{"id":10081,"date":"2010-03-21T15:17:15","date_gmt":"2010-03-21T14:17:15","guid":{"rendered":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/?p=10081"},"modified":"2010-03-21T15:26:33","modified_gmt":"2010-03-21T14:26:33","slug":"gott-slut-pa-fantastisk-resa","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/?p=10081","title":{"rendered":"Gott slut p\u00e5 fantastisk resa"},"content":{"rendered":"

Att resa \u00e4r att leva.<\/strong> En resa g\u00f6r man s\u00e5v\u00e4l bokstavligen som inombords. En s\u00e5dan resa har jag gjort under veckan som g\u00e5tt.<\/p>\n

Att resa \u00e4r att uppt\u00e4cka nya saker, andra beteenden, l\u00e4ra k\u00e4nna nya m\u00e4nniskor om man har ett \u00f6ppet sinne. Men man kan ocks\u00e5 l\u00e4ra k\u00e4nna sina egna – familjen – p\u00e5 ett helt annat s\u00e4tt under en resa \u00e4n i den lite mer gr\u00e5 vardagen. Uppt\u00e4cka andra sidor hos varandra, f\u00f6rst\u00e5 lite mera, f\u00e5 lite mer f\u00f6rdragsamhet eller kanske uppskatta mera. Se varandra p\u00e5 nytt s\u00e4tt, innerligare och djupare.<\/p>\n

Ge sig tid. Ge sig sj\u00e4lv tid att leva – och uppleva. Och ge andra tid att f\u00e5 vara sig sj\u00e4lva och blomma ut.<\/p>\n

Allt detta har jag upplevt p\u00e5 min inre och yttre resa och det ger mig lugn och harmoni, styrka att m\u00f6ta vardagen igen.<\/p>\n

Sista kv\u00e4llen \u00e5t vi tillsammans – f\u00f6rst\u00e5s – som alltid. Dotterns tur att v\u00e4lja matst\u00e4lle. Hon valde ”Sailor” <\/strong>f\u00f6r den snygge servit\u00f6ren. Vi valde noggrant bland alla l\u00e4ckerheter – d\u00e4r n\u00e4stan allt blir uts\u00f6kt n\u00e4r vardagen bjuder p\u00e5 blodpudding och fiskpinnar.\u00a0 Skulle vi prova p\u00e5 den maten eller kanske den soppan och skulle vi i s\u00e5 fall orka den d\u00e4r fantastiska efterr\u00e4tten sen? Vitl\u00f6ksbr\u00f6d till f\u00f6rr\u00e4tt? Oj! Nu bj\u00f6d kyparen oss varsin Sangria<\/strong> som vanligt! Vi sk\u00e5lade – vi – tillsammans – f\u00f6r alltid…<\/p>\n

\u00c4ldste sonen offrade sig f\u00f6r mig och valde paella. Menyn ber\u00e4ttade att man m\u00e5ste vara tv\u00e5 f\u00f6r att best\u00e4lla den. Mycket och god mat – sonen blev mer \u00e4n n\u00f6jd. Jag ocks\u00e5 f\u00f6rst\u00e5s.\u00a0 N\u00e4r vi gick fick vi resterna med oss i en l\u00e5da. Vad skulle vi g\u00f6ra av den?\u00a0 Vi skulle ju resa hem tidigt dagen d\u00e4rp\u00e5? ”– Katterna!<\/em>” f\u00f6reslog n\u00e5gon och avs\u00e5g kvarterets m\u00e5nga heml\u00f6sa katter som rotade i soptunnorna utanf\u00f6r hotellkomplexet d\u00e4r vi bodde.
\nEfter att vi kommit tillbaka till v\u00e5r l\u00e4genhet sm\u00f6g sig mellanbarnet ut med l\u00e5dan och st\u00e4llde den invid soptunnan d\u00e4r sn\u00e4lla, svenska och norska pension\u00e4rer som bor m\u00e5nadsvis i San Agustin<\/strong> redan parkerat kartonger med torrfoder och sk\u00e5lar med vatten. Morgonen d\u00e4rp\u00e5 fanns inte det minsta lilla riskorn kvar i l\u00e5dan. Kanariekatterna hade fest p\u00e5 paella den d\u00e4r kv\u00e4llen!<\/p>\n

Vi kn\u00f6t ihop tr\u00e5darna, packade v\u00e5ra v\u00e4skor och enades om att fr\u00e5n och med nu alltid g\u00f6ra en resa tillsammans. Vad som \u00e4n h\u00e4nder ska vi fyra resa bort tillsammans – bara vi – en g\u00e5ng om \u00e5ret. Det beh\u00f6ver inte vara Gran Canaria <\/strong>och inte en hel vecka – det viktigaste \u00e4r att vi \u00e5ter f\u00e5r m\u00f6tas i harmoni utan krav – en bit bort fr\u00e5n vardagslarmet och bekymren. Ett gott slut och ett gott beslut efter en fantastisk resa. Och ett gott slut \u00e4ven f\u00f6r katterna p\u00e5 Calle Las Margaritas<\/strong> i San Agustin!<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n


\n<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Att resa \u00e4r att leva. En resa g\u00f6r man s\u00e5v\u00e4l bokstavligen som inombords. En s\u00e5dan resa har jag gjort under veckan som g\u00e5tt. Att resa \u00e4r att uppt\u00e4cka nya saker, andra beteenden, l\u00e4ra k\u00e4nna nya m\u00e4nniskor om man har ett \u00f6ppet sinne. Men man kan ocks\u00e5 l\u00e4ra k\u00e4nna sina egna – familjen – p\u00e5 ett […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[100,101],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/10081"}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=10081"}],"version-history":[{"count":11,"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/10081\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":10093,"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/10081\/revisions\/10093"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=10081"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=10081"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.filindeblogg.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=10081"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}