Feel in the Blogg

Läser att en amerikansk studie visar att tonårsflickor som äter middag regelbundet med familjen löper mindre risk att drabbas av ätstörningar.

Med hänvisning till tidigare rapporter i media liksom min egen blogg – där det beskrivs hur samhällstempot och tidspressen jagar ihäl oss – undrar jag: Vilka familjer äter middag ihop? Hur många familjemedlemmar samlas och intar kvällsmaten gemensamt?

Och – hur ser middagen i så fall ut? Är det hastigt ihopslängd snabbmat som fort proppas in – medan andra ”måsten” jäktande knackar på dörren?

Ätstörningar kan ha många orsaker. Jag tror att stress, press och frånvaro av närhet bidrar. Känner vi trygghet och harmoni – påverkar det hela våra liv. Den tryggheten och harmonin finns väldigt sällan i våra hem idag.

En tanke som slår mig när jag läser i tidningarna om domarna som anses ”hårda” mot de grabbar som mördade Riccardo Campogiani – är: Blev straffen så hårda för att det handlade om mord i en ”fin familj”. Mordplatsen besöktes ju bl.a. av kronprinsessan Victoria.

Hade samma hårda påföljd drabbat ”svartskallar” vid dödsmisshandel i Salem eller Botkyrka? Är vissa liv värda mer än andras?

Jag påstår inget – jag bara funderar.

Den 4 april 2005 presenterades ett blivande nytt politiskt parti – Feministiskt initiativ. Jag fanns med på presskonferensen som symbol för de många, många människor, speciellt kvinnor som drabbats av utmattningsdepression.
Det fanns då inget parti som ville ta i dessa frågor! Jo, de tillsattes utredningar och det pläderades för hårdare tag från Försäkringskassan – men INGEN politiker ville ta itu med grundproblemet: Det alltmer uppstressade tempot i samhälle med en tid som aldrig ville räcka till – och dubbelarbetet hos kvinnorna.

För den mest utsatta gruppen var och är kvinnorna! De som både vill och rent ekonomiskt måste hålla kvar sitt yrkesarbete men samtidigt också sköta barn, hem och familj.

Jag fick uppmuntrande dunkar i ryggen efter presskonferensen för snart 3 år sedan. Jag fick också många brev och samtal från tacksamma kvinnor. Men jag fick också känna på medias makt – och dömdes i pressen som bedragare och parasit på samhället. Försäkringskassan som dittills godkänt allt vad jag företagit mig – vände mig ryggen. Jag vann i Länsrätten men blev mycket sjukare på kuppen. Och från Feministiskt initiativ var det märkligt tyst. Jag skulle ”ligga lågt” sa styrelsen. Den uppslutning jag förväntat runt mig och alla kvinnor med samma problem som jag – uteblev helt. Inte heller Fi vågade. Inte heller detta parti som skulle gå på tvärsen mot alla konventioner – förstod eller tordes. Jag hoppas att viljan fanns – men den hjälpte varken mig eller andra mycket.

Och här står vi idag – snart 3 år senare men samma problematik och värre. ”Småbarnsföräldrar är nästa grupp som går in i väggen” säger sömnforskaren Torbjörn Åkerstedt.

I fredags, den 4 januari, skrev jag följande i min blogg – med anledning av en studie vid Umeå Universitet och Mittuniversitetet – kallad ”Att kombinera familj och arbete – vardagslivets balansakt”:

Forskarna påvisar de uppenbara problem vi har i Sverige med att nå fram till jämställdhet. En jämställdhet som både män och kvinnor säger sig stödja i mycket hög grad. 96 % av svenska folket anser att både män och kvinnor bör ta lika stort ansvar för hem och familj och endast 14 % anser att kvinnan bör skära ned på sin betalda arbetstid för familjens skull.
Trots dessa positiva siffror och den vilja som finns, är en strävan mot jämställdhet smärtsamt, visar forskningen. En smärtsam process för män, kvinnor och familjer som politiker och beslutsfattare i mycket större grad måste förstå allvaret i – om man vill uppnå ett jämställt samhälle – vilket de politiska partierna i Sverige säger sig vara överens om.

Just det – politiker och beslutsfattare måste inse den grundläggande problematiken i vårt samhälle – tempot och tidsbristen – samt frånvaron av jämställdhet!

Kvoterad föräldraförsäkring och 6-timmars arbetsdag! Där är Feministiskt initiativ och jag fortfarande överens.

