Feel in the Blogg

Varför skiljer sig folk så ofta och fort idag? Varför separerar paren som trodde på evig kärlek? På en sida på nätet om skilsmässor läser jag att år 1900 vigdes 31478 par i Sverige och 405 par begärde skilsmässa.
År 2007 var siffran den här: 47898 vigslar och 20669 skilsmässor. I statistiken ser man att skilsmässorna tog fart på 50-, 60- och 70-talet. Titta på sidan HÄR! Vi blev mer fria! Mer upplysta! Fick större självförtroende och samhället blev mer jämställt. Men var det inte något vi tappade på vägen…något vi glömde?

Är vi lite för snabba att flytta ihop och lova evig tro? Ger vi kanske upp för lätt sen? Finns det förresten ”evig kärlek”?

Och hur blir det då för barnen när vi snabbt bryter upp och byter partner? Tänker vi numera bara på oss själva, saknar ansvar och respekt för varandra och framför allt för barnen? Förr blev man ”tvungen att gifta sig”, föräldrarna ”skrev till kungs” om paren var för unga – och allt handlade då om ansvar för ett väntande barn. Sådana äktenskap blev väl inte alltid så lyckade – men det fanns en vilja, en ansvarskänsla för just barnen. Varför har vi tappat den?

Gräset är inte grönare någon annanstans – det är bara en chimär. Att förverkliga sig själv är inte att trampa ner den man nyligen fann som den person man mest av allt ville leva samman med livet ut.

Och hur kom jag då in på detta ämne? Jo, en liten berättelse i Arboga Tidning om ett par som firar bröllopsdag: 60 år som gifta! Det är beundransvärt! Och så roligt att de båda ser så pigga och fräscha ut. Se HÄR!
Min egen mor och far firar 60 år nästa år och har delat vått och torr, glädje och sorg, och är nu varandras stöd och hjälp på gamla dar.

Det störtsköna, gröna gräset på andra sidan häcken visar sig snart vissna lika fort som det man haft tidigare. Blir lika torrt och trist – och behöver precis lika mycket omsorg som tidigare – ja, kanske mer.
Är det roligt sen att bli ensam på livets höst? Kan du sakna värmen, förtroligheten och närheten tillsammans med alla gemensamma minnen?

Du finner kanske aldrig någon annan igen. Men en god vän kan vara nog så gott att ha.

En som känner sig lite ensam idag är Wilma. Kompisen Curry är lite sjuk och har dragit sig tillbaka.
Felix är inte att tänka på vad gäller kompisskap för Wilma… Han gillar definitivt inte den lilla röda!
Nu har Felix ”tjatat” tre gånger på mig att springa till matskålen! Det är korridorsrace vill jag lova! Men vad gör man inte för sina vänner!

Himlen igår!
Solen sken varmt och skönt men snart såg himlen ut så här: Kan det vara ”böljemoln” – altocumulus? Ja, fundera själv – till exempel via SMHI:s sida ”Tolka moln” – HÄR!

Ha en fin sommardag!
Visa respekt för varandra!
Glöm inte det där med gröna gräsmattor…

  Jag är feminist och för jämställdhet men kommer nu förmodligen att få en mängd kvinnor (!) mot mig för det jag skriver – av någon märklig anledning.

Nyheten har spridits att Yahoos nya VD Marissa Mayer är gravid och väntar barn redan i oktober.  Hurra jublar vissa feminister – bland andra Birgitta Ohlsson (FP) som skriver så här på Facebook, citat: ”gillar när gravida kvinnor rekryteras till toppjobb som nu Marissa Mayer ny VD Yahoo. Och ingen ifrågasätter! Modernt ledarskap.”

Att bli förälder måste, eller borde i alla fall vara världens bästa jobb! Lyckan att bli mor och far till ett nytt liv. Att ta hand om, ge kärlek åt och vägleda fram till vuxen ålder. Omsorg, fostran och glädjen att finnas till för barnet. Hur kan man välja att då ta ytterligare ett jobb – så att barnet blir en bisyssla?

