Feel in the Blogg

Riktigt hemma än var man ju inte efter Italienresan.
Det blev en sväng ner till Götet också!
Tack och lov för GPS!! Hur skulle det annars ha gått!?
Bilar, bussar, spårvagnar, cyklister, gångtrafikanter, vägskyltar, vägmarkeringar i gatorna, trafikljus OCH gatuarbeten!

 Det var nästan lite av hädelse att besöka Pastahaus efter en semester i Rom… Eller se det så här: Vi längtade så efter italiensk mat att restaurangen på Nordenskiöldsgatan var det självklara valet! Jo, så var det! 😉

Som vanligt den utmärkta inkvarteringen på Vandrarhemmet Linné! Billigt, bra, centralt.

Men sen var bloggaren hemma igen! Och nej, fråga inte varför 1) cykeln står på kontoret 2) katten ligger uppkrupen i bokhyllan!!  Vilda Wilma bara är sån och cykeln är en historia för sig!

Men Wilma var så glad att husbondfolket fanns hemma igen!
Mysas skulle det förstås! Mysiga missar är det bästa som finns!

Curry längtade mest efter lillhusse. Väntar troget på hans säng.

Felix gosade på sitt sätt – ”hjälpte till att plocka upp potatis”!
Det blev några stycken till kvällsmaten!

Fast det är rätt så svårt att ta upp potatis
med en vänslande katt snoendes runt benen!
Men vad gör det!! Katter är lycka och att vara välkommen av en katt betyder mycket!

Borta bra men hemma bäst! Äppelpaj till efterrätt! 🙂

7:e och sista Romarbrevet kommer här och det ska handla om bilar och souvenirer!

Vi börjar med bilarna! Det finns bilar i Rom – förstås! Vanliga, stora bilar!

Och mindre bilar. Det är smidigt och bra när trafiken är tät och utrymmet trångt.

Sen finns det väldigt små bilar också!

Kolla in den här BMW:n!!
Ja, det är en bil! Och till och med en BMW!! Bloggaren var fräck nog att ta en bild av bilen inuti: Jo, allt fanns där som på en riktig bil! Gas, broms och växelspak! 😀

Fler gjorde stora ögon! Och skulle plåta bilen ur olika vinklar.

Vilken bil!!

  Souvenirer vill man köpa med hem! Ett kors tillverkat av olivträd från St Peterskyrkan.  Därifrån kommer också denna fina ring med ”Fader vår” inristat på latin.
Parmesan och salami är ett måste! Liksom pasta förstås. Den dyra sorten…

Grappa slank med också! 😉 Italiensk starksprit.
Den här skylten kunde jag inte motstå heller! För visst har mamma ”restaurangen” öppen för sina barn dygnet runt! 🙂

Sen fick man med sig en ofrivillig souvenir också… En ond tå! Blåmärken på båda tårna – då har man gått mycket upp och ner på gatorna i Rom!

Men sen hade ju dottern med sig presenter från Tokyo också! Först den här – från mellanlandningen i Moskva!
Sen något som har att göra med  (こどもの日 – som betyder Barnens dag.
Karpar i tyg hängs upp i trädgårdarna den 5 maj i Japan på barnens dag och ska bringa lycka och hålla onda andar borta. Den översta karpen symboliserar pappan, karpen i mitten mamman och den understa karpen är barnet.

Suddgummin i form av suschi!
Och den här!   (カオナシ – Kaonashi
(den ansiktslöse guden),   bloggarens favorit ur den japanska animerade filmen ”Spirited away” 千と千尋の神隠し.

Sen ville bloggaren gärna ha några japanska mynt och det fick hon!

どうもありがとうございます

  Så här ser min personliga almanacka ut för september 2013. En bild som min pappa gillade särskilt mycket.
September – lugn och stilla, ljus och mild. September – en höstmånad, min månad – och jag älskar hösten. Hösten är så anspråkslös och försonande. Kravlös och mjuk – vila och återhämtning.

Medan jag skriver sitter som vanligt katten Felix intill…  Han liknar mycket en av katterna på september månads uppslag i kattkalendern:  ”Love does not consist of gazing at each other, but in looking in the same direction together”, säger texten på kalendern.

