Drug preguntas

Om superkraften ADHD! Och om att HATA VINTER!

Allmänt, ASPERGERS och ADHD, Barn och föräldrar, Känslor, Livet, Lokalt, Medicinskt, Samhällsfrågor, SKOLAN, Sverige & Världen, Väder, VIKTIGT! Inga Kommentarer »

Bloggaren vet inte allt om ADHD men hon vet en hel del. Därför blir hon ARG, galet frustrerad och MÅR ILLA när hon läser ”upptäckter” som görs 2018 och som borde ha avklarats för LÄNGE sedan!

Som den här ”nyheten”: ”

Barn med adhd behöver rörelse för att lära

”Barn med adhd som rör sig mycket och har svårt att sitta stilla i klassrummet behöver inte vara omotiverade. Istället måste de röra sig för att klara av svåra arbetsuppgifter.”

D v s det är helt galet fel att lärare skäller, ”tar i örat” och tvingar skolelever att sitta stilla!

Ur artikeln: ”– Barn med adhd behöver röra sig när de använder exekutiva förmågor. Rörelse hjälper dem att vara alerta, säger psykologiprofessor Mark Rapport vid University of Central Florida. ”

Och mer! ”Om barnen missar information som ställer krav på arbetsminne så måste vi anpassa hur man ger information så att de har möjlighet och förutsättningar att ta till sig den, menar Ylva Ginsberg (medicinsk sakkunnig på Socialstyrelsen och adhd-forskare vid Karolinska institutet, bloggarens anm.)

– Det måste på allvar bli ändringar i skolsituationen, för det behövs ju. Det hjälper inte att säga till barn med adhd ”men sitt stilla nu”.

Läs hela artikeln på SVT Nyheter genom att klicka HÄR!
Och artikeln hänvisar sedan till ett inslag ur gårdagens (19/2) Vetenskapens Värld ”Adhd, vad och varför?” Ett mycket intressant avsnitt om det dåliga eller det verkligt bra med att ha ADHD!
SE PROGRAMMET HÄR!! (Finns kvar i 30 dagar!)
 Som komikern Rory Bremner säger i programmet efter att ha fått diagnosen ADHD men också fått prova att ta medicin mot dess effekter: ”- Föredrar jag den uppskruvade paniken eller ett mer kontrollerat kaos?”

Och nej, bloggaren gillar inte inlägg som den om Sara Modigh som utbrister: ”Nej, adhd är inte en superkraft.” i Expressen.

Bloggaren tycker det finns tillräckligt många som pratar illa om ADHD så hon känner för att peppa om ”superkraft”.

För som psykiatern Anders Hansen säger i Vetenskapens Värld – många människor med ADHD är mer energirika, mer kreativa, mer nyfikna och mer drivande än andra. De har bara inte fått blomma ut!
Snacka om superkrafter!

Läs HÄR om ADHD på 1177 och HÄR Riksförbundet Attentions hemsida!

På tal om skolan och dess oförmåga att förstå sina elever – regeringen föreslår nu detta, läser bloggaren i DN: ”Ett estetiskt ämne ska införas i alla nationella program i gymnasieskolan.”
Ur artikeln som du hittar HÄR: ”– Vi tror att estetiska ämnen är bra för utvecklingen på många områden.” BRA DÄR REGERINGEN!!

Sen det här då… Och varför är bloggaren så otroligt uttråkad!? Jo, just det: Snow bored – uttråkad på snö! Och framför allt – UTTRÅKAD PÅ VINTER!!

Hur kul är det här??

och det här…

Och hur mycket roligare är inte det här!! och det här: JO, MYCKET ROLIGARE OCH HÄRLIGARE!!

Så detta gäller nu! Bloggaren känner ett allvarligt och starkt behov av att göra som flyttfåglarna!
 Försvinna från platsen när is och kyla sätter fart nästa gång! Flytta! Ge sig av!

Sjappa för gott kanske!!  Ja, varför inte!? Bort! Långt söderut!

 Slutligen – mer pepp för dig som vill utveckla dina superkrafter ADHD! Klicka HÄR för fem råd från överläkaren i psykiatri Anders Hansen!
Ett av råden är: FÖLJ DIN PASSION!

 

Flykten från Alcatraz! Hade bröderna Anglin och Frank Morris möjligen ADHD??

Allmänt, ASPERGERS och ADHD, Barn och föräldrar, Brott och straff, Film, Historia, Insändare, Lokalt, Nyheter, Pressen - tidningar och media, SKOLAN, Sverige & Världen, VIKTIGT! Inga Kommentarer »

Bloggaren hittar inte bara inspiration ur det egna livets bok eller genom att tjuvläsa andras livsböcker. En hel del kommer från tidningar också – såväl gamla, som nya men även ”nygamla” nyheter – som den här ur Dagens Nyheter, torsdag 25 januari 2018 blir till bloggstoff:

”Brevskrivare: De som rymde från Alcatraz klarade sig – jag är en av dem.”

