\n<\/strong>K\u00e4rlekens lov<\/strong>
\nUr 1 korintierbrevet kap. 13.<\/em><\/p>\n
Om jag talade b\u00e5de m\u00e4nniskors och \u00e4nglars tungom\u00e5l,
\nmen icke hade k\u00e4rlek, s\u00e5 vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.<\/p>\n
Och om jag hade profetians g\u00e5va och visste alla hemligheter och \u00e4gde all kunskap, och om jag hade all tro, s\u00e5 att jag kunde f\u00f6rs\u00e4tta berg,
\nmen icke hade k\u00e4rlek, s\u00e5 vore jag intet.<\/p>\n
Och om jag g\u00e5ve bort allt vad jag \u00e4gde till br\u00f6d \u00e5t de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att br\u00e4nnas upp,
\nmen icke hade k\u00e4rlek, s\u00e5 vore detta mig till intet gagn.<\/p>\n
K\u00e4rleken \u00e4r t\u00e5lig och mild. K\u00e4rleken avundas icke, k\u00e4rleken f\u00f6rh\u00e4ver sig icke, den uppbl\u00e5ses icke. Den gl\u00e4der sig icke \u00f6ver or\u00e4ttf\u00e4rdigheten, men har sin gl\u00e4dje i sanningen. K\u00e4rleken f\u00f6rg\u00e5r aldrig.
\nDen skickar sig icke oh\u00f6viskt, den s\u00f6ker icke sitt, den f\u00f6rt\u00f6rnas icke, den hyser icke agg f\u00f6r en of\u00f6rr\u00e4tts skull.<\/strong><\/p>\n
\nDen f\u00f6rdrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uth\u00e4rdar allting.<\/strong><\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/wp-content\/uploads\/2010\/04\/Hj\u00e4rta-med-ros.jpg\" "\\"Hj\u00e4rta")
<\/a>
\n<\/strong><\/p>\n