Feel in the Blogg

Vänner är skönt att ha och alldeles särskilt när man inte mår bra. Det är något jag tror de flesta kan hålla med om. En vän är någon som finns där när vinden blåser hårt och när allt verkar hopplöst. En vän är någon som finns kvar när andra sviker.

Idag har jag haft öppet min lilla butik och fick besök av flera vänner! De som kom på slutet gjorde mig extra glad för det var första gången de tittade in.

Vänner kan vara stora som små.
Flickan på fotot var mest intresserad av vad portvakten på gården sysslade med och utbrast: ”Är det inte jobbigt att kratta löv!!??”

Det kan det nog vara – jobbigt att kratta löv alltså. Besvärligt kan det också vara att göra sig förstådd på en blogg. Det skrivna ordet liksom bara står där – utan ögonkontakt, kroppsspråk, minspel och annat som sker då man pratar med någon personligen.

Jag försöker ändå så gott jag kan att så rätt som möjligt förmedla mina tankar i skrivna ord.

Ha en skön söndagskväll!

En av kommentarerna på min blogg lyder som rubriken ovan.

Ni kan ju läsa mitt svar på den kommentaren om ni vill. Samtidigt hänvisar jag till en artikeln i söndagens DN – klicka HÄR!

Till skillnad från Flashback så försöker jag ha en viss etik på min blogg. Jag tillåter inte påhopp och skitsnack och jag spamar i hög grad!

Jag gillar inte att ”prata om folk” och jag deltar inte i skvaller! Jag accepterar heller inte förtal. Detta ska spegla min blogg också!

Av den anledningen skulle jag ALDRIG registrera mig och delta i Flashbacks smörja. Flashback är vår tids kafferepsskvaller!

Enligt Aftonbladet – vars påstående man ofta måste ta med en nypa salt – har ”Emma” pekat ut den tyska kvinnan som mördare till de två små barnen.

Är det så? Kan denna del av tragedin börja gå mot sin lösning? Så att ”bara” den andra delen – eller delarna är kvar… CHOCKEN, SORGEN, BEARBETNINGEN, ACCEPTERANDET AV DET OHYGGLIGA ATT TVÅ SMÅ BARN ÄR DÖDA, MÖRDADE.

Hur ska ”Emma” orka vidare? Hur klarar man att fortsätta utan sina två små älskade barn? Något som gör det lättare är en familj, en sambo, en vänkrets och människor som stöttar och bryr sig.

Insamlingen till ”Emma” pågår för fullt! Genom att skänka en slant till kontot nedan – kan du göra något. ”Emma” får pengarna oavkortat och kan använda dom som hon vill. För att ”fly verkligheten” en stund eller för att lägga till fonden för barnen. (Se mer information under ”Insamling till Emma” under ”Categories” i högerspalten på bloggen).

Stötta ”Emma”!

Insamling till Emma!

Clearingnummer 8182-8

Kontonummer 23 029 837-4

Sparbanken Västra Mälardalen

En bank tillhörande SwedBank

Alla pengar går oavkortat till Emma!

Inte ens en tuffing som Kristina Axén Olin stod pall! Hon svarar så här i DN om varför hon avgår:

”- Jag orkar inte längre. Så enkelt är det. Jag älskar den här stan och det här jobbet, men det är inte värt det, säger hon. Det var ett jättetufft beslut att fatta, men jag kan inte förena jobbet med mitt privatliv. Det går bara inte.”

Ännu en kvinna på toppen har fallit.
Ytterligare några barn verkar bara ha mamma som enda förälder – trots att pappan är i livet…

Jag är inte förvånad – så här ser dagens samhälle ut. Så här jämställt har vi det i feminismens föregångsland Sverige!
Och så här tight är schemat för var och en som jobbar – ja, naturligtvis ännu tuffare för en politiker på hög nivå.
Kristina Axén Olin säger att hon alltid är i tjänst – såväl på Konsum som på besök i badhuset. Alltid någon som känner igen henne och kommer med politiska frågor.

Axén Olins dotter har ”receptet” till sin mor – när hon i pressen berättat att hon tänker bli ”pensionär”.

”- Nej mamma, du ska inte bli pensionär. Jag tycker att du ska bli hemmafru.”

Den kommentaren från ett barn till sin jobbande mamma i Sverige år 2008 säger allt!

Vart tog Feministiskt initiativ vägen? Var finns ni alla Fi-or?
Vem gör något åt dagens fullständigt vansinniga stressamhälle? Vilka politiska partier SER dubbelarbetande mammor som stupar en efter en? Såväl sjuksköterskan som finansborgarrådet!!

När alla kreativa, idérika, plikttrogna, hårt arbetande människor fallit – vad finns kvar då? Vem ska arbeta vidare? Vilka krafter ska styra samhället sen?

För mig och min ”lillebror” är 15 april ett speciellt datum. Den 15 april 1965 föddes en liten hundvalp, en strävhårig foxterrier – som sen blev vår i september det året. SOM vi hade längtat efter en hund!

Idag är det den 15 april – Rajas födelsedag. Det är 43 år sedan hon föddes och det är länge sen. Men hon kom att betyda väldigt mycket för mig, min bror och hela vår familj.

För mig betydde det att jag sedan hösten 1965 aldrig levt utan djur. När jag flyttade hemifrån blev det katt – och så har det förblivit.

Denna bild hittade jag på Internet – den påminner om vår älskade Raja.