Feel in the Blogg

Genom Amnesty International har jag fått en länk för den som är intresserad av att stänga Guantánamobasen!

Länken ser Du näst längst ner till höger på denna sida! Klicka på ”Stäng Guantánamo!”

Jag är så himla tråkig så jag tycker det är värdelöst med en blogg där man måste ha naket som lockbete för att folk ska läsa! Sådana läsare kan jag vara utan – och förresten så skulle dom personerna säkert inte bry sig om mina åsikter och kommentarer. Dom vill läsa om BRITNEY SPEARS!! Och där kan man snacka om NAKET!!

Just som värsta Anna Nicole Smith-febern verkade vara över – går Britney och rakar skallen!! DEN viktiga händelsen måste en viss grupp bloggare kommentera på alla möjliga – och omöjliga vis.

VEM BRYR SIG OM BRITNEYS SPEARS SKALLE – MED ELLER UTAN HÅR!?
Tydligen en hel massa folk som gladeligen kastar sig över mer eller mindre suspekta bloggar.

För det måste ju vara årets händelse – näst efter Anna Nicole Smith då – att tjejen skalar sig! Vem bryr sig om växthuseffekter och annat trams när Britney är ”bald head”!

Fortsätt ni att vältra er i sliskigheter och skvallerpress. Hos mig och min blogg finns inget sådant att hämta.

Den 11 januari i år har Guantámobasen på Cuba använts som fångläger i 5 år! Under 5 år har USA hållit människor fängslade där utan rättegång! Detta måste vara fullständigt skandalöst och ett oerhört brott mot mänskligheten utfört av ett land som anser sig ”störst och bäst” i världen. Ett land som är totalt maktfullkomligt! Ett land som borde ha styrande som i sin makt också lägger skyldigheter i sättet att behandla människor oavsett om de tillhör arabvärlden eller inte! Som Astrid Lindgren myntade i sagan om Pippi Långstrump: ”Den som är stark måste också vara snäll”! Tillåta sig ödmjukhet och rättvisetänkande när man ändå har den största makten i världen.

Jag blir mycket upprörd när jag läser om dessa fångar på Guantánamo. Kedjade, förmodligen kränkta och misshandlade av vakterna utan att det någonsin kommer ut till allmänheten – fängslade utan hopp.
Tänk er att sitta fängslad dag ut och dag in på det sätt som dessa fångar gör – förödande, fruktansvärt och oacceptabelt!

Som medlem i Amnesty har jag nu skrivit till deras huvudkontor för att ta reda på VAD SOM GÖRS för fångarna på Guantánamo Bay. Helst skulle jag vilja åka dit för att med egna ögon se – och sen rapportera till omvärlden.

Vi måste få ett stopp på USA! Vi måste stänga Guantánamobasen! Vi måste förhindra att fler fångar tar sitt liv eller blir mentalt skadade på Guantánamo! Gör det DU kan – gå med i Amnesty! www.amnesty.se – eller klicka på länken längst ner till höger på sidan.

Jag är med i Sif och har ifrågasatt vad en utbränd, långtidssjukskriven och arbetslös har där att göra egentligen!

Nu har jag fått lite svar och även tillhandahållit lite idéer till det lokala facket i Mälardalen.

Alla ni som är i samma situation – sjukskrivna och/eller arbetslösa – ge inte upp!
Är ni dessutom medlemmar i Sif – så kan jag komma med ett litet förslag!

Gå in på www.sif.se, klicka på ”Kontakt”, sen ”Avdelning”, därefter ”Mälardalen”. Där kommer Du in på en sida med en rubrik som heter ”Kurser och aktiviteter”. Klicka på den och Du får då se en föreläsning som kallas ”Två steg fram – och ett tillbaka”. Den hålls dels i Västerås 2 mars och dels i Eskilstuna den 16 mars.
En ”karriärcoach” ska berätta om vad det finns för framtid för Dig. Detta med ”karriärcoach” fick MIG att studsa! Karriär låter som ett hån i mina öron – och att någon skulle coacha utslitna mig mot någon form av framgångsrikt avancemang får i alla fall mig ännu mer nedtryckt i skoskaften.

