Drug preguntas

Märkliga program och udda dokumentärer

Baby, Lokalt, mänskligt, Namnsdagsbarn, Sverige & Världen, Tankar och funderingar..., Vetenskap, VIKTIGT! Inga Kommentarer »

Bloggaren är sparsmakad vad gäller TV-program. Jag avskyr såpor, gillar intressanta dokumentärer men kan emellanåt även titta på lite lättsammare sändningar som roar och förströr.

I helgen som gick såg jag några program som jag funderar kring. Först ut blir det homosexuella paret i Storbritannien som skaffat sig fem barn.
TV4 visade programmet och vi fick följa trebarnsfäderna när de beställde två nya barn. ”Beställde” – för det var precis så det var.
Via nätet valdes en lämplig donator ut och papporna bestämde sig sen för den gamla vanliga surrogatmamman i USA.

Bland embryona i banken kan allt väljas. Från ögonfärg och längd till kön och IQ.
Papporna berättade att deras första tre barn hade de valt förutom efter vackert utseende – också smarthet. För de nya tvillingarna var det bara skönhet som gällde. De valde den snyggaste donatorn – en fotomodell.

Sen får vi följa hur papporna får beskedet att en av tvillingarna som nu fått fäste i surrogatmamman och är några månader gammal möjligen har Downs syndrom.

Den ena pappa säger då i filmen att man kan ju alltid adoptera bort det barnet eftersom det är för sent för ”selection”. Han frågar sina tre barn vad de tycker och de försäkrar att det kommer att älska barnet oavsett diagnos.
Pappan säger då: - Ja, men hur skulle du känna om ditt syskon blev retat i skolan sen…

Visst är det märkligt alltsammans! Att välja barn precis som att välja hund!
Och att föräldrar som verkligen borde förstå vad diskriminering och okunskap innebär – funderar på att välja bort ett barn med ”defekt”.
Tilläggas kan att båda tvillingar var helt normala när de sedan föddes…

Det är så känslokallt men världen är kall och i USA finns fotolistor på nätet från adoptionsbyråer – fritt att välja och vraka bland barn.   Barnet här liksom barnet ovan är från en sådan lista. Se HÄR för att hitta fler…

En som valdes bort på grund av sin skada var Jono. Jono Lancaster föddes i Storbritannien med Treacher Collins syndrom (TCS), en genetisk sjukdom som gör att ansiktet blir underutvecklat.
TV4 visade dokumentären igår och Jono är en fantastisk ung man som fått ett bra liv tack vare sin adoptivmamma. I programmet får man följa honom och hans flickvän i vardagslivet.

Hur Jono försöker komma över sitt dåliga självförtroende dels genom hård styrketärning men också genom att tala om mobbing inför skolklasser och att träffa barn med samma sjukdom.
Jono berättar bland annat att varje födelsedag tänker han på sina biologiska föräldrar. Om de minns honom? Om de tänker på honom? Om de kanske vill träffa honom för att se hur han klarat sig?
Jono bestämmer sig för att försöka få kontakt med föräldrarna och vi får följa hans oro och nervositet inför hur det ska gå. Glädje ena stunden – rädsla nästa.
Jono får sen besked från adoptionsbyrån att de haft kontakt med föräldrarna men att de inte vill träffa honom. Föräldrarna låter meddela att de inte vill att han ska försöka kontakta dem igen. :-(

Se HÄR om Jono på TV4! Och läs bl.a. HÄR om Treacher Collins syndrom (TCS).

Skrämmande om oskyldiga små barn och adoptioner.

 

Positivt var att se dokumentären på Kunskapskanalen om Kalashfolket som lever bland bergen i norra Pakistan.
Programmet heter ”Kalash-folkets kvinnor” och presenteras så här på Kunskapskanalen:
Grekisk dokumentär från 2011. I de pakistanska bergen finns en folkgrupp, kalasher, som inte blivit omvända till muslimer, utan dyrkar sina gudar. Kvinnorna är mycket starka och också fria. En grekisk hjälporganisation driver projekt som stöttar kvinnor till studier, men dess representant kidnappas av talibanerna, så nu vet man inte hur det kommer att gå för kvinnorna i Hindu Kush.”

Mycket intressant och programmet sänds faktiskt igen idag kl 12 i Kunskapskanalen. Missar du det idag kan du se det i 27 dagar till på SVTPlay – HÄR!

