Feel in the Blogg

Hallå! 2018 är här!!
Hur har natten varit? Sovit gott?

Sovit någonting över huvud taget?  Baksmällan från helvetet – eller är det chill?

Hur som helst – ÄR DU REDO!!??

Stunden är inne!! 

The moment of truth är här!

Så är du värsta mardrömmen! Eller kanske ägare till en sån här tröja!
Är du en vidrig bitch! En sån som inte är värd att lägga någon energi på alls eftersom karma fixar det!
Kan du räkna dig till det här gänget:

Luuugn nu! Bara lugn!! Du kan andas ut! Bloggaren är en person som väljer att se framåt inte bakåt – och allrahelst när det gäller skitmänniskor som ställt till det för henne. Sådana som pratat skit bakom ryggen, som låtsas vara vän men som baktalar en så fort de får tillfälle. Sådana med dålig karma med så trista liv att de bara måste ondgöra sig över allt och alla för att liksom ha något värde i sina egna tomma ögon.

Till er väljer bloggaren att bara säga: och

Men för dom som ger bloggarens nära och kära ett skitliv är det värre! Där finns bara det här att säga:

Detta gäller dom som behandlar bloggarens barn illa, som gör Älsklings liv till ett helvete och de vänner som far illa på grund av skitmänniskor!

 Men som bloggaren är en vänlig själ så lämnar hon heller inte ut namn på värsta skithögarna – dom vet ofta redan vilka dom är (karma, som sagt).

För att vara rättvis så kommer heller inte de som ska hyllas, hissas och höjas till skyarna att namnges! Dom vet troligen också vilka dom är. Bloggaren är en person som talar om för folk när hon tycker dom gjort något bra, när hon gillar dom eller kanske rent av älskar!

Hemma hos bloggaren finns den här skylten: Som ett litet tips bara…

 Som sagt bloggaren är en snäll typ och vad har hon på tapeten nu då? Jo, det här: Vad har du avlagt för nyårslöfte!?  Bygga muskler, tappa extra kilon – eller vad? Och det kanske viktigaste – tänker du försöka hålla givna löften??

Bloggaren hade denna bild förra året: I år ser nyårslöftet ut så här! Löften och löften – vägledning mera kanske:

Känns det märkligt? Verkar det konstiga ”löften” Ja, det har sina orsaker… Det handlar om att välja rätt väg i livet. Och det är inte alltid så lätt.  Har man då haft lyckan att få lite hjälp på traven så sitter det i! Hjälp att hitta nya vägar och nytt liv!

De som känner bloggaren kan tänka: – Åh nej, nu börjar hon igen… Tjatet om den där fantastiska karln…

Och så är det! För det var en så helt fantastisk händelse i livet – den där sommaren 2015 – som fick sätta ribban för alla nyårslöften därefter.

När en ledsen, sårad, hopplös person plötsligt får en kick i rätt riktning så är det bara just – helt fantastiskt!
”We don’t meet people by accident. They are meant to cross our path for a reason”.  Ja, så är det – det är bloggaren säker på.

Och det där mötet! ”One day someone is going to hug you so tight that all your broken pieces will stick back together.” Precis så var det! Plötsligt började alla sår att läkas – den trasiga själen, det brustna hjärtat. Sorgen försvann liksom de trista grå dagarna.

Bloggaren fick energi igen! Fick kraft och mod! Blev lätt om hjärtat och snar till skratt. Lycklig – helt enkelt.

Så här är det kanske: De där oväntade mötena! Den där osannolika konstellationen! Mötet mellan två som egentligen aldrig skulle ha mötts!

