T\u00e4nk s\u00e5 beroende man blir av bilder! I alla fall jag – och i alla fall n\u00e4r jag skriver blogg. Bilder illustrerar s\u00e5 bra det man vill ha sagt. \u00c4nd\u00e5 b\u00f6rjade jag blogga helt utan foton en g\u00e5ng i tiden. Det gick bra – d\u00e5… Nu har man f\u00e5tt andra pretentioner.<\/p>\n
Eftersom det fortfarande inte fungerar att f\u00f6ra \u00f6ver bilder till bloggen s\u00e5 blir det bara skriftspr\u00e5k.<\/p>\n
Jag hade t\u00e4nkt ber\u00e4tta – med bilder – om en tidig morgonpromenad i Arboga<\/strong>. D\u00e5 jag faktiskt lovade en ok\u00e4nd kvinna jag m\u00f6tte att hon skulle f\u00e5 se bilderna jag tog p\u00e5 min blogg. Men men, det kommer v\u00e4l…<\/p>\n Promenaden gick l\u00e4ngs gator och gr\u00e4nder i centrala Arboga och jag t\u00e4nkte: – S\u00e5 m\u00e5nga fina, gamla hus det finns – och dom beh\u00f6ver inte alls ligga p\u00e5 k\u00e4nda V\u00e4sterl\u00e5nggatan! Efter \u00e5n invid Kungsg\u00e5rden<\/strong> hade n\u00e5gon ”roat” sig med att rycka av rosor. S\u00e5dant f\u00f6rst\u00e5r jag inte! Invid husv\u00e4ggen blommar rosor i alla f\u00e4rger och doften \u00e4r underbar. Varf\u00f6r d\u00e5 bryta av blommorna och kasta?<\/p>\n Jag plockade upp dom och det blev en liten fin bukett. Direkt visste jag vilka som skulle f\u00e5 blommorna. N\u00e5gra som ocks\u00e5 blev uppryckta, avbrutna mitt i sin levnad – Max och Saga<\/strong>. D\u00e4r inne var det s\u00e5 lugnt och stilla men rymden var full av f\u00e5gels\u00e5ng. Det k\u00e4ndes s\u00e5 lyckligt d\u00e4r inne. Som en liten v\u00e4rld f\u00f6r sig. Jag gick till graven som numera ser ut som en vanlig grav. Inte \u00f6verbelamrad av blommor, gosedjur och \u00f6mhetsbetygelser. Som en vanlig grav och \u00e4nd\u00e5 inte. F\u00f6r Max och Sagas grav blir aldrig en vanlig grav. Viloplatsen var s\u00e5 fin och jag skulle g\u00e4rna visa er bilder om jag bara kunde. Som vanligt skenade fantasin iv\u00e4g med mig och pl\u00f6tsligt k\u00e4nde jag n\u00e5gon som knackade mig l\u00e4tt p\u00e5 axeln. Det var Max och han ville inte alls prata om sina nya sm\u00e5systrar eller om lekarna p\u00e5 kyrkog\u00e5rden. Han ville ber\u00e4tta att han \u00e4r stor nu! Hela 7 \u00e5r! Och att han b\u00f6rjar skolan till h\u00f6sten! Ja, livet g\u00e5r vidare och ibland \u00e4r man tacksam \u00f6ver sin fantasifullhet.<\/p>\n Mina tankar g\u00e5r nu till barnens f\u00f6r\u00e4ldrar och l\u00e4nkar H\u00c4R<\/strong><\/a> till Emmas blogg <\/strong>om Max som blivit 7 – och H\u00c4R <\/strong><\/a>till bloggen om Saras 5-\u00e5rsdag.<\/p>\n *** *** ***<\/p>\n
\nSkepparegr\u00e4nd, Dragmansgatan<\/strong> och mitt eget \u00d6stra Nygatan<\/strong> f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra.<\/p>\n
\nS\u00e5 promenaden gick vidare till v\u00e5r vackra kyrkog\u00e5rd mitt i stan.<\/p>\n
\nDet jag saknade dock var fotot p\u00e5 barnen.\u00a0 Men det beh\u00f6vs ju egentligen inte – barnen finns \u00e4nd\u00e5 alltid i mitt minne.<\/p>\n
\nDet gjorde mig glad och snart s\u00e5g jag Sara virvla runt i dans mellan tr\u00e4den. – Jag har fyllt 5!<\/em> skrattade hon.<\/p>\n