Vilket annat jobb som man söker och lyckligt får – väljer man att kombinera med ett annat viktigt jobb? Verkstadschefen tar samtidigt jobb som kontorschef på annat företag. ?? 

Jag tycker det är fruktansvärt synd att kvinnor om och om igen ska vara förlorarna! Att vara toppchef för ett företag kräver massor. Att vara förälder likaså. Ändå väljer Marissa med flera att låta föräldraskapet stå tillbaka för chefsjobbet.
Vem som helst kan ta hennes jobb – men vem som helst kan inte bli förälder till hennes barn. Det kommer hon att bittert få erfara den dagen kombinationen jobb – föräldraskap inte går ihop längre.

En som förmodligen kan berätta en del för Mayer är trebarnsmamman Carol Bartz, som fick sparken i fjol sedan hon inte förmått att lägga om företaget till en lönsam kurs.

Och varför gör Marissa Mayer och andra kvinnor så här? Jo, för att jämställdhet inte finns. För att det fortfarande är mycket viktigare med ”riktigt arbete” till skillnad från att ”bara vara hemma och ta hand om barn”.

 I Marissa Mayers fall har hon förmodligen den lönen att hon kan anställa såväl hembiträden som barnflickor – men de andra kvinnorna då?
Jag vet – jag har själv drabbats av dubbelarbetet. Att slitas mellan yrkesarbete och mina barn där jag alltid satte barnen främst. Det blev naturligtvis en helt omöjlig ekvation – jag kollapsade, brände ut mig. Men jag lyckades så länge med detta nedbrytande dubbeljobb att barnen inte tog skada. Jag själv är numera sjukskriven, utförsäkrad, pank och borta.

Den dagen vi tar barn på allvar – den dagen får vi ett jämställt samhälle!

Den dagen män tar sitt fulla ansvar för föräldraskapet – den dagen blir jobbsökandet på lika villkor!

Den dagen vi förstår att tid är en bristvara, att barndomstiden går så väldigt fort och att chefsjobbet är ingenting mot den unika möjligheten att få ta hand om ett barn – den dagen får vi ett samhälle där kvinnor och män bedöms lika.

Igår kväll stannade nog en hel del av Sverige upp för några timmar. Då ”Uppdrag granskning” sändes i SVT och reaktionerna blev många därefter. Janne Josefsson och hans medarbetare tog denna gång upp ”Vilka värderingar sprider muslimska ledare i svenska moskéer?”

Ibland satt jag med gapande mun, ibland brast jag ut i gapskratt som sedan snabbt förändrades till sorg. Det var så overkligt – och samtidigt är det vardag för många, många kvinnor i Sverige idag.

Det otäcka är att jag inte blev helt överraskad. Programmet bekräftade bara mina misstankar. Eller ska jag säga – mina oroliga farhågor om det möjligen kan gå till så här 2012 i vårt land?
Och det handlar egentligen inte om religion. Handlar inte om Islam. Det handlar om människors önskan att förtrycka varandra. Om negligering av mänskliga rättigheter. Om kvinnoförtryck om och om igen.

Min fackförenings reportage om den glada muslimska feministen kom nog inte helt rätt i tiden… Redan igår hade jag i min blogg fler frågor än svar efter den artikeln. Ännu fler idag…

Se programmet Uppdrag granskning från igår i SVT Play genom att klicka HÄR!

17 maj idag och solen skiner! Igår visste inte katterna Curry och Felix hur dom fort nog skulle komma ut! Morsan var snäll och öppnade och snabbt slank dom iväg!

Ute pyntade grannen!
Det blev så fint!!

Själv begav jag mig till den här dungen: Skar av några fina rabarberstjälkar. Här skulle göras rabarberkräm!

Rabarbern sköljdes och skalades lätt, skars sen i bitar. Vatten och socker fick koka en stund och därefter las rabarbern i! Lite redning bestående av potatismjöl och vatten och vips – rabarberkräm! Den smakade ljuvligt!