Eller så är det ödet igen… Bloggaren hoppas att det är så som visdomsorden säger. Att det inte bara är bloggaren som fick en totalomvändning av sitt liv till något positivt – utan att det är lite ömsesidigt. Att det spillt över lite på honom också – även om han aldrig pratar känslor. 😉

Och när man är så där nyfrälst av livet, lycklig som få och svävar på moln – så kan man bli lite tjatig och lite larvig.  Då pyntar man hemmet och Facebook med sånt här: Och sånt här… Då lever man liksom uppe bland molnen, dom rosa då förstås! 😀 

Därför blir man också SÅ ARG och SÅ LEDSEN när vissa personer inte fattar! Inte vill förstå! Inte respekterar och inte låter glädjen få finnas. Som är svartsjuka, avundsjuka på ens lycka. Som vill göra allt för att förstöra, svärta ner och göra illa. Till den personen vill bloggaren bara säga:
Ja, för det är synd om sådana personer. Som inte kan gå vidare och släppa taget. Unna någon annan lycka. Den som gör så kommer aldrig att nå lycka och glädje själv.

Bloggaren struntar i dessa små personer.  ”- Jag bestämde mig för att bli lycklig igen!” För vad som än händer i livet – den tid av lycka som varit och som är än  idag – kan aldrig tas ifrån en. Och därför kommer det alltid att vara så här: Den person som så totalt förändrade bloggarens liv kommer FÖR ALLTID ATT FINNAS I HENNES HJÄRTA. Han har för alltid en plats där. Han har gjort avtryck i bloggarens liv. Satt spår, varma och glödande, som aldrig kommer att försvinna.

Och på grund av den illvilliga personen nämnd ovan och för att det kan finnas andra som vill förstöra och förgöra så kan bloggaren naturligtvis inte avslöja den fantastiska mannens namn. Han vet dock om allt det som skrivs. Bloggaren har berättat det för honom många gånger.

OJ! Nu blev det ju väldigt mycket positivt och gulligulligt! Helt rätt! Bloggaren vill känna kärlek och värme – inte hat och ilska.

Vill att det ska smitta av sig på andra!

 För livet är alldeles för kort för att ägna tid åt det där dumma, tråkiga, besvärliga och jobbiga! Så sprid kärlek och få kärlek tillbaka. Var vänlig och du får vänlighet tillbaka. Le mot någon och du får ett leende tillbaka. Älska och du blir älskad.

Tänk på den goda karman!

Måndagen den 1 januari 2018!
Välj rätt väg nu!

Vänta inte! Säg inte att ”det hinner jag göra sen” eller ”kanske nästa gång”
– för det kan också hända att DET DÅ ÄR FÖRSENT!

Egotrippad blogg eller vad!? Men nu är det ju bloggarens blogg så hon väljer vad hon vill. Och hon vill dela med sig av värme och kärlek!  Tacka för det hon fått och får! Men också sprida vidare!

  MER KÄRLEK TILL FOLKET!

SÅ – GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA ÄLSKLINGAR!  VAR RÄDDA OM ER! OCH OM VARANDRA!
PUSS OCH KRAM M M! 😉

Fyra begravningar –

inget bröllop…

Bloggaren talar om tillfällen då släkten möjligen ses. Och då menar bloggaren inte den närmaste familjen utan släkten! Ja, mer än så! Hela surven – fastrar, mostrar, kusiner och kusinbarn!

Begravningar, ja – för chansen att någon i familjen gifter sig numera är inte så stor. Det är sambos och särbos och byten hit och dit som gäller. Och om nu paret skulle sta och gifta sig så är sannolikheten inte särskilt stor att man blir bjuden. Och då menar bloggaren åter igen inte den närmaste familjen utan just de släktingar man har en bit bort, så att säga.

Så det är på begravningar man ses – kanske! För det är heller inte helt säkert att mer avlägsna släktingar än de närmast sörjande dyker upp.

Men ibland sker det. En älskad förälder dör och vid jordfästningen träffar man kusiner och kusinbarn, kanske fastrar och morbröder. Om man har tur – och de där äldre släktingarna fortfarande är i livet.
De där människorna som tillhör ens förflutna, ens barndom. Mostern som var tuff och glad och stod i kiosk. Farbror Tage, en lång och ståtlig polisman, som man såg upp till och som kunde berätta spännande historier.

