Feel in the Blogg

Vårdagjämning idag och jag måste säga att Gumman Tö gjorde ett mycket bättre jobb förra året!

Här är några bilder från vårdagjämningen 2012: Vintergäck på barmark! Krokus!
Till och med ett litet bi surrande vid snödropparna! Och termometern visade hela 14,4 plusgrader – för exakt ett år sedan!
I år ser utsikten ut så här från min trappa… Massor av snö och is kvar.

Men det kommer en vår i år också! Ljuset och värmen som tinar upp svenskarnas frusna själar. På tal om det så hittade jag det här i DN i söndags: ”Compassion fucused therapy” som betyder att man ska vara snäll mot sig själv!
Det kan man gå på kurs för att lära sig.
Ännu enklare (och billigare) att själv tagga sig positivt! Titta dig i spegeln på morgonen och utropa: ”- Åh, vad snygg du är! Och så klok och bra du är dessutom!! ” Även om du själv tvekar inför omdömena så hör hjärnan vad du säger och tror dig! För det är sant – du är fantastisk och underbar! 🙂

Har man en katt – eller flera – så är livet ännu mer fantastiskt och underbart. Men katter är som bekant egensinniga av sig och kan gå sina egna vägar – precis som Arboga Tidning skriver om katten Kotten!

Kotten begav sig ut på vandring och återvände inte förrän 6 (!) år senare! Tack vare Kattvännerna i Köping bland annat. Svenskan skrev och det också – HÄR!

Bloggaren har varit riktigt snäll mot sig själv nu tack vare en av sönerna som bjudit henne på Chess i Göteborg! Snäll mot sig själv och mot katterna ska bloggaren nu bege sig hemåt igen!

Felix väntar tåligt vid sin Iphone! 😉
Vem kan motstå den blicken!?

Joakim och Kim har namnsdag denna vårdagjämning! Grattis!

Bloggaren har inte glömt…

Att det redan gått fem år sedan den fruktansvärda händelse som förlamade livet för de närmaste men som också vände upp och ner på hela lilla Arboga – ja, kanske hela Sverige.
Morden på de små barnen Max och Saga.

Åter tog jag den så sorgliga vandringen till ett ställe där inga små barn ska vila – kyrkogården. Isande kallt – som de isande känslor av sorg och tragedi som jag känner. Men också förödande soligt och ljust – precis som känslorna som infinner sig när jag går mot graven.
Småfåglarna vet inte till sig av lycka över att få se just mig där, så känns det när blåmesar och talgoxar bland finkar flyger runt och kvittrar glatt. Jag måste stanna upp för jag överväldigas av glädjen som de små fåglarna förmedlar.
Jag försöker fånga dom på bild – men det är omöjligt. Lika omöjligt som att se de små barn som leker och stojar på kyrkogården. För det finns en harmoni och lycka där som jag känner helt klart. Och det är inte första gången jag känner de små barnens närvaro och den fridfulla ro de förmedlar.

Samtidigt som det är så sorgligt att två små barn till synes vilar under en vacker sten – – får jag också förnimmelsen av någonting annat, ett annan dimension, ett annat liv utan gränser. Det vill jag tro på.

Ni som läste bloggen igår och vet att jag hittade en liten leksakssköldpadda – här är dess nya hem.

Mina tankar går till Emma, Nicklas, Togge och de övriga nära och kära till Max och Saga – idag, liksom alla andra dagar. Sorgen tar inte slut men kan förbytas mot vackra minnen och ett hopp om ett återseende.

Josef och Josefina har namnsdag – vi bugar, bockar och gratulerar!

Bloggaren läste imorse att det ska bli snöstorm imorgon…

Eftersom påskveckan är här redan nästan vecka passade bloggaren på att källsortera sina sopor innan ovädret kommer – om det nu blir av.
Skönt i alla fall att bli av med en massa sopor och skräp innan påsk!