Imorgon öppnar ett nytt café i Arboga – Café Två Skator! Öppet 9 – 18 imorgon fredag – detsamma gäller alla vardagar. Lördag-söndag håller man öppet 10-18.
Adress: Ahllöfsgatan 14 i Arboga, gamla Alfagården, på gatstumpen mellan Nytorget och gamla Posten – baksidan av Hå-Ges:s Bröd och Styruds Begravningsbyrå.

Lycka till, säger jag till Helen och Helena!

”Syttende maj” idag alltså! GRATTIS NORGE!

Igår lovade jag mina Facebookvänner att läsa och ta del av min fackförening Unionens tidning Kollega och då särskilt den artikel som heter ”Ingen vanlig Svensson”.

Igår kväll kände jag mig för trött för att läsa, den som jag trodde, spännande och intressanta artikeln. Nu på morgonen är det gjort, det gick oväntat fort och slutade med att jag satt som ett frågetecken. Bläddrade, letade efter fler sidor i artikeln, som inte fanns. Eva Karlsson, som skrivit artikeln, lämnar läsarna kvar med en massa frågor.

Det jag får ihop av artikeln är en ung sökande kvinna som blir förälskad i en man från Syrien, konverterar till Islam efter 1 år, tar på slöja efter ytterligare några år, får 6 barn och jobbar idag som chef, en bra sådan enligt artikeln och har åsikter om feminism. Och??

Susanne Namaani, som kvinnan heter, förringar i artikeln statsminister Fredrik Reinfeldts syn på feminism. ”Som politiker ska han säga de där fina, snygga sakerna och det gjorde han. Den djupa kunskapen fanns inte”, säger hon i tidningen.

Den slutsatsen drar hon när Reinfeldt pratar om patriarkatet som den stora boven vad gäller förtryck av kvinnor. Namaani själv vill föra över skulden lika mycket på kvinnorna. ???

Susanne Namaani säger i artikeln, citat: ”Många feminister vill peka på ett starkt patriarkat, att kvinnan gör det mannen vill, men om vi tittar på könsstympning så vet vi att det är kvinnorna som är pådrivande. Vi måste vara ärliga och säga hur det är”  ???

Det känns inte helt 2012 att åter föra över arvssynden på kvinnorna…

Nej, den artikeln gav fler frågor än svar.
Svar på frågor kanske Janne Josefsson ger ikväll i SVT:s Uppdrag granskning som handlar om vilka värderingar svenska muslimska ledare sprider. Klicka HÄR för att läsa mer och se sen programmet i 1:an klockan 20.00 ikväll!

Tänk så svårt jämställdhet och feminism kan synas vara när det i själva verket är otroligt enkelt. Det handlar om de mänskliga rättigheterna – inte om kön, hudfärg, ålder eller annat som till det yttre kan verka olika. Det handlar om frihet och om att en person inte har rätt att förtrycka en annan.

 Spontant kan jag må lite illa över att fria svenska kvinnor tar på sig slöja när just slöjan är symbolen för så mycket våld och förtryck. Rätt eller fel!
Jag anser också att om det finns en Gud så bryr han sig inte om slöjor, kläder eller yttre ting. Det är insidan som räknas, hur vi lever våra liv och hur vi behandlar vår nästa.

Jag själv påförs ibland personlighetsdraget att inte älska mina barn. I alla fall inte lika mycket som alla andra och definitivt inte så mycket som jag borde göra.
Detta med anledning av att jag tycker att män ska ta hälften av föräldraansvaret och att barn har rätt till båda sina föräldrar lika mycket. Visst är det absurt!! Mina barn är det absolut viktigaste i livet för mig!

Som feminist får man inte baka bullar heller!

Jag kan nog kalla mig en riktig bullmamma!
Jag gillar att baka bullar och dom blir förbaskat goda också!