MEN – under min träff med Sif-folket här om dagen fick jag veta att ordet ”karriär” är illa valt i sammanhanget. Det handlar inte alls om att slå sig fram mot toppen – utan att göra något framgångsrikt av det man har. Att inte låta sig nedslås utan ta till vara sina krafter och de möjligheter som faktiskt finns.

Dessutom fick jag Sifarna att tänka mer på det ”glapp” som finns mellan att vara långtidssjukskriven och att vara arbetssökande. Det är nämligen ett stort glapp däremellan.
Att ta sig från långtidssjukskriven – få krafter – orka se framåt – ta sig bort från hemmets fyra väggar – och sen börja ana att det kanske finns ett framtida jobb även för mig – och hur kommer jag dit i så fall. Detta glapp sa man sig nu vilja fylla. Jag blev jätteglad!

Så jag uppmanar ALLA SJUKSKRIVNA OCH ARBETSLÖSA som är med i Sif att gå in på sidan jag nämner ovan och anmäla sig till någon av dessa två träffar i Mälardalen! Lyssna och var med och påverka!
Ni andra som tillhör andra fackföreningar – berätta om vad Sif har på gång – och se till att era fack jobbar på samma vis!

Jag är obotlig optimist och idag är det en bra dag.

– Sov på sömntablett för att kunna somna och för att kunna sova en hel natt.
– Vaknade på morgonen och såg till att mina barn kom iväg till skolan
– Duschade och gjorde mig iordning. Kände lite pirr i magen av oro och ängslan. Jag var kallad till ett möte. I ett brev till min fackförening hade jag ställt frågor om vad jag som utbränd, långtidssjukskriven och arbetslös har för nytta av att vara med i facket. Nu hade jag blivit kallad till möte för att få mina frågor besvarade. Det känns lite som de ”förhör” jag utsatts för av Försäkringskassan.
– Med bil på väg de 5 milen mot mötet. Under resan gaskar jag upp mig och känner att jag nog har en hel del vettigt att komma med. Det känns bra. Jag känner mig glad och förväntansfull.
– Framme. Jag blir mottagen och det blir ett mycket bra möte. Jag för fram mina åsikter och idéer som alla tas emot väldigt positivt. Man hakar på mina förslag och kommer med planer om hur facket kan bli bättre på att bemöta den grupp medlemmar som jag pratar för.
– Mötet varar en timma.
– Efteråt hade jag tänkt gå och handla i stora staden – men det känns som om jag inte orkar.
– Jag tar bilen hem. Känner mig lite tom i huvudet. Tänker på att jag faktiskt tappade tråden flera gånger när jag pratade. Känner mig dum.
– Hemma överväldigas jag av en enorm trötthet. Jag blir mycket förvånad. Det kommer som en stor överraskning. Jag orkar inte hålla mig uppe.
– Tar ett hett bad och lägger mig. Somnar fast klockan bara är 3 på eftermiddagen. Sover i 3 timmar tills barnen och maken kommer hem. Vi äter ”hämtmat”.
– Jag är ledsen för att jag blev så trött av mötet idag. Det varade ju bara en enda timma! Och det var ett positivt möte! Jag förstår inte.
Samtidigt kommer jag på – jag borde ju förstå… Detta har jag varit med om så många gånger. Ändå blir jag lika överraskad – och lika ledsen åter igen.
– Maken försöker förstå och ge råd – men vi pratar förbi varandra. Barnen tycker jag är jobbig som ”är trött igen”.
– Jag lägger mig efter maten. Tar en sömntablett för att kunna sova utan att vakna och tänka.

Så kan en dag vara i en långtidssjukskriven och utbränd människas liv. Så var min dag igår.
Jag har varit sjuk sedan år 2000. Har försökt att få hjälp. Har försökt att komma igen. Har försökt…