – men en soppa kom emellan…

Plötsligt när jag stod där i köket och tillagade min soppa kom jag att tänka på min dotter men också min mor och mormor. Hur dottern frågar mig om råd och hur jag själv minns min egen mammas lärdomar.
Hur mamma försiktigt vägledde mig – precis som jag idag försöker vägleda mina egna barn.

Som de berömda aporna som inte ser, inte hör och inte talar – så agerar vi människor idag. Vi ser inte vad som händer – inte på riktigt. Vi vill inte höra och vi berättar inte om våra reaktioner – än mindre försöker styra allt åt rätt håll.

Vad talar jag om? Jo, om hur vi lever våra liv och vad som är meningen. När jag tänker på lärdomar som går i generationer så känner jag – det är ju det som är livet!
Vi människor är faktiskt inte så mycket mer annorlunda än djuren. Vi föds, förökar oss och dör. Under livstiden är det meningen att vi ska lära vår avkomma att klara sig – precis så som djuren gör.
Sen kan man naturligtvis undra hur livscykeln egentligen ter sig för till exempel grisar – där människan är framme och förstör. 🙁

Förr i tiden lärde mor ut sysslorna i hemmet till sina barn. På det sätt som det var då – lärde fäderna ut andra arbeten till sina söner.

Men hur är det idag? Är det inte så att kommunikationen haltar? DN idag söndag är lite inne på samma spår. Den här bilden har Bard i dagens tidning:
Barn är mest till besvär. Hindrar mammas och pappas karriärmöjligheter. Samtidigt som vi älskar ungarna stressar vi ihjäl oss för att uppnå något för egen del – självförverkligande!
Ett självförverkligande som innebär något för någon annan och någon annanstans – inte här och nu med barnen i hemmet. Barn är inget viktigt, egentligen – blir budskapet.

Sen sitter vi där och mår dåligt, blir sjuka och har förstört många viktiga år. Hans Lindström har den här bilden – också i DN idag:

Och på ledarsidan finns den här tipset för läsning på kultursidan: ”Vår föreställningsförmåga” räcker inte till! Nej, varken för klimathot eller till förståelsen kring varför vi existerar och vad vi bör göra med de liv vi fått.

NEJ, jag är inte för vårdnadsbidrag! Jag tror inte att det bästa för barn är att gå hemma med mamma eller pappa fram till skolåldern. Jag tror att det är väldigt stimulerande och framför allt roligt för småttingar att träffa andra barn och utvecklas ihop med andra.

Jag tror dock INTE på dagis heltid i stora barngrupper.
Jag tror heller inte på dagis för spädbarn och mindre barn.
Av just anledningen – för mycket och för lite skämmer allt!

Där har ni det! För mycket och för lite skämmer allt! Lagom är bäst och med inriktning på barns, föräldrars, människors bästa! Stimulans och möjligheter som utgår från människan – liten eller stor – och som inte har med karriär eller pengar att göra.

Aporna är inte alls så dumma som vi människor: Inte se, inte höra, inte tala!
(Fotot är på ett konstverk av Sonja EM Andersson. Klicka HÄR för att se mer!)

Livet är egentligen enkelt. Vi är till för varandra. Generationer och sinsemellan. Lära varandra, hjälpa varandra, vårda varandra och älska varandra.

Visdomsord från mitt te imorse.

Vi borde lära oss mer av djuren och leva livet som det ska levas. Kanske som en katt! Vilda Wilma må vara vild men smek och kel vill hon ha dessemellan! 🙂  Hon vill heller inte vara ensam hemma utan tycker bäst om när husbondfolket finns på plats.

                                                          *****

Huruvida gärningsmännen till det här dådet haft en bra barndom eller inte kan jag inte förtälja. De har inte haft någon som lärt ut rätt eller fel, det är i alla fall klart… 🙁 Ett fönster i vår kåk idag…

Ja, då knyter vi hop säcken – tomtesäcken – och återkommer till det som var tanken att skriva om: Knut!
Tjugondag Knut idag och julen ska städas ut. Grattis Knut och ha en fin dag!

Till kvällen är den här synen ett minne blott –
tills nästa gång det är dags att tänka på advent och jul!

Bloggaren känner sig lyckligt lottad som har en gåva – skrivandets.
Jag älskar att skriva och har oerhört lätt för det. Det gäller de flesta sorters texter – mer formella eller av typen insändare. Fort går det dessutom!

 Att kunna skriva och formulera sig ger fördelar. Man kan protestera, opponera sig, överklaga o.s.v., men också formulera positiva, uppmuntrade hyllningar och lovord.
Det händer att människor hör av sig till mig för att få hjälp med skrivande och jag hjälper gärna till om jag kan.

Så här ungefär såg skrivmaskinen ut som jag lärde mig på i gymnasiet på 70-talet. När jag sedan började arbeta på dåvarande CVA i Arboga hade de här maskinerna börjat dyka upp: Väldigt tjusiga – och det vara bara de högre sekreterarna som först fick dessa maskiner.

