Feel in the Blogg

Skolorna i Sverige efterlever inte skollagen. Är Du ett barn med ADHD eller annat neuropsykiatriskt funktionshinder får Du i allmänhet inget stöd och hjälp när Du börjar första klass i grundskolan. Har Du föräldrar som strider för Dig så kommer Du inklusive familjen att upplevas som ”mycket jobbig” och till slut förpassas Du till en liten skrubb i källaren ihop med andra ”bråkiga ungar”. Det betyder inte att Du får hjälp – men de andra eleverna och lärarna slipper Dig!!

Som elev i källarskrubben får Du nämligen den minst utbildade personalen – ingen utbildad lärare – utan ofta någon arbetslös som måste ”placeras” någonstans.

Trots detta förväntas Du klara åtminstone matte, engelska och svenska med godkänt! De andra ämnena ”slipper Du” oavsett om Du vill slippa dom eller inte(!).

Klarar Du inte godkänt i kärnämnena – vilket Du förmodligen inte gör med den utgångspunkt Du har – så får Du börja på Individuella programmet i gymnasieskolan. Också där samlas allt ”avskräde” – d v s elever med sociala problem, elever med invandrarbakgrund och så Du med Ditt funktionshinder.

Successivt bryts Ditt självförtroende ner samtidigt som Du varken får utbildning eller social gemenskap.
Hur blir Din framtid tror Du? Var ska Du få jobb? Kommer Du att hitta ”Din plats i livet”?

Jag och några andra irriterade och upprörda håller på att fila på en debattartikel. Den dyker snart upp och jag ska då berätta när och i vilken tidning.

Och Du med funktionshinder – eller som jag hellre vill kalla det – en annan egenskap – GE INTE UPP!! Vi är många, många som står bakom Dig och vi kommer att strida för Dina rättigheter!

Efter den lååånga vintern kom – sommaren!! Min dotter säger ”Vart tog våren vägen?” och det kan man undra när man ligger på gräsmattan, solen skiner ner och termometern visar över +20.

Men visst är det härligt! Jag ska börja LEVA nu och inte slösa tid och energi på sådant som gör mig ledsen och betryckt – t ex om jag får tillåtelse av Försäkringskassan att vara 100 % sjuk eller inte…

Hos en väninna såg jag ”Såsom i himmelen” och jag grät ur mig mycket sorg men sen tänkte jag: ”Nej!! Nu får det vara slut!! Jag ska inte låta en orättvis och förtryckande myndighet få förstöra en enda dag till av det korta liv jag fått!! Det är dom sannerligen inte värda!

Igår köpte jag spontant en t-shirt på JC bara för textens skull (det var en herrtröja – men ”so what?”). På framsidan står det: ”NOT REFLECTING OVER THINGS LEFT BEHIND”. Och så ska jag leva nu: Inte bry mig ett vitten om saker i det förflutna – utan bara se framåt!

SOLSKENSKRAMAR från Susanne

Ikväll är jag MYCKET UPPRÖRD! Har tagit del av tidningarnas hemsidor där mordet på den 10-årige autistiske Bobby beskrivs.

Jag kände att jag ville kräkas när jag läste hur denne handikappade och försvarslöse pojke torterats och kränkts under lång tid för att sedan dödas – av sin egen mor och sin styvfar!
Märkte ingen något? Hur fungerade hem-skola-kontakten? Barnhälsovården? Fanns det inte släktingar som kunde komma till undsättning? Grannar?

Jag har själv två barn med ADHD och Aspergers syndrom och plågas någonting fruktansvärt när jag tänker på den utsatthet, den ensamhet och den maktlöshet denne lille pojke måste ha känt!

Bobbys liv får inte ha varit förgäves! Hans död måste bli starten på en förändring! Vi ska inte längre tillåtas att blunda för de missförhållanden som finns och de enormt stora bristerna inom socialvård och psykvård!

Valborgsmässoafton firade jag på ett lite annorlunda sätt än annars. Jag såg föreställningen ”Jösses flickor – Återkomsten” på Stockholms Stadsteater! Det var en fantastiskt föreställning som jag varmt rekommenderar alla att se!

”Jösses flickor – Återkomsten” visar att det tyvärr inte hänt så mycket sedan den första föreställningen för över 30 år sedan. Vissa problem kvarstår och andra har kommit till.
Första akten var en tillbakablick medan de sista 2 timmarna av föreställningen speglade nutid. Teatermakarna har lyckats pressa in nästan alla förekommande problem vad gäller jämställdhet så det blir en ganska mastig sammanfattning att ta till sig. Men ack så nödvändigt och viktigt!!
Det var underbart att höra ”Kan vi, vill vi, törs vi? Ja, vi kan, vi vill, vi törs!!” sjungas från scenen och för egen del kände jag mig mycket rörd och berörd av att inse att jag faktiskt är en del av kvinnohistorien. Jag har varit med om nätverksbyggande som gett ett nytt politiskt parti – Feministisk initiativ!
Och visst finns längtan, upproret och kampen lika levande idag som förr – ja, kanske ännu starkare! Så se till att skriva historia Du också! Se till att Feministiskt initiativ blir det första feministiska partiet i Sveriges Riksdag i höst. För en feministisk kamp i praktiken och inte bara som lösa floskler i teorin. ”Jösses flickor” är en perfekt valupptakt för Feministiskt initiativ!
Jag rekommenderar ALLA att se föreställningen – såväl redan hängivna feminister som tvivlare.

Utöver all diskriminering, alla kränkningar och alla orättvisor vi redan känner till – kan man idag läsa i media om BARNPORR INSPELAT I SVERIGE där 3-ÅRINGAR TVINGAS TILL SEX!!

Man kan också läsa om ett SVÅRT FUNKTIONSHINDRAT BARN som DÖR i ensamhet på särskilt boende I SVERIGE!!

RÖSTA PÅ FEMINISTISKT INITIATIV I HÖSTENS VAL!! Oavsett vilken politisk inriktning Du har annars – vänster, höger, mittemellan – RÖSTA på FI!

Om inte Fi kommer in i Riksdagen kommer INGET ANNAT PARTI att lyfta ett finger för de mest utsatta! De kommer att fortsätta att prioritera alla andra frågor först!! SÅ FÖR ALLAS VÅR FRAMTID – LÄGG EN RÖST PÅ FEMINISTISKT INITIATIV och låt Fi bli en blåslampa i baken, en nagel i ögat, en starkt irriterande krydda som HELA TIDEN ifrågasätter och som verkar för de mest utsatta!!

Rösta på Fi!