 

Det handlar om det här: Flykten från Alcatraz! En thriller ur verkligheten som även blivit film med Clint Eastwood i huvudrollen som fången Frank Morris.

Clarence Anglin, hans bror John och Frank Morris flydde i juni 1962 från fängelset Alcatraz och har aldrig återfunnits döda eller vid liv, förrän möjligen nu…

Dagens Nyheter skrev i torsdags om händelsen med anledning av att ett brev blivit känt. Ett brev skrivet 2013 och som börjar så här, citat:
””Mitt namn är John Anglin. Jag rymde från Alcatraz i juni 1962 tillsammans med min bror Clarence och Frank Morris. Jag är 83 år och det är illa ställt med mig, jag har cancer. Ja, vi klarade det den där natten, med nöd och näppe.”

I brevet berättar John Anglin att Frank Morris dog 2008 och Clarence Anglin 2011. Brevet fortsätter:
””Om ni meddelar via tv att jag kommer att få ett löfte om att först sättas i fängelse under högst ett år, och få medicinsk vård, kommer jag att skicka ett nytt brev där jag anger exakt för er var jag befinner mig. Det här är inget skämt.”

Av någon anledning har brevet kommit allmänheten tillkänna först nu, fem år senare. Brevet saknar substans, säger FBI, men det är också känt att flykten anses vara en skam för polisen liksom det faktum att fångarna aldrig har återfunnits.

Redan till julen 1962 ska ett julkort ha kommit till bröderna Anglins mor. ”To Mom, Clarence & John”.
Även senare ska John Anglin ha sänt julkort till sin mor: ”To mother from John Merry Christmas”

Många rykten har florerat. Bland annat att mamma Anglin fick blommor anonymt varje Mors dag fram till sin död. Liksom att bröderna ska ha flytt till Brasilien – vilket det här fotot skulle vara ett bevis på.

Ingen vet med säkerhet vad som hände de tre rymlingarna för snart 56 år sedan. Kanske får vi inte heller veta något mer eftersom brevet som John Anglin ska ha skrivit 2013 publiceras först nu. I brevet står att han är sjuk i cancer och frågan är ju dels om personen verkligen är John Anglin men också om han fortfarande är i livet?

Här en datagjord bild på hur de tre fångarna skulle kunna se ut idag med hjälp av deras gamla foton: Frank Lee Morris längst till vänster, sen Clarence Anglin och hans bror John.

 Men vilka var de tre männen och hur lyckades de fly från det rymningssäkra och ökända Alcatraz?

 Vi börjar med Frank Lee Morris som anses vara snillet bakom den avancerade rymningen. Enligt uppgifter hade han en IQ på 133.
Frank Morris föddes i Washington 1 september 1926. Mamman hette Clara, fadern okänd. Vid 11 års ålder blev Frank Morris föräldralös och spenderade barndomen i olika fosterhem.
Ett av de jobb han hade som ung var att servera mat till fångar i ett fängelse… Morris jobbade också som skomakare och verkstadsmekaniker.  Efter ett antal bankrån och fängelsevistelser hamnade Frank Morris vid 34 års ålder på Alcatraz 1960 – fängelset dit de som ansågs mest kriminella och svårhanterliga hamnade.

John Anglin, född den 2 maj 1930 och Clarence Anglin född den 11 maj 1931.
Bröderna föddes i en familj med 13 barn i Donalsonville, Georgia. Föräldrarna var hårt arbetande jordbruksarbetare. Bröderna hängde alltid ihop och blev skickliga simmare. De brukade imponera på sina syskon genom att simma i Lake Michigan tidigt om våren innan sjön blev isfri.
De började råna på 1950-talet men försökte alltid att begå rånen när butikerna eller bankerna var stängda för att inte skada någon. De använde aldrig vapen. Den enda gång de hade vapen med sig var vid ett bankrån och då var det en leksakspistol.

De häktades 1956 och fick mellan 15 och 20 års fängelsestraff och skickades till Florida State Prison och fördes senare till ett annat fängelse i Georgia. Efter ett stort antal försök att fly transporterades bröderna till Alcatraz, John 1960 och Clarence 1961.

 En fjärde fånge var med att planera rymningen – Allan West, född 1929. Han misslyckades att ta sig ut genom ventilationsgallret i sin cell i tid och blev kvar på Alcatraz. Han avtjänade sitt straff där bara för att strax gripas igen. Allan West dog i fängelse 1978.

Alcatraz så! Så här skriver Wikipedia:

Alcatraz var ett fängelse på stranden Alcatraz Island innanför Golden Gate vid San Francisco

Ön byggdes om till en anläggning för militären i mitten av 1800-talet och blev 1934 ett av världens mest rymningssäkra fängelser på grund av det kalla omgärdande vattnet med starka strömmar.”

