Drug preguntas

Bok, bär och blommor – och en och annan gargoyle…

BÖCKER jag läst, Bröderna katt och Vilda Wilma, Kultur, Lokalt, Personligt!, Sverige & Världen, Två små barn 2 Kommentarer »

Vad gör man en ledig, solig julidag?
Läser en bok kanske?

Bokmalen och jag har just läst klart Mari Jungstedts senaste kriminalroman ”Den sista akten”.

Vad gäller deckare och kriminalromaner är jag sparsmakad. Allting passar mig inte. Det finns en hel drös av deckarförfattare och en hel del kvinnliga, svenska. Några lovhyllas av för mig oklar anledning – men smaken är som baken.
Är man kräsen så är det inte många som finner nåd och en som precis passerar gränsen på rätt sida är Mari Jungstedt. Inga mästerverk men ändå OK.
”Den sista akten” är en lagom semesterdeckare att ha med sig i solskenet eller i soffhörnan när det regnar. Inte särskilt dramatisk, lagom spännande med en liten lagom knorr mot slutet. Lagom alltså.
I den här romanen nämns också Arboga. På sidan 287 talar kriminalaren Karin Jacobsson om det märkliga fall de jobbar med och hänvisar till morden på två små barn i vår stad.

Morgon med Felix!
Strax dags att plocka bären till morgonfilen!

Ljuvligt ute idag! Felix tar sig en slurk vatten på morgonkvisten.

Igår höll jag mitt löfte! Löftet till tre trötta julstjärnor från december förra året! ;-)

- När det blir sommar ska ni få komma ut!
  Och så skedde igår! Bättre sent än aldrig! :-)

Jag har vilda planer på att smycka min gård! Det här är ju bara peanuts:

Jag har förälskat mig i gargoyles sedan resan till Paris och besöket bland alla gargoylsar i Notre Dame! Men de verkar vara svårfångade här i Sverige… Den här hittade jag på nätet men import från USA är inte att tänka på. Men nog skulle den passa mig! ;-) Eller den här:

Nja, jag får nog lugna mig lite och ta vara på det jag redan har istället. Men har någon tips om var i detta land jag kan hitta gargoyles så är jag väldigt tacksam! :-)

På onsdag är augusti månad här och vi är på väg en liten bit längre bort från sommaren. Det har jag märkt på vildvinet redan…

Njut dagen!

 

Slutet av mars, påsktankar och glatt besked om ”Tyskan”!

ARBOGA, Brott och straff, Lokalt, Sverige & Världen, Två små barn Inga Kommentarer »

En vacker med blåsig dag – denna sista fredag i mars månad. Molnen såg så roliga och sommarlätta ut nu på morgonen!

Nu börjar förberedelserna inför påsken! Här om dagen läste jag ett kåseri om ägg i Arboga Tidning: Kåsören är av samma åsikt som jag – inga ägg från hönor i trånga burar! Skillnaden mellan kåsören och mig själv är att jag aldrig någonsin dagtingar med mitt samvete. Är det skralt i plånboken så blir det inte billigare ägg från torterade höns! Antingen skippar jag något annat jag tänkt handla eller så blir det inga ägg alls! Jag skulle aldrig kunna äta ägg från höns som levt så här:

TÄNK PÅ VAD DU KÖPER FÖR ÄGG TILL PÅSK!!!
Du har råd att lägga några kronor extra på ägg från frigående höns med tillgång till utevistelse, som det heter!
Om du inte har en god vän som håller höns där du själv kan se att hönorna lever rätt och har det bra.

Nu är det dags att skriva påskkorten också! I detta datoriserade tidevarv tycker jag ändå att det är trevligt att fortsätta skicka vanliga påskkort.

Glad Påsk – även för djuren! Mina påskkort stödjer Djurskyddet Sverige! Gå in HÄR för att komma till Djurskyddet Sveriges hemsida!

Igår kördes ”Tyskan” äntligen ut ur Sverige! Inte en dag för tidigt! I tidningarna kan man nu läsa om Emma Jangestigs oro över att inte längre ”ha kontroll” över ”Tyskan”.
När ”Tyskan” satt på Hinseberg fanns hon ändå i kontrollerbar närhet, känner Emma. Nu känns det svårt att ha uppsikt över vad som händer i ett fängelse i Tyskland.

Å andra sidan tycker jag att detta att avståndet mellan barnamördaren och hennes offer ökar rejält känns bra. Skulle hon mot förmodan rymma – är det en bra bit från Tyskland till Arboga! Hon kommer inte hit! Var så säker!