Barndomsminnen men också länkar till en själv – släkten. Kopplingar till en själv, likheter både till utseende och till sätt. Arvsanlag, drag av varandra. Delar av ens personliga pussel.

 Och när man ses där på begravningen, kramas och tröstar, så händer det att man säger: ”- Tänk att vi bara ses på begravningar – det är för illa!” Och får kanske till svar: ”- Jaa, nu måste vi göra något åt detta! Nu måste vi ses!”

Och man menar det säkert  – då. Sen kommer så mycket annat emellan… Och ju mer tiden går, desto svårare blir det att ta den där kontakten igen.

Istället för att träffas så har vi ju nätet… Mobilen… Att prata i – att surfa med…

I alla lägen… Och när vi kommer hem så kopplar vi upp oss via datorn… Håller koll på varandra och ändå inte. Vi träffas sällan IRL!

 Istället för att vänta till död och begravning för att få träffa din närmaste släkt – gör något konkret och aktivt NU!

 Istället för chattande och surfande – ta personlig kontakt! Bestäm er för att träffas!

Kaffe för två!  Eller flera! Hela släkten!
Gör det väldigt enkelt! Ni ska ses för att ni vill prata, dela minnen, hitta likheter och olikheter, släktdrag!
Inte för att visa upp ett tjusigt hem eller bjuda på trerätters!

Det är populärt att släktforska idag. Leta i gamla kyrkböcker efter anförvanter långt bort i tiden.
Men varför inte börja med släktingarna du knappt känner men som fortfarande är i livet!

Bloggaren gjorde så! Hon har varit på begravningar och även hon har sagt: ”- Vi MÅSTE ses och inte bara vid begravningar!”

Nu var det dags! Bloggaren mötte sin kusin Anders här om veckan! Behöver jag säga att det var lyckat!? Kusinselfien talar väl sitt tydliga språk!
Vi hade så mycket att prata om och vi kom så bra överens. Tyckte lika om mycket och upptäckte egenheter som vi båda delade.

Kan det bero på att vi är släkt kanske…

Så gör som vi! Träffas inte bara när det är sorg och tårar på en kyrkogård!
Bjud in till fika!
Innan det är försent…

Tack Anders! Vi ses snart igen! Och vi kopplar på de övriga också snart
– eller hur!

Nu någonting helt annat!

När bloggaren sökte bilder på nätet dök detta upp: Ha ha ha!

Bloggaren kan ju säga att den man som ställde den frågan inte hade en chans hos henne – vare sig han ville eller inte! Bloggaren skulle nog ha gjort som Vilda Wilma när Felix försökte närma sig! Gett en rak höger! Ha ha ha!

Så där – ny blogg klar. Dags att göra något annat vettigt! Kanske som Tjuren Ferdinand – lukta på blommorna! ÄLSKAR hyacinter!!

Njae, stopp där! Inte riktigt klar än… För nu är det snart dags…Snart är klockan fem i tolv för detta år och 2017 ska summeras!
Vad var bra!? Och vad var fullkomligt öken!?

Det är dags för – YIPPIE!!!

So bevare!! Se upp alla ni där ute! Snart är timmen slagen! Bloggaren kommer att avslöja allt! Alla som gjort henne gott! Och alla som varit riktiga skithögar! Och varför bloggaren anser att dom varit det… Allt ska ut!

Oooh, dags att blir lite orolig då kanske!! Vad kommer den där galna bloggaren att skriva och vad kommer hon inte att skriva…

Ja, det kan ni ju fundera på.Ni har ju några dagar på er. 31 december är det dags:

Hiss! Eller diss!

Tills dess – försök att sköta er!! Puss godingar!

OBS! Ni som är oroliga eller vill gottgöra kan antingen skriva en kommentar – titta högst upp till höger!
ELLER skicka ett mail till bloggarens adjutant på följande adress: linde@telia.com så får vi se vad vi eventuellt kan göra åt saken.