Mer från Wikipedia:
”Det finns ändå en grupp fångar som försvann från fängelset och som inte har återfunnits. Då ingen har givit sig till känna och ingen har erkänt sig ha träffat på någon av flyktingarna antas det vanligen att de omkom vid flyktförsöket.
Det normala var att rymmarna antingen sköts eller drunknade i det kalla vattnet.”

 ”I fängelset satt bland andra Al Capone. Fängelset stängdes 1963 eftersom det inte var ekonomiskt försvarbart att hantera eller spekulativt som en följd av rymningarna året innan.
 Fängelset står kvar än idag och kan besökas av turister. Det har också använts vid olika filmer, exempelvis Flykten från Alcatraz, med bland andra Clint Eastwood.
Under de år som Alcatraz var öppet försökte 36 fångar rymma från fängelset. 15 av dessa dog under sina flyktförsök.”

 Flykten då! Hur gick den till!?  Den spektakulära händelsen som inträffade natten till den 11 juni 1962.

Här ses några av de första fångarna på Alcatraz.

Fängelsecellerna såg ut så här:

Så här gick flykten till, citat Wikipedia:
”I över ett år höll de fyra på med förberedelserna, de grävde hål i betongen bakom ventilen i sina celler. De visste att ventilerna ledde ut till en lufttrumma som sedan skulle leda dem ut på taket av cellbyggnaden.
Här ses några av de ”verktyg” de tillverkade och använde:
När de väl hade gjort hålen tillräckligt stora och kommit ut till lufttrumman, anordnade de en liten arbetsplats inne i lufttrumman där de tillbringade varje natt med att göra flytvästar av stulna regnrockar och de gjorde modellhuvuden som skulle likna dem själva.”
”Modellhuvuden tillverkade de genom att blanda betong de hade hackat loss till pulver, såpa, tvål, lim och toalettpapper. Detta blev en smet som de kunde forma till ett ansikte. De samlade hår, inte bara sitt eget utan även andra medfångars hår från fängelsets ”frisersalong”.

”Natten till den 11 juni 1962 var de redo att rymma.  Efter inräkningen kl. 21.30 placerade de tre männen sina modellhuvuden, så kallade Dummy heads, på sina kuddar, kröp ut genom ventilen och fortsatte ut till lufttrumman bakom cellerna.
Frank Morris cell:
Flera av vakterna som hade nattskiftet hade hört ljud på taket men trodde det berodde på den hårda vinden. 
När man väl upptäckte att deras celler stod tomma var Frank Morris och bröderna Anglin långt borta.” 
Snopet är väl bara förnamnet! 

Dagen efter rymningen. Flotten, byggd av regnrockar som blåstes upp med en pump gjord av ett musikinstrument, hittades så småningom.

Det är snart 56 år sedan flykten från Alcatraz och nu har alltså ett brev presenterats som kan vara skrivet 2013 av John Anglin. Läs mera HÄR i Washington Post, HÄR i The Sun där också bilden finns på John Anglins brorsbarn vid ett besök på Alcatraz i nutid  – och HÄR i svenska Dagens Nyheter.

Det har förstås spekulerats tidigare och HÄR finns ett reportage i The Daily Mail från 2012 på 50-årsdagen efter flykten. Systrarna Anglin – Mearl och Marie – intervjuas.

Hur som helst – en fantastisk historia är det – oavsett! Bloggaren har redan beställt filmen med Clint Eastwood! Den ska tittas på nästa vecka!

   

 

HÄR finns information om Alcatraz på Wikipedia. Om Frank Lee Morris – HÄR – på Genis hemsida. Om såväl Frank Morris som bröderna Anglin – klicka HÄRWikipedia. Och HÄR finns webbsidan AH Alcatraz History – ”Where the voices of Alcatraz come to life…”

Bloggaren kommer nu osökt in på en insändare i DN igår, 26/1, med rubriken ”Mitt barnbarn fick en diagnos – men ingen plats på lämplig skola”.

Citat ur insändaren: ”Mitt barnbarn har genomgått en BUP-utredning (barn- och ungdomspsykiatrin) där det framkom att han har den neurologiska funktionsnedsättningen asperger/autismspektrumstörning och att han även är särskilt begåvad.

Han är en glad och positiv unge som är intresserad av det mesta. Han läser, skriver, räknar och älskar att rita. Han har lätt för att uttrycka sig och massor av fantasi. Hans begränsningar visar sig i det sociala samspelet, främst tillsammans med andra barn. Han har ett starkt jag-perspektiv. Det blir konflikter.”

