Feel in the Blogg

Hurra – nu fick jägarna skjuta ännu en björn!! Och tänk på alla vargar som skyttarna fått tillstånd att döda för att ”djuren haft ett märkligt beteende”. Vad det märkliga beteendet inneburit har allmänheten inte fått veta…

Oj, en människa blev attackerad av björn i björnens bostadsområde – skogen! Självklart ska den omedelbart dödas! Med den ståndpunkten anser jag att vi inte bör ha några rovdjur alls i Sverige. Det tog inte många timmar innan ett stort antal jägare lyckades fälla ”slagbjörnen” som några tidningar kallar den.Skjut alla rovdjur! Utrota alla björnar och vargar – för att inte tala om alla farliga lodjur!! Sen kan vi fortsätta att rensa ut rävstammen likväl som järven! Ska vi inte ta och skjuta igelkottarna också när dom börjar krypa fram ur sina iden och tänk på alla trista småfåglar som tjattrar i träden så här års! Väck med dom med! Tänk så tyst och lugnt och skönt vi får sen! Bara en massa dumma människor, bilar och high-tech! Det är livet det!

I en av kvällstidningar står följande ”fakta” om den dödade björnen i Dalarna:
”I området där attacken skedde finns uppgifter om att en björn jagats upp ur idet för tidigt av varg. Den uppgiften har inte gått att bekräfta, men det kan förklara varför björnen var aggressiv.” (Otroligt! Är det ett skämt!? Fantastiskt hur man lyckas lägga skulden BÅDE på björn OCH VARG! = min kommentar!)
En annan förklaring är att björnen blev skadskjuten under jakten i höstas. Björnjakt är allt populärare. Det fanns tillstånd att fälla 31 björnar i Dalarna under jakten i höstas och alla fälldes. Den som nu gått till attack kan ha blivit skadad då och därför vara extra aggressiv. (Ja! Det skulle jag kunna tänka mig! Jägare skjuter hejvilt för att lyckas bli en av dom som får fälla en björn! Då kan de pricka vad och var som helst! = min kommentar igen!)

Antingen ska vårt land ha kvar en rovdjursstam – med allt vad det innebär – eller också avlivar vi dom alla! Det går inte med ett mellanting!

Vad JAG tycker bryr sig inte jägarna om, inte heller länsstyrelserna eller Naturvårdsverket! Politikerna lierar sig med jägarna – så där har varken jag eller djuren något att hämta!

Så jag håller tyst. Men det som sker tyst – det sker stort, heter det. DET är en sak som är säker!

Imorse fick jag ett ”beställningsgjobb” via sms… ”Jag vill se fina foton på din blogg” – så stod det ungefär!

Så det var bara att hoppa ur sängen, snabbt på med kläderna och sen ge sig iväg – utan vare sig kaffe eller smörgås! Så här – var så god min vän Britta och övriga läsare:

Så här vackert gnistrar solen i Arbogaån denna onsdagsmorgon i mars.

Krokusarna var nedbäddade i mjuk snö.

Men ur stuprören porlade den smälta snön från taket hoppingivande!

Här har jag just rundat cykelbron och ser in mot Arboga.

Så här vinterlik såg Strandparken ut idag på morgonen!

Wilma ser lika frusen ut som jag kände mig när jag kom hem. Fort in i stugvärmen!
Är Britta nöjd nu?

Kramar till alla!

Idag tog jag en promenad så fort jag vaknat. 1 veckas sen den fruktansvärda tragedin men jag orkade inte tänka på den imorse. Jag behövde luft!

Vädret var grått men det var ändå skönt att promenera. Tankarna fick flyga fritt.

Den där slängda boken låg fortfarande kvar där den legat så länge. En ganska tjock bok, sönderriven. Jag tog upp den: ”Gå sakta, kom tillbaka fort” av David Niven – försättsbladet fanns kvar. ”Gå sakta, kom tillbaka fort” – en mening med många bottnar. Om min promenad, om livet, om vänskap, om en sjuk som försöker bli frisk. Jag la upp boken på kanten av en byggnad.

Gick vidare – såg två annorlunda fåglar i ån – kanske någon sorts doppingar. De var lite rädda av sig, simmade bort när jag promenerade förbi – inte lika modiga som de vanliga änderna.

Det blåste kallt och jag drog kapuschongen tätare omkring huvudet. I Strandparken utmed ån var det ”hundmöte”! 3 mattar med överlyckliga hundar som fick träffa sina artfränder så här på annandag påsk – vilken lycka! Pudeln Märta hälsade som hastigast men sen var det full fart igen med lek.

Gick vidare – fick plötsligt strofen ”Live and let live” i huvudet. Ja, så ska det vara! ”Live and let live” – leva och låta leva. Är det hinduismen som har det som ledstjärna? Eller kanske alla religioner ”låtsas” det men ändå mördar i Guds namn.

Live and let live – så borde det vara, så måste vi leva.

I min trädgård har vintern chockat de vårpigga blommorna.

Se så nedslagna snödropparna är.

Och mitt arrangemang på trappan som varit ”på väg” några veckor:

Men live and let live – alla blommorna kommer igen – livskraft!

Ändå till sist – några tankar från natten som gått.
Så skyddad från alla fasor den 23-åriga mamman är – nedsövd på lasarettet. Ovetande om alla turer, om alla spekulationer, alla tidningsartiklar, all chock och sorg. Slumrande i sin kokong får hon vila tills den dag då hon måste ta in allt det hemska. Tills dess – låt henne sova, läka, orka.

Live and let live

Jag har haft besök från Blåkulla! Den hälsningen vill jag vidarebefordra!

Ha en bra påskhelg båd käringar och gubbar!

Så var då påskafton här – även i Arboga. Eftersom jag har väldigt svårt att önska en ”glad påsk” – vill jag tillägna er alla en fin, lugn och harmonisk påskhelg.

I natt när jag tänkte på allt det hemska som hänt – så kom det över mig en känsla: Detta mord kommer att lösa sig. Mördaren kommer att åka fast.
Det var en stark, intuitiv känsla – kalla det fånigt den som vill – men jag tror på den, vill tro!

Kvällspressen skriver så mycket snaskigt och mängder av information som man inte vet om ens hälften är sant. Läste på en av tidningarnas hemsidor att mamman hade en tuss av mördarens hår i sin hand. Om det ändå vore så! Om hon hade beviset i sin hand! Ett bevis som via DNA-teknik kan spåra mördaren.

För övrigt är det hemskt hur två människors liv, jag två familjers liv, plötsligt blir offentligt! Genom pressen får vi veta ”allt” om förhållanden, svårigheter, glädjeämnen, resor, intressen – allt. Mitt i all sorg för de drabbade måste detta läggas som en extra tung börda ovanpå alltsammans.

Jag vill drömma en dröm. Att ett år förflutit. Att vi firar påsk igen och att mördaren åkt fast för länge sen. Att de drabbade fått hjälp, funnit lite av sinnesro och kommit en bit på väg mot ett nytt, förändrat liv. Att de känner att de har varandra och en mängd kända och okända vänner som tänker på dom.

Tills dess: Hjälp polisen! Tänk intensivt på vad du gjorde i måndags kväll i Arboga, ja under hela måndagen! Såg du något? Var det någon person som verkade obekant och uppförde sig misstänkt? Tänk igenom hela den dagen och försök att minnas ovanliga saker som kan vara viktigt. Minsta lilla händelse kan vara en viktig ledtråd.

Var rädda om er och om varandra!