På tal om udda företeelser läser jag i Aftonbladet att en forskare söker ”äventyrlig kvinna” som vill föda en Neandertalarbaby…
Så här skriver  Aftonbladet:  George Church har tänkt igenom sin plan noggrant. Han tror inte bara att en neandertalare kan födas igen – han vill se det hända genom att föra in fossilens DNA i en stamcell och upprepa processen så länge det behövs. För att klona en neandertalare krävs sedan bara en sak – en surrogatmamma”. Läs HÄR!
Och på The Telegraph HÄR!
Sjukt! Vad blir det av en sådan baby? Vem tar hand om henne eller honom? Bild ur SvD.

Frankensteins monster – vari ligger skillnaden?

Hur långt ska vi människor tillåtas att gå? Var finns etiken? Gäller det mesta men framför allt när det handlar om barn.

Över till något helt annat! Det här har jag plockat ur tidningen Dagens Samhälle:

Slutligen vill jag visa denna fina bild som tillhör Nerikes Allehandas app!

Agnes och Agneta har namnsdag och ska firas! Grattis!

 

Varför föda barn?

Baby, Lokalt, Personligt!, Sverige & Världen, Tankar och funderingar... 2 Kommentarer »

Här om dagen kom jag att tänka på anledningarna till att vi skaffar barn. ”Skaffar barn” låter lite vårdslöst men ni förstår vad jag menar.

Varför väljer vi att få barn - och varför väljer några att inga ha?

2012 i Sverige kan vi kvinnor välja om vi vill bli gravida eller inte men också välja hur många barn vi vill ha, ett barn, två barn eller flera. Det finns  kvinnor som tyvärr inte har den möjligheten av medicinska skäl men då finns bland annat adoption som alternativ.

 Att vilja ha barn är en grundläggande känsla för mig men förr var det också en förutsättning för att överleva.  Att klara sig, bli många i familjen som kunde hjälpa till med försörjningen men också för en tryggad ålderdom.

  Hårt slit med barnarbete som tyvärr förekommer än idag i mindre utvecklade länder.

Föräldrar får, både med och mot sin vilja, många barn och barnen blir en förutsättning för överlevnad.

Anledningen till att jag började tänka i de här banorna var att min pappa blev inlagd på lasarettet och det blev påtagligt att han och mamma behövde hjälp. Vi kom samman i vår familj på olika vis och det kändes så skönt och tryggt att ha varandra.

Jag kände hur viktigt det är att ha barn, att ha syskon, att ha föräldrar. Inte för att kunna klara min försörjning, så som det var förr i världen i Sverige – utan rent känslomässigt. Att ha varandra.

Mina barn är det bästa jag har och nu känner jag att den dagen jag inte klarar mig så finns de där för mig.  För en pratstund, för en kram och kanske en hjälpande hand.

Barnlösa har kan ha släktingar, vänner och en fungerande social verksamhet i sin kommun – men det blir ändå inte riktigt samma sak.

Så mitt i vår självsäkra valfrihet där vi kan välja, eller välja bort barn i våra nya, fria liv, där karriären och självutvecklandet ska ha så stort utrymme – tänk till lite på vad det är som verkligen räknas. Vad som är värt något i livet.

Den dag du sitter där gammal och trött  är din chefstitel och dina pengar ingenting värt om du inte har kärlek, värme och omsorg.

Bryr du dig om din livmoder?

Baby, Lokalt, Sverige & Världen, Vården Inga Kommentarer »

Livmoder är väl ett vackert ord! Liv moder.
En moder som ger liv! När jag fått mina barn hade jag Uterus som lösenord på datorn på jobbet. Uterus är latin för livmoder. Så fantastiskt tyckte jag den var – livmodern.

Men bryr kvinnor sig om sin livmoder? Ser till att den mår bra? Så att det inte uppstår cellförändringar som kan leda till cancer.
Vart 3:e till vart 5:e år blir kvinnor mellan 23 och 60 år kallade till en barnmorska för cellprovstagning. Så också jag. För 100 kr får du veta att din livmoder är OK eller får hjälp i tid att förhindra cancerspridning.

Provtagningen är enkel och smärtfri! Ändå kommer långt ifrån alla kvinnor som kallas till undersökningen. Varför?
Gå in HÄRStockholms Läns Landstings hemsida. Där kan du också klicka på en animerad film som visar hur undersökningen går till.

Var rädd om dig och om din livmoder!

Det här är Karin Linde: Född 1889 och på bilden 20 år.
Karin lever förstås inte längre men hon blev nästan 100 år. Det som förundrade mig medan hon levde var att hon var så tacksam för allting. Trots att hon tidigt blev änka och att hennes ende son dog blott 55 år gammal. Och trots krämpor och besvär – så var Karin Linde så tacksam.

