Feel in the Blogg

Inga Gargoyles idag som utlovat – bara Lady Gaga!!

I god tid var vi vid Globen och hann äta mat och dricka en öl. Kön ringlade oavbrutet lång till de bästa platserna längst fram i Globen – platsen för ”monsters”. Många av dessa ”monsters” var Lady Gaga-lookalikes och de fyra tjejerna på bilden hade rosa peruker och skyhöga styltskor!
Alla åldrar var representerade i Globen även om de äldsta fansen, bloggaren undantaget, möjligen var mer eller mindre dittvingade av sina förväntansfulla telningar. Den här bilden får representera det!

 Sen drog hon igång! Och så spektakulärt! Lady Gaga föds ut ur en jättevagina! Sen är det fullt ös och hon bjuder på alla hitsen!

När en propp går efter låten ”Judas” då hela Globen gungade säger Lady Gaga att här kan  ni ju inte sitta och ha tråkigt och improviserar med sång och dans! Hon fortsätter sen medan felet fixas att sticka ner mikrofonen till publiken med orden: ”- Do you have a question?” Det hade dom och en av fansen, hårt sminkad och Lady Gaga-stylade undrar:” -How are you” och får genast frågan tillbaka: – ”How are YOU!?”
Möjligen såg Lady Gaga något där för senare plockade hon upp just den tjejen på scenen och hon fick sitta med henne på motorcykeln som också var ett piano (!) medan Lady Gaga sjöng och spelade låten ”Princess die”.

Sjunga ja, jag blev imponerad av Lady Gagas musikalitet. Sonen som var med berättade att hon kan spela flera instrument och själv sa hon i Globen att hon började spela piano som 4-åring.

Showen var fantastisk! Full av upptåg och galenskap men också massor av värme! Lady Gaga var personlig på ett sätt som jag inte hade väntat mig. Hon berättade om sina depressioner och önskade att människor skulle tro på sig själva. Expressen skriver i sin recension bland annat, citat: ”Hon gör det så personligt och uppriktigt att hon känns som en sagoberättare hemma i sovrummet i stället för en avlägsen popstjärna på scen.” Läs mera HÄR!
Hon tog också upp fler unga fans på scenen och höll om dom och sa sig vilja ge all den kärlek hon kände tillbaka till dom, till publiken. 
Och publiken älskade henne! Älskade henne så till den milda grad att bloggaren hade behövt öronproppar, inte för att musiken var på för hög nivå, utan på grund av de vrålande 10-åringarna bakom min rygg!

Ja, det var en otroligt, fantastisk show och bloggaren känner att det tar tid innan allt smälter in. Och jag får klart omvärdera mina tankar om Lady Gaga. Hon var proffsig och ändå personlig, tuff men ändå varm. En mänsklig stjärna med andra ord!

När vi gick hemåt i natten var Globen glödhet!
Tack för det Lady Gaga!

Arvid och Vidar gratuleras! Vidar känner jag ingen men Arvid hette min morfar Edvin i andranamn efter sin far med namnet. Dessutom känner jag en liten Ängla-Arvid som tillsammans med sina anfäder må vila i frid.

Gargoyles blir det imorgon – jag lovar!

Ni som läst min blogg tidigare vet att jag har DN på söndagar. Idag var den väldigt brittisk med tanke på det som ska inträffa om tolv dagar – OS i London. Jag är inte särskilt sportintresserad så jag kommer inte att nämna någonting mer om OS eller sport i dagens blogg som är en söndagspredikan.

Däremot kommer jag att knyta an till en del annat ur dagens DN. Lite med tanke på vad som är livsviktigt och inte. Varje dag i tidningar landet runt och världen över finns sådana här sidor: Med anda ord – vi är inte odödliga. Ingenting kan vara säkrare att förutspå och fastslå än att vi alla ska dö en gång. När och hur vet ingen.
Själv upptäcker jag allt oftare numera att de dödas födelseår ligger inom mitt eget decennium – vilket får mig ännu mer att tänka på: Vad är viktigt och inte?