En liten pojke vill gå i skolan – men det finns ingen skola för honom trots att alla skolor i Sverige är skyldiga att erbjuda stöd till elever med särskilda behov.
Insändare säger så här mot slutet, citat:
”Att vara särskilt begåvad är en gåva, men inte alltid en positiv gåva i skolans värld.
Det finns en risk att man inte får utmaningar vilket kan leda till bristande studieteknik eller att det blir svårt att ta motgångar. Och om man blir uttråkad kan det leda till koncentrationssvårigheter och kanske ett störande beteende.”

SÅ bloggaren känner igen allt detta! Hur hon själv kämpade för skolor som inte fanns! För hjälp som inte gick att få! För att försöka få lärare, rektorer och politiker att förstå det som de aldrig förstod! OCH – det är 20 år sen!! Läget ser alltså precis likadant ut idag 2018 – som 1998! Det kallar bloggaren en SKANDAL och en KATASTROF!

OCH kommer genast att tänka på en annan familj…  och några andra intelligenta killar som hamnade på sidan om… John och Clarence Anglin. Oskiljaktiga som små – och senare på sin väg mot Alcatraz…

Clarence 13 år
– och här som fängelsekund.

Och Frank Morris med sin höga IQ… Dom här killarna är födda för 80-90 år sedan i USA. Men hur står det till hos oss här i Sverige idag 2018!?
Hur många intelligenta, fina killar med ”myror i brallan”, som ”bara bråkar” och som ”aldrig hör vad läraren säger” ska få en chans till ett bra liv!?
Hur många ska hitta jobb och försörjning – och hur många ska göra ”karriär” inom kriminalitet?
Intelligenta hjärnor behövs för smarta rån och för sensationella flyktförsök från rymningssäkra fängelser…

HÄR finns sidan Anglinbrothers Museum.

HÄR kan ni läsa Mia Johnssons insändare i DN!


 

Livet är som en tjock, härlig bok! Kapitlet idag handlar om illvilliga kvinnor!

Barn och föräldrar, Föräldraskap, Feminism och jämställdhet, Glasblåsargården i Arboga, Känslor, Kärlek, Livet, Lokalt, LYCKA, Relationer, Svartsjuka och sjuk av avund, Sverige & Världen Inga Kommentarer »

 Bloggaren tycker att livet är som en tjock, härlig bok att bläddra i.

Men boken innehåller inte bara trevliga avsnitt. En del kan vara hemska och sorgsna också. Bloggaren bläddrar gärna i sin egen bok men sneglar också i andras. Får låna böcker ibland men tjuvläser också lite när hon kommer åt.
Avsnitt i böckerna kan bli till bloggar – för genom livet får bloggaren inspiration och att skriva det gillar hon!

I dessa Metoo-tider talas det om kvinnor som blivit dåligt, sämre, sämst behandlade av män och det motsatta är det inte riktigt läge att prata om. För vissa kvinnor är det aldrig någonsin läge att berätta om män som blir dåligt behandlade av kvinnor. Det finns liksom inte i deras värld.
Bloggaren tar gärna upp sådant – också. Om män och hur deras värld kan vara – och har faktiskt fått kommentarer då från kvinnor som undrar: – Hatar du kvinnor!?
SÅ svårt kan det alltså vara. SÅ svart och vitt. SÅ svårt att komma vidare mot jämställdhet och lika värde.

Nu kommer det!  Olyckliga män som behandlas illa av kvinnor!

Bloggaren har faktiskt råkat på en hel del sådana olyckliga män. Nu är bloggaren inte en taskig och orättvis typ som bara lyssnar på den ena parten och även om hon inte alls ”hatar kvinnor” så är det en hel del kvinnor som gör henne störtförbannad när hon tagit in hela bilden s.a.s.!

Det är ju så här också att den där otrevliga unga kvinnan som mannen råkar dejta –– kan komma att bli en sådan här om det vill sig (illa)…

En bitchmamma – mamma till mannens avkomlingar. D.v.s. han är fast vid henne vare sig han vill eller inte under tiden: Tiden från barnets födelse tills dess barnet är myndigt.

Och DÅ kommer vi faktiskt in på något som ÄR mannens fel och därmed också hans förbannade skyldighet! Nämligen att se till att knäppa igen gylfen! Det vill säga inte vifta med snorren i tid och otid! För då kan man skjuta fel och bli en väldigt ledsen snorre så småningom!

Tänk så här:
och så här: Tänk på att hålla igen gylfen! Och vill du stoppa det här gänget: Så skaffa lite ”kläder” till snorren!

Tänk på allt detta – FÖRE – och se upp när du skjuter!
 

Har du nu gjort bort dig och skjutit fel och fått 18 års straffarbete –

– så försök att lära av misstaget!

