Feel in the Blogg

är en teaterpjäs av Eugene O’Neill. Det kan också beskriva lite av gårdagens strapatser och händelser.

Efter Rapport hade jag tänkt ta favoritdeckaren och lägga mig tidigt – men det blev ingenting med det!
Strax efter att Morgan Olofsson sagt hej-då kommer katten Felix in med något stort i munnen. Större än de små möss han brukar ta in. Vi rusar fram – det är en harunge!! Maken bänder upp käkarna på den mycket indignerade katten och får ut den lille stackaren. Barnen låser in katterna i ett av sovrummen och vi gör en första ”besiktning” av gullungen. Det var det sötaste jag sett! En liten grå parvel med öronen hårt nedpressade mot ryggen. Inte skadad vad vi kunde se. Men vad gör man!?
Jag ringde Djursjukhuset i Strömsholm och de letade vilt bland nummer och upplysningar som de hade men kunde bara ge informationen: Försök kolla efter någon Viltjour i telefonkatalogen eller på Internet.

Sagt och gjort: Via internet började jag plöja information och hittade faktiskt ett lämpligt telefonnummer till någon Viltdjursjour i Södermanland som visade sig ha flyttat till Stockholm… MEN – genom den vänliga kvinna som svarade fick jag veta att en person i Vingåker tar hand om ev. skadade vilda djur och hon lovade ringa henne.
Snart var vi alltså på väg till Vingåker denna söndagkväll – harpalten, dottern och jag!
Allt slutade lyckligt och vi var i säng strax efter midnatt. Nu hoppas vi bara att palten klarar sig och snart kan släppas ut i de Sörmländska skogarna.
Så det blev sannerligen en lång färd mot natt och sömn.
Tips till den som hittar ett skadat djur eller övergiven djurunge – gå in på Djuren Ö:s hemsida: www.djurenso.se Där finns mycket bra information att ta del av.

Lång dags färd mot natt gäller väl också Regeringens behandling av de som har det sämst i samhället! Rena natta kan man väl kalla de nya A-kassereglerna!
Som långtidssjukskriven måste jag betala den nya högre avgiften! Undantagna är endast arbetslösa. Jag är dock både sjuk och arbetslös men då måste jag betala i alla fall eftersom jag ”inte står till arbetsmarknadens förfogande”. Tacka sjutton för det! Jag är ju sjuk!
Inte nog med det – mörkret fortsätter! I DN igår kunde man läsa: ALLA LÅNGTIDSSJUKSKRIVNA BÖR GÅ UR A-KASSAN! Ni/vi betalar bara för en försäkring som vi aldrig får del av!!
Om Du är sjuk längre än 5 år, blir frisk igen och blir arbetslös så får du INGENTING i ersättning! Ingen A-kassa alls! Du ska leva på luft – eller maken/makan. Alternativet blir väl Socialen!

Detta är tacken för de människor som slitit ut sig av arbete och blivit sjuka! Sen kan man ju undra hur intressant det nu blir för sjuka att försöka bli friskförklarade för att söka jobb… ”Moroten” att inte få några pengar alls i plånboken – lockar väl knappast… Det är alltså bättre att fortsätta vara sjuk än att bli frisk och ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Hur sjukt är inte det!!

En ljusglimt måste dock nämnas – det finns sådana också, fast de är få i mörkret… Läste i Arboga Tidning idag att en kvinna från Kolsva fått rätt mot Försäkringskassan! Hon vann i Regeringsrätten! Hon förlorade alltså i både länsrätt och kammarrätt men gav sig inte – och fick rätt till slut!
Detta visar att det går att få rätt mot den maktfullkomliga Försäkringskassan! Jag fick rätt – och det får även andra! Så fortsätt strida för Din heder och för rättvisa! Hör av er om ni behöver råd!

Nu har det varit rena natta så länge så nu måste jag försöka se lite ljust på tillvaron. Ett besök hos mor och far står på programmet. Tror jag ska ta med varsin bakelse till dom för att roa upp dom lite! Guldkant på tillvaron är viktigt.

…RÄTT LÅT VANN!!!

Nu är jag helfrälst på The Ark och på Ola Salo! Har t o m köpt Aftonbladet idag endast för att få en affisch på gänget och texten till låten. Så knäpp kan man faktiskt bli trots att det är länge sen man tillhörde tonårsgänget. Sån tur att själen inte åldras!

För övrigt har våren gjort snabb-comeback – efter att ha infunnit sig lite för tidigt i början på året – och vintern slog till hårt under februari. Men nu är nästan all snö borta och lökarna tävlar om att hinna först upp med sina gröna blad. Underbart!

Har haft min lilla butik öppet idag – det är ju söndag. Tyvärr inga handlande kunder – men det var härligt ändå att skrota runt där inne och piffa upp lite. En lisa för själen.

Imorgon är en annan dag – då hörs vi igen! Säkert har jag mer att fundera på och kanske oroas över…

”…because baby – I’m the worrying kind!” 🙂

Nu är det final igen!? Melodifestivalen har bara blivit för mycket, tycker jag. Alla dessa delfinaler, ”Andra chansen” och så nu final igen ikväll. Hur kul är det!?
MEN det finns ju en avstängningsknapp på TV:n som tur är.

Ikväll ska jag i alla fall titta ihop med sonen och dottern. Vi hejar alla på Ola Salo och The Ark! Så det blir till att trigga igång mobiltelefonerna och ringa och rösta!
Sen får vi se om det blir upprörda tjut fram emot midnatt med ”Fel låt vann!!” eller om vi ska behöva kolla på ytterligare en final – den i Helsingfors…
Men, som sagt, man behöver inte. Det är bara att låta bli.

*

Utöver detta tänkte jag idag ställa frågan:
Hur mycket är ett liv värt?
Och nu tänker jag inte på människoliv utan djurliv.

Läste nämligen på tidningarnas hemsidor att Umeå Energi tänker värma upp Västerbotten med döda hönor.
Då har vi väl nått toppen eller rättare sagt botten av sättet att behandla djurs liv på.

Inte nog med att höns, kycklingar, kor, grisar m fl föds upp med bara ett syfte – att bli mat – deras korta liv kan knappst anses som värdigt!

Ett liv som föds enbart för att ätas borde åtminstone få leva sitt korta liv under goda och behagliga förhållanden – och sen få ett snabbt och smärtfritt slut – men icke! Vi vet alla hur dessa djur behandlas! Lever sina korta liv instängda och trångbodda utan att någonsin se dagsljus eller få känna gräs under klövarna. Slaktresan är ännu värre. Lång och plågsam resa där några dukar under redan på själva resan av syrebrist m.m. Slakthuset ska vi bara inte tala om!

Nu ska Umeåborna få husvärme genom uppeldade hönor. Kan vi komma mycket lägre som människor.
Tyvärr är svaret – det kan vi säkert…

Så var är egentligen ett liv värt? Fundera på det.
Hemsidorna talar också om en irakisk terrorgrupp som hotar att avrätta en tysk mamma och hennes son. Smaka på den också – och tänk på ”vad är ett liv värt”.

För att inte helt gräva ner sig och tappa tron på människan så kan vi ju ta och slå på 1:an på TV ikväll och vila ögonen på Ola Salo och de andra och lyssna på lite häftig musik.

Vi hörs igen.

Nu när Nerikes Allehanda tyvärr inte längre rapporterar från Arboga – finns denna blogg som berättar lite grann, ibland, om händelser med anknytning till Arboga.
Händelser som anknyter till Mälardalen – d v s Västmanland, Närke, Södermanland m fl. Händelser som berör Sverige och Världen – Dig och mig – och alla.

Välkommen att läsa och kommentera!

Jag ser väldigt sällan på TV – tyvärr på sätt och vis – men på sätt och vis inte…

Det hela började med att vår fastighet anslöts till dåvarande Kabelvision och plötsligt uppenbarade sig ett betydligt större antal TV-kanaler på skärmen än tidigare.
Var och en i familjen hade sin bestämda åsikt om vilket program som skulle ses. Till slut gav jag upp. Jag hade fullt upp ändå med stress – så varför slåss om TV-program. (OBS! Vi slogs inte bokstavligen! En kommentar till de som läser min blogg och felaktigt tror att jag är vän av våld).

Numera ser jag väldigt lite på TV. Jag väljer ut några program som jag absolut vill se – och då bänkar jag mig framför TV:n. Det är Rapport varje kväll men sen kan det variera. Dokumentärer gillar jag och även någon långfilm ibland. Just nu får familjen maka på sig när ”Leende guldbruna ögon” sänds – och ”Hitta hem” på 4:an.
”Hitta hem” med kampanjen ”Älskade katter märks” – vill jag varmt rekommendera! Skänk gärna pengar också – kolla vinjetten som dyker upp då och då under programmets gång. ”Hitta hem” går måndag-torsdag på TV4.

Med anledning av bl.a. ”Hitta hem” har jag tyvärr måst sitta och vänta några minuter på att programmet ska börja och tvingats se en liten snutt av ”Förkväll”… Det lilla jag sett får mig att skaka på huvudet. Vad är det för flams-TV?? Vilka kvalifikationer har Carolina Gynning som gör att hon kan bli programledare i TV? Räcker det med stora tuttar, vinna Big Brother och vara kaxig och stor i käften??
Förutom att jag tycker att hon är gräslig som s k programledare – pratar i mun på folk och flamsar – så säger väl valet av just henne en del om TV4 och dess seriositet.
Det är möjligt att det finns inslag i programmet som är bra – det vet jag inte. Det lilla jag sett strax före ”Hitta hem” har definitivt räckt för mig…

För övrigt kan jag säga att alla dessa kanaler gör att jag ger upp ändå direkt! Vad ska man välja? Ska man sitta och zappa mellan alla program och snurra runt? Maken sa nyligen att han en kväll sett 3 program samtidigt!?

När TV-bolaget har ringt och börjat prata om större utbud kanaler så har jag satt ner foten direkt! Nu vet dom vad som gäller – och ringer aldrig mer.

Skippa flams-TV och välj ut det Du vill se = mitt råd. Gör sen andra saker – läs böcker (BOK-REAN!!), lyssna på cd-skivor, lyssna på RADIO (1:an är en mycket bra men bortglömd kanal!) eller pussa barnen! Har Du inga barn – skaffa en katt och pussa på den! Gör vad som helst – men INTE FLAMS-TV!