Så kloka ord. Ord som får mig att tänka på min salig svärmor. Jag minns när vi var unga, diskussionerna gick höga hemma hos henne.  Till slut var alla riktigt arga, utom min svärmor som då utbrast: – Oh, så skönt!

Alla kom av sig! – Vadå skönt?? Just när vi argumenterade och skrek som värst, envisa över att få just sin egen åsikt att vinna över den andres!

Det var svärmor Kerstins sätt att avbryta en diskussion som höll på att spåra ur. Precis som en dåtidens Cecar Millan avbröt hon beteenden genom att göra något oväntat.
I Cesar Millans fall gäller det hundar – men kan lika gärna gälla människor. Ett avbrott, en puff i rätt riktning, en oväntad vändning och man måste stanna upp, dra efter andan och förhoppningsvis tänka om.
Bråk leder ingen vart!  Varken i små eller större sammanhang. Och tankarna går förstås vidare till detta land: Syrien!

Tankar på  och  men också på  och Masslakt av civila, gasattacker mot barn och rop på hjälp, räddning, vedergällning och krigsliknande situationer.

Nu är jag inte så naiv att jag tror att en liten puff i rätt riktning eller ett oväntat verbalt avbrott har effekt varken på Syriens president Assad  – eller på stormakterna tyvärr.
Och samtidigt som väl alla vill få slut på det som händer i Syrien så vill ingen vara den som ropar på storkrig.
USA – ofta hatat för sin inblandning i andra länders affärer men också ”storebror” som vi vill ska komma till undsättning då Europa eller resten av världen är på väg att kantra. Barack Obama har ingen lätt uppgift.

Vad kan vi vanliga människor göra? I förtvivlan ser vi på hur våra medsystrar och bröder i Syrien lemlästas och dödas.

Vi kan be en bön om vi känner för det. Många kyrkor i vårt land ber nog idag för Syriens folk.
Vi kan också mer handgripligen agera genom att till exempel skänka pengar till
Läkare utan gränser!   Klicka HÄR!

UNICEF – För Syriens barn! Klicka HÄR!  

Rädda Barnen – HÄR!  

Röda Korset HÄR!

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. GÖR NÅGOT!!

September, ja. Denna milda, vackra höstmånad öppnar tufft. Men tänk då på de fina orden i visan…

Minns i november, den ljuva september,
den tid då äpplet faller moget.
Grå är november men ljus är september,
för den som bara väntar troget.
Mörk är december men ljuv är september,
då livet är öppet och redoboget.
Dofter vi anar och vinden oss manar att följa.
Följa, följa, följa, följa,
följa, följa, följa, följa.

HÄR kan du höra melodin på engelska men fina bilder via Youtube.

Låt hösten bli just anspråkslös och försonande, kravlös och mjuk. En årstid av vila och återhämtning. För dig, för mig och för Syriens folk. Låt oss börja nu i september!

Fallfrukt kan bli en god kompott till frukosten. Äpplen finns lite varstans nu i september. Någon känner kanske för att palla men du kan säkert få några äpplen av grannen om du frågar snällt.

Min septemberfrukost imorse! 🙂

Nu kommer en ToppTio-lista över dåliga saker med Rom.
Visst låter det verkligen som en blogg från en sur, gammal tant!
Ni får tycka vad ni vill – nu kommer det!

1. Språket! Ingen kan engelska!

OK – åker man till Italien så får man väl skylla sig själv om man inte talar italienska men när man alltid fått höra hur snorkiga fransmän är som aldrig vill/kan tala engelska så blir man minst sagt förvånad i Rom!
Ingen, eller i alla fall nästintill ingen, kunde tala engelska! Inte på hotellet, inte på turistattraktionerna, inte i taxibilarna och inte i affärerna. Ungdomar kunde heller inte engelska – vilket förvånar när allt inom Internet och data är på detta språk.
Lägg sen till att i Paris förra året så kunde och ville(!) alla fransmän tala engelska.

