Feel in the Blogg

I tidningarna kan man läsa om de STACKARS svenska turister som befinner sig i Thailand eller Indien och får hjärtsnörp, dödsångest och panik när kulorna börjar vina runt skallen! ”Jag måste få åka hem!” skriker de och vill snabbt lämna den goda maten, de paradisiska stränderna och det ljuvliga semesterlivet när verkligheten bankar på dörren…

Tänk lite längre! Och framför allt före! Vart är det ni reser? Vad är det för styrelseskick dit ni beger er? Demokrati eller diktatur? Fattigdom och orättvisor? Läge för protestaktioner och inbördeskrig?

Det känns faktiskt lite magstarkt och rätt ynkligt när rika turister åmar sig och beklagar sig. Så bortskämt och egoistiskt!
Tänk på invånarna i det land där demonstrationer och terrordåd råder! De kan inte skrika på hjälp och tro att någon kommer och räddar dom!

***

Mannen i mitt liv och jag tog en eftermiddagspromenad idag. Det var verkligen inte läge egentligen för promenad men det kändes skönt att röra på sig. Det var blåsigt, grått och kallt.

Vi tog en sväng över kyrkogården och tände några ljus på Max och Sagas grav. Vi fick oss en pratstund med Börje Sturk på väg ut från kyrkogården.

Vi tog vägen över Villagatan och sen ner på Sofiedalsgatan. Det är roligt att titta på gamla och nya hus. Just idag hade många smyckat sina fönster med adventsljusstakar och man fick lite, lite julstämning trots det höstgråa.

På Östra Nygatan såg vi att Veterinärsvillan har samma problem som vårt hus hade – fast i större omfattning, verkar det!

Det här ser inte alls bra ut! Hela gaveln verkar vara på väg att spricka. Likadant såg det ut upptill på huset, under taket.
Vårt hus har åtgärdats med hjälp av plåtslagare och murare. Kanske vore idé för Veterinärsvillan också.

Väl hemma drack vi lite varm glögg. Det tinade upp våra frusna kroppar.

Nu har jag prytt fönstren med ljusstakar och det blev genast mysigare, juligare och härligare. Tack och lov befinner jag mig ute på vischan i Sverige och inte långt bort i larmiga Bombay eller oroandes i Phuket.

Ha en skön lördagskväll!

Fick ett mail idag från Djurens Rätt (klicka på namnet för att komma till hemsidan!). I mailet puffar föreningen för några aktiviteter som är på gång. Bl.a. något som jag blir väldigt glad över. TV4:s Kalla fakta tar på söndag upp djurplågeriet inom travsporten! Se längst ner!

Kan du inte se trailern – gå in på Kalla Faktas hemsida genom att klicka HÄR
Längre ner i högerspalten finns trailern från Kalla fakta om travsporten!

I övrigt kan den som vill rösta på bästa affischen mot pälsar – också ett meddelande från Djurens Rätt! Gå in HÄR för att se och rösta!

Travsporten är annars inget man tafsar på oemotsagd. Det är alldeles för mycket pengar inblandat! Därför är jag väldigt glad över att TV4 vågar!
Se programmet på söndag 19.20!

Något annat man inte får tycka till om är jakt! Man får alltså inte ha negativa åsikter om jakt. Då utsätts man för påhopp av de mest skilda slag. Ett av de mer gräsliga påhoppen står en känd politiker i Arboga för – gentemot mig!
Eftersom jag befrämjar etik på min blogg tänker jag inte hänga ut honom här. Det är en han – och han jag har talat om vad jag tycker om hans sätt att bete sig!

Upphör aldrig att kämpa för det du anser vara rätt.
Låt dig inte skrämmas till tystnad.

Visa ord!

***

”Allmänt om yttrandefriheten
Yttrandefriheten tillhör tillsammans med bl.a. åsiktsfriheten de grundläggande fri-och rättigheterna i ett demokratiskt samhälle. Möjligheten att uttrycka sin åsikt och bilda opinion i allehanda frågor har länge ansetts vara en viktig förutsättning för att de politiska processerna ska fungera på ett demokratiskt sätt.”

Citat från Regeringskansliets hemsida.

Så travsporten!