+ Idag blir det två bloggar i en, kanske man kan säga. Men dom hör ihop – väldigt mycket ihop.

Den ena kom först till blogggaren – och sen kom den andra – men nummer två publiceras som nummer ett… Svårt att hänga med? Det ger sig!

Bloggaren kom plötsligt att tänka på sin mamma. Det är väl i och för sig inte speciellt märkligt eftersom mamman var och fortfarande är – väldigt älskad, och saknad.
Men bloggaren kom att tänka på mamman ur ett feministiskt perspektiv. Så här:

Vad blev det av den där lilla tjejen från Regna socken, långt ute på landet i norra Östergötland? Hur gick hennes tankar – och hur kunde tankarna och drömmarna bli verklighet för en liten tös född på 1920-talet i Sverige? Fanns det tankar om att hon skulle bli ”hemmaflicka” och ta hand om sina föräldrar den dagen de inte orkade längre? För någon bror hade hon inte och kvinnor kunde inte ta över lantbruk på den tiden…
Hon tänkte och hon drömde och hon vågade! För en dag efter att ha arbetat några år i Perssons affär, den enda affären i byn, löste hon en enkel biljett till Undersåker i Jämtland. En resa på nästan 70 mil hemifrån.
Hon vågade leva sin dröm! Undersåker byttes så småningom mot Eskilstuna och Västerås där hon jobbade i affär och på kontor och senare avancerade.
Den unga kvinnan var mycket omtyckt och hon berättade en gång att i Undersåker hade hon tre (3!) julgranar att välja på den julen. Alla ville se till att den glada flickan söderifrån fick en underbar jul.

Hur gick det sen? Flicka möter pojke – som ju så ofta sker. Kärlek uppstod och den unga nygifta kvinnan hamnade i Arboga där maken fått jobb.
Och med kärlek följer lika ofta barn. Den unga kvinnan, numera hemmafru, fick en dotter. Bloggaren kom till världen och ett par år senare föddes ett gossebarn.

Allt det där är välbekant för bloggaren men de nya tankar som plötsligt dök upp var: – Hur gick det för den glada, duktiga flickan från Regna som så modigt sökte sig ut i världen? Som gjorde verklighet av sina drömmar, blev så omtyckt, fick många nya vänner och blev en kraft som många företag ville anställa?

Hur kändes det för en så positiv och glad ung kvinna att plötsligt bli ”instängd hemma”, i en ny stad utan jobb och utan vänner? Hon älskade självklart sin man och sina barn. Tyckte om att pyssla där hemma, sköta hushållet, dona i trädgården – men hur gick det med drömmarna?

Blev livet som den lilla flickan från Regna i Östergötland hade hoppats på? Var det så konstigt att hon stundom blev lite ”svag i nerverna” och grät under äppelträdet på gården?

Mamma läste vidare sen på ”gamla dar” och hon älskade att gå i skolan. Hon fick jobb igen, även det på gamla dar, som vakt och receptionist på ett stort företag i Arboga. Man kan nog säga att mamman tog igen lite då.

Mamma! Bloggaren tänker på hennes liv. På hennes intressen, hennes förmågor, hennes positiva och milda sätt som gav henne vänner både bland människor och djur.
Blev hon nöjd med sitt liv? Skulle hon ha velat något annat? Togs den hon var tillvara på bästa sätt? Den där glada flickan från Regna socken i Östergötland…

Generationsselfie – EU-valet 2014. Märkt av sjukdom ville mamman ändå absolut rösta i valet.
Och här – sista gången bloggaren fick lussa för mamman. Blind sitter hon där och ler. Mindre än ett halvår senare är hon borta. Den glada flickan från Regna socken i Östergötland.

 Allt det där tänker bloggaren på. Hur det blev – hur det blir. Hur historien kan upprepa sig eller inte. För henne själv.

Här kommer nästa berättelse – om ”Det dumma jaget och den kloka hjärnan”.