– Jaha, och vad kan det då vara som gör dessa mäns liv till ett helvete?? Vad gör dessa kvinnor som är så förfärligt?? Så kan det kanske låta ute i stugorna nu när bloggen scrollas igenom.
Bloggarens svar blir då bland annat följande beteenden:
Svartsjuka! (”- Får inte jag honom så ska ingen annan få honom heller!”)
Hota med barnen! (Också där kan svartsjukan komma in. ”- Gör du inte som JAG vill så får barnen inte besöka dig…”.)
Girighet! (Att försöka suga åt sig så mycket pengar som möjligt).

Till allt detta kommer ”allmänt skitsnack” – d.v.s. prata illa om mannen. Hota med socialtjänsten. Hot om att skaffa ensam om vårdnad om barnen o.s.v.
Som ytterligare lök på laxen kommer feminism i dess mer inkonsekventa form och drevet Metoo – där en man aldrig någonsin kan göra rätt hur han än försöker.

Så vad ni än gör! Tänk på detta:

”Din bästa lärare är ditt senaste misstag”!

För så här är det: ”Misstag har makten att göra om dig till någon bättre än du var tidigare”.

Dessvärre är det så här också… ”Du måste lära av misstagen. Men om du gör om samma misstag hela tiden så lider du av en inlärningssvårighet som kallas DUMHET”

Nu lite mer att tänka på!

Mer, mer viktigt för män som vill bli lyckliga!

GODA KVINNOR! VAR RÄDDA OM DOM!!
ALLA MÄN BORDE HA EN GOD KVINNA!

 

Så där ja, nu tar vi och stänger den där boken för idag! Vi tar och visar lite foton istället. Från tiden före snöfallet nu senast! Det var vackert då också – på ett frostigt vis.

Och är det nu så att du bara skjuter fel och skjuter dig själv i foten till slut – så ge upp och lev ensam! Det är inte alls tokigt!

Du väljer allting själv inklusive middagen du ska äta!  Inget bråk, inget tjafs, inga ”angry bitches” som stör. Sen är det ju inte fel att du ändå har en liten vän i viken så att säga.

Men se upp! Välj med förstånd!

 

Var rädda om er och om kärleken!

 

 

 

Berättelserna om ”Den glada flickan från Regna socken” och ”Det dumma jaget och den kloka hjärnan!”

Allmänt, Barn och föräldrar, Blommor och blad, Bröderna katt och Vilda Wilma, Feminism och jämställdhet, Känslor, Livet, Lokalt, Personliga foton, Personligt!, Stress och utbrändhet, Sverige & Världen, Tankar och funderingar... Inga Kommentarer »

+ Idag blir det två bloggar i en, kanske man kan säga. Men dom hör ihop – väldigt mycket ihop.

Den ena kom först till blogggaren – och sen kom den andra – men nummer två publiceras som nummer ett… Svårt att hänga med? Det ger sig!

Bloggaren kom plötsligt att tänka på sin mamma. Det är väl i och för sig inte speciellt märkligt eftersom mamman var och fortfarande är – väldigt älskad, och saknad.
Men bloggaren kom att tänka på mamman ur ett feministiskt perspektiv. Så här:

Vad blev det av den där lilla tjejen från Regna socken, långt ute på landet i norra Östergötland? Hur gick hennes tankar – och hur kunde tankarna och drömmarna bli verklighet för en liten tös född på 1920-talet i Sverige? Fanns det tankar om att hon skulle bli ”hemmaflicka” och ta hand om sina föräldrar den dagen de inte orkade längre? För någon bror hade hon inte och kvinnor kunde inte ta över lantbruk på den tiden…
Hon tänkte och hon drömde och hon vågade! För en dag efter att ha arbetat några år i Perssons affär, den enda affären i byn, löste hon en enkel biljett till Undersåker i Jämtland. En resa på nästan 70 mil hemifrån.
Hon vågade leva sin dröm! Undersåker byttes så småningom mot Eskilstuna och Västerås där hon jobbade i affär och på kontor och senare avancerade.
Den unga kvinnan var mycket omtyckt och hon berättade en gång att i Undersåker hade hon tre (3!) julgranar att välja på den julen. Alla ville se till att den glada flickan söderifrån fick en underbar jul.

Hur gick det sen? Flicka möter pojke – som ju så ofta sker. Kärlek uppstod och den unga nygifta kvinnan hamnade i Arboga där maken fått jobb.
Och med kärlek följer lika ofta barn. Den unga kvinnan, numera hemmafru, fick en dotter. Bloggaren kom till världen och ett par år senare föddes ett gossebarn.

Allt det där är välbekant för bloggaren men de nya tankar som plötsligt dök upp var: – Hur gick det för den glada, duktiga flickan från Regna som så modigt sökte sig ut i världen? Som gjorde verklighet av sina drömmar, blev så omtyckt, fick många nya vänner och blev en kraft som många företag ville anställa?

Hur kändes det för en så positiv och glad ung kvinna att plötsligt bli ”instängd hemma”, i en ny stad utan jobb och utan vänner? Hon älskade självklart sin man och sina barn. Tyckte om att pyssla där hemma, sköta hushållet, dona i trädgården – men hur gick det med drömmarna?

