{"id":1232,"date":"2008-04-25T08:24:43","date_gmt":"2008-04-25T07:24:43","guid":{"rendered":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/?p=1232"},"modified":"2008-04-25T08:31:06","modified_gmt":"2008-04-25T07:31:06","slug":"mardrommar-om-natten-och-i-verkligheten","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/?p=1232","title":{"rendered":"Mardr\u00f6mmar – om natten och i verkligheten"},"content":{"rendered":"

I natt har jag haft mardr\u00f6mmar.<\/a> S\u00e5 hemska att jag gr\u00e4t n\u00e4r jag vaknade.<\/p>\n

Den ena dr\u00f6mmen handlade om ett koncentrationsl\u00e4ger – ”Den \u00f6stra tr\u00e4dg\u00e5rden” – dit utvalda fick komma. En man och jag hade misst\u00e4nkt att n\u00e5got hemskt p\u00e5gick och b\u00f6rjat unders\u00f6ka saken.
\nEn vacker ung kvinna kom till oss och sa att hon blivit utvald. -”Nu kan jag f\u00e5 anv\u00e4nda mina kunskaper och utveckla det jag \u00e4r bra p\u00e5” sa hon och vandrade in i tr\u00e4dg\u00e5rden.
\nMannen och jag visste att detta var ”slutstationen”. I ”Den \u00f6stra tr\u00e4dg\u00e5rden” v\u00e4ntade ingen blomstrande framtid utan misshandel, tortyr och d\u00f6d.
\nVi k\u00e4nde oss maktl\u00f6sa. Hur skulle vi r\u00e4dda kvinnan och alla andra med en h\u00f6gsta \u00f6nskan om att f\u00e5 ta sig till den underbara tr\u00e4dg\u00e5rden?
\nDr\u00f6mmen slutade, jag vaknade och gr\u00e4t. T\u00e4nkte att dr\u00f6mmen kanske handlar om livet. Alla f\u00f6rv\u00e4ntningar, allt hopp – som till slut grusas i den \u00e4ndstation som v\u00e4ntar oss alla.<\/p>\n

I n\u00e4sta dr\u00f6m var jag p\u00e5 safari i en nationalpark. ”Titta!”, sa guiden. Vi kunde se en enorm bj\u00f6rn jaga en ung, finlemmad hind. Hinden skulle inte ha en chans, bj\u00f6rnens j\u00e4ttelabbar var redan ikapp. ”H\u00f6r hindens \u00e5ngestskri”, sa guiden. DET blev f\u00f6r mycket f\u00f6r mig! ”Vad ska jag g\u00f6ra? Vad KAN jag g\u00f6ra”, t\u00e4nkte jag. Jag ville skrika – avbryta d\u00f6dsleken – men s\u00e5 ins\u00e5g jag att utg\u00e5ngen \u00e4nd\u00e5 skulle bli densamma. Bj\u00f6rnen skulle kanske stanna upp ett \u00f6gonblick, hinden vackla omkull s\u00e5rad – f\u00f6r att i n\u00e4sta stund d\u00f6das. Den lilla hinden skulle f\u00f6rmodligen pl\u00e5gas mycket mera om jag ropade till.
\nJag gr\u00e4t \u00e5ter n\u00e4r jag vaknade.<\/p>\n

Dr\u00f6mmarna<\/a> handlar om livet, tror jag. Vanmakten \u00f6ver att inte kunna hj\u00e4lpa till. Inte kunna lindra sm\u00e4rta, hindra olycka och d\u00f6d.
\nMen – det var ju bara en dr\u00f6m…<\/p>\n

*******<\/p>\n

Mardr\u00f6m i verkligheten kan man ocks\u00e5 ha. Jag har en upplevelse som kanske inte kan kallas f\u00f6r mardr\u00f6m – men som \u00e4r v\u00e4ldigt k\u00e4nslosam och som t\u00e4r p\u00e5 mig mycket. Inte lika mycket som f\u00f6rr – men taggen finns d\u00e4r.<\/p>\n

