Feel in the Blogg

Aldrig ska man sluta förvånas över människors beteenden mot djur.
Idag skulle jag till Köping ett ärende och efter avtagsvägen där man kan välja infarten mot Köping eller svänga höger mot Kungsör – fick jag se något märkligt. Längre bort på vänster sida stod ett släp.

När jag kommit närmare såg jag att det var en djurtransport – en ensam släpvagn stod på en busshållplats!

Som den djurvän jag är tänkte jag – detta måste kontrolleras så att det inte finns några stackars djur inne i transporten denna kyliga förmiddag med snö i luften. Så vid trafikljusen vände jag tillbaka igen och parkerade bakom släpet: Jo då, visst fanns det djur i släpet!! Flera kossor tittade ut på mig genom gallret!! Jag blev alldels förskräckt och slog 112 till polisen som lovade rycka ut. Det var många kor på det ensamma släpet och när jag pratade lugnande med kossorna så började dom röra på sig i släpvagnen. Hela vagnen gungade och jag tänkte – här är bäst att sluta prata så inte släpet välter.

Nu kan man undra: Vem har dumpat korna på en busshållplats – och varför??
Eftersom jag har registreringsnumret på släpet är det lätt att kolla vem ägaren är – och jag har nu skickat ett mail till nämnda person! Jag hoppas få svar och en vettig förklaring! Jag kommer att förmedla svaret till er läsare!

Sen hoppas jag också att dessa rara kossor inte ska bli köttbullar till jul! På mitt julbord saknas det sen länge julskinka. Frågan är om jag ska skippa köttbullarna nu också. Möjligen kanske jag kan hitta någon ekologisk bonde som har hemslakt så övriga familjen får sina köttbullar…

För de här ögonen gör att köttbullarna kommer att fastna i halsen på mig – det är jag säker på…..

Läste i gårdagens Söndags-DN att Thomas Bodström sagt: ”Jag har aldrig träffat en helt och hållet ond människa”.

Thomas Bodström som bl.a. varit jutitieminister har startat en advokatfirma tillsammans med förre JÄMO Claes Borgström. Thomas Bodströms ord låter positivt och värmande inför hans nygamla arbetsuppgifter som advokat.

Idag kan man i DN läsa om Jacques Vergès som kallats ”Djävulens advokat” eftersom han försvarat ”många av världens onda” som DN uttrycker det.
Bland personerna Vergès försvarat finns terroristen Schakalen, den nazistiske krigsförbrytaren Klaus Barbie och Slobodan Milosevic. Vergès åtog sig också försvaret av Saddam Hussein men Husseins dotter förhindrade det.

I en rättegång har alla rätt till en försvarare oavsett brott. Det hör till de demokratiska rättigheterna, ett sätt att finna ut hela sanningen. Den anklagade har rätt att genom försvarsadvokaten säga sin mening och försvara sig.
Jag talar nu om demokratier. Det finns genrättegångar där den dömde redan på förhand inte har en chans – och där oskyldiga straffas med långa fängelsestraff eller döden.

När jag läser om ”Djävulens advokat” Jacques Vergès så tänker jag på Thomas Bodströms ord att ingen människa är helt igenom ond. Det tror jag på.
Det försvarar naturligtvis inte fruktansvärda brott – men det ger en lite lättare syn på människans natur. Ett litet barn föds inte ond. Barnet blir så småningom vuxen och på vägen dit inträffar händelser som får honom/henne att förvandlas. I de bästa fall till en lycklig och harmonisk människa – men för andra kan uppväxten leda till förtvivlan och hat.

”Djävulens advokat” är ingen djävulsk advokat. Jacques Vergès gör bara sitt jobb. Ett jobb som förmodligen inte många avundas honom. ”A mans gotta do what a mans gotta do!”
(Och observera – som feminist vill jag påpeka att ”man” på engelska också betyder människa – alltså inte bara man!)

Åter skolbrand i Göteborg. Skolor är ofta utsatta för brandattentat och kan en förklaring vara hämnd och hat – och ett rop på hjälp?