Blev livet som den lilla flickan från Regna i Östergötland hade hoppats på? Var det så konstigt att hon stundom blev lite ”svag i nerverna” och grät under äppelträdet på gården?

Mamma läste vidare sen på ”gamla dar” och hon älskade att gå i skolan. Hon fick jobb igen, även det på gamla dar, som vakt och receptionist på ett stort företag i Arboga. Man kan nog säga att mamman tog igen lite då.

Mamma! Bloggaren tänker på hennes liv. På hennes intressen, hennes förmågor, hennes positiva och milda sätt som gav henne vänner både bland människor och djur.
Blev hon nöjd med sitt liv? Skulle hon ha velat något annat? Togs den hon var tillvara på bästa sätt? Den där glada flickan från Regna socken i Östergötland…

Generationsselfie – EU-valet 2014. Märkt av sjukdom ville mamman ändå absolut rösta i valet.
Och här – sista gången bloggaren fick lussa för mamman. Blind sitter hon där och ler. Mindre än ett halvår senare är hon borta. Den glada flickan från Regna socken i Östergötland.

 Allt det där tänker bloggaren på. Hur det blev – hur det blir. Hur historien kan upprepa sig eller inte. För henne själv.

Här kommer nästa berättelse – om ”Det dumma jaget och den kloka hjärnan”.

Bloggaren själv – dotter till mamman. En liten flicka –  – växer upp med tankar och drömmar.  Blev det som hon hade tänkt? Lever hon det liv hon drömde om? Vad hade hon egentligen för drömmar och är det kanske så att de har förändrats över tid?

Skolan blev en mardröm trots att hon var intresserad och duktig. Som mobbad törs man till sist inte säga ett ord i klassrummet. Men hon studerade vidare, fick jobb och avancerade.

Hon träffade mannen i sitt liv men blev inte hemmafru utan kombinerade barnafödande med jobb. En omöjlig ekvation som till slut inte gick ihop.   Den älskade mannen lämnade henne för en annan.

Hur gick det sen då? En svår tid. Många sorger och hon började förstå det där med att gråta under äppelträdet som hennes mamma hade gjort ibland.

Men livet har en förmåga att gå vidare – oavsett hur tufft det är. Det kom fler Luciadagar som fick firas utan de älskade föräldrarna. Det kom kraft tillbaka, det kom nytänkande.  Det kom en ring på fingret från barnen istället för vigselringen och hon kunde till och med fira sin nyfunna frihet.

Den kom en annan man in i hennes liv, en som vände upp och ner på allt.

Det visade sig att det fanns glädje och lycka igen.

MEN – inte bara glädje och lycka för evigt – för sådant är inte livet. Det kom upp nya sorger, nya problem, ny oro. Det kom svackor och dalgångar och mörker – igen.

 Det visade sig också att med utbrändhet som ”merit” kvalificerar man sig snabbare för de där svarta stunderna i livet. Hjärnspökena dyker upp!  Obefogade orostankar mal nätterna igenom och ger en ingen ro!

Bloggaren har varit med om det förr, många gånger – och nu igen. Vad gör man? Vad kan man göra??

En morgon efter en natt när det hade malts alldeles särskilt illa och mycket – med helt frånvarande sömn – hände något! Hjärnan tog över! Den goda hjärna tog över från det dumma jaget! D.v.s. bloggaren slutade oroa sig och våndas – för den goda hjärnan hade bestämt att ”- NU FÅR DET VARA NOG! Nu går det inte längre. Den där korkade bruden kör helt slut på sig – så nu går jag in och tar över! ”

Sagt och gjort! Bloggaren kunde inget annat göra än att lyda!

Och det var då hon kom på det! Den rätta taktiken! ATT LYSSNA PÅ KROPPENS SIGNALER!  Kör iväg dom där idiotiska hjärnspökena och följ den kloka hjärnan istället för det korkade jaget!

Låter det förvirrat? Det är det säkert också. Huvudsaken är att bloggaren åter kommit på banan. Att hjärnan åter gått in och sagt ifrån – något som har hänt ett antal gånger, det måste bloggaren erkänna…

Sen hoppas bloggaren förstås kunna fatta lite snabbare nästa gång vad som pågår inombords och därmed se till att stoppa i tid. Men optimist som hon är så tror hon stenhårt på att det blir så!

Sen hoppas bloggaren också att denna historia – eller båda två förstås – kan ge er som läser någonting.  Tänka till, stanna upp, förändra lite. ”Hur blev det? Var är vi? Vart ska vi? Hur gör vi?”
Vill jag ha det som jag har det? Vill jag något annat? LEVA LIVET lite mera – och må bra, bättre, bäst!

På banan igen!!