2. Säkerheten! Den finns inte…
Nu kan bloggaren bara uttala sig om händelsen hon varit med – instängd högst uppe i kupolen på St Peterskyrkan i Rom. Åskväder, strömavbrott, fruktansvärt varmt och panik på gång. Ingen vakt, ingen hjälp – och ingen förstod förstås engelska när vi sedan träffade guider och vakter utanför…

  3. Trafiken! Hastigheten!
Folk kör som galningar och bryr sig inte om hänsyn till varandra. Skyltar med hastighetsbegränsning – var fanns dom??
På väg mot flygplatsen i 140 km/tim fick taxichauffören tvärbromsa för en italienare i bil som diskuterade och gestikulerade så väldigt att han vinglade ut i det andra körfältet.

4. Trafiken! Säkerheten!
Rom är ett myller av hus, gator och gränder men det finns liksom ingen logik i planeringen. Trafikljus vid smågator där aldrig någon åker och totalt avsaknad av rödljus vid de stora, farliga gatorna med massor av trafik. Övergångsställena verkar ditritade för skojs skull och har ingen egentlig betydelse för italienarna.
Att stanna upp och bråka med en annan bilist om vem som har rätt att köra, hör till vanligheterna och stoppar då upp all annan trafik.

5. Samhällsplaneringen – i stort…
Finns den och hur har man i så fall tänkt. Alltså totalt sett vad gäller trafik, säkerhet, sociala frågor och annat.
Vi muttrade ofta om Berlusconi-land…

6. Matställen och svårigheter att förstå hur man går till väga där…
Hungriga efter en lång dags vandring i Rom hoppade vi in i en Pizzeria för att få oss lite i magen. Pizzeriaägaren kunde förstås inte engelska och vi fick peka på pizzor som låg färdiga och försöka förstå vad de innehöll.
 Vi lyckades beställa och ville sätta oss – men nej, det gick inte inne i Pizzerian! Istället blev vi hänvisade till caféet runt hörnet!
Förvirrade gick vi dit och väntade. Hederliga svenska som vi är funderade vi på hur och när vi skulle få betala – och när/OM pizzorna någon gång skulle komma.

Först kom pizzabagaren från Pizzerian och ordnade dricka till oss. Vi insisterade på att få betala men han sa hela tiden: – Later, later! (De orden kunde han!)
Vi väntade och väntade medan ungarna i caféet höll på att riva stället… Jo, så småningom kom pizzorna – men vi fick inte betala.
Vi tänkte att vi säkert skulle kunna smita från betalningen – här fanns ingen koll. Men, som de hederliga svenska vi är satt vi förstås kvar.

När vi var klara gick vi till kvinnan i caféet – men nej, hon ville inte ha betalt. Hon hänvisade oss tillbaka till Pizzerian och bagaren där!
Vi gick dit och ville betala – men nej, vi fick bara ett kvitto att gå vidare med tillbaka till caféet!
Åter till kvinnan i caféet – men nej, hon ville fortfarande inte ha pengar utan hänvisade till en man i en bur i hörnet på caféet. Han sålde cigaretter och det var han som skulle ha betalt för pizzorna….
Suck – var ligger logiken i detta!?

7. Inga prislappar!
Fullt med affärer, kiosker och försäljningsställen – men inga prislappar! Glassen med det välkänt klingande namnet ”Norge” blev vi utan. Det fanns inga priser utsatta någonstans!
Förmodligen tog ägarna betalt efter person. En dum turist får betala mer än en italienare. Vi avstod och köpte kallt vatten i flaskor från unga män med kylväskor som skrek:– 1 Euro! Det var juste.

8. Tiggarna!
Förutom män utklädda till gladiatorer antastades man av diverse tiggare.  De svävande yogamännen är några av alla.
Sådana här illaluktande ”konstnärer” fanns det överallt också: Tavlor som målades med sprayfärg. ”Konstnärerna” hade munskydd men det hade inte vi som gick förbi…

9. Turistfällor!
Överpriser som dumma svenska betalar i förvirringen över skillnaden kronor-euro! Den här gick bloggaren på: 65 svenska kronor för ett paket pasta! Det gällde att se upp…

10. Snorkigheten!
Vi hade förväntat oss glada, tillmötesgående italienare men de flesta var snorkiga när vi bad om hjälp. Också här jämförde vi med baktalade Paris förra året där befolkningen var vänligheten själv!
Nej, vi var inte otrevliga när vi frågade! Kanske var italienarna trötta på alla dumma turister som kommer och tjatar. Det var ju ändå slutet av augusti och hur mycket kan man tåla som turistland!?