Jag har alltid skrivit. Antecknat samtal, noterat händelser – som liten skrev jag sagor. Att skriva blev nödvändigt för mig. Så småningom fick jag en reseskrivmaskin som jag hamrade på. Ibland, ja rätt ofta, var skrivandet så upphetsat att typerna hoppade upp för fort och fastnade i varandra. 🙂

Idag sker större delen av mitt skrivande via tangentbord och dator. Det går precis så där fort som jag vill att det ska gå. 🙂

Bloggen var ett lyft för mig! Att kunna skriva när jag ville och om allt jag ville – publicera det och dessutom få läsare! Ja, till och med läsare som gillade det jag skrev. Lycka!

Med bloggandet kom kameran in i bilden också. En blogg utan foton blev ganska trist. Nu började jag fotografera och bilderna blev på ett sätt ett skrivande också.
När jag ser saker, blir de till texter genom foton.

 Denna skrivandets gåva har en läkande, helande och stimulerande effekt på mig också. När jag skriver är jag liksom i en annan värld, borta från vardagen. Jag kan få utlopp för känslor av olika slag och ”skriver av mig”.
Och jag kan berätta – det råder aldrig nyhetstorka hos bloggaren! Det finns alltid ny inspiration till att skriva – varje dag!
Som utbränd, arbetsmarknadskasserad är bloggandet en stor stimulans för mig – ja, verkligen en gåva!

Så tack till er som läser min blogg! 🙂 Jag kan dock avslöja att hade bloggen inte en enda läsare så skulle jag skriva ändå! 😉

Frideborg och Fridolf har namnsdag idag! Fina namn som kanske mest innehas av den äldre befolkningen.
Wikipedia har noteringar från 2003 om antal nyfödda som fick namnen.
Frideborg gavs till 9 flickor men ingen fick det som tilltalsnamn. 13 pojkar fick namnet Fridolf och 5 av dessa kallas just Fridolf.
GRATTIS äldre och mer nya Frideborgar och Fridolfar!

Vinterväder med kyla och snö är på gång igen.
Till glädje för en del men ingenting som vare sig katten Felix eller bloggaren gillar…
Felix tittar ut med nosen för att snabbt bestämma sig: Nej!

På dörren ser ni några ditklistrade märken som betyder att jag prenumererar på morgontidningar. Därmed kommer jag osökt in på dagens rubrik, lokaltidningars ansvar – och vårt eget.

Bärgslagsbladet/Arboga Tidning har genomfört en del förändringar nyligen. Illa – tycker en del, bra tycker andra. På Facebook läser jag mest sura kommentarer om ändringarna samtidigt som jag är medveten om att folk är bra på att klaga men sämre på att säga när någonting är bra.

Vilket ansvar har tidningen för innehåll och förändringar?
Har vi läsare något?

Personligen tycker jag att det vore oerhört trist att inte få Arboga Tidning i min brevlåda vardagsmorgnar! Magazin24 i all ära men den kommer endast en dag i veckan och innehåller därmed färre artiklar och nyheter. Magazinet finns på nätet övriga dagar men alla har inte tillgång till den ögonblicksinformationen. Dessutom är det mysigare att knöla ner sig i soffan eller sängen med en papperstidning.

Innan folk börjar säga upp prenumerationer borde inte tidningen kolla vad läsarna tycker? Är inte dialog bra för båda parter? Redaktionen tar reda på vad folk vill läsa, hur mycket förändringar ”man tål” och läsarna får tycka till.

Eller är tidningen maktfullkomlig och kör stilen:  fort men fel?

Själv letade jag febrilt efter familjeannonserna idag igen och fann dem till slut. Förutom ”födda och döda”  och en del andra nyheter tog jag del av det här: Jag brukar tycka att föräldratips och matrecept inte hör hemma i en liten lokaltidning men idag gjorde jag ett undantag. Lax är en favorit och kan varieras i det oändliga. I tidningen hittade jag några spännande tips som kanske kommer att förvandlas till favoriter!

Redan till helgen ska det provas! Laxbitar är enkelt och bra att ha i frysen.

På tal om frys och kyla så stannar katterna helst inne nu.
Här är det fara å färde! Vilda Wilma och Felix nära varandra!

”- Men lugn, om jag uppför mig ordentligt går det bra!”, verkar Wilma säga. Och det gjorde det! 🙂

Själv  har jag lust att göra som coola Curry – krypa ihop på sängen och invänta varmare tider.

Värme eller kyla – oavsett årstid är det roligt att ha en lokaltidning! Vi bör vara rädda om vårt Bbl/AT – men det ska vara ömsesidigt. Inga läsare, ingen tidning – inget jobb för redaktionen och dess medarbetare.
Klicka HÄR och hitta de lokaltidningar som finns i Sverige via Wikipedia. Från Ystads Allehanda till Haparandabladet och där emellan bl.a. lilla Bärgslagsbladet/Arboga Tidning!

Namnsdagsbarnen heter Jan och Jannike! Grattis!