Utseendet har en del fått för sig är absolut livsviktigt – när vi andra förstått att det är mer insidan som räknas.
I DN idag står att läsa om ”Barbiedrogen” som injiceras för att bli brun. Sjukt, tycker jag. Tyvärr förekommer drogen allt lägre ner i åldrarna och finns tillgängligt över allt på grund av nätet – även i lilla Arboga.

 Vad betyder utseendet?
Vem bestämmer vad som är vackert? Du?
Och hur går den sen?? Vacker, rynkig
– och sjuk?

Snygg och smart?

När det är det här som räknas!

Vi borde intressera oss för sinnen, känslor och tankar istället! Då kvittar hudfärg, kön, ålder och – utseende!

Att känna med sina sinnen är att leva och uppleva. Sommaren till exempel med solsken och regn.
Ett litet humlebarn räddat! Kanske hade den prövat sina vingar lite för högt för den satt fastklamrad på flaggan när jag halade den igår kväll. Humlan fick vila ut i en blomma.

Att känna och tänka är viktigt på många sätt. För att återgå till DN – det här står att läsa idag i tidningen: Bradley Manning avslöjade grymheter i kriget i Irak och gjorde Wikileaks berömt. Nu står han åtalad på 22 punkter och riskerar livstids fängelse. En hel del amerikaner vill att han straffas med döden.

  Alltmedan Julian Assange, en av ledarna för Wikileaks, fegar ur på Ecuadors ambassad! Hur vore det om världskändisen lyfte ett finger för någon annan än sig själv – till exempel för 25-årig Bradley Manning ! (Ur DN idag, söndag)

Man är sig själv närmast, som det heter. Var och en får självklart försöka välja sin egen väg i livet och vad man anser vara värt något. Jag hoppas bara att man ibland stannar upp och reflekterar. Inte går på allt. Funderar till på vad som är så livsviktigt och inte.

Livsviktigt för mig är min familj. Till exempel att glädjas över att ha sina älskade föräldrar kvar i livet! Att förgylla en regntung dag med lite småprat över en kopp kaffe med tilltugg.

Viktiga är också mina katter. Idag var det Felix som stod för uppvisningen till frukosten. Annars brukar Curry och Wilma brottas när vi intar måltider. Felix tog en match med trasmattan istället! 🙂

Katter är som dom är. Varför dricka vatten inne när man kan få det i en vattenkanna på trappan!? Det spelade ingen roll att morsan ville in när regnet stod som spön i backen. Felix skulle dricka först! På sitt eget speciella sätt! 😀

Åter till DN och en krönika från för länge sedan och som sen dess suttit på vår kylskåpsdörr! Det är DN:s journalist Mia Tottmar som skrivit den och den handlar just om katter och deras beteenden. Vi läser den ibland och skrattar gott! Den handlar om hur man närmar sig en katt och det här är ett utdrag ur den:

”Om katten tittar på dig som om du vore dum i huvudet så tycker den antagligen det” – är en underbar reflektion!

Avslutar med Lindströms skämtteckning ur söndagens DN! Tänkvärd!

Tänk en stund på vad som är värt att strida för.
Fundera ett tag på vad du vill minnas den dag du sitter på hemmet –
om du får förmånen att bli gammal.
Och hur vill du själv bli ihågkommen? För ditt fagra yttre en gång eller din justhet mot andra.
Känn efter vad som verkligen betyder något – och inte.

Idag är det fredagen den 13:e – en olycksdag – men varför är det så? På Wikipedia läser jag detta:

”Fredagen betraktades i det gamla bondesamhället som ett slags helg- och vilodag,en dag som var olämplig att börja med ett arbete på och det man gjorde fick inte vara bullersamt. Det var också olämpligt att starta en resa, särskilt en längre mer äventyrlig resa, särskilt till sjöss.
Talet 13 betraktas som ett magiskt tal inom folktro och magi. Rädslan för talet 13 går tillbaka till tiden före kristendomen; antika trolldomsböcker visar att talet användes i förbindelse med formler och förbannelser som riktade sig mot underjordiska makter.”