– Jaha, och vad ska den här sorteras som??

På baksidan fanns svaret! Plast!

Mycket sopor blev det – och katterna var väldigt nyfikna!
Papper, kartong, mjuk och hård plast, färgat och ofärgat glas, metall och så pantburkar och petflaskor!

Sen gäller det att se till att sortera ordentligt!  Handtaget på Lindemans vinkartong får inte gå med i containern för kartong! (Lindeman är det självklara vinet för bloggaren… 😉 )

Bloggaren sorterar sina sopor vid anläggningen intill Vilstahallen. Där konstaterades att frigolit ska sorteras bland plast! Alltid lär man sig något nytt! 🙂

Bland konservburkarna fanns många kronor som gått till spillo… Någon gitte inte sortera ut ölburkarna från resten av metallskräpet…
Ett par skridskor hade tydligen tröttnats på också! Dessa är däremot felsorterade, det är bloggaren säker på! Fina såg de ut att vara också.Trist att kasta bort användbara saker som kan komma någon annan till nytta.

Den här lilla sköldpaddan i plast hittade bloggaren nedanför containrarna! Var den fick sitt nya hem får ni veta imorgon! 🙂

På tal om skridskor och därmed sport så fann bloggaren den här skämtteckningen i gårdagens DN! 😀

Så var hemmet rensat på sopor för en tid och ovädret kan infinna sig. Fast helst inte…
Vilda Wilma spanar efter våren: Hon verkar få spana länge…

Annat är det i Japan! ”Här tvekar inte våren”, skriver DN. ”Ja visst gör det ont när vi ser hur plommonträdens knoppar brister i Japan samtidigt som vi går här och huttrar”, fortsätter DN.

Edvard och Edmund ska gratuleras å det hjärtligaste idag!
Pojkarna har namnsdag! GRATTIS!

Söndag idag och dags för en predikan. Denna gång blir det om ensamhet, om att inte ingå i ett sammanhang.

Till min predikan behövs inga präster, imamer eller påvar. Kyrkan ovan, som är min granne, ger ingen lindring. Trösten måste jag finna i mig själv.

Att skällas för fuskare när man slitit ut sig genom hårt arbete, gör ont. Men det är själva grundsmärtan som är värst – ångesten, depressionen, det nattsvarta.

Att bli lämnad efter många år ses som en brist, man dög inte, var för gammal, för trist. Ändå är ensamheten det värsta.

Med sjukdomen och ensamheten följer en försörjning under existensminimum. Att glömma resan man ville göra, soffan man borde köpa för att mat och hyra tar alla pengar.
Att inte ingå i ett sammanhang. Att stå bredvid. Att inte få delta på samma villkor. Det gör ont och det är förtärande.

Det som inte dödar stärker, sägs det. Ett uttryck som jag föraktar men som jag inser är sant. Istället för att gå under bygger man upp en ny tillvaro.
 För mig, som för många andra kvinnor/mammor blir de älskade barnen det allra viktigaste.
Så har det förstås varit tidigare också men utan jobb, utan livskamrat, utan pengar – bygger man på känslor.

På så vis går livet vidare, blir till och med rikare än förut. Att hitta ut, finna nya vägar, aldrig ge upp – ger nya insikter och vidgar vyerna i det som kallas livet. Blir till närmare själ och hjärta.

Och – som texten säger – ”du kan ingenting ta med dig dit du går”….

Du kan ingenting ta med dig dit du går.
Nej du kan ingenting ta med dig dit du går.
Du behöver inga penningar
när du vid porten står
och du kan ingenting ta med dig dit du går.

Livet är så kort. Försök att se de nya sammanhangen och bygg vidare. Ge aldrig upp. Du ska finna en rikare tillvaro byggd på andra premisser än förr. Du kommer att hitta glädje på nytt och känna lycka igen. Jag lovar!

Andra sammanhang – klipp ur DN förra söndagen…
Livet där och då – bilder på Fotografiska.