Jag har jobbat v\u00e4ldigt l\u00e4nge – slet h\u00e5rt innan jag stupade i utbr\u00e4ndhet f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. I mitt arbete hade jag en kamrat som ocks\u00e5 blev en n\u00e4ra v\u00e4n. Vi st\u00f6ttade varandra i arbetet, diskuterade problem och taktik, pratade av oss n\u00e4r vi st\u00f6tte p\u00e5 besv\u00e4rliga jobbsituationer, gav varandra r\u00e5d och blev viktiga f\u00f6r varandra. Vi var n\u00e4stan j\u00e4mgamla och kom ocks\u00e5 att bli n\u00e4ra v\u00e4nner \u00e4ven privat. Vi brukade s\u00e4ga att v\u00e5ra m\u00e4n visste mindre om oss – \u00e4n vad vi visste om varandra. Vi jobbade s\u00e5 mycket och s\u00e5 h\u00e5rt – att vardagsproblemen p\u00e5 hemmaplan blev sj\u00e4lvklara att prata om. Vi fanns ju n\u00e4ra varandra ofta – v\u00e5ra m\u00e4n tr\u00e4ffade vi m\u00f6jligen som hastigast en stund vid TV:n innan vi somnade mitt i ett program – av allt h\u00e5rt jobb.<\/p>\n

Denna n\u00e4ra v\u00e4n f\u00f6rsvann n\u00e4r jag blev sjuk. Pl\u00f6tsligt var hon borta. Sj\u00e4lvklart blev det ju s\u00e5 rent bokstavligen – eftersom hon fortsatte att arbeta och jag blev l\u00e5ngtidssjukskriven.
\nMen \u00e4nd\u00e5? Vi hade ju varit varandra s\u00e5 n\u00e4ra. Var fanns den gemenskap som vi haft? Hur kunde den f\u00f6rsvinna n\u00e4stan \u00f6ver en dag? Betydde jag inte mera? Alla tankar vi delat, alla f\u00f6rtroenden vi utbytt, all v\u00e4nskap – bara borta.<\/p>\n

De f\u00f6rsta \u00e5ren tog detta mig mycket, mycket h\u00e5rt. Jag f\u00f6rs\u00f6kte ta kontakt – men det var som en mur hade byggts upp runt henne. Med den obefintliga sj\u00e4lvk\u00e4nsla jag hade – k\u00e4nde jag mig bara pinsam och dum – och gav upp. Vad hade jag att ge henne numera? S\u00e5 l\u00f6jligt av mig att tro att hon hade intresse av mig.
\nJag s\u00f6kte tr\u00f6st och fann bara kallt avvisande.
\nSen insikten att den v\u00e4nskap jag TROTT att vi haft – f\u00f6rmodligen bara var i min fantasi. JAG hade trott att vi var v\u00e4nner – inte hon. Men hur kunde jag l\u00e5tit mig luras s\u00e5 totalt i \u00f6ver 25 \u00e5r?<\/p>\n

Nu har \u00e5ren g\u00e5tt och hon betyder inte n\u00e5gonting f\u00f6r mig mera. Jag har kommit \u00f6ver det. Visst – det finns en liten tagg l\u00e5ngt in i hj\u00e4rtat som svider – men den f\u00e5r vara d\u00e4r, ber\u00f6r mig inte p\u00e5 samma vis l\u00e4ngre.
\nOm hon skulle h\u00f6ra av sig – skulle jag s\u00e4kert bli glad – men hon \u00e4r inte den v\u00e4n jag hade en g\u00e5ng. Kan aldrig bli, tror jag. Hon fanns inte d\u00e4r n\u00e4r jag beh\u00f6vde det som allra mest.<\/p>\n

”And thats what friends are for.”<\/a><\/p>\n

Som Dionne Warwick <\/a>sjunger:<\/p>\n

Keep smiling, keep shining
\nKnowing you can always count on me, for sure
\nThat’s what friends are for
\nFor good times and bad times
\nI’ll be on your side forever more
\nThat’s what friends are for<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I natt har jag haft mardr\u00f6mmar. S\u00e5 hemska att jag gr\u00e4t n\u00e4r jag vaknade. Den ena dr\u00f6mmen handlade om ett koncentrationsl\u00e4ger – ”Den \u00f6stra tr\u00e4dg\u00e5rden” – dit utvalda fick komma. En man och jag hade misst\u00e4nkt att n\u00e5got hemskt p\u00e5gick och b\u00f6rjat unders\u00f6ka saken. En vacker ung kvinna kom till oss och sa att hon […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[100,101],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1232"}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1232"}],"version-history":[{"count":0,"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1232\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1232"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1232"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1232"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}