Via Aftonbladet hittar jag den här förklaringen:
”Svenskarna har betraktat fredag den 13:e som en otursdag så långt bak i tiden som de skriftliga källorna sträcker sig. Ursprungligen härstammar myten från Jesu tid. Teorin bygger på att Jesus och hans lärljungar var tretton till antalet. Den trettonde var Judas, han som svek Jesus – därav olyckstalet tretton. Jesus hängde sedan på korset på långfredagen.
– Tillsammans ger de två orsakerna extra otur och vi har fredag den 13:e, säger Jonas Engman, universitetslektor i etnologi vid Stockholms universitet.”

Ibland får man vara lite kritisk till alla ”fakta” som Wikipedia kommer med. Vem som helst kan lägga upp sina teorier och att fredagen skulle ha varit en vilodag i det gamla bondesamhället har jag lite svårt att tro. De stackars bönderna jobbade väl alla dagar i veckan precis som numera – undantaget söndagar förr som enligt budorden var en vilodag. ”Tänk på vilodagen så att du helgar den” är det tredje budordet enligt den kristna bibeln.

Hur som helst så tror bloggaren att den här fredagen inte är mer olycksalig  än andra fredagar! Vädret fortsätter att vara som det är – oavsett olyckstal.
Ena stunden ösregn. Och nästa – solsken om än inte några längre stunder…

 Ankdammsnyheter är utlovade och skall verkställas!

Jag läser ur den lokala Arboga Tidning och konstaterar att de förrymda kvigorna nu är återbördade till faders- eller är det modershuset.
Förstasidesnyheterna idag gäller det medeltida brudparet! Linnea och Fabian vigs under Medeltidsdagarna i augusti här i Arboga! Jätteroligt, tycker bloggaren! Det medeltida bröllopet är en av höjdpunkterna under dessa dagar som i år infaller 8-12 augusti. Läs mera HÄR på Arboga kommuns hemsida!

På förstasidan läser jag också att Larz-Thure Ljungdahl spelar in nya intervjuer med gamla Arbogabor under vinjetten ”Jag minns mitt Arboga”. Den här gången är det blanda andra P-O Nilsson som kommer att gå till eftervärlden.

Bloggaren funderar på om det är just Larz-Thures egna minnen som får råda vid valet av intervjuoffer? Det finns många andra intressanta personer att intervjua om verksamheter i Arboga som haft betydelse. P-O känner nog människor redan till och hans eftermäle kommer att leva kvar ändå.
Jag tänker bland annat på Arboga Maskiner som gjorde lilla Arboga världsberömt genom sina borrmaskiner.
Ett betydande företag för Arboga en gång i tiden. 

  Det finns tyvärr inte många kvar som kan berätta men min egen pappa lever ännu. Pappa har minnet väl i behåll och har många väldigt intressanta händelser att berätta om.
Jag har påtalat just Arboga Maskiner för Arboga Minne vid möten flera gånger men inte fått gehör. Arboga Minne, hembygdsföreningen som är inblandad i denna historirebeskrivning ihop med Larz-Thure Ljungdahl.
Till slut skrev jag ett brev till Larz-Thure Ljungdahl. Jag postade det i mars i år men jag har ännu inte fått något svar. Men Larz-Thure har väl för mycket att göra kanske...

Ett annat mycket intressant område att berätta från är ”Flyget” som blev CVA som som så småningom blev SAAB Aerotech. Inte heller här finns många kvar som kan berätta om tiderna då det begav sig. En av de få kunde vara Erik Werner, f d fackordförande för FCTF och Sif. Han torde känna till om mera övergripande händelser i verksamhetens historia.
Gunnel Rydeborg som var redaktör för personaltidningen Bergtrollet en tid och även personalrekryterare hade varit en klippa att intervjua  men hon finns tyvärr inte kvar i livet längre. Även om detta skrev jag i mitt personliga brev till Larz-Thure Ljungdahl men han har, som sagt, inte svarat.

Visst får man vara tacksam över att Larz-Thure Ljungdahl dokumenterar men kanske ett visst inflytande utifrån vore bra?
Arboga Minnes hemsida hittar du HÄR!