Men hur kan bloggaren vara så snorkig själv – och negativ!! Naturligtvis fanns det många positiva saker om Rom i Italien!

 Fåglarna!  Högst uppe i palmerna längs Via Nazionale fick vi syn på den här! En grön papegoja som bygger bo! Hur söt som helst! Och fri!

 
Katterna! Här och var bland de gamla ruinerna.

De lustiga monumenten överallt! Ett vattenhål!

En lampa!
Och hederliga postkontor – annat än i Sverige! Svårt att ta sig in – svårt att ta sig ut. Här fanns säkerheten!
Italienarna får antagligen hjärnblödning när det upptäcker våra nonchalanta ”postkontor” i ICA-affärer och bensinmackar!

Och naturligtvis – alla fantastiska sevärdheter! Colosseum!
Pietá, St Peterskyrkan:

Lönnar med liite större frökapslar än hemma…

 Jodå, vi trivdes bra i Rom!
Tro inget annat! 😉

Semester i Rom är också hemresa.  Allt har en ände, korven den har två. Korv stod dock inte på menyn den sista kvällen i Rom utan en hel del italienska läckerheter.
Vi reste med Airtours som vi rest med förr och som vi tycker är ett väldigt bra bolag.

Vi hade bokat transfer från flygplatsen och tillbaka som tillägg – något som verkligen var värt pengarna. På nerresan fungerade allt väldigt bra. En kvinna stod med en skylt med våra namn på och väntande i ankomsthallen.
När vi skulle hem fick vi dagen innan ett meddelande från Airtours i mobilen – hämtning 10.40 vid hotellet. Toppen, tyckte vi – MEN klockan 09.40 (!) hemresedagen ringde hotellreceptionen och meddelade att chauffören redan var på plats, en timma för tidigt!

Vi fick bråttom – och bråttom hade också taxichauffören, något som alla italienare verkar ha… 140 i sicksack mot Fiumicino flygplats! Fram och tillbaka mellan filerna och så hopp in på en grusad 20-väg!! I kringelikrokar runt i något litet villakvarter och så kast upp mot motorvägen igen. Vi överlevde…

Tjocka larver i tomatsås?? Nej, men pastan som serverades på flygplatsen. Den såg inte så aptitretande ut men var dock ätlig, till och med riktigt god.

Vi flyger gärna och helst med SAS. Tiderna hölls tills vi satt på planet.
 Då fick vi vänta och vänta – allt medan fler flygplan började köa för ”take off”. Allt berodde på en säkerhetsövning, enligt kaptenen på vårt plan.  Det var kanske värt väntan.

Dags för start! Då kände bloggaren att det nog var rätt skönt att ha en hand att hålla i – trots att hon gillar just starten…

På planet fick vi färska svenska tidningar. Bland nyheterna fanns den hemska gasattacken i Syrien: Det stod också om något som bloggaren var med om. Ja, inte om själva dramat i banken – men som ung fick bloggaren jobb på Televerket i Stockholm. Banken på Norrmalmstorg var ”vår bank”. 
Tänk att det är 40 år sen!  Vilket drama!

Det fanns annan lektyr på planet – med märklig reklam! Den här bilden ska göra ett speciellt fondbolag intressant…   Hemskt! Inte alls som fårälskande TELE2!

Sen dessa säkerhetsinstruktioner! Vad betyder det här!? Om du ser en eld eller is – gå inte ut…??

Och den här: Sätt dig inte ner och rutscha vid en evakuering – utan springa fram och kasta dig ner! Med risk att knocka den som hoppat före… ??

Vi behövde dock inte bry oss om säkerheten. Vi var snart gott och väl uppe i luften.

Svävande på små moln var vi snart hemma! 🙂

Fast även om Rom var vackert och intressant så hade vi en del att anmärka på, tyvärr… Inte allt var rosaskimrande moln.
Topp-tio-lista imorgon… Sorry Rom!