Vår mysiga lilla stad har bäddats in i mjuk, vacker snö! En så ljuvlig början på 2008! Det lugnar klimatnerverna lite grann på mig i alla fall.
För när det är vinter – så ska det vara vinter!! Inte regn och grådis dagarna i ända!

Jag tror jag delar åsikten med alla snöröjare som kör från bittida till sent med sina plogar! Det blir extra klirr i kassan! Bäst att passa på! Ingen vet hur länge snön ligger kvar.

Själv har jag ännu inte ställt in min mormors gamla cykel.  Jag har kunnat använda den rätt långt in på hösten och vintern. Nu bör den nog i alla fall få vila i förrådet tills vårsolen smyger fram.

En skön Trettondag tillönskar jag er alla!

Läser en mycket intressant debattartikel i Dagens Nyheter idag. En forskargrupp från Mittuniversitetet och Umeå universitet presenterar delar av sitt resultat kring ”Att kombinera familj och arbete – vardagslivets balansakt”. I sin helhet finns undersökningarna i den kommande boken ”Jämställdhetens pris”.

Forskarna påvisar de uppenbara problem vi har i Sverige med att nå fram till jämställdhet. En jämställdhet som både män och kvinnor säger sig stödja i mycket hög grad. 96 % av svenska folket anser att både män och kvinnor bör ta lika stort ansvar för hem och familj och endast 14 % anser att kvinnan bör skära ned på sin betalda arbetstid för familjens skull.
Trots dessa positiva siffror och den vilja som finns, är en strävan mot jämställdhet smärtsamt, visar forskningen. En smärtsam process för män, kvinnor och familjer som politiker och beslutsfattare i mycket större grad måste förstå allvaret i – om man vill uppnå ett jämställt samhälle – vilket de politiska partierna i Sverige säger sig vara överens om.

Jag kan bara gå till mig själv och min familj. Min man och jag var jämställda INNAN vi fick barn. Vi hade lika hög lön och utvecklades i våra jobb. Han lagade maten och såg till att det städades – för han var mycket bättre på det än jag – ett exempel. På skämt sa jag till honom att jag aldrig skulle föda barn om inte han lovade att ta ut hela föräldraledigheten! Han gick med på det.

Men hur gick det? Vad hände? När den lille var född var det ju så gudomligt härligt att vara hemma med honom! Så ljuvligt och så mycket nytt att upptäcka även som ”hemarbetande”. Jag stortrivdes och min man fick 1 månad (!) på sommaren i föräldraledighet!! Jag unnade honom alltså inte del av lyckan och allt det nya! En själviskhet som jag tror att jag delar med många, många mammor och som vi kallar ”genetisk”.

När sen barn nr 2 och 3 föddes var min man fullt uppe i studier på annan ort och det fanns inga valmöjligheter längre. Jag blev den som tog ut all föräldraledighet.

Därmed ledde vägen spikrakt fram mot en utmattningsdepression – vilket jag naturligtvis inte förstod från början.

Nu går jag här hemma – och sköter marktjänsten! För ”någonting ska hon väl ändå göra när hon bara går hemma”. Långtidssjukskriven och arbetslös – med en sjukersättning jag aldrig skulle kunna leva på om jag var ensamstående med mina tre barn.

Jag har barn och jag har syskonbarn – två flickor – som jag aldrig i livet vill ska drabbas som jag och vår familj gjort! Vi försökte, vi trodde vi gjorde rätt, jag uteslöt min man från sin roll som pappa och hemarbetande då möjlighet fanns – och han godtog det hela. Något som jag är säker på händer om och om igen – idag och för evig tid – om vi inte sätter ner foten NU! Och de som måste sätta stopp är just de som forskarna i sin studie visar – ”politiker och makthavare”!

Jämställdhetssträvan ska inte bara vara en läpparnas bekännelse från politikerhåll – som sen skyller på familjerna – män och kvinnor när de inte får puzzlet att gå ihop!

Jämställdhet är det viktigaste just nu för vårt samhälle! För våra barn, för kvinnor, för män, för det stora antalet långtidssjukskrivna utmattade, för alla de som står på gränsen att stupa, för alla de som försörjer det stora antalet sjuka, för vårt yrkeskunnande, för vår samhälleliga utveckling!

Min övertygelse är att en kvoterad föräldraförsäkring måste till. Dessutom bör 6 timmars arbetsdag införas!