I detta högeffektiva tidevarv där var och en har nog med sig själv – och knappt klarar det – så kommer barn och ungdomar i kläm. Föräldrar hinner och orkar inte med sina barn. Skolor hinner och orkar inte med sina elever. Tid är en bristvara liksom pengar för vårdande och omsorg.

Kan dessa brandattentat vara konsekvensen av vårt samhällsklimat? En protest mot osynliggörande?
Om det inte är ett pyromandåd gjort av en psykiskt sjuk person – har jag svårt att förstå varför man skulle tutta på en plats där man trivs?

För vilken gång i ordningen vet jag inte – men nu är det dags igen! På DN:s ledarsida ondgör sig Hanne Kjöller åter över alla som är sjukskrivna.

Hanne Kjöller har träffat David Eberhard, psykiatriker på S:t Görans psykiatriska akutmottagning i Stockholm – och efter vad han pratar om så är jag oerhört tacksam och glad att jag inte behöver anlita S:t Görans Sjukhus!!
David Eberhard anser nämligen att 90 % (!!) av de som ”anser sig utbrända” istället är människor som inte utvecklat förmågan att motstå stress och motgångar!! Va!! Ofattbart uttalande av en psykiatriker!!

Och Hanne Kjöller vidarebefordrar som vanligt glatt budskapet att alla utbrända är inbillade sjuka som lever gott på bidrag!

Hanne Kjöller delar förmodligen David Eberhards åsikter när han via henne i artikeln påstår att friska människor uppsöker psykvården för att pojkvännen gjort slut eller för att livet bara känns lite motigt!! Hanne Kjöller menar också att nu när antalet unga med ryggbesvär ökar – så beror det på att människor hittat en ny nisch att bli sjukskrivna på när killen gjort slut!

Ibland undrar jag om Hanne Kjöller är avundsjuk på alla sjukskrivna utbrända – efter hennes ständiga påhopp på oss. Jag har nämligen träffat på en och annan som säger sig längta efter att bli utbränd och sjukskriven för att få lite andrum och kunna göra vad de egentligen vill. Ingenting kan vara dummare!

Att vara journalist på DN och tillika ledarskribent är nog mer än heltidsjobb och ganska krävande. Möjligen är det så att Hanne Kjöller tillhör kategorin som inte fattar att utbrändhet är en av de mest fruktansvärda sjukdomar man kan drabbas av. Den syns inte utanpå men är förgörande inuti! Och absolut ingenting att längta efter!

Sluta trakassera oss sjuka! Sluta sparka på den som redan ligger! Du Hanne skulle aldrig vilja byta en enda dag med någon av oss utbrända och sjukskrivna – det lovar jag!

David Eberhard som tillika skrivit boken ”I trygghetsnarkomanernas land” (vilken titel!?) borde väga sin ord bättre och snarast ta kontakt med verkligheten!

Imorgon, lördag, är det ”Köpfria dagen” – ”Buy nothing day”! Det hela började för 15 år sedan i Vancouver i Kanada – där en ung kille kom på att införa en köpfri dag för att få oss att tänka till på vad vi konsumerar.

Hur mycket pengar lägger vi ner på köp? Vad får oss att handla vissa produkter? Måste vi ha precis den där saken? Hur mycket onödigt släpar vi hem för att vi blir lurade av reklam – och vad är det vi verkligen behöver?

Jag tycker det låter som ett mycket bra initiativ – som sprider sig runt om i världen och nu också till Sverige.

En annan sak som jag tycker vi bör tänka på den här köpfria lördagen: Måste vi ha möjlighet att handla nästan dygnet runt? Måste affärerna ha öppet alla dagar i veckan och från arla morgonstund till sent på kvällen? Kan vi inte lära oss att planera våra inköp. Det gick ju förr!

Planerar vi våra inköp till – säg 1 dag i veckan – så blir det färre impulsköp. Jag tänker hänga på den här idén! Inget handlande för mig imorgon!