Bloggaren själv – dotter till mamman. En liten flicka –  – växer upp med tankar och drömmar.  Blev det som hon hade tänkt? Lever hon det liv hon drömde om? Vad hade hon egentligen för drömmar och är det kanske så att de har förändrats över tid?

Skolan blev en mardröm trots att hon var intresserad och duktig. Som mobbad törs man till sist inte säga ett ord i klassrummet. Men hon studerade vidare, fick jobb och avancerade.

Hon träffade mannen i sitt liv men blev inte hemmafru utan kombinerade barnafödande med jobb. En omöjlig ekvation som till slut inte gick ihop.   Den älskade mannen lämnade henne för en annan.

Hur gick det sen då? En svår tid. Många sorger och hon började förstå det där med att gråta under äppelträdet som hennes mamma hade gjort ibland.

Men livet har en förmåga att gå vidare – oavsett hur tufft det är. Det kom fler Luciadagar som fick firas utan de älskade föräldrarna. Det kom kraft tillbaka, det kom nytänkande.  Det kom en ring på fingret från barnen istället för vigselringen och hon kunde till och med fira sin nyfunna frihet.

Den kom en annan man in i hennes liv, en som vände upp och ner på allt.

Det visade sig att det fanns glädje och lycka igen.

MEN – inte bara glädje och lycka för evigt – för sådant är inte livet. Det kom upp nya sorger, nya problem, ny oro. Det kom svackor och dalgångar och mörker – igen.

 Det visade sig också att med utbrändhet som ”merit” kvalificerar man sig snabbare för de där svarta stunderna i livet. Hjärnspökena dyker upp!  Obefogade orostankar mal nätterna igenom och ger en ingen ro!

Bloggaren har varit med om det förr, många gånger – och nu igen. Vad gör man? Vad kan man göra??

En morgon efter en natt när det hade malts alldeles särskilt illa och mycket – med helt frånvarande sömn – hände något! Hjärnan tog över! Den goda hjärna tog över från det dumma jaget! D.v.s. bloggaren slutade oroa sig och våndas – för den goda hjärnan hade bestämt att ”- NU FÅR DET VARA NOG! Nu går det inte längre. Den där korkade bruden kör helt slut på sig – så nu går jag in och tar över! ”

Sagt och gjort! Bloggaren kunde inget annat göra än att lyda!

Och det var då hon kom på det! Den rätta taktiken! ATT LYSSNA PÅ KROPPENS SIGNALER!  Kör iväg dom där idiotiska hjärnspökena och följ den kloka hjärnan istället för det korkade jaget!

Låter det förvirrat? Det är det säkert också. Huvudsaken är att bloggaren åter kommit på banan. Att hjärnan åter gått in och sagt ifrån – något som har hänt ett antal gånger, det måste bloggaren erkänna…

Sen hoppas bloggaren förstås kunna fatta lite snabbare nästa gång vad som pågår inombords och därmed se till att stoppa i tid. Men optimist som hon är så tror hon stenhårt på att det blir så!

Sen hoppas bloggaren också att denna historia – eller båda två förstås – kan ge er som läser någonting.  Tänka till, stanna upp, förändra lite. ”Hur blev det? Var är vi? Vart ska vi? Hur gör vi?”
Vill jag ha det som jag har det? Vill jag något annat? LEVA LIVET lite mera – och må bra, bättre, bäst!

På banan igen!!

Slutligen lite vinter, lite jul, lite galen kisse! Kärleksörten blommar på trappan och en liten pensé trotsar Kung Bore! Åsså Vilda Wilma som ska vara med och slå in julklappar! Här sitter hon bara helt lugnt på en kartongpåse på golvet. Men snart ska hon upp och riva bland papper och snören på bordet! Välta en hyacint och sen jaga tejprullen ner inunder bordet!  😀

Var rädda om er och om varandra – och glöm inte något väldigt viktigt: VAR SNÄLL MOT DIG SJÄLV! DET ÄR DU VÄRD!

Bloggen idag tillägnas den glada flickan från Regna socken…