  Jag förstår henne bättre nu – med tiden. Ju äldre man blir ju mer tacksam blir man. Tacksam över hälsan, tacksam över älskade barn, tacksam över hem, vänner, jobb, mat på bordet. Tacksam också över så enkla saker som att få vakna varje morgon. Så enkelt – men så ofantligt stort!
Trots gråtrist väder och regn – ändå uppleva gåvan att få vara med ett tag till. Få uppleva en ny dag – som den här, en höstmorgon med mustiga färger.

Så var rädd om livet och känns tacksamhet och glädje. Låt inte sorger och bekymmer förmörka din dag. Lena Nevander Friström, psykoterapeut och föreläsare, var född samma år som jag. Hon sa bl.a. dessa minnesvärda ord: ”Livet är kort, livet är nu och döda är vi väldigt länge”. Lena Nevander Friström avled 2008.

Jag avslutar dagens blogg med en dikt av Bo Setterlind.

Var rädd om livet,
det skall glädja dig,
var rädd om ljuset,
det skall leda dig,
var rädd om mörkret,
det skall skydda dig,
var rädd om slutet,
det skall rädda dig
Bo Setterlind

 

Vad har hänt med BB-tiden??

Baby, POLITIK, Sverige & Världen, Vården Inga Kommentarer »

Bloggaren har fött tre barn och varje gång upplevt BB-tiden som ljuvlig. Det var både en tid att få lite vila efter 9 månaders graviditet och en kanske kämpig förlossning – men också tid till att lära känna sitt nya barn. En tid då man i lugn och ro kunde komma igen, fick amningen att fungera och en chans att njuta ensam med sitt nyfödda barn.

Att bli gravid och sen föda ett barn är en stor omställning både fysiskt och psykiskt. Att då få tid efteråt att hinna med  – var guld värt.
Och BB-tiden var så kvinnlig! Man kom så nära de andra mammorna! Jag minns alla de mammor som låg på salarna under alla mina tre barns födelse. Många av dom kom att betyda oerhört mycket för mig. Margaretha som låg i sängen intill när jag fött mitt första barn. Som lugnande talade om hur jag skulle göra när allt blev panik med mjölkstockning och barnskrik.

Ann-Louise, då jag födde barn nummer två! Eleonor, Rås-Marie och de andra som låg i samma rum som jag då mitt tredje barn föddes. Annelie som kom mig så nära men som inte lever idag… Som alltför tidigt rycktes bort pga svår sjukdom.
All närhet och värme, all delad oro men också tröst och  lycka.

När jag födde barn fick alla mammor välja! Välja hur de ville föda! Och – hur länge de ville stanna på BB! Jag stannade 1 vecka med varje barn. Det var skönt att hämta andan och umgås bara med den lilla nyfödda när två andra barn väntade hemma.

  På den tiden låg barnen i rad och sov i barnsalen om natten på BB. Den nyblivna mamman fick chans att sova lite! En barnsköterska smög försiktigt in om natten och la barnet till bröstet när det hade vaknat och var hungrigt. Nästan som i sömnen ammade man sitt lilla barn. Sen tryckte man på knappen och sköterskan kom åter och hämtade barnen. Så lugnt och skönt och stilla. Så välbehövligt!

Idag åker mammor hem samma dag som barnet föds! Jag känner en ung mamma som fick lämna BB efter 6 timmar! Helt sanslöst, enligt mitt sätt att se! Det kan inte vara bra vare sig för barn eller mamma – men det handlar, naturligtvis, bara om pengar! Hur länge ska vi gå på sådant? Hur länge ska vi bara acceptera utan protester?

Men välfärdslandet Sverige ser bara arbete och produktion som tecken på välstånd och framgång! Det är de hårda bitarna som gäller! Inte omsorg och vård. Därför satsar man inte på skolan! Därför är läraryrket nedvärderat och underbetalt! Därför är sjuka människor simulanter som bara kostar samhället pengar och gamla bara till besvär. Och därför ska också mammor och barn kasats ut från BB så fort som möjligt.

Vad värderar vi som viktigt? Vad är värt att satsa på? Vad genererar framgångar på sikt? Fundera på det.

 

(Alla bilder på sidan är hämtade från Internet via Google.)

 



Premium Wordpress Themes by Natty WP. Web Hosting
Images by our golf tips desEXign.