Annat i bladet är den här glade gossen som fyller jämnt! Köp Arboga Tidning om du vill läsa mera om Polisen Wickström! 🙂 GRATTIS!!

Annat du kan passa på att köpa när du handlar tidningen är jordgubbar! 2 liter för 40 kronor igår inne på ICA invid Nytorget i Arboga. De var jättegoda!

Ha sen en fin fredagen den 13:e! 😉

 Är det fler än jag som upptäckt Arboga Tidnings förkärlek för Omsorgspartiets Carl-Erik Almskoug? Var och varannan dag dyker han upp i lokaltidningen.
 Ankdammsnytt på gång här, med andra ord! 😀

Media brukar ibland redovisa hur mycket och ofta olika toppolitiker ”syns” i tidningarna. Nu har ju inte jag räknat Almskougs nuna varje gång den dykt upp men jag tror säkert att han kommer upp i samma liga som styrande Olle!

Man kan undra vad det beror på? Jag har inget emot den ordentlige och timide Almskoug men man kan väl inte säga att han är den populäraste politikern lokalt. Inte om man ser till antalet röster i förra valet i alla fall. Omsorgspartiet ras var stort och det slutade med ett enda mandat.
Dock fick Almskoug och OPA en topplacering vad gäller nämnder – ordförande i Tekniska – och det var väl som ett tack för att han och lilla OPA i sista sekund räddade sossarna från det första nederlaget på hundra år – eller hur många år det nu är de suttit ohotade i Arboga. Centern hoppar ju  lite hit och dit och tack vare löfte om guld och gröna skogar till fladdrande C kunde Socialdemokraterna trygga valsegern ännu en gång 2010.

Så går det till i Ankdammen och kanske har de lokala skribenterna någon odefinierbar koppling till Almskoug eller så råkar han bara finnas på rätt plats vid rätt tillfälle – vad vet jag? Bloggaren undrar också lite hur Mats, Anders, Sandra och Christian, de förlorande politiska lagen, tar vänstervridningen i bladet?

Över till något helt annat! Mat i Paris!
Frukosten serverad! Och till croissanten en härlig bit Camembert!

Efter alla sevärdheter som bockas av dagtid är man hungrig på kvällen. Vi var på jakt efter sniglar! Och vad passar väl bättre då än att hoppa in på restaurangen ”A L’escargot d’or” på 8 boulevard Hôpital. Namnet betyder – ”Hos guldsnigeln!” Tyvärr visade det sig att där fanns inga sniglar att hämta namnet till trots…

Vi tog Metron till Place Monge istället! Här känner jag mig hemma!  Från det lilla torget har man utsikt mot målet:
Min favoritgata i Paris! Till höger om restaurangen La Fontaine syns ett litet smalt hotell – Comfort Inn. På det hotellet har jag bott två gånger och jag kan verkligen rekommendera det!

Så mysigt fransk omgivning! Och på den här restaurangen fann vi våra sniglar! Verkligt goda var dom! Och vi vann ett vad vi slagit! 🙂 Bakom mig uppträder några akrobater –
och till maten spelades franskt dragspel. Kan det bli bättre!?

Maten ja, sniglarna var ju bara förrätten! För bloggaren blev det sen en Sallad Nicoise – ska det vara franskt så ska det! Efterrätten var självklar! Creme Brulée! Precis den efterrätt som ”Amelie från Montmartre” älskar!

Paris är varmt i juni. Temperaturen steg över 30 grader och även kvällarna var varma. Då var det gott att svalka sig med en öl på kvällskvisten i vår franska våning . Gallia – ett utmärkt franskt öl! För den som föredrag alkoholfritt fanns ett bra alternativ: Champomme – jättegott! Mycket godare än Pommac hemma!

Avslutar dagens franska resa med en stol! De här stolarna fanns i vår lya. Funktionell och ovanligt vacker – eller hur!

Igår kväll drack jag åter en kopp chai-te och det här lilla visdomsordet satt på tepåsen. ”Live and let live” – ”Lev och låt leva”. Ord som jag många gånger tänker och även skrivit om här på bloggen.

