Feel in the Blogg

Fr o m nu ska jag bli snäll. Inte jaga förtretligheter och försöka vara något sorts världssamvete.

Min tjänst upphörde faktiskt igår kväll! Det var underbart! (Det är jag själv som är min egen uppdragsgivare – för er kännedom!)

Så nu får ni leta på andra bloggar att reta upp er på!

Här kommer bara att finnas ljuvligheter och snälla samtalsämnen. Fast en och annan vass kommentar måste jag nog tillåta mig.

Häng gärna kvar ändå 🙂

En bild från min trädgård där det numera finns SNÖ!!

Självklart ska ännu mer arbete läggas ner på att få ett jämställt samhälle! Och självklart gynnar jämställdhet även män – även om detta nya tankesätt verkar skrämma skiten ur vissa karlar.

Leif Levin, professor i statsvetenskap säger i en artikel i Svenska Dagbladet att ”det finns en politisk acceptans för att satsa på unga kvinnor men inte samma vilja att lägga resurser på att få fler män att studera vidare och där kan rädslan att stöta sig med landets feminister säkert spela roll”.

Hu så hemskt! Bara tanken på ett utopiskt samhälle som eventuellt skulle favorisera kvinnor framför män! Att män plötsligt skulle kunna känna sig underlägsna! Inte komma i första rummet som i århundraden, årtusenden!

Löjeväckande!!

Ännu mer besynnerligt är det fortsatta resonemanget från Leif Levin där han påstår att om män inte får samma möjligheter som kvinnor så kommer de att ansluta sig till främlingsfientliga partier(!). Vad säger det om Leif Levins syn på män!?
Vad säger ni karlar! Blir ni nazister om kvinnor får studera på samma villkor som ni!?

Jag bara skakar på huvudet. Tänk så fruktansvärt hotfullt det är att kvinnor vill kunna leva under samma villkor som män. Ofattbart.

Gott Nytt År 2008 till er alla!

Jag håller mitt nyårslöfte som faktiskt slöts flera dagar före nyår – att promenera.
Att bo i en småstad innebär en hel del trevliga saker som nog inte nollåttorna får uppleva. T.ex. då man promenerar en tidig morgon. Gör man en sådan promenad och möter andra – så är det liksom en oskriven regel att alltid heja – och kanske t o m byta några ord. Dagens promenad utgjorde inget undantag. Att se varandra, byta några ord – ger en känsla av glädje och trygghet. Jag tänker på några rader som min mamma ofta påminner mig om, skrivna av Hjalmar Gullberg:

Att byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå. Alla människors möte borde vara så.

Arboga uppvisades i snö idag! Här från Johanssonsrondellen mellan Bensingatan och Herrgårdsgatan.

Avslutar med några spår i snön – från mig och mina ystra katter. Det blev liv i luckan på morgonen när morsan skulle ut och hissa flaggan! Katterna älskar nämligen när vi är ute med dom. Fast just denna förmiddag blev det ett mycket kort besök. Kalla, snöiga tassar passade varken katt eller människa.

Så här 2007 års sista dag så vill jag bara blicka framåt. Inte tänka på året som gått – utan se framåt. Det kan bara bli bättre, så känns det – och så hoppas jag och tror.

Ett riktigt GOTT NYTT ÅR till er alla läsare och till er andra också förstås!

På fotot håller pappa buketten med tulpaner som han och mamma fick idag med lyckönskningar om ännu ett fint år.
Låt buketten symbolisera en bukett till er alla ifrån mig! KRAM!

Åter har Hanne Kjöller öppnat gapet och kräkts ut sin egen inneboende ångest! För så måste man uppfatta det numera. Människan återkommer om och om igen på samma tema, med bara några få avvikelser: Sjuka simulerar! Och: Alla i det här landet är fullständigt oförmögna att förstå sin egen situation! D v s vi är dumma i huvudet som går på allt och fattar inget själva!

I dagens DN pläderar hon åter för David Eberhards ”I trygghetsnarkomanernas land” som ”helgläsning”… I boken får man veta att denne psykiatriker har sanningen: Att alla sjukskrivna med utmattningsdepression eller andra ”psykiska diagnoser” bara är personer som rusar till doktorn så fort de dumpats av sin partner eller på något annat vis blivit lite ledsna i ögat! Där fick vi alla sjuka åter en rejäl käftsmäll!

Sen detta med våra barn (också ständigt återkommande).Hanne Kjöller beskriver hur hon – med egna ögon sett – när de små barnen styr sina curlande föräldrar med järnhand på sin ”vadderade väg mot vuxenlivet”, som Kjöller uttrycker det!

Beskrivningen gäller två mammor (naturligtvis – min kommentar) i 40-årsåldern (också självklart för Kjöller – en målgrupp hon ofta inriktar sig på). Mammorna sitter på stranden med sina barn. Barnen vill ha vatten till sitt sandslott men vill inte bli kladdiga om händerna (??). Därför slutar Kjöllers historia med att de två barnen övertagit mödrarnas solstolar och diktatoriskt dirigerar mödrarna att bygga sandslottet som de vill ha det!

Vad är detta för stölleprov! Som jag sagt tidigare – antingen lever Kjöller i en fiktiv värld eller också har hon betalt för att reta upp läsare!

Vid vårt sommarställe finns en strand och ner till stranden rinner en bäck. Denna bäck ihop med sandstranden blir varje sommar en ständig inspiration för såväl barn som deras föräldrar. Det börjar med att några barn vill bygga fördämningar men ganska snart är både mammor och pappor involverade i detta byggande. Det är underbart att se hur lekfullheten blomstrar samstämmigt mellan barn och vuxna.

Hanne Kjöller missuppfattade nog de 40-åriga mammorna som byggde sandslott i hennes berättelse. Jag tror dom hade skitkul! Och barnen i solstolarna – ja, dom var säkert redan trötta på denna lek och vilade en stund.

Ett råd: Läs INTE David Eberhards bok – om Du inte vill bli heligt förbannad – och det vore väl onödigt så här vid årets sista skälvande minuter. Och särdeles dumt att börja ett nytt år med!