Har man bil så måste man sköta den – så är det, väl…

Idag var det dags för nästa bil att skjutsas till Arboga Däck och Gummiservice AB – som är dess rätta namn! Stället som Elon och hans söner drivit i många år på Dyens väg intill POPs!

Lika trevligt som vanligt! De lyckades dessutom kränga ett par splitternya dubbdäck till min gamla Polo – men det behövdes. Och man ska ju sköta bilen!

Extra skojigt blev det när jag sen inte fick igång bilen efter att alla däcken satts på plats…
Min polo är lite speciell. Den har inte en enda anmärkning, inte ett påpekande ens – från de senaste bilbesiktningarna – men den startar bara när den vill… Rätt opålitlig m.a.o.
Så det blev extra kul när en tjej med noll motorintresse skulle försöka köra ut ur gummiverkstan omgiven av ett antal grabbar och bilen bara sa: Jijji-jijji-jijji-jijji!

Killarna rullade ut mig och bilen ur verkstan och sen kom snälla Micke med extrabatteri och fick igång bilen. ”-KÖR”, ropade han! ”Kör – medan bilen är igång”.
Han såg väl framför sig hur det ena eländet efter det andra skulle drabba mig, bilen och då också honom och verkstan…

För övrigt hittade vi detta bland däck och annat bråte i bagageluckan:

En slips!! Det utgjorde också en viss lustighet… Mannen i mitt liv hade varit ute på gallej…

Minns ni Paletten i Arboga? Cafét som fanns intill Folkan en gång i tiden. Numera finns ”Galleri Paletten” i Arboga – närmare bestämt på Östra Nygatan!

Det är Pierre och Gunnar som driver denna lilla konsthandel, kan man väl kanske kalla det. Pierre målar porträtt för den som så önskar! Han målar även annat. Gunnar har också några verk till försäljning. Dessutom har de en hel del annat att sälja – prydnadsföremål och små statyetter.

Fina bilder plus vackra växter som Gunnar är en fena på! Jag tror faktiskt att även krukväxterna är till försäljning för hugade spekulanter!

Skyltfönster ut mot Östra Nygatan.

Här sitter Pierre och Gunnar med en kund och diskuterar!

Gunnar i mitten och Pierre längst till höger.

Under några kommande lördagar har Pierre och Gunnar extra försäljning av glas och porslin!

KOM IN OCH TITTA! Öppet lördagar mellan 10-14. Passa på att hitta det där lilla extra, kanske fixa julklappen i tid för en gångs skull.
Har ni frågor om blommor och grönt – kan Gunnar det mesta. Och vill ni ge bort en oljemålning på kärestan så står Pierre till tjänst.
En hemsida är på gång och ni når den genom att klicka HÄR!

För övrigt råder det konstigt klimat precis som vi börjat bli vana vid. På baksidan av vårt hus fotograferade jag dessa utslagna videkissar i söndags! Vad hände med låten: ”Sov du lilla videung – än så är det vinter”? Vintern har ju inte ens börjat!!??

Även om solen lyser idag så har jag mera lust att göra som Curry på bilden:

Ta det lite piano, slappa lite, kanske sova middag?

Förresten fyller Curry och brorsan Felix 3 år precis idag! Grattis gosekatterna!! 🙂

Ha en skön tisdag och GLÖM INTE VINTERDÄCKEN! Även om vintern verkar något mer avlägsen idag så står det inte på förrän snön yr runt knuten och du halkar runt på glashala gator!

Bland alla pressmeddelanden, all journalistträngsel och alla spaltmetrar på tidningarnas hemsidor – så ser jag plötsligt framför mig – två små barn – Maximilian och Saga!

Den här domen handlar om två små barn! Max som inte fick fylla 4 år och hans lillasyster Saga som inte hann bli 2.

Känslan slår emot mig med full kraft! Detta som alla pratar om idag har en verklighet! Det är inte på film! Det är inte utdrag ur en hemsk deckare! Det är verklighet!

För mig och många, många andra som följt Emma och Nicklas under de 7 månader (på fredag) som gått känns det hela ibland fullständigt overkligt.

Hur kan detta hända? Scenariot är värre än den värsta skräckfilm! Och det händer i min lilla hemstad Arboga och det händer fullständigt oskyldiga människor, drabbar fullständigt oskyldiga små barn!