Lägg sen till att jag väldigt gärna lagar och äter traditionell husmanskost – så är förvirringen total! Paltbröd, stekt fläsk och vit sås igår!

Nja, så enkelt är det nog inte att avslöja vare sig feminismen eller hedersvåldet som en vanlig fackförening tycks tro.

Var så god! Ta en bulle!

Nu verkar ”smekmånadsåren” över för regeringen och missar liksom avhopp duggar tätt. Spiken i kistan levereras idag på DN:s debattsida genom KD:s Göran Hägglund och Emma Henriksson.
Där talas det om hur en frihetsvåg sköljt över vårt land som, enligt deras mening, skapat mer förbud och förtryck gentemot familjelivet.

Men det är väl så, Göran Hägglund och Emma Henriksson, att kvinnor också vill föras framåt av frihetsvågen! Det är här det verkliga dilemmat kommer in – nämligen mäns motstånd mot att delta i  det s k familjelivet, att dela föräldraledigheten. Inom KD-kretsar verkar det också finnas ett starkt kvinnligt motstånd mot att släppa från sig föräldraledighetsdagar till män. Det gamla tradtionella familjen ska bevaras – pappa jobbar och mamma står vid spisen med småbarnen kring fötterna.

Men frihetsvågen driver vidare och det går inte att binda den kraften! Det går inte att, som KD, tvärnita och försöka kämpa åt motsatt håll.

Det här är en verkligt stor och svår fråga som ingen av de senare regeringarna har lyckats lösa – nämligen tidpusslet! Hur både kvinnor och män kan få studera, delta i arbetslivet på lika villkor och samtidigt ta hand om sina barn.

Eftersom män inte frivilligt tar ut föräldradagar och kvinnor inte frivilligt släpper dom ifrån sig måste det till kvoterade dagar. För allas skull! För mäns rätt till sina barn! För kvinnors rätt till egen försörjning! Men framför allt för barnens rätt till båda sina föräldrar och en jämlik framtid! KD löser inget av dessa problem med sitt utspel.

  Igår läste jag denna artikel i Dagens Samhälle: ”Mannen som ska få upp kvinnors löner” heter Mikael Sjöberg och har fått uppdraget av arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M). Så säger han, Mikael Sjöberg: ”Kvinnor sliter ont för att göra gott” – och vad tänker han göra åt saken? Jo, så här svarar han när gapet mellan kvinnors och mäns löner kommer på tal: ”Det vet jag inte än och jag vill inte spekulera. Som tur är har regeringen gett oss lite tid”.

Tid har regeringen redan haft! Så ock den förra, Socialdemokratiska! Ingenting händer!

Det går naturligtvis inte att få upp kvinnors löner i paritet med männens om inte också kvinnor får studera och arbeta på samma villkor som män. Om inte män tar sin del av ansvaret för hem och familj.

Artikeln avslutas så här, citat:

”Som chef vill Mikael Sjöberg visa att jobbet går att kombinera med papparollen. Men det är inte så lätt. Som när yngste sonen är sjuk och pappa behöver vara på jobbet just den dagen. – I morse var det panik. Vem skulle vara hemma? Lösningen blev att min fru stannade hemma eftersom jag ska iväg på tjänsteresa resten av veckan”. 
Oväntat svar eller hur…

Man undrar hur Mikael Sjöberg gjort som ensamstående pappa? Hade farmor ryckt ut då?
Naturligtvis kan det faktiskt ha varit så att Mikael Sjöberg och hans fru hade ett seriöst resonemang om vem som skulle vårda den sjuke sonen. Det märkliga är att svaret så ofta blir just det som det blev – mamman.

Med det sagt att frihetsvågen går inte att stoppa, inte heller kvinnors rätt till lika arbetsvillkor. Det går heller inte att frånta våra döttrar kommande framtidsutsikter även om KD vill cementera den gamla, traditionella kvinnorollen.

Imorgon kommer det mera – bl.a. om det här: Om vården, en traditionell kvinnoarbetsplats. Välkommen att läsa den då!