Feel in the Blogg

Grattis världens bästa Astrid! Du fyller 100 år idag där uppe i Din himmel!

Tänk att Du aldrig fick nobelpriset! Du som har gjort all världens barn så lyckliga och glada! Och även deras mammor och pappor…
Men det gick troll i det där om att Du skulle få priset. Alldeles för många ”vanliga människor” ville det! Och en barnboksförfattarinna – det passade sig visst inte…

Hur som helst med det – Du är välkänd och älskad över hela världen! Och Du gav alla Pippiar och alla Emilar ett ansikte! Dom där ungarna som gör som det faller dom in, verkar det. Som inte riktigt uppför sig ”som man ska”. Dom blev Pippi Långstrum och Emil i Lönneberga! Annars kallas de numera barn med ADHD och Aspergers syndrom.
Kärt barn har många namn – så ska man väl säga och vara snäll på en så fin födelsedag som idag.

Så GRATTIS KÄRA ASTRID och må så gott. Vi ses alla i Nangijala!

1979 var Sverige först i världen med en lag som förbjuder aga av barn. Ändå frias ett föräldrapar i Ystad från misshandel!

I lagen står följande: ”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.”

Detta gäller tydligen inte i Skåne!

Den 5-åriga flickan har vid en hälsovårdskontroll sagt att hon blivit slagen och pappan har också erkänt att han ”daskat till henne i baken” och dessutom sagt att det var i ”UPPFOSTRANDE SYFTE”!!
Ändå väljer tingsrätten i Ystad att fria båda föräldrarna.
Enligt domstolen har pappans slag inte haft den intensitet och varaktighet eller orsakat tillräckligt mycket smärta för att bedömas som misshandel.

Vad ger detta för signaler?? En lag som inte följs!! Vart ska en 5-åring vända sig då?? Vem står upp för henne nu??

Våld föder våld. En dask i baken löser inga problem och har ingenting med uppfostran att göra! Det är bristande tålamod och oförmåga till inkännande hos föräldrar!
Sen i dessa tider av tidspress och stress så kan man ju undra hur stort mörkertalet är… När föräldrar är allt mer trängda – orken och tiden räcker inte till. Kan det möjligen vara så att hetsen i samhället gör att mamma och pappa höjer handen och slår i ren desperation för att orken tryter när ungen krånglar och ”tidsschemat” är på väg att kollapsa…

Barnombudsmannen behövs nu mer än någonsin! Att föreslå att lägga ner BO är helt befängt – det står helt klart.

”Husmorssemester” låter väl rena medeltiden – eller…?

Husmorssemester.
Åren 1946-79 fanns en organiserad verksamhet för att ge utarbetade ”hemmafruar” möjlighet till en tids avkoppling.

(Allt enligt Nationalencyklopedins Internettjänst.)

Skulle inte någon form av avkoppling behövas även idag – 2007 – för alla kvinnor som dubbel/trippelarbetar? Nu när tiden aldrig räcker till och mammor stressar mer än någonsin?
En stiftelse med en fond där kvinnor kunde söka bidrag för att unna sig kanske en SPA-weekend eller liknande?

Sydsvenskan idag fortsätter pratet om allt vårt fuskande och om ”maskande”(!)på jobbet.

Jag är rätt ”fed up” med allt klagande på hur mycket vi svenskar fuskar och bedrar.
Gör någonting åt tiden som aldrig räcker till istället! Se till att folk får möjlighet att vila och komma igen INNAN de gå in i väggen och blir sjukskrivna lång tid!

Det är dags att partipolitikerna i allmänhet och regeringen i synnerhet börjar inse verkligheten och vad som måste göras!
Att klaga på sjukskrivna gör dom inte friskare! Att tvinga ut sjuka människor i jobb – är en inhuman och oerhört korkad lösning. Dom sjuka är snart tillbaka i sjukskrivning igen – då ännu sjukare!

Det kan bli förbjudet att fotografera om man inte ber om tillåtelse från den man tänker plåta… Svårigheterna uppstår genast när man börjar tänka på hur många man ska behöva fråga – om man t ex tar en bild av ett torg?

Det låter kanske som om jag överdriver och förstorar det hela – men jag har faktiskt varit med om problemet.
När sonen och jag var i Amsterdam i somras så blev vi särskilt förtjusta i ett litet café där katten Musen fick husera fritt. Cafét var gammalt och mysigt och jag tog några bilder inifrån där vi satt. Rätt omgående kom en dam fram till mig och frågade upprört på engelska: ”Fotograferade du mig!?” Jag svarade att det hade jag inte gjort – utan bara tagit bilder inifrån caféet. Hon uppmanade mig då att kolla min digitalkamera för att se om hon fanns med på något foto. Hon övervakade mig noga och visst, där i mängden satt hon ju, skrivande i ett block! ”Ta bort det!” utropade hon ännu mer upprört. Jag gjorde henne till viljes och bad om ursäkt. Det kändes faktiskt lite obehagligt. Jag kände mig som en spion som var ute i olagligt ärende – och det ända jag ville var att ta några bilder inifrån ett pittoreskt café. Skulle jag ha gått runt och frågat alla om de hade något emot att hamna i en digitalkamera hos en svensk turist? Känns ganska jobbigt.

Det måste bli svårt att dra gränsen när det gäller ett eventuellt fotoförbud. Viss fotografering blir ju till gagn för framtiden kan man säga. Jag tänker förstås på Ulrica Schenström och journalisten.
Sen är det ju en helt annan fråga om och när politiker och journalister ska ha rätt att pussas på krogen??

Här en bild på katten Musen på Café Doelen i Amsterdam – han som i alla fall inte hade något emot att bli fotograferad!

–Det finns alldeles för många människor på skolorna som inte ska vara där, tjuvar, narkomaner och psykiskt sjuka, säger Lotta Edholm (fp).
Ovanstående är ett citat ur Svenska Dagbladet!

Bullshit! Vadå tjuvar, narkomaner och psykiskt sjuka!? Det är elever i skolorna – barn och ungdomar! Barn och ungdomar som har skolplikt – men en skolplikt som endast innebär att ungarna ska till skolan – inte det omvända – att skolan är förpliktigad att tillhandahålla undervisning till ALLA barn och ungdomar!

Den icke-seriösa skola vi fått – gör att alla elever mår mer eller mindre dåligt. Allt fler går ut grundskolan med IG i flera ämnen och IV-programmet, slasktrattsprogrammet, är gymnasieskolans största!

Barn och ungdomar som inte ses, som mår dåligt och far illa – kommer att märkas på sikt – på ett eller annat vis. I bidragsstatistiken, inom psykvården eller via ett nytt Columbine.

Avvikande elever ska upptäckas i tid, skriver Svenska Dagbladet. Vem bedömer vilka som är ”avvikande”? Hur blir ett barn ”avvikande”? Och – vad har skolan för planer för dessa s k avvikande elever?

Vi får det samhälle vi förtjänar! Och de stora förlorarna är de utsatta barnen.
Och vi behöver inte fler politiker som Lotta Edholm!!