Det är så utstuderat ondskefullt att man värjer sig. Det är så bortom allt förstånd. Så fasansfullt – och ändå verklighet den 17 mars i år i en villa, på en liten gata, i småstadsidyllen Arboga.

Det är ”ställt utom allt rimligt tvivel”, avgör tingsrätten.
Den tyska kvinnan har mördat två små barn av svartsjuka och hämnd. Hon har också försökt att döda deras mamma.
Hur ond kan en människa bli? Hur full av hat och hämnd? Det är oerhört skrämmande!

Man frågar sig också – hur kan den tyska kvinnan leva vidare med barnamord på sitt samvete? Hur har hon orkat igenom förhör efter förhör och med ett småleende på läpparna? Varför har hon vägrat svara på frågor, vägrat berätta sanningen – inte ens uppgifter som skulle kunna vara till gagn för henne själv?

Svaret måste vara – det här är en mycket sjuk människa. En mycket sjuk och mycket farlig person.

Min förhoppning är att den tyska kvinnan fälls i hovrätten och att hon utvisas till ett fängelsestraff i Tyskland.
Då kan Emma och Nicklas och deras anhöriga få lugn. Först då kan de åter börja leva – på riktigt – på nytt – sina nya liv – utan Max och Saga.

Fotot är taget i våras – efter begravningen av Max och Saga.
Må de små barnen vila i frid och att deras anhöriga får sinnesro.

I fredags åkte jag till Stockholm – lite egentid bara för mig! Träffade trevliga såväl kända som okända personer på tåget mot huvudstaden. Så att börja läsa ”Pengar” av Victoria Benedictsson blev ingenting av med. Boken har jag blivit rekommenderad av min mor. Victoria Benedictsson levde mellan åren 1850 – 1888 men är enligt mamma väl värd att läsas fortfarande.

Centralen i Stockholm är inte världens roligaste…
Här kom jag in – men väl inne hittade jag inte Johanna som skulle möta mig. Det var minst sagt rörigt på Centralen! Ombyggnationer och en utställning av ”kludd” som Telia ställt upp – gjorde att man inte hade en chans att se var folk man ville hitta befann sig!

Vi hittade varandra till slut – Johanna och jag och gick till hennes lya på Majorsgatan och pratade, pratade, pratade. Sen åt vi lunch – den smala varianten för mig – pastasallad med kräftstjärtar för Johanna:

Tiden rann iväg alldeles för fort – som den brukar göra när man har roligt.

På vägen hem blev det ingen Benedictsson heller. Johanna lånade ut en bok som jag ”bara måste läsa” och den började jag på. ”Tusen strålande solar” av Khaled Hosseini. Men först läste jag ”Situation Stockholm” som jag alltid köper när jag ”är i stan”. ”Situation Stockholm” säljs av och för hemlösa. Klicka HÄR för att läsa mer om ”Situation Stockholm”! Det går att prenumerera på tidningen!

En bra dag igår!

Mindre bra dag idag – för katten Curry…

En harmlös vaccination på Djurkliniken i Arboga blev till en nära-döden-upplevelse för stackars Curry!

Jag hade förberett allt mycket noggrant för att det skulle gå så lugnt och smidigt till som möjligt. En vaccination är ju en baggis – men att placera katten i kattburen visade sig vara något helt annat denna morgon…

Det gick inte att få igen locket och så ramlade dörren ut. Allt detta skramlande och krånglande plus en matte som blev helstressad gjorde katten Curry panikslagen! Han jamade och rev för fullt genom gallergrinden. Lyckades t.o.m. ta blodprov på mattes läpp. Till sist kom en hjälpande hand från dottern och vi kunde ge oss av mot Lage Bellström och vaccinering.

Men kolla in Currys skräckslagna blick!!
HEMSKT och jag som är en sådan djurvän… 🙁

När vi kom hem hade jag inhandlat extra god kattmat på burk för att blidka Curry. Han tog inga risker… Som en pil for han iväg trots regnet och flydde hemmet för 5 timmar. Det hjälpte inte ett dugg att matte bönade, bad och skrek på trappan efter honom.

Nu ligger han och sover – mätt och belåten med extra god kattmat i sin mage. Tack och lov för det!

Avslutar med en höstlik bild som speglar årstiden: