Drug preguntas

Tills döden skiljer oss åt…

ARBOGA, Barn och föräldrar, Familj och släkt, Föräldraskap, Glasblåsargården i Arboga, Känslor, Kärlek, Lokalt, Natur, Personligt!, Relationer, Sverige & Världen, Tankar och funderingar..., Tro Hopp Kärlek Inga Kommentarer »

”Tills döden skiljer oss åt…”

 De orden kom bloggaren att tänka på imorse. ”Tills döden skiljer oss åt” – det var viktiga ord för bloggarens barn en gång. Viktiga ord, ett löfte, ett avtal – gjort av kärlek.
Avtal kan väl inte brytas? Och därmed självklart inte ges till någon annan innan avtalet lösts upp genom döden. Så tänkte barnen.

Därför hade bloggarens barn så svårt att förstå och acceptera skilsmässan för många år sedan. För man bryter inte löften. Man håller ett avtal. Särskilt om det gjorts i kärlekens namn.

Hur tänker andra? Hur känner andra barn när mamma och pappa vill separera?
”- Folk lämnar varandra alldeles för lätt numera”, sa Ken när vi pratade här om dagen.
 Är löften ingenting att ge?
Är det OK att bryta ett avtal? 
Rent allmänt också?  Eller är det bara löften gjorda genom kärlek som får brytas?

 Så här säger man vid en kyrklig vigsel!

Jag, NN,
tar dig, NN,
nu till min hustru
att dela glädje och sorg med dig
och vara dig trogen
tills döden skiljer oss åt

 Och de här visdomsorden kan prästen uttala under vigseln:

Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet. Överträffa varandra i ömsesidig aktning. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. (Rom:9-10, 15)

Bär varandras bördor. (Gal 6:2)

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
(1 Kor 13:4-7, 13)

Vid en borgerlig vigsel kan talet från vigselförrättaren låta så här:

”Ni vill ingå äktenskap med varandra. Äktenskapet bygger på kärlek och tillit. Genom att ingå äktenskap lovar ni att respektera och stötta varandra. Som makar är ni två självständiga individer som kan hämta styrka ur er gemenskap. Eftersom ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra, frågar jag: Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man att älska henne/honom i nöd och lust?
(Svar: Ja.)
Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man att älska henne/honom i nöd och lust?
(Svar: Ja.)
(Paret kan växla ringar.)
Jag förklarar er nu för äkta makar.
När ni nu går ut i livet och åter till vardagen så minns den vilja till gemenskap, den kärlek till varandra och den aktning för varandra som ni känt i denna stund och som lett er hit.”
(Texten tagen från Stockholms Stadshus).

Så hur var det nu med de där löftena?  Vara dig trogen, älska dig för evigt?
Är det bara att låtsas som det regnar – och bryta avtal och löften?

 Och – kan man ge samma löften igen, och igen
– till nya partners?   Hur trovärdigt känns ett sådant löfte??

När kärleken försvinner och par vill gå isär så är det ofta att barnen blir lidande.
Som Ken undrade – är det för enkelt att gå skilda vägar numera? Tänker man bara på sig själv, ger upp för lätt?

Svåra frågor och svaren är väl väldigt olika och även väldigt individuella. Det är nog så att många ändå försöker. Försöker rädda det som räddas kan, kanske. Håller ihop ”för barnen” ibland.
Samtidigt kan det vara så att man med tiden kommit på att man begått ett misstag. Den där kvinnan var inte den man trodde från början. Och mannen visade kanske sidor som man borde ha upptäckt innan man flyttade ihop och fick barn.

Man utvecklas olika också, förändras över tid, kanske växer ifrån varandra. Det händer saker ”på vägen” som sätter spår. Den ena parten vill lämna, eller den andra, kanske båda – ett gemensamt beslut.

Om grälen tilltar drabbas barnen. Då kan det vara det bästa, för alla, att ”bryta avtalet”.

Men är paren inte överens kan en hemsk kamp börja. Den ena parten vill separera men inte den andra. Hårda ord och dåligt beteende. En av de två vägrar inse att kärleken är över.  Att separationen är ett faktum.
De som drabbas då – igen – är barnen. Det är fruktansvärt att bevittna hur en del personer använder barnen för hota sina ex i någon sorts desperat sista åtgärd att försöka få sin före detta partner tillbaka.
Att utsätta sina barn för sådant är barnmisshandel och det är faktiskt också så att lagen har en del att säga i den frågan.

Så ni som försökt men funnit att en separation måste till.   Det blir aldrig något ”to death do us part”.
– Gå vidare! Förstör inte era liv med att hålla fast vid en relation som för länge sen är död. Och har ni barn – tänk på barnen! Förstör inte också deras liv genom egoism och svårigheter att släppa taget!

Bloggaren är skild men har gått vidare i livet. Faktiskt gick acceptansen relativt fort när det hela var ett faktum. Ett nytt liv väntade. Ett liv hon inte hade en aning om hur det skulle komma att förete sig.
Barnen förstod så småningom. Förstod vad som hände och att allt inte behöver tas så bokstavligt. Att vissa löften kan bli väldigt svåra att hålla ibland och att avtal faktiskt är möjliga att bryta. Att livet går vidare och faktiskt till och med kan bli bättre än tidigare.
För det går att bryta avtal. Du kan t ex ha ett hyresavtal men bli av med din bostad om du inte sköter dig. Likadant vad gäller anställningsavtal – missköter man sig på jobbet kan man trots avtal bli uppsagd.
Men som en präst bloggaren känner uttryckte det: ”- Löften är viktiga. I yttersta nödfall måste de brytas, annars inte !

På tal om relationer och familjer – bloggaren tänker på vilken STOR FAMILJ hon har!
Till hennes familj räknas hennes barn, Älsklingen och hans familj, hennes bror med familj, exmannen och bloggarens ickebiologiska systrar – en här i stan, en i Skellefteå, en i norra Yorkshire i England – men lite grann också grannarna i hennes hus! En del arbetskamrater får räknas dit också. En STOR FAMILJ!

För så kan det ju vara – ”Friends are family you choose for youself” – d v s din familj kan bli den du själv väljer att den ska vara. Biologisk och icke biologisk.

Bara slutet kvar då! 🙂

Först ett måste:

LÄGG NER SVENSKA AKADEMIEN!!
En gubbsjuk snobbklubb som anser sig vara bättre än alla andra (vilket de nu bevisat motsatsen!).
En tragisk, pinsam fornlämning från 1700-talet med en kung (!) som överhuvud!! Hallå!!Det är 2018 nu!!
Och HUR kan någon försvara den sekten –
och dessutom sprida knytblusar överallt!? Obegripligt…

 

Nu är våren här!
I alla fall på Glasblåsargården i Arboga Äntligen!!

Plötsligt är det sol och värme och fågelkvitter! Ljuvligt! Fika ute ihop med grannarna- ”familjen”!  🙂

Och det blev till och med en öl i bersån igår!

Idag kokas det gammaldags fruktsoppa som på mammas vis! Åsså hängs det tvätt! Första tvätten ute för i år! Underbart!

 Var riktigt rädda om er nu men också om varandra!
Tänk efter FÖRE! Lär dig av misstagen. Var snäll, glöm ledsamheter fort och gå vidare. Mer kärlek – mindre hat! Livet är alldeles för kort för att lägga ner tid på dumheter!

Massor av kramar till er alla och en särskild hälsning till Agneta Fridlund som ofta talar om att hon gillar bloggen! Kram till dig!

Sen finns det ju en som betyder speciellt mycket. Som kom en gång när hjärtat var fruset till is.
Som fick isen och det kalla
att börja smälta.
HAN får som alltid den varmaste kramen och den längsta kyssen.

 

 

 

 

 

Skrivtokig! Om – Folk som våldgästar! (Och dom som inte har vett att gå hem!) Om – Metoo, shetoo, hetoo och hitådittoo… OCH – om kvinnor som misshandlar sina barn!

Barn och föräldrar, Facebook, Föräldraskap, Feminism och jämställdhet, Glasblåsargården i Arboga, Känslor, Lokalt, Mobbing, Personligt!, Svartsjuka och sjuk av avund, Sverige & Världen Inga Kommentarer »

Nu är det dags igen! ”Thoughts from a crowed brain”!

MASSOR att skriva om! Absolut!! 

Vi börjar med det här: Folk som våldgästar! Bloggaren vet inte hur ni läsare tycker om det fenomenet men för bloggaren är det så här: Hon tycker inte att det är ett dugg kul när folk ”bara kommer”.
Varför gillar hon inte det?? Bloggaren funderar på det ibland. ”-Varför känns sånt jobbigt?”

Det handlar nog om respekt. Att respektera andras liv och tider.
Sen finns det folk som bara ÄLSKAR när människor kommer apropå. Som tycker att det är världens härligaste när det ringer på dörren och folk strömmar in.

För bloggaren är det inte så. Det har till och med gått så långt för bloggaren att hennes första tanke om någon säger: – Kan jag komma över en stund? blir:
Fast hon en stund senare kan tänka: – Varför inte? Det skulle väl vara rätt så roligt…

Varför blir det så?? Bloggaren tror att det är sviter från barndomens mobbing. Att aldrig riktigt duga. Att bli bedömd och inte hålla måttet.

 Att hemmet inte är städat tillräckligt – Att andra tycker att hon har stökigt eller att hon själv ser trist och tråkig ut.

Kan vara ren självbevarelse också. Att man tycker sig ha det trevligt hemma, se rätt OK ut men inte just precis när det ringer på dörren. Att man vill bli rättvist bedömd på något vis. (Sjukt!)

Älskling försöker lära henne. Att inte bry sig. Att ta inte ta så allvarligt på saker och ting. Bloggaren tar lärdom men mycket sitter djupt rotat.
Fler sådana här budskap! ”Just be yourself, you are wonderful”.

Sen är det ju det där med att tröttna fort… Bloggaren är LIVRÄDD för att folk inte ska gå hem!
Att en timma ska bli fyra eller ännu fler!!
”- Tänk den som var borta och finge gå hem”, skojade bloggarens föräldrar om att det sas vid sådana tillfällen.

Förutom att bloggaren kan tröttna på sällskapet så är hon trött på kvällen  – KVÄLLSTRÖTT! Kanske somnar hon vid bordet till och med… Och så även gästerna då måhända…
Eller så vill hon bara krypa ihop i soffhörnet och slumra där.

Så hur trevligt sällskap är hon egentligen den där bloggaren!?!? Jodå, hon kan nog vara trevlig och hon gillar sällskap men det handlar nog om ömsesidig respekt.

Så hur hanterar man sånt här då??

Att visa respekt. Att ha fingertoppskänsla.  Från båda håll!

Lite så här: Att höra det som faktiskt inte sägs men som ändå kan vara nog så viktigt. Och att se det som inte i första läget syns. Vara lyhörd – med respekt.

Sen kan man ju alltid tänka så här!

På tal om respekt så kommer bloggaren in på det här: Det här la bloggaren ut idag på Facebook:
”Me too, she too, he too, hitådit too… Ju fler män jag umgås/jobbar med/träffar – ju mer föredrar jag mäns sällskap. Har alltid känt så för övrigt.”

Bloggaren har alltid gillat raka puckar – något som är vanligare bland män än bland tisseltasslande kvinnor. Raka besked utan kringelkrångliga omvägar går hem hos bloggaren.
För att överdriva våldsamt: Hellre än rak höger direkt än knivar i ryggen åratals! Bildligt talat alltså! Rakt på sak – göra processen kort!

Och – det finns, som alltid, undantag. Bloggaren är ju ett! En kvinna som hatar viskande tisslande skitsnack kamouflerat i ”kafferep” och som finner mäns enkla sätt betydligt bättre. Bloggaren jobbar mycket hellre med 20 killar än med 20 tjejer!!

Bloggaren pratade med en väninna igår som kände ungefär likadant. Vi konstaterade också att idag verkar det helt OK att öppet prata om att HATA MÄN medan om någon skulle skrika att de HATAR SVARTA skulle de bli ett ramaskri!
Att stå upp mot diskriminering – gäller det alla områden utom män?? Respekten var finns den??

Sen har vi förstått, Mia – väninnan, och bloggaren, att män BRYR SIG INTE. D v s det som gapiga, skräniga manshatare skriker i tid och otid – det rinner av dom som vatten på en gås. För många män i alla fall – och vi hoppas det gäller det stora flertalet.

Bloggaren och väninnan tror nog att de flesta män är bra människor och även om de inte alltid tycker som kvinnor. Vi kan lära oss av varandra. Det är det som är det fina i kråksången! Olika kan lära av varandra!


På tal om män och kvinnor så var bloggaren på kryssning till Åland nyligen. Där fick hon sig en rejäl egoboost! För när hon klev på båten möttes hon av en sån här blick från en kvinna på båten:

Ni kvinnor vet vad det är för blick! Den där blicken som utmanar dig. Som värderar dig högre, som ser dig som en utmaning och ett hot av typen: – Vafan gör du här på båten! Det är mitt revir!!

Det kändes toppen för en 40+ tjej som bloggaren!! Den hotade var nämligen en del år yngre och faktiskt rätt snygg.
Om man nu ska tala om ålder – och det ska man inte.

En utmaning var det i alla fall – som bloggaren vann utan att göra någonting – bara vara den hon är!

Det klagas på män via Metoo och genom rabiata feminister – men nog banne mig finns det helt otroligt korkade kvinnor också! Bloggaren som gärna umgås med män har hört många häpnadsväckande historier om f d fruar och sambos som sannerligen gör livet surt för sina ex på de mest sjuka sätt.
Det mest avskyvärda sättet att hämnas på före detta män måste väl ändå vara att hota med barnen. Att förtala fäder och hindra barnen från att träffa sin pappa. Det är inget annat än barnmisshandel!

SLUTA GENAST FÖRSTÖRA LIVET FÖR BARNEN OCH FÖR DERAS PAPPOR!!

Bra kvinnor och mammor pratar heller inte illa om den före detta mannens nya vänskaper! 

Så du man – försök att hitta en GOD KVINNA En som stöttar dig även i dåliga tider. En kompanjon, ni blir ett team! ”In sickness and in health!”
En god kvinna förtalar inte sitt ex och inte heller ditt! En god kvinna gör det bästa för dina barn utan att tänka på egen vinning eller hämnd.
Har du hittat henne redan!? GÖR DÅ ALLT FÖR ATT BEHÅLLA HENNE!!

Bloggaren köpte för övrigt den här t-shirten på Ålandsbåten. Och bak i nacken står det så här: ”These 9 kisses are from the female team behind our spring 2018 collection. Seize the day, find your inner power and be a strong and independent woman”. Gillas av bloggaren!

 

 Lite gårdsbilder också!
Våren är ju faktiskt på väg, kanske rent av redan här!
Vinterpjucken är utbytta – äntligen! Underbart!!

Avslutar med pussar och kramar från bloggaren som gärna vill tillhöra det här gänget: The Smackaroo crew!!

Särskilt varma kramar går idag till Göran, Ken och SamuelBT Bygg! Snickarna och fixarna som alltid ställer upp!

Sen är det ju så här – som vanligt… Den mumsigaste pussen och den hetaste kramen får Älskling – förstås!!

Gubbslem och ruggugglor! Om vikten av en lockande rubrik!

Arbete och rättvisa, Baby, Barn och föräldrar, Bilar och andra fordon, Demokrati och rättvisa, Föräldraskap, Feminism och jämställdhet, Lokalt, POLITIK, Samhällsfrågor, Västra Mälardalen Inga Kommentarer »

Gubbslem!

Rugguggla!
Vad trodde ni!?

Bloggaren har haft sin datasupport hemma och han konstaterade att hon har flera tusen läsare av bloggen och många är män! Det tackar vi för!
En annan sak som datakillen upptäckte var att torsdagskvällar är en vanlig tid att kolla in bloggen! Men nu är det måndag och det får bli en blogg ändå!

Jo, det där om vikten av en lockande rubrik! Det är för att få folk att vilja läsa bloggen! Lura dit dom lite extra ibland för att få ut det budskap man har!

Idag handlar det om kvinnors märkliga sätt. En del kvinnors alltså. Och om bloggarens oro över dessa cykler som svänger fram och åter i samhället genom tiderna.

Å ena sidan har vi de arga, rabiata feministerna – en klick extrema kvinnor som hatar män oavsett hur män beter sig. Denna klick smittar av sitt hat på andra kvinnor (och en del män! Jo, faktiskt!) som ringar på vattnet. Ringarna tunnas ur ju längre bort de kommer (tack och lov)…

Å andra sidan har vi KD-Ebba och hennes gäng! Som säger sig värna om familjen! Här ses Ebba och fyra (4!) män – men i verkligheten är det inte alls 80% män som tar hand om familjen när KD själva får bestämma! Då är det hem till spisen som gäller för lilla mamma – 100%!!

Och till sin hjälp i valrörelsen kommer nu Ebba att ta – tro det om ni vill men det är sant – denne man! Men Bert Karlsson får nog vårda språket lite om han ska passa in i det kristdemokratiska.

Sen har vi då de där otäcka cyklerna som svänger!
 Dom där yngre kvinnorna som gulligullar á la hemmafru när barnen ploppar ut och utbildningen är skral och jobben då likaså. D v s mannen/pappan får jobba och försörja familjen. Dom där kvinnorna som får sig en obehaglig överraskning den dag det gulligulliga tar slut!

 En som dykt upp i cykelsvängen är Lisa Magnusson, som skriver för Dagens Nyheter. En märklig kvinna som möjligen tycker att hon provocerar mer än antas vara dum när hon t ex skriver att, citat ”P-piller är framför allt en sexuell revolution för män” i DN 10 december 2017.
Om den korkade twisten skrev bloggaren den 11 december – klicka HÄR!

Nu är det dags igen! ”Att dumpa bebisar är inte feminism”.
Några av er som läser fattar kanske redan vartåt det lutar med Lisa… (Spisen…)

I artikeln vill hon (precis som förr i världen) få kvinnor (inte män!) att känna riktigt dåligt samvete om de inte vill/kan vara hemma länge med sina barn.
Citat ur Lisa Magnussons artikel:
”Det konstiga är att så många längs hela den politiska skalan, från höger till vänster, i praktiken håller med om själva grundantagandet: Det är inte bra om en kvinna är hemma länge med barn. Genom arbetet förverkligar hon sig.
Och vidare: ”Jag kan inte hjälpa att jag tycker att argumentationen är uppochned. Visst är det samhällsnyttigt med en arbetslinje, men de allra flesta arbetar ju för att leva. Utan lön skulle de stanna hemma.”

Sen har Lisa mage att tillägga, citat: ”Så varför ska kvinnor dessutom förverkliga sig genom jobbet? Vad betyder detta förverkligande ens?”

– Är hon dum på riktigt!? kan någon nu tänka – men bloggaren antar att eftersom hon jobbar för DN så är det nog mer provokativ och möjligen lite barnsligt naiv som Lisa är – inte korkad.

För så här är det ju!  Det här med att ”dumpa bebisar” handlar varken om att kvinnor eller män på något vis slänger ungen på soptippen i någon form av spyfärdig egotripp.

Lisa vill att kvinnor ska få riktigt dåligt samvete och undra: VARFÖR STANNAR JAG INTE HEMMA FÖR GOTT OCH TAR HAND OM MITT BARN!?
 Hon vill att kvinnor blir föräldrar – men inte män!
Tillbaka till spisen igen – med allt vad det innebär.

 Kräks på det här ni kvinnor – och män! Lisa igen:

””Vaddå, en helt ny person som är utlämnad åt mig, det är väl inget?”, säger Statsfeminismen och gäspar utstuderat. ”Vem som helst kan ta hand om den där.”
”Varpå hon – i Timbros fantasi – stegar in på förskolan och räcker över en bebis som alltså bara är åtta månader, som just lärt sig krypa, som blivit medveten om att det kan uppstå avstånd till mamman.

Som därför känner extra mycket ångest inför att bli övergiven, som är rädd för främlingar, som i den här delen av sin utveckling hela tiden vill veta att den fasta punkten, föräldern, finns kvar. Och allt detta för att tjäna in några ynka månaders yrkesarbete.”

Fattar ni!! Ser ni hur Lisa vill få alla nyförlösta att darrande se det lilla rädda barnet framför sig och som HON/MAMMAN dumpar till förskolan. Ser ni hur hon/mamman fixar en livslång ångest hos det lilla barnet!
Pappan nämns inte ens i sammanhanget! Han finns inte!!Ja, bloggaren kräks på sånt skitsnack!

Lisas citat igen: ”Så varför ska kvinnor dessutom förverkliga sig genom jobbet? Vad betyder detta förverkligande ens?”

Ja, kan förverkligande kanske handla om det här, Lisa: Att utbilda sig, satsa tid och pengar på ett yrke som jag tycker om och som jag vill ”förverkliga mig själv” med.
Yrken som män och kvinnor sen båda utövar! För att kunna flytta hemifrån, skaffa bostad och försörja sig själv.
Pengar på fickan! 
För att på sikt kanske möjligen också uppnå en jämställd lönesättning!
Det är svårt att hävda lika lön när den ena parten (män) jobbar full tid medan den andra (kvinnor) stannar hemma längst med barnen och arbetar deltid.

 Och Lisa Magnusson i den bästa av världar är det happy family som gäller livet ut – men så ser det ju inte ut!
Så den dagen gulligullandet med hemmafrutillvaro tar slut –
så står HON – MAMMAN där! 
Snacka om den ångesten!!

Lisa Magnusson och andra med liknande tendenser – SLUTA!
Vi vill INTE att cykeln ska svänga tillbaka till hemmafru där mannen/pappan stängs ute och allt ansvar för såväl barn, hem och sin egen kommande omintetgjorda ekonomi ska läggas på kvinnan/mamman!

Mammor blir föräldrar!

Men det blir pappor också!

Vi vill INTE tillbaka till det här: Vi vill ha det så här också!

Båda kan!!

 Och det handlar INTE om någon sorts kall egoistisk tanke om rent självförverkligande från en bebisdumpande mamma!

Det handlar om föräldraskap, om alla människors lika värde, om samhällsförändringar, jämställdhet, ekonomi, utveckling och – barns bästa!

Efter korkinlägget om att p-piller skulle vara mäns stora lycka i livet skrev bloggaren till Lisa Magnusson och hänvisade till bloggen. Fick bloggaren svar? Inte då!
Bloggaren kommer att göra samma sak den här gången. OM Lisa svarar ska ni få veta!

Ja, se det var en riktig blogg det! Det ska bli intressant att se hur många som läser – och hur det fördelar sig mellan män och kvinnor.

Bloggaren vägrar hänga på cykeln som svänger mot hemmafruar och samtidigt ska det klankas på män i tid och otid. So boooring!! För att inte tala om DUMT och något som inte främjar jämställdheten alls!
På tal om rubriken… och

Bloggaren har fortfarande sviter av flunsan och dricker en klunk sådant här varje morgon. Hon läste lite mer noggrant på etiketten imorse och upptäckte det här rådet…
”Tänk på vikten av en hälsosam livsstil”!
Vad menas med det? Vem bestämmer vilken livsstil som är hälsosam och inte!?

Bloggaren struntar i rådet och lever som hon vill! En del tycker att hon kanske är too much – men det bryr hon sig inte ett dugg om!
Och för dom som undrar eller kanske inte snappat budskapet än så gäller detta för bloggaren:

+ – THAT’S ME!

Som slutkläm Västra Mälardalens nya polisbil! En fin Volvo V90 Cross Country! (Foto:Alexandra Edman/MittMedia).

Bloggarens egen älskling går heller inte av för hackor!   Och då snackar vi bilar och inte andra älsklingar.

 

 

Livet är som en tjock, härlig bok! Kapitlet idag handlar om illvilliga kvinnor!

Barn och föräldrar, Föräldraskap, Feminism och jämställdhet, Glasblåsargården i Arboga, Känslor, Kärlek, Livet, Lokalt, LYCKA, Relationer, Svartsjuka och sjuk av avund, Sverige & Världen Inga Kommentarer »

 Bloggaren tycker att livet är som en tjock, härlig bok att bläddra i.

Men boken innehåller inte bara trevliga avsnitt. En del kan vara hemska och sorgsna också. Bloggaren bläddrar gärna i sin egen bok men sneglar också i andras. Får låna böcker ibland men tjuvläser också lite när hon kommer åt.
Avsnitt i böckerna kan bli till bloggar – för genom livet får bloggaren inspiration och att skriva det gillar hon!

I dessa Metoo-tider talas det om kvinnor som blivit dåligt, sämre, sämst behandlade av män och det motsatta är det inte riktigt läge att prata om. För vissa kvinnor är det aldrig någonsin läge att berätta om män som blir dåligt behandlade av kvinnor. Det finns liksom inte i deras värld.
Bloggaren tar gärna upp sådant – också. Om män och hur deras värld kan vara – och har faktiskt fått kommentarer då från kvinnor som undrar: – Hatar du kvinnor!?
SÅ svårt kan det alltså vara. SÅ svart och vitt. SÅ svårt att komma vidare mot jämställdhet och lika värde.

Nu kommer det!  Olyckliga män som behandlas illa av kvinnor!

Bloggaren har faktiskt råkat på en hel del sådana olyckliga män. Nu är bloggaren inte en taskig och orättvis typ som bara lyssnar på den ena parten och även om hon inte alls ”hatar kvinnor” så är det en hel del kvinnor som gör henne störtförbannad när hon tagit in hela bilden s.a.s.!

Det är ju så här också att den där otrevliga unga kvinnan som mannen råkar dejta –– kan komma att bli en sådan här om det vill sig (illa)…

En bitchmamma – mamma till mannens avkomlingar. D.v.s. han är fast vid henne vare sig han vill eller inte under tiden: Tiden från barnets födelse tills dess barnet är myndigt.

Och DÅ kommer vi faktiskt in på något som ÄR mannens fel och därmed också hans förbannade skyldighet! Nämligen att se till att knäppa igen gylfen! Det vill säga inte vifta med snorren i tid och otid! För då kan man skjuta fel och bli en väldigt ledsen snorre så småningom!

Tänk så här:
och så här: Tänk på att hålla igen gylfen! Och vill du stoppa det här gänget: Så skaffa lite ”kläder” till snorren!

Tänk på allt detta – FÖRE – och se upp när du skjuter!
 

Har du nu gjort bort dig och skjutit fel och fått 18 års straffarbete –

– så försök att lära av misstaget!

– Jaha, och vad kan det då vara som gör dessa mäns liv till ett helvete?? Vad gör dessa kvinnor som är så förfärligt?? Så kan det kanske låta ute i stugorna nu när bloggen scrollas igenom.
Bloggarens svar blir då bland annat följande beteenden:
Svartsjuka! (”- Får inte jag honom så ska ingen annan få honom heller!”)
Hota med barnen! (Också där kan svartsjukan komma in. ”- Gör du inte som JAG vill så får barnen inte besöka dig…”.)
Girighet! (Att försöka suga åt sig så mycket pengar som möjligt).

Till allt detta kommer ”allmänt skitsnack” – d.v.s. prata illa om mannen. Hota med socialtjänsten. Hot om att skaffa ensam om vårdnad om barnen o.s.v.
Som ytterligare lök på laxen kommer feminism i dess mer inkonsekventa form och drevet Metoo – där en man aldrig någonsin kan göra rätt hur han än försöker.

Så vad ni än gör! Tänk på detta:

”Din bästa lärare är ditt senaste misstag”!

För så här är det: ”Misstag har makten att göra om dig till någon bättre än du var tidigare”.

Dessvärre är det så här också… ”Du måste lära av misstagen. Men om du gör om samma misstag hela tiden så lider du av en inlärningssvårighet som kallas DUMHET”

Nu lite mer att tänka på!

Mer, mer viktigt för män som vill bli lyckliga!

GODA KVINNOR! VAR RÄDDA OM DOM!!
ALLA MÄN BORDE HA EN GOD KVINNA!

 

Så där ja, nu tar vi och stänger den där boken för idag! Vi tar och visar lite foton istället. Från tiden före snöfallet nu senast! Det var vackert då också – på ett frostigt vis.

Och är det nu så att du bara skjuter fel och skjuter dig själv i foten till slut – så ge upp och lev ensam! Det är inte alls tokigt!

Du väljer allting själv inklusive middagen du ska äta!  Inget bråk, inget tjafs, inga ”angry bitches” som stör. Sen är det ju inte fel att du ändå har en liten vän i viken så att säga.

Men se upp! Välj med förstånd!

 

Var rädda om er och om kärleken!

 

 

 

P-pillret – en lycka för män… En blogg om sperma!

ARBOGA, Föräldraskap, Feminism och jämställdhet, Kultur, Lokalt, Relationer, SEX, Sverige & Världen 1 Kommentar »

Lite av en sperma-blogg blir det idag!  Håll till godo!

 Alltså – nu tycker bloggaren åter igen att det blir liiiite för mycket märkliga tänk kring #Metoo.

För många konstiga inlägg när en del kvinnor får morgonluft och plötsligt ska spy all sin galla över män, oproportionerligt utan motstycke. Som det här: Att p-piller mestadels skulle vara männens stora lycka!!

I gårdagens Dagens Nyheter fanns detta inlägg av ledarskribent Lisa Magnusson: Rubriken säger: ”P-pillret är framför allt en sexuell revolution för män”.

Inledningsvis beskriver Lisa Magnusson om alla problem kvinnor kan få genom att använda p-piller. Först en bit in i texten kommer, så småningom, detta med att slippa bli gravid.
Citat längre in i texten: ”P-piller sägs vara en välgörare mot allt möjligt: mensvärk, oregelbunden mens och pms. Och så är det ju så smidigt att man slipper bli med barn.”

Som slutkläm dristar sig Lisa Magnusson att skriva: ”För på det stora hela framstår p-pillret faktiskt mest som en sexuell revolution för män som vill kunna få orgasm under vaginalt samlag utan att ta ansvar för följderna”.

 Bloggaren tror knappt att det är sant det hon läser! långt har alltså #Metoodrevet gått nu! Att P-piller är enbart till godo för män som vill ha sex right-on så att säga.

Lisa Magnusson glömde kanske bort kvinnorna från förr i tiden! De kvinnor som födde barn på barn på barn – varav kanske 8-10 levde till vuxen ålder.
Det som var förr i Sverige och som är vardag för väldigt många kvinnor överallt i världen IDAG!

Och varför skulle p-pillret vara en sexuell revolution enbart för män?? Hur många kvinnor har inte äntligen fått njuta av sex utan att behöva oroa sig för att bli gravida? Både inom ett förhållande men också de kvinnor som njuter av sex kanske lite när andan faller på och kanske med fler än en! Är inte det en kvinnlig sexuell revolution så säg!

Den här bilden är tagen från en artikel om Pappaupproret”. Pappor som gått samman i kampen om att få träffa sina barn men som förvägras det av sina ex – mammorna till barnen. Skötsamma, ordentliga män som bara vill ha kontakt med barnen.
För nu kommer bloggaren raskt in på något annat – p-pillret makt i en kvinnas hand!  Att använda p-piller är att ha makt! Att ta makten över att bli gravid eller inte.
Är man överens som par eller som bara sexpartners att det är enbart njutningen det handlar om och inte barnalstrande så är ju allt okey och p-pillret väldigt bra för alla inblandade.
MEN – hur många kvinnor har inte ”gjort sig med barn” genom att lura män!? Som avsiktligt sagt att de använder p-piller men inte gör det!? Som slutat med pillret för att bli gravid oavsett vad mannen, den blivande pappan, haft för åsikt.
Och hur många män skulle kunna ställa sig bakom ”Pappaupproret” – de män som bara är förälder på pappret men aldrig får träffa sin avkomma!

Sen kan vi förstås dra detta vidare – detta om mäns rätt till sina spermier! För när det sen har blivit ett barn djupt där inne  – med eller mot mannens vilja – så har kvinnan också nu makten i sin hand: Ska barnet få födas eller inte? Ska mannen få bli pappa eller inte?

Det är kvinnan som syvende och sist avgör – ska hon göra abort eller ska två personer bli föräldrar?

Så att p-pillret bara skulle vara till lycka endast för män ter sig i det närmaste skrattretande! Sluta med dessa avarter till #Metoo!

Ni galet arga kvinnor – ta och tagga ner lite,va! #Metoo är viktigt och bra – men inom vettiga, rimliga gränser. Sådana här utspel som bland annat Lisa Magnussons inlägg om p-piller tar bara udden av rörelsens budskap. Det kan till och med bli en backlash när de mest skötsamma, fina män till slut inte vet på vilket sätt det ska bete sig för att vara till lags! 
Hur mycket ska män krypa? Är att kasta skit, tillintetgöra – jämställdhet?  Är det så vi når alla människors lika värde?

Självklart inte! Sluta med dumheterna och börja prata på riktigt!

Vill du läsa Lisa Magnussons idéer om p-piller – klicka HÄR och kom till DN.

Lite annat ur DN – gårdagen till ära – den här mannen: Alfred Nobel. Det var Nobeldagen igår, söndag.
En fantastiskt inlägg om Alfred Nobel och hans verk. För oss svenskar känns Nobelpriset och Nobeldagen kanske mest som en baluns med tjusig middag och finklädda prominenter i Blå Salen. Vi har kanske inte ens reflekterat över människan Alfred och hur det där fantastiska nobelpriset faktiskt kom till!

Och när bloggaren läste det här – – tänkte hon direkt: – Den mannen hade ADHD! 🙂 Mycket intelligent och lite utöver det vanliga!
Bloggaren ville veta mer och till sin förtjusning hittade hon detta på slutet av artikeln: Den kommande boken paxar bloggaren för!!

Läs Ingrid Carlbergs intressanta inlägg HÄR i DN!

😉 Lite kulor – ja, och lite krut – så har bloggen blivit idag och till slut detta.

”BARA JAG” handlar inte om någon sorts egotrippande inställning – jo, kanske lite. Bloggaren kommer framöver att tänka ”BARA JAG” – det vill säga bara på sig själv. Sätta sig själv i fokus för en gångs skull.
Bloggaren höll på att gå sönder, igen – och sätter därför ner foten. Det är BARA JAG som gäller nu – för att senare orka tänka på andra.

Gårdagen var mycket mörk och imorse upptäckte bloggaren visdomsorden i kalendern för förra veckan:
Edith Södergrans kloka ord: ”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.”

De kloka orden tar bloggaren till sig – och hoppas att alla andra som känner sig nere, som tappat all ork och kraft – kan finna tröst i dem.

För sen är det ju så här också! Dagens ord! STARKA TILLSAMMANS!
”Snöflingor är bräckliga på egenhand. Men se bara vad de kan åstadkomma när de håller ihop”.

Så sant! Men för att orka hålla ihop med andra så måste man hålla ihop själv. BARA JAG – nu.

På tal om snöflingor så får sista bilderna i bloggen bli utsikten från bloggarens fönster precis just nu.
Det snöar för fullt i Arboga.

Var mycket rädda om er – för att också kunna vara rädda om varandra.

BARA JAG!  Kram

 

 

 

 



Premium Wordpress Themes by Natty WP. Web Hosting
Images by our golf tips desEXign.