LÄS MER HÄRAftonbladets hemsida! Fängelseanstalten i Vechta, några mil från Bremen, ”Tyskans” nya hem enligt Aftonbladet.

Bloggaren har fått uppgift om att Emma kommer att resa till Tyskland, kanske redan i helgen, för att på plats se fängelsebyggnaden och ta del av rutinerna där ”Tyskan” sitter.

Jag förstår Emma precis vad gäller hennes önskan att känna på murarna, se taggtråden och höra om de otroliga procedurerna för att ta sig in (men inte ut!) ur ett tyskt fängelse.

 

Katterna gillar våren! De kilar ut och in! Sen drabbas de emellanåt av stor ”vårtrötthet” och tar sig en slummer.

Lika fint som i dotterns favoritland Japan har vi dock  inte. Det är väl inte mycket som slår detta! Körsbärsblom i Tokyo!

Påskmarknad kan i alla fall lilla Arboga stoltsera med! Och redan imorgon, lördag! Helsidesannonser i lokala bladet! Bra Arboga som visar framfötterna!

Ha en fin fredag och glöm inte dessa visdomsord!

Översatt ungefär så här:
Snacka inte bara klokhet -
agera så också!
Endast det ger respekt!

 

Dagens predikan – om våra portfolios över tid

Äldreomsorg, Lokalt, Sverige & Världen, Två små barn, Vården Inga Kommentarer »

Tid går fort! Som ung tycker man sig ha hur mycket liv kvar som helst
- då när timglaset är fullt… Men på något märkligt sätt går tiden snabbare ju äldre vi blir. Snart är våra livs timglas inte mer än så här…
På väg att rinna ut… Inte många år, månader eller dagar kvar…

Vi vet heller inte hur lång vår uppmätta tid är… Några som fick sina timglas krossade var två små barn i Arboga för fyra år sedan.
Igår mindes vi särskilt Max och Saga. På kvällen tände jag ljus i min speciella stjärna till barnens ära.

Men om exempelvis en liten flicka får ett normallångt liv
- hur behandlas hon mot slutet? Ett efterlängtat barn lekte sorglöst i sin barndom.
Växte upp – blev en ung kvinna och så småningom en duktig kontorschef, älskad maka och mor.
Men tiden går och tidens tand gnager. Vem ser den där lilla flickan eller den unga kvinnan, makan och mamman på ålderns höst? Vem respekterar henne och högaktar henne som den person hon var – men också är?

Ibland tänker jag att på våra servicehus och äldreboenden borde det finnas en portfolio för var och en av de gamla!
En mapp med bilder på kvinnan eller mannen som ligger där skröplig, orkeslös och trött. För att återfå respekten! För att se människan bakom det skrynkliga höljet! För att se en ung själ i en åldrad kropp.

Dikten nedan fann jag via en vän på Facebook och jag publicerar den här. Jag vet inte vem som skrivit den.
Fotografierna ovan har ingenting med dagens text att göra. D v s den lilla flickan som blivit ung och sen gammal har all respekt fortfarande.

Dikten är skriven av en kvinna, som inte såg ut att
intressera sig för omgivningen utan bara satt och stirrade ut genom fönstret
på Servicehuset där hon bodde. När hon var död ,
fann man denna dikt bland hennes papper.

Vad ser ni systrar.

        Vad ser ni systrar, vad ser ni säj.

Förklara vad ni ser när ni ser på mej.

En knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,

Osäker om vanor, med frånvarande blick.

 

Som spiller ut maten och inte ger svar

 när ni muttrar om henne som aldrig blir klar.

Som inte ser ut att märka vad ni gör

Och ständigt tappar käppen och inte ser sig för.

 

Som viljelöst låter er göra hur ni vill,

Med matning och tvättning och allt som hör till.

Är det så ni tänker när ni ser mej säj?

Öppna ögonen systrar, titta närmare på mej.

 

Jag ska tala om vem jag är, som sitter här så still.

Som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.

Jag är ett tioårs barn med en far och en mor,

Som älskar mej och min syster och bror.

 

En sextonårs flicka smäcker och grann,

Med drömmar att snart få möta en man.

En brud nästan tjugo – mitt hjärta slår volt,

Vid minnet av löften jag givit och hållit.

 

Vid tjugofem- nu har jag mina egna små

Som behöver mig i hemmets lugna, trygga vrå.

En kvinna på trettio, mina barn växer fort

Och hjälper varandra i smått och stort.