Slutligen lite vinter, lite jul, lite galen kisse! Kärleksörten blommar på trappan och en liten pensé trotsar Kung Bore! Åsså Vilda Wilma som ska vara med och slå in julklappar! Här sitter hon bara helt lugnt på en kartongpåse på golvet. Men snart ska hon upp och riva bland papper och snören på bordet! Välta en hyacint och sen jaga tejprullen ner inunder bordet!  😀

Var rädda om er och om varandra – och glöm inte något väldigt viktigt: VAR SNÄLL MOT DIG SJÄLV! DET ÄR DU VÄRD!

Bloggen idag tillägnas den glada flickan från Regna socken…

 

 

 

Familjedraman – she too… Om bitchar!

Barn och föräldrar, Föräldraskap, Känslor, Kärlek, Livet, Lokalt, Personliga foton, Personligt!, Relationer, Stalking, Svartsjuka och sjuk av avund, Sverige & Världen, Tankar och funderingar... Inga Kommentarer »

Det är mycket nu om män! Metoo handlar inte om dig eller mig utan om MÄN.
Men historien är som bekant varken svart eller vit. Det finns inte en grupp människor som är helt igenom goda och en annan som är fullständigt värdelöst förkastliga.

Bloggen idag handlar om bitches – som på svenska kan översättas med satmaror! Kvinnor – bara kvinnor – som ställer till ett elände för såväl män, andra kvinnor, som barn och familjer.
Det kan handla om avundsjuka, svartsjuka, dåligt självförtroende eller ren allmän jävelskap.

Har du träffat på någon satmara!? Bloggaren har! Flera stycken, flera gånger under årens lopp.

Satmaror som ser till att du får dålig kontakt med dina föräldrar och deras släkt. Som gör att man först på äldre dar, när den delen av släkten kanske är borta, kommer på vad man mist.
 Och kommer på  att det var skvaller och förtal som orsakade förlusten för dig – inte du själv. Du drabbades som liten av dessa satmaror. Det förstörde en del av ditt liv, ingenting du kan göra något åt idag…

Och historien upprepar sig… Bloggaren vet flera satmaror i nutid som pratar illa om sina före detta män och än värre om männens föräldrar – exsvärmor och exsvärfar. Och varför detta skitsnackande?? Ja, säg det. Det kan förmodligen handla om bitterhet och svartsjuka, svårigheter att komma över en separation o.s.v.

Värst är det när barn drabbas! När en skilsmässa går ut över barnen.  En skilsmässa kan vara svår för barn ändå och att göra den ännu värre genom att agera satmara gentemot sin exman, barnens pappa är helt förkastligt.

Det finns mer raffinerade sätt dessa satmaror kan ta till. Inte bara prata illa om barnens far utan också förvägra barnen att träffa sin pappa.
Och då försöker satmaran lura omgivningen med att säga att hon ”skyddar” barnen från exmannens nya liv – när det i själva verket handlar om svår, galen svartsjuka.
Men det kommer att slå tillbaka när barnen blir äldre och förstår. Barnen är en del av sin far…

Det finns satmaror som försöker styra vilka barnen får träffa när de är hos pappan. Som ser till att begränsa tillvaron så starkt för barnen att i deras liv får det bara finnas mamma och hennes bekanta.
Alla andra, det vill säga alla exmannens vänner,  ska jagas bort som ”farliga” eller ”otrevliga” – människor som inte vill något gott. Att exmannen skulle få träffa någon ny kvinna är totalt uteslutet.
Gör inte mannen som satmaran säger så hotar hon med barnen. Går han inte med på hennes krav får han aldrig mera träffa sina barn! Hot och hat.

Barnen blir förlorarna – förutom mannen då vars värld krymper. Livet blir en kamp, en plåga.

En bitch kan vara en dramaqueen också – en som försöker gråta sig till allting och ställa till scener för att framställa sig själv som offer.

Bloggaren känner till män vars fruar tvingat männen att gå till psykolog på grund av dessa mäns ”grundlösa svartsjuka”.  Under samtalsterapin sen har det framkommit att männen sannerligen haft all anledning att vara svartsjuka…  Männen framstod som idioter och det tisslades och tasslades bland dem som hade ”provat” henne…

Det slutade ofta med att bitchen fick mannen att gå i koppel, göra som hon ville, tills den dagen kom då hon lämnade honom för en av de andra…

 Bloggaren har drabbats. Både av den stora kärleken – – och av förlusten när otrohet och lögner var ett faktum…
 Det var svåra år och ”den andra kvinnan” tog till alla ”trick in the book” för att få det hon ville ha. En satmara – det också. Precis som förmodligen bloggaren också kallats emellanåt. Ingen är felfri.

Sakta tog bloggaren sig igenom dessa år. Hon hade aldrig en tanke på att försöka få mannen tillbaka. Det som var gjort var gjort och hon gick vidare, ensam.
Hon följde de här reglerna: Något som alla som upplevt en skilsmässa borde göra. Acceptera och gå vidare. Lämna exmannen ifred och fatta att det faktiskt går att bli lycklig utan honom. Har du ingen självkänsla så försök att skaffa det!  Och det gör du INTE genom att ständigt stalka exet och inbilla dig att du ska få tillbaka honom.

Alla generationer har satmaror. Med satmaror följer sorg och bedrövelse. Att vara en bitch och förstöra genererar ingenting gott! Varken för dem hon drabbar eller för sin egen del. Att bete sig bitchigt ger dåligt rykte. Folk tycker inte om en bitch och vill helst inte ha med sådana att göra.  Ju mer bitchig desto färre vänner och mer osäkerhet och dåligt självförtroende väntar denna trista kvinna.

Att bete sig illa kan förstöra väldigt mycket. Medföra avslutad vänskap, dålig stämning på jobbet, splittring av familjer, utanförskap och ensamhet.
Bloggaren skulle önska att kvinnor tänkte till lite – FÖRE – innan de går till handling, till attack eller systematiskt börjar förstöra för andra – innan de blir en satmara och bitch.
Det finns så mycket sorger och bedrövelser ändå här i världen. Stoppa de elaka orden innan de hoppar ur munnen. Tänk i andra banor istället för i dina ingrodda, elaka. Visa kärlek och du får kärlek tillbaka.

Man lär så länge man lever, heter det. Men då gäller det också att ta lärdom av det upplevda.

Här är några fler bra bilder som säger en hel del!

Skvallra inte! Snacka inte en massa skit om folk! Gäller ung som gammal. Att snacka en massa smörja och förtala andra är totalt värdelöst. Du gör andra illa och blir själv ansedd som en riktigt hemsk bitch!

Behandla dina barn med respekt! Använd inte dina barn i kriget mot ditt ex!
Barn ska förstås behandla sina föräldrar respektfullt också. ”What goes around comes around”, säger man, och tänk på det vad gäller dina barn. En dag får du tillbaka det du sått… Låt det bara vara goda och bra saker då.

Du kvinna som blir lämnad av din man – bli aldrig en bitch!

Separationen skedde av en orsak.  Vilken vet bara vi själva. Det är kanske inte bara av en orsak utan flera.

Bloggaren blev lämnad och vet att det inte är bra att stalka!  Glöm honom och svartsjukan!  Eller lite beskedligare uttryckt, inte så bitchigt: 

För så här är det: och så här:

Tänk på att ett uppbrott, att bli lämnad, kan föra något väldigt gott med sig så småningom!

Bloggaren mådde riktigt dåligt när hon blev lämnad. Pratade nog en del illa om ”den nya” – men kände sig aldrig underlägsen. Erkände för sig själv att hon nog varit delaktig också i det som kom att bli en separation.
Hon accepterade och gick vidare. Upptäckte att dörren stod öppen för någonting nytt! Träffade någon som gjorde henne lycklig igen.   Gav henne livet tillbaka –
ja, faktiskt.

Så var inte en bitch!   Förstör inte för andra! Förstör inte som den svärmor eller svägerska du är! Förstör inte som arbetskamrat eller ”vän”! Förstör inte som mamma för dina barn nu och i framtiden! Förstör inte som vare sig fru eller exfru!
Förstör framför allt inte för dig själv!

There is more to come!! Unna dig en ny framtid utan bitchighet!

 Lite annat också denna 1 december! Lite roligare saker, inte så tunga och jobbiga. Det var ju dags att vända blad imorse – från november till december! Och bloggaren har många almanackor…

En som stöder katthemmet Huskatten i Västerås!
En för att hon gillar katter rent allmänt!
En för favoritplatsen i England! Och till och med egentillverkade almanackor! 🙂 Det finns några till…men det räcker så här! 🙂

Bloggaren blev sen sugen på att sätta igång med julpyntandet nu när 1:a Advent står för dörren.
Inspiration fick hon genom Lotta – som hur gullig som helst gav bloggaren denna söta lilla tomte när de möttes på stan här om dagen! TACK LOTTA!
Så nu har några av julsakerna plockats fram och det under passande musik! 🙂 Saffransbullar har bakats också!

Sen var det ju dags för adventskalendrarna!! Bloggaren har tre!

Scouternas adventskalender gillas allra mest – för luckorna är inte bara utstansade rakt av utan sitter där dom ska, så att säga. Första luckan är den bruna tunnan lite till höger i mitten.

Ja, nu är december månad här och mycket roligt väntar – kan man hoppas… Tänk då på det som skrivits högre upp. She too – kan vara en bitch!

Bloggaren mår bra numera


Psst! Kom ihåg:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Premium Wordpress Themes by Natty WP. Web Hosting
Images by our golf tips desEXign.