De orden passade särskilt bra igår när vi sett en dokumentär på TV4Fakta. Så här beskrivs programmet:
”Amerikansk dokumentär från 2010. Om flygplanskraschen i Anderna fredag den 13 oktober 1972. Planet störtade med 45 rugbyspelare ombord och omvärlden trodde under 72 dagar att alla omkommit. Men den starka driften att överleva tvingade dem till kannibalism och genom det överlevde 16 av dem. Nando Parrado, en av de överlevande, berättar om den fruktansvärda upplevelsen.”

Så här såg planet ut som kraschade på sin väg över bergskedjan Anderna från Argentina mot Chile. Hur dessa människor klarade sig och överlevde är en otrolig och fantastisk historia.

Hur hopplöshet och katastrof kan förbytas i kamp, i längtan att leva. Att leva vidare trots att vänner och anhöriga dör omkring en. Att leva vidare utan mat och tvingas att till slut äta sina vänner. Att inte mista förståndet utan fortsätta kampen för livet.

De två som gjorde den långa vandringen mot hjälp såg till slut en herde nere i en dal när de passerat höga, svårforcerade bergsmassiv. En bred flod emellan dem gjorde att de inte kunde kommunicera. Herden kastade över en påse med papper och penna med hjälp av en sten. Här är brevet som de två skrev och kastade tillbaka till herden: Den engelska översättningen lyder:”“I come from a plane that crashed in the mountains. I am Uruguayan. We have been walking for ten days. I have a wounded friend up there. In the plane there are still fourteen injured people. We have to get out of here quickly and we don’t know how. We don’t have any food. We are weak. When are you going to come to fetch us? Please. We cannot walk. Where are we? SOS.”

16 personer överlevde kraschen! Här firar de med anhöriga.
De valde länge innan de godkände skrivandet av en bok om händelsen. Mest för att de var rädda för hur det skulle framställas att de åt människokött. Vem som helst borde kunna förstå att de överlevande stod inför ett mycket svårt och drastiskt beslut – att äta sina kamrater eller inte? Nöden har ingen lag, heter det – och det stämmer i detta unika fall.

Läs mera HÄR! Eller HÄR!

En bok blev det och den finns att köpa bland annat på Adlibris förlag – klicka HÄR! För 39 kronor får du en pocketbok som är andlöst spännande om människors kamp för att överleva.
Vill du se dokumentären och läser detta i tid – gå in på TV4Fakta idag! Kl. 13.00 sänds programmet igen! Se mera HÄR!

Min resa så.
Överlevare fanns det också i Paris. Så här kan ett hem se ut för en uteliggare i den franska storstaden… En kundvagn med de få ägodelar som mannen hade. Av hänsyn till mannen tog jag fotot när han inte såg. Han satt bakom pelaren och tiggde tillsammans med sin lilla hundvalp.

Har man jobb och sköter det överlever man lättare. Här tvättas trottoaren ren på rue Buffon i Paris – gatan vi bodde på.

Några bilder från en kyrka i Paris passar denna söndag
– den vackra Sainte Chapelle:

Mörka bilder när man inte får använda blixten. Tyvärr för oss höll man på att restaurera kyrkan så vi såg inte allt i sin helhet. Men jag lyckades placera mig och kameran så att man får en liten uppfattning om det vackra ändå:
Här ännu en bild av de fantastiska fönstren:

För att komma in i Sainte Chapelle blev vi grundligt visiterade och jag undrade varför. Jo,kapellet når man vi justitiedepartement – Palace de justice!  Ännu en vacker byggnad i Paris! Se bara på utebelysningen! Den skulle man ha här hemma på Glasblåsargården! 🙂 

Hemma var här i Paris: Den mysiga lilla våningen med två franska balkonger i Quartier Latin.

.

Genom Paris boulevarder följde oss doften från de enorma akaciaträden hem… Imorgon visar jag min favoritgata i Paris:

Vi ses igen imorgon om ni vill.
Lev och låt leva!