 

Vid fyrtio är de vuxna och alla flyger ut,

Men maken är kvar och glädjen är ej slut.

Vid femtio kommer barnbarn och fyller upp vår dag,

åter har vi småttingar min älskade och jag.

 

Mörka dagar faller över mej, min make är död,

Jag går mot en framtid i ensamhet och nöd.

De mina har nog med att ordna med sitt,

Men minnet av åren och kärleken är mitt.

 

Naturen är grym, när man är gammal och krokig

Får den en att verka en aning tokig.

Nu är jag bara en gammal kvinna,

Som sett krafterna tyna och charmen försvinna.

 

Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.

Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.

Jag minns min glädje, jag minns min smärta.

Och jag älskar och lever om livet på nytt.

 

Jag tänker på åren, de alltför få som har flytt

Och accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.

Om ni öppnar era ögon, systrar, så ser ni ej

Bara en knarrig gammal gumma.

 Kom närmare, se Mej.

 

Etiketter:

För fyra år sedan hände det mest fruktansvärda…

ARBOGA, Brott och straff, Lokalt, Sverige & Världen, Två små barn 6 Kommentarer »

   

För fyra år sedan, den 17 mars 2008, hände de mest fruktansvärda som någon kan vara med om. Barnen dör – men inte bara dör utan mördas. Två oskyldiga små barn höggs ihjäl i sitt eget hem i Arboga av en sjuk, galen kvinna.Kvinnan försökte också mörda barnens mamma.

Dagen efter var Arboga i chock – och hela Sverige skulle komma att dela sorgen med Emma och Nicklas, barnens föräldrar.
Jag minns själv min reaktion. Utan att veta riktigt vad som hänt eller vem som drabbats – gick jag med två vita blommor och ett ljus till huset på Verktygsgatan. Det var förstås avspärrat och jag bad ett par poliser att få tända ljuset och lägga blommorna intill.

På vägen hem ringde min äldste son och var mycket skärrad. Han undrade om jag visste vilka det var som drabbats? Han visste… Det var hans skolkamrat Emma och hennes familj. Jag minns hur jag blev alldeles darrig i benen och tårarna började rinna.

Sen vet vi vad som hände. ”Tyskan” blev snart gripen och så småningom dömd för morden och för mordförsök på Emma. Nu i vår ska hon flyttas till fängelse i Tyskland och Emma slipper ha henne nästgårds. ”Tyskan” sitter för tillfället på kvinnofängelset Hinseberg.

  Max och Saga är inte glömda. Under de år som gått har jag och många med mig besökt deras fina grav på kyrkogården i Arboga.   Vår och sommar – liksom höst och vinter…

 Livet går vidare. Sorgen läker sår men ingen glömmer någonsin de två små fina barnen från Arboga som inte ens fick fylla 2 och 4 år…

Ikväll samlas åter familjen för att minnas 17 mars och sända upp ljuslyktor i skyn till Max och Sagas ära. Förra året såg det ut så här: Alla som vill får delta i ceremonin och samling sker cirka kl 19.00 ikväll på Mekens idrottsplats, invid Jädersvägen i Arboga.

Ni som inte kan delta – tänd ett ljus i fönstret för två små oskyldiga barn som berövades sina liv för fyra år sedan.

TIPS! Tidningstips, boktips och TV-tips! Och om känslan av att köra upp ett kontrakt i röven!

ARBOGA, BÖCKER jag läst, Kultur, Lokalt, Personligt!, POLITIK, SKOLAN, Sverige & Världen, Två små barn, VARGAR, djur och miljö Inga Kommentarer »

Igår var det söndag och då frossade jag i DN:s alla delar. Här kommer något av det som fångade mig.
DN Vetenskap skriver: Ny forskning visar att aporna liknar oss mer än vad vi trott. 
För mig känns det självklart att behandla allt levande med respekt och empati. Tyvärr verkar det behövas forskning och bevis för att alla ska ta till sig så enkla saker.
Vad är intelligens och vad betyder den utan förmågan till medkänsla? För inte alls länge sedan började man tala om EQ (emotionell intelligens) och inte bara IQ – det är en bit på väg…
Det känns rätt enkelt – utgå från att allt levande har någon form av känsel. Vet du inte hur eller på vilket sätt – utgå från dig själv! Behandla som du själv vill bli behandlad – oavsett om det är en människa eller ett djur!

Ett reportage om Birgitta Stenberg som fyller 80 år i april bjuder DN på också. Jag tror att många tycker någonting om Birgitta Stenberg. En del tycker att hon är hemsk, andra hyllar hennes vågade författarskap.
Jag själv har träffat henne på en skrivarkurs och tycker ingenting. Hon var en intressant kvinna med intensivt blå ögon som berättade om sina böcker och sålde exemplar av desamma. Av en bekant till henne på kursen fick jag känslan av att hon kunde vara jobbig. Väldigt ”på” vad gäller sex – oavsett kön.  Kvinnan ifråga kände sig lite utsatt.

Andra som varit utsatta men som ger igen är bl.a. Paulo Roberto! Så här citeras han i DN: Twitter berättar han om sitt sjunde, just påskrivna, kontrakt med Albert Bonniers Förlag. ”Skulle vilja köra upp det kontraktet i röven på min gamla rektor!”

Jag förstår honom precis! Jag känner några närstående som skulle vilja göra precis likadant! Köra upp gymnasiebetyg och intagningsbesked i häcken på en utvald skara värdelösa skollärare!
Och det kommer! Inte i form av neddragna byxor och misshandel – men på annat sätt, var så säker!  (Bilden ovan är från filmen ”Hets” från 1944 – men sadistiska, usla lärare finns även på 2000-talet!)

Klarar man inte sitt jobb ska man sluta! Tyvärr har dåliga lärare en förmåga att hålla sig kvar, till synes omöjliga att bli av med. Värre lär det bli om Reinfeldt får igenom förslaget om jobb till 75!
Dock läser jag i DN att intresset inte är särskilt stort bland de som arbetar.

Nöjessidorna får mig att tänka på alla de filmer jag skulle vilja ha sett men aldrig fick möjlighet till.  De annorlunda, intressanta som p g a av sin egenart aldrig når småstaden, kanske inte ens till metropolen Västerås… Då längtar man till storstadens utbud.

Vädret så – titta så stor vår värld är!  Längst, längst upp till vänster ligger lilla Sverige. Jag inser att jag sett väldigt lite av vårt fina klot och förmodligen inte kommer att se ens bråkdelen av resten framöver heller. Men det känns rätt OK – jag har en hel del att utforska i mitt eget land.

Det sista ur DN för denna gång blir en rysare! :-D Jag lägger ut korsordsbilden bara för min brors skull. Han tycker utomordentligt illa om Anders Lundin av någon anledning. Ser man honom så här kanske man eventuellt kan hålla med. ;-)

Tips från lokalbladet! Ikväll 18.15 är allas vår ”Arbogamamman” på TV! I SVT:s program ”Fråga doktorn” berättar Emma Jangestig om hur livet har gått vidare sedan morden på de två små barnen och om den självbiografiska boken. Klicka HÄR för att komma till Bokus och beställa ”Varför gråter inte Emma”. Boken är med på bokrean för bara 65 kr!
Klicka HÄR för att komma till SVT:s program och HÄR för att ta del av Emmas egen blogg!

Ett äventyr med lycklig slut publiceras också i Arboga Tidning: Katten Tim försvann men återkom efter två månader! Sånt gillas! :-)

 Ytterligare ett tips på läsvärd bok kommer här:  Karin Fossums nya bok ”Jag kan se i mörkret”.  
Adlibris presenteras boken så här: ”Riktor är en man med inrutade vanor. På dagarna arbetar han på ett äldreboende med mycket gamla och sjuka människor. Utåt sett tycks han vara den perfekte, omtänksamme vårdaren, men när ingen annan ser plågar han de äldre. Bara lite, så att det inte lämnar synliga spår, men tillräckligt kännbart för att väcka rädsla när han närmar sig.”

Jag tycker väldigt mycket om den norska författaren Karin Fossums böcker men den inledningen fick mig att tveka att köpa boken. Jag köpte den ändå och jag kan säga att mina farhågor besannades. Det var en stundtals mycket obehaglig bok att läsa. Sammantaget är det dock återigen en fantastisk bok av Karin Fossum. Den skildrar på ett otäckt bra sätt en sjuk människas tankar och handlingar. Köp den! Den finns i en bokhandel nära dig eller bl.a. hos Adlibris HÄR! 169 kr och den är inbunden.

Riktigt aprilväder är det fast det bara är mars månad! Igår blev det picknick ute i trädgården! Idag är det inte lika picknickvänligt. Kallt i natt, kallt imorse, minusgrader fortfarande nu på dagen. Gräsmattan är vit, träd och buskar täckta med rimfrost. Vackert det också. Vi ses igen!

 

 

 

 



Premium Wordpress Themes by Natty WP. Web Hosting
Images by our golf tips desEXign.