Fruktansvärda sammanhang 1943… ”Soldatens sista tabu”. Läs mera HÄR om ”Soldaten” bok av Sönke Neitzel och Harald Welzer.

Andra sammanhang – byggda på naturen…

För alla ingår vi i ett sammanhang. Situationen och ordning kan ändras men det går att hitta rätt igen. Finna nya sammanhang.
En sådan enkel sak som att skriva en blogg….

Gertrud är dagens flicka. Grattis på namnsdagen!

Här om dagen var bloggarens dotter hemma och vi diskuterade de skrämmande tendenserna vad gäller invandrare. Vi erkände även att vi själva kanske inte är helt ”rena från synd” och kom fram till att det beror på för lite kontakt med utrikes födda. Bara att inse det är ett gott tecken utan att för den skull slå sig till ro.

 Lilla Arboga har inte så många invandrare eller flyktingar att det märks. Bloggaren har en del kontakter med några och samma dag som vi resonerade kring invandrare träffade jag två av dessa. Vi pratade om allt möjligt men kom också in på svåra problem. Den ena kvinnan är från en familj av romer som behandlats väldigt illa som statslösa.

De andra kvinnan kommer från Azerbaijan.

När jag hör hur de kämpar för att få hjälp, sliter för att undsätta svårt sjuka släktingar men också strävar efter att ”få göra rätt för sig” tänker jag på en del korkade svenskar och deras ointelligenta, nedsättande kommentarer om de här människorna!
Självklart ska vi ta emot folk på flykt och stödja människor i nöd!

 Bloggaren kan bara gå till sig själv! Skulle jag ha bott i ett sargat land med inbördeskrig, terrorism och svår fattigdom skulle jag ha försökt att ta mig därifrån!
Hade jag också barn med svårigheter, föräldrar med sjukdomar omöjliga att få hjälp för där jag bodde – hade jag gjort allt för att hitta lösningar om det så hade inneburit flykt från mitt hemland!

”Oskar och Kristina” gjorde likadant! Flydde till det rika landet i väst för att undkomma fattigdom och död.
Tror ni det är lätt att fly från sitt hem, sin hembygd, sitt land, sina vänner och allt som är välkänt – för en oviss framtid någonstans långt borta!? Fundera över det innan ni vräker ur er dumheter!

Tänk sen på vilka det kan vara som flyr! Förmodligen är det inte slöfockarna, de initiativlösa utan idéer! Nej, mera troligt de som är starka nog att tänka nytt. Personerna med lösningarna, viljan och kraften.
Sen tycker bloggaren att vi borde hjälpa de andra också – men det är en annan diskussion.

Avslutar detta med en bild som jag verkligen gillar! Den svenska tanten som säger ifrån! Tack för det!

Över till något helt annat!

Det här kom jag att tänka på idag!

Arbogas vapen. Som såg ut så här en gång!

För att sedan bli så här:
Och till slut fastställas så här:

Läs mer om kommunvapen HÄR och om Arbogas kommunvapen HÄR!

Varför kom jag att tänka på detta just idag?
Jo, utanför staketet stod den här bilen:
”Din Trafikskola” har det här märket i sin logga: Gripande (!) eller hur!

För det handlar ju om en grip!   Ett fabeldjur till hälften lejon och till hälften örn.

Noteringen om bilen utanför staketet är inte helt gripen(!) ur luften. Bloggaren minns en annan företagare som näst intill blev gripen(!) för att olovligt ha använt Arboga kommuns vapen. Nu påminner inte trafikskolans logga alls i samma grad om kommunens vapen så företagaren riskerar säkerligen inget ingripande!

Obegripligt hur en grip kan ställa till så mycket förtret! 😉

Avslutar med en annan grip förknippad med Arboga.
JAS 39 Gripen

Herbert och Gilbert har namnsdag. GRATTIS!