{"id":12842,"date":"2010-08-16T07:43:37","date_gmt":"2010-08-16T06:43:37","guid":{"rendered":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/?p=12842"},"modified":"2010-08-16T07:43:37","modified_gmt":"2010-08-16T06:43:37","slug":"sorgen-ar-kvinnornas","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/?p=12842","title":{"rendered":"Sorgen \u00e4r kvinnornas"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a> Ig\u00e5r reste \u00e4ldste sonen tillbaka till det han kallar sitt hem. Jag tycker att ”hemma” f\u00f6r honom \u00e4r h\u00e4r – hos mig. Hans resa innebar slutet p\u00e5 n\u00e4stan en hel veckas samvaro med alla tre barnen. Dagar som varit fantastiska. S\u00e5 mycket k\u00e4rlek och v\u00e4rme, s\u00e5 mycket gemenskap. Idag \u00e4r saknaden s\u00e5 stor och t\u00e5rar grumlar mina \u00f6gon.<\/p>\n

Det f\u00e5r mig att minnas min mormor Edit i Regna<\/strong>. Om somrarna var vi d\u00e4r d\u00e5 jag var barn – hela familjen. Och n\u00e4r h\u00f6sten kom och allt tog slut minns jag hur mormor stod p\u00e5 ladug\u00e5rdsbacken och gr\u00e4t. Torkade sig med blus\u00e4rmen och vinkade medan t\u00e5rarna rann. Morfar Edvin<\/strong> stod lite tafatt bredvid, h\u00f6jde handen till avsked. Vi barn vinkade glatt tillbaka. Tyckte nog det var synd om mormor som var ledsen men t\u00e4nkte inte mer p\u00e5 det sen. Livet gick vidare och f\u00f6r barn g\u00e5r det fort vidare. Man gl\u00f6mmer l\u00e4tt och tar heller kanske inte in inneb\u00f6rden av saker som h\u00e4nder p\u00e5 samma s\u00e4tt som en vuxen.<\/p>\n

N\u00e4r jag s\u00e5g t\u00e5get rulla iv\u00e4g mot Stockholm<\/strong> ig\u00e5r och t\u00e5rarna rann t\u00e4nkte jag p\u00e5 mormor. Samma k\u00e4nsla. Samma gr\u00e5t. T\u00e5rar av saknad och l\u00e4ngtan.<\/p>\n

F\u00f6r mormor innebar nog v\u00e5r avresa s\u00e5 mycket mer. P\u00e5 den tiden fanns det inte samma m\u00f6jligheter att ha kontakt. Mormor och morfar hade lantbruk med mj\u00f6lkkor och de kunde s\u00e4llan eller aldrig vara lediga. De bodde i en liten by i \u00d6sterg\u00f6tland<\/strong> d\u00e4r det inte fanns grannar p\u00e5 n\u00e4ra h\u00e5ll som i stan. Att umg\u00e5s med sina barn och barnbarn m\u00e5ste ha varit n\u00e5got mycket stort och viktigt f\u00f6r mina morf\u00f6r\u00e4ldrar och kanske mest f\u00f6r mormor. Morfar var snickare ocks\u00e5 och for iv\u00e4g med mopeden p\u00e5 olika snickerijobb f\u00f6r att dryga ut kassan. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt fick han mer kontakt med omv\u00e4rlden och nya bekantskaper. Mormor, liksom kvinnor sedan urminnes tider, stannade hemma och tog hand om det som skulle g\u00f6ras d\u00e4r.<\/p>\n

Sorgen kanske \u00e4r mer kvinnornas. Sm\u00e4rtan och saknaden efter sina barn. Kvinnor var i alla fall f\u00f6rr de som mest tog hand om barnen, sk\u00f6tte den sociala biten ut\u00f6ver det. Bj\u00f6d till kalas, tr\u00e4ffade granntanternaoch delade gl\u00e4dje och bekymmer.
\nRent genetiskt tvivlas det p\u00e5 att det finns skillnader mellan m\u00e4n och kvinnor. Dock vill m\u00e5nga g\u00f6ra g\u00e4llande att kvinnors hj\u00e4rnor st\u00e5r f\u00f6r k\u00e4nslom\u00e4ssig\u00a0 omsorg – tr\u00f6st och kramar medan m\u00e4nnen \u00e4r mer sten\u00e5ldersm\u00e4n inriktade p\u00e5 jakt och f\u00f6rsvar – mer materiell omsorg.<\/p>\n

N\u00e4r jag gr\u00e5ter \u00f6ver tiden som tog slut – barnatiden och t\u00e4nker p\u00e5 hur ocks\u00e5 mormor gr\u00e4t s\u00e5 g\u00e5r mina tankar till l\u00e4nder i krig. Hur det ska vara f\u00f6r en mamma att se sin son ge sig iv\u00e4g. Den d\u00e4r pojken hon f\u00f6tt och sett v\u00e4xa upp. Han som hon vet har s\u00e5 m\u00e5nga fina sidor, \u00e4r s\u00e5 k\u00e4nslig f\u00f6r olika saker. Som kanske vill verka tuff och manlig men som f\u00f6r mamma kan visa sin \u00e4ngslan och r\u00e4dsla. Honom m\u00e5ste hon sl\u00e4ppa iv\u00e4g att m\u00f6ta krigets fasor.<\/p>\n

Sorgen \u00e4r kvinnornas. I alla fall k\u00e4nner jag det s\u00e5 idag. Avslutar med en bild av en gr\u00e5tande kvinna i Tjetjenien<\/strong>.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ig\u00e5r reste \u00e4ldste sonen tillbaka till det han kallar sitt hem. Jag tycker att ”hemma” f\u00f6r honom \u00e4r h\u00e4r – hos mig. Hans resa innebar slutet p\u00e5 n\u00e4stan en hel veckas samvaro med alla tre barnen. Dagar som varit fantastiska. S\u00e5 mycket k\u00e4rlek och v\u00e4rme, s\u00e5 mycket gemenskap. Idag \u00e4r saknaden s\u00e5 stor och t\u00e5rar […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[100,101],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/12842"}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=12842"}],"version-history":[{"count":10,"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/12842\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":12854,"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/12842\/revisions\/12854"